Thius ska bli storebror!

Helt otroligt, jag kan inte fatta...
Jag är livrädd...
Det finns så mycket saker som kan gå fel IOM graviditeter.
Jag är övertygad om att de inte kommer sluta på exakt samma vis en gång till!
Men jag är inte säker över alla andra saker som kan hända påvägen...

I måndags gjorde vi ett tidigt UL. V13, (12+5)
Mest för att bekräfta att jag är gravid.
Jag var livrädd, bröt ihop men läkaren lugnade mig och sa att hon skulle kolla före innan hon startade vår skärm.
Hon förklarade även att de kunde va svårt att hitta när de är såhär tidigt, men jag upplevde att hon startade vår skärm ganska direkt! Och där var ett barn!
Som gjorde kullerbyttor och vinkade åt oss!
Då kom tårarna igen! Den lever!! Den rör sig! Ååååh :')
Jag bara grät och grät! Men de va glädjetårar!
Man kan inte se så mkt mer än ett hjärta som slog och att fostervattenmängden var normal samt att mätningen visade på rätt vecka som vi trodde. Och allt stämde och var bra!
Nu gäller de bara att försöka lita på detta!

Läkaren berättade att denna gången lägger vi upp hur vi vill ha de själva med extrakontroller och är med och bestämmer hur slutet ska bli. Hon sa även att jag inte skulle behöva gå över tiden. Utan att vi skulle sikta in oss på v 38.
Vilket betyder i början av november ist för mitten!
Så skönt!

Nästa steg är nu rutinultraljudet.

Jag har även börjat jobba på ica 50%
Och de är dels för att jag också vill komma ifrån alla kemikalier en liten stund. Och sedan för att få tiden att gå fortare. ( inte gå hemma och grubbla)
Jag kan ändå inte vistas ute i sommarsolen så kan lika gärna vara inne å jobba.
Sedan kanske jag kan höja min SGI 🤗
Och sen får jag förhoppningsvis vara mammaledig i höst!

Snälla ni!
Låtsas som att detta är en helt vanlig graviditet!
Jag orkar inte grubbla över saker som kan hända och de som hände med varje kund/person jag möter.
Alla jag träffat har hittills frågat " du får väl extrakoller denna gång nu va?" 🙈
Svar : JA! 😊
Men frågan är om de hjälper! Jag fick mycket koller förra gången med. Men ändå hände de som inte fick hända!
Så jag vet inte vad jag vill än!

Jag vill försöka hitta efter den rätta känslan av att vara lyckligt gravid! Och de gör jag bäst om alla bara hjälper mig med att låtsas som att de som hände aldrig hände, och att detta är en ny graviditet!



Nu ber jag er alla att hålla tummarna! Kram 🌺

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I Tisdags kom min barndomsvän Elina, hon är även min mammas guddotter. Vi har känt varandra hela livet och det skiljer inte många veckor emellan oss.
Lika så var de när jag förra julen gick ut med att jag var gravid. Så ringer Elina för att säga grattis och frågar då i vilken vecka jag var i. Jag svara v 13 och varpå hon utbrister att hon är i samma vecka..
Nu var alltså vi, likt våra mammor gravida samtidigt.. Haha
Vid rutinultraljudet fick jag BF 5 Juli och hon fick 3e Juli.
Men Ines som hennes bebis heter valