11 september 2013, tisdag 06.57

Jag tror inte att någon kan förstå hur dåligt jag mår just nu. Jag har aldrig känt mig såhär under hela mitt liv. Jag kände mig tjock på benen och bestämde mig för att göra något åt det. Det gick alldeles för långt och nu tror jag att jag är underviktig. Men jag älskar min kropp nu så mycket mer än förut. Jag har ingen energi, jag är jättesur hela tiden och min mens är just nu 1 månad försenad. Jag har fått mycket mindre bröst också.

Egentligen vill jag bara blunda och vakna igen när mitt liv är bättre. Men detta kanske bara gör mig starkare, men just nu känner jag mig svagare än någonsin. På riktigt vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att fortsätta som nu. Jag måste skriva upp varje morgon och kväll vad jag väger och åh jag vill bara vara en vanlig tjej som har ett vanligt liv.

4 oktober 2016, tisdag 19.58

Jag måste sluta tänka på vågens siffra så mycket. Jag har känt mig fin i kroppen idag. Det är siffran som skrämmer mig så mycket. För jag vill inte gå upp mer i vikt, inte ner heller för den delen. Jag vill stanna här, där jag trivs med min kropp. Jag måste också förstå att man inte väger samma varje dag. Ingen gör det. JAG VILL INTE HA ANOREXI!! Asså varför just jag? Det har gått mer än 3 år nu, det får räcka. Jag orkar inte mer. Jag vill bara vara den glada Ida som jag var innan jag blev sjuk. När jag kunde äta vad som helst när som helst. Jag tänker inte ha det såhär hela mitt liv, som folk säger att man kan ha. Jag vill inte mer. Helt ärligt, det är inte kul längre. Ingenting hjälper. Jag kommer alltid ha kvar monstret i huvudet. Hur kul är ett sånt liv? När mat, träning och tjocka ben cirkulerar i ens huvud HELA TIDEN. Jag börjar tappa hoppet på att jag kommer bli frisk, jag har verkligen gjort det. Det är så jävla jobbigt att kämpa med mat varje dag, något som är en så stor del av ens liv. Jag HATAR anorexi.

9 oktober 2016, söndag 19.11

Sedan jag fick anorexi känns det inte som att jag har varit lycklig på riktigt. Visst, vissa dagar har jag mått jättebra. Jag har ändå mått helt okej. Men det är liksom ett mörker som alltid finns där.

Jag hoppas alltid att jag väger lite under det jag brukar, för då tillåter jag mig själv att äta mer. Det är så konstigt. Mat är min största rädsla, men varje gång jag väger mig önskar jag att jag väger lite för lite, för att få äta. Mat gör mig lycklig i stunden, men inte på lång sikt. Vågen styr verkligen vad jag äter. Egentligen hatar jag att väga mig så ofta som jag gör, men jag vill ju inte förändra min vikt. Jag vågar inte väga mig en gång i veckan, aldrig i livet. Jag hatar att leva såhär. Det jag går igenom just nu är en mardröm, som aldrig går över. Det är inte såhär jag vill att mitt liv skulle se ut. Men det blir ju aldrig bra. Det blir aldrig bra!!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Can this be love if it hurts so much?

Likes

Comments

Jag är en känslomänniska. Det har jag alltid fått höra. Det har jag alltid varit. När jag känner så känner jag väldigt starkt. Det är som att känslan blir till en magnet. Mina tankar. Min blick. Min kropp. Mitt humör. Allt dras till den.

Jag har alltid sett detta som en positiv egenskap hos mig. En egenskap som jag har varit stolt över. Men jag inser nu att det finns en annan sida av myntet.

Tomhet var den känsla som tog över i somras. Hans plats i mitt hjärta. Hans plats i mitt liv. Hans plats i min vardag. Hans plats blev ett ekande tomrum. Känslan tog över. Allt annat blev suddigt. Allt annat blev meningslöst. Hans plats skulle ersättas. Till varje pris. Det var som att jag tog ett steg ut från min egna kropp. Det var som att min kropp levde sig egna liv. Det var som att min själ alltid var ett steg bakom. Allt för att känslan tog över. 

Min själ har sprungit ikapp. Jag inser nu att mina ageranden gjorde att tomheten idag är ännu större. Jag kunde inte hantera känslan.


Likes

Comments

Jag trodde 2017 skulle bli mitt bästa år. Det blev mitt värsta.

Likes

Comments

Tillslut når man en punkt då man inte längre kan lura sig själv att man mår bra. Jag är där nu.

Likes

Comments

Att vara blind när man är kär. Tidigare har jag inte förstått mig på uttrycket. Vadå vara blind? Hur kan kärlek, det finaste som finns, ha nackdelar?

Jag tror jag förstår nu.

När man är i ett förhållande är ens partner allt. Absolut allt. Att det lätt kan bli destruktivt? Det är ingen tvekan om saken. Men förstå mig inte fel nu. Att lämna sitt hjärta till någon annan är enligt mig den finaste gåvan man kan ge. Men det är också den farligaste.

Jag berättade alltid för honom vad jag gjorde, och han berättade för mig. Jag visste alltid hans planer för veckan, och han visste mina. Jag visste alltid vart han var, och han vart jag var. Jag försökte alltid göra honom glad, och han mig. Jag var hans, och han var min.

Det farliga med att dela livet med någon annan är att glömma bort sig själv. Det gjorde jag. Jag njöt inte av stunden. Jag fokuserade hela tiden på vad han gjorde. På vad han tänkte. På vad han tyckte. Men det var inte hans fel. Det var inte kärlekens fel. Det var inte förhållandets fel. Det var mitt fel.

Jag ser nu. Jag är inte längre någons flickvän. Jag är Ida.

Likes

Comments

För att nå målet måste jag ha ett.

Jag har bestämt mig. Jag ska lämna honom.

För min skull. För att jag ska visa för mig själv att ingen får behandla mig såhär. För att han ska förstå att man inte gång på gång kan få tillbaka sin flickvän när man är otrogen. För att jag ska träffa någon som vill vara med mig och ingen annan. För att jag förtjänar det bästa. För att jag kommer lära känna mig själv bättre. För att han borde vara med någon som litar på honom. För att jag ska visa för mig själv att jag klarar mig ensam. För att jag måste våga. För att mina nära och kära kommer fylla hans plats i mitt hjärta. För att jag är stark. För att det kommer bli vi i framtiden om det ska vara vi. För att jag älskar honom för mycket för att begränsa hans liv. För att jag är blind när jag är kär. För att jag ska fokusera på mitt bästa nu. För att jag ska gå ut detta som en vinnare.

Likes

Comments

Likes

Comments

...I antal panikångestattacker. I högst skrik. I antal träningspass avslutade på grund av tårar. I antal sömnlösa nätter. I mest svullna ögon. I antal glömda måltider. I volym tårar. I störst klump i magen. I störst svek.

Likes

Comments