​Igår fyllde jag 16 år. 
Vad gör jag här då? herregud, jag borde ha önskat  mig ett liv istället för böcker, kaktusar och kaffekoppar. 
Fick tyvär inga små husplantor, vilket är en jävla shame, för min favoritkaktus Phil (uppdöpt efter Phil Lester) dog nyss och jag behöver någon som kan hålla min andra planta Lilith ( döpt efter den första kvinnliga härskardemonen," demonernas moder") sällskap.
Så ni ser, jag har haft ett sjukt kul liv sedan sist.

Jag trodde aldrig tillexempel att jag skulle lyckas ta mig förbi gymnasieångesten och faktiskt börja på ett gymnasium, men ​voila​ , here I am, går Natur/Musik i ettan på ett mycket litet och personligt gymnasium typ några 100 meter från mitt hus.
Mina planer som tidigare gick ut på att flytta hemmifån och gå på ett skidgymnasium sprack rätt fort och jag blev alltså kvar hemma med mamma och pappa i 3 år till.
Men jag tror det var rätt val, för jag är verkligen 12 år innerst inne trots allt, och tanken på att behöva gå och handla mat ÄVEN när jag har en introvert dag och inte vill träffa NÅGON får mig att vilja gråta liite.

Jag tog mig ut ur ett förhållande i somras också. Ett förhållande som jag själv inte klarade av att vara kvar i.
Jag hade hoppats att han skulle förstå, och det verkar äntligen (nu 3 eller 4 månader senare) som om han har gjort det också. 
Good Good.
Jag har också börjat tredje hjula på proffisionell nivå, då min närmaste vän har fått en seriös pojkvän. 
(Give this woman an applause) (tack) 

Jadu, idag skulle jag egentligen tränat med vänner, men en äcklig seg förkylning gör att det får bli Doctor Who och choklad i min säng istället.
Attans. 
(Also update, jag har börjat kolla på DrWho och med börjat så menar jag nog mer att jag har sett snart 6 säsonger på en knapp månad)

xoxo


 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag gör mycket för att distrahera mig själv.
Jag skriver låtar, lyssnar på låtar, läser böcker, målar, går promenader och idag städade jag till och med mitt rum.
När jag börjar städa vet man att jag verkligen behöver distraktion.
Vad jag distraherar mig från? Ironiskt nog skulle jag vilja säga att jag distraherar mig från mig själv. Mina tankar och tystnaden.
Som Tyler i Tøp säger "sometimes quiet is violence".
Just nu är det mycket som är lite snett. Jag har fuckat upp litegrann, bakslaget från en himmelsk kväll på en gratisfestival häromdagen. Jag är i ett förhållande som inte blev som jag ville. Och jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta kämpa för att det ska funka eller släppa skiten.

Jag fungerar inte särskilt bra i förhållanden.
Jag är en rastlös människa och mår inte bra av att känna mig bunden och fast. Så fort jag hamnar i en situation där något väntas av mig (som tillexempel ett förhållande) får jag lite ångest och tröttnar fort.
Jag har försökt mycket.
Försökt lista ut varför det aldrig verkar funka. Comittment issues säger folk. Visst, men vad fan ska man göra åt det?
Rädsla för att bli "ägd" och tappa sin självständighet säger andra. "Har du testat poliromantiska förhållanden" svar nej. Jag vet inte.
Mitt undermedvetna säger att jag är en hemsk människa som inte är nöjd med vad hen har. Någon som inte kan älska, inte bli älskad.
Det är den lilla rösten som jag försöker distrahera mig själv från.
Egoismen att vara kvar i förhållandet trots att det känns fel är lockande. Då ser jag ut som en bra människa.
Men samtidigt vill jag inte såra den här personen, vilket jag redan har gjort och kommer råka göra ännu mer om jag fortsätter så här.

Så under denna period har jag distraherat mig själv.
För att klara mig.
Jag har läst ut 2 böcker, skrivit två låtar, skrivit här och i dagböcker, pratat i 4,5 timmar med någon som är intressant och gör mig glad.
Men problemet finns fortfarande kvar.
Tyvär,
Men nu sitter jag här och distraherar mig själv igen. Lika bra att fortsätta.
Xoxo

Likes

Comments

Jag har faser i mitt liv.
Det låter coolare än med det är, men just nu är jag inne i en arg fas av skrikig metal, slå i dörrar och läsa ensam på mitt rum.
Jag har inte riktigt lyckats lista ut varför, men jag hatar det mesta.
Hata är ett starkt ord, men lite så känner jag.
Shit, jag framställer mig själv som en så sjukt rolig person här på min blogg utan befintliga läsare. Och ja, ignorera helst faktumet att tidsperioden mellan mitt andra och tredje spektakulära inlägg är typ ett halvår. Typ en graviditet. Jag är dock INTE alls gravid, usch fy.
Jag gillar inte barn och har alldeles för kassa gener för att någonsin kunna tänka mig att bli mamma åt någon som delar mina anlag.
Det låter rätt mörkt, och det är det också. Därför ska jag inte ta upp det här.
Trots att ingen läser, vill jag inte riskera att trigga någon.

Vad har jag gjort idag?
Förutom att baka bullar, fått ont i magen av att äta bulldeg, funderat över varför all denna aggression plötsligt infunnit sig i mitt medvetande och läst ut en halv bok eller så, ingenting alls. För det är sommarlov. Och det regnar i vanlig ordning.
Jag funderade på att lägga ett 1000 bitars pussel alldeles själv, men det kändes till och med för patetiskt för mig och jag har absolut inget tålamod med NÅGOT. Och jag upprepar INGET tålamod med NÅGOT alls.

Jag vet inte varför jag skriver detta ens.
En blogg är töntig och till för hästtjejer med för mycket mascara.
Men jag är väl inte mycket bättre själv.

Xoxo

Likes

Comments

Imorse när jag skulle äta frukost, alldeles för tidigt för min smak, fungerade inte min frys som den skulle. (Jag sa ju att den här bloggen inte skulle vara särskilt intressant).
Medan jag stod och svor åt min frys kom jag att tänka på morgonmänniskor och icke morgonmänniskor och hur fan dom fungerar.
Vissa människor hatar morgonen lika mycket som hipsters hatar oorginella band, medan vissa människor älskar att vakna tidigt och inte alls ser något problem med morgnar.
När jag efter några minuter var färdig med att skrika könsord till en vitvara i mitt kök började jag fundera på vilken av de här två sorters människorna jag var.
Jag kom fram till att jag inte är en morgonmänniska.
Iallafall inte före mitt morgonkaffe.
Innan mitt morgonkaffe säger jag inte mycket alls, och jag bör påpeka att det nog också är den enda tidpunkten på dagen som jag är tyst.
Jag brukar mest sitta och tugga på min ostmacka och långsamt känna koffeinet göra mig till en människa igen samtidigt som jag scrollar genom mitt twitterfeed.

Anledningen till att jag var tvungen att gå upp omänskligt tidigt på en lördag var att jag och mina föräldrar skulle på en dagsutflykt och åka skidor idag.
Det var väldigt kul, förutom att jag till 80% av tiden frös så att jag trodde att jag skulle behöva amputera (eller adoptera, som min kompis sa här om dagen när hon hade rätt otur när hon tänkte) både mina fötter och fingrar.
Idag var också dagen då jag insåg att kaffe smakar ännu bättre om man dricker det utomhus i 17 minusgrader, samtidigt som man håller på att förfrysa sina tår. Fun fact!

Nu är jag dock hemma från mina äventyr och ska nog spendera lördagskvällen med att kolla på tv med min mamma och läsa, samtidigt som jag unnar mig stora mängder chips, i gengäld för mina frusna tår.
Jag vet, jag är vild.
Xoxo

Likes

Comments

Har suttit och febrilt försökt få till designen på min blogg, som nu är *kollar klockan* hela en kvart gammal, men allt jag lyckades åstadkomma var detta, som inte alls är på något sätt i nivå med toppbloggarnas. Men jag tycker ändå att det ger ett rätt bra första intryck av den här bloggen, för jag är inte heller på något sätt en toppbloggerska och absolut inte en modebloggerska.
Min bloggdesign ger alltså sjukt låga förväntningar (om ens några över huvud taget) vilket är bra för då kan det bara bli bättre när någon väl tar sig tid för att läsa det jag skriver.
Konsten är att ha låga förväntningar, så att man inte någonsin blir besviken.

Jag är en 15årig tjej som kallas Thom av mina vänner, efter en felskrivning av mitt eget namn. Detta misstag gjorde jag för snart 2 år sedan, men namnet har jag fått leva med sen dess och jag börjar trivas numera.
Jag är inte lång alls, men brukar för det mesta synas ändå (eller ja, höras kanske rättare sagt) eftersom jag är en ganska högljudd person.
Min humor är totalkass, och det säger jag inte för att verka charmig eller spännande, utan jag säger det som en varning. Den är verkligen total kass, fråga bara vem som helst som någonsin bevittnat nån av mina långa hysteriska skrattanfall åt till synes skittråkiga saker.

Jag gillar böcker och att skriva. Jag skriver ner nästan precis allt. Jag skriver ofta dagbok, skriver ner allt som ska hända i kalendrar och för anteckningar på vilka böcker jag har läst. Jag är en sån person som frågar läraren "ska vi anteckna det där?" Och innerst inne hoppas att vi ska göra det, eftersom jag helt enkelt gillar att skriva.
Det är också anledningen till att jag numera också har en blogg.
Om jag inte läser eller skriver hittar man mig med en kaffe eller tekopp samtidigt som jag kollar på serier, lyssnar på musik eller antisocialiserar på internet på något annat sätt.
Jag har nämligen ett smått ohälsosamt beroende av både internet och koffein och lite för lite sociala skills för att faktiskt göra något vettigare.
Men ibland är jag faktiskt utomhus också, tro det eller ej.
Förutom att jag går till stans enda café för att träffa mina lika koffeinberoende kompisar över en kopp svart kaffe, åker jag också skidor.
Det har jag gjort så länge jag kan minnas och det är nog den nästan enda anledningen till att jag utifrån ser ut som en relativt aktiv människa ändå.

Jag älskar musik också. Inte så originellt, men ändå sant.
Jag sjunger, spelar halvbra gitarr och dansar som om ingen ser, även när andra faktiskt ser på.

Nu har jag slösat bort väldigt mycket tid på ett ganska medelmåttigt, men långt, första inlägg om mig själv, vilket känns sådär smått egocentriskt.
Så varsågod och hej då !
Xoxo

Likes

Comments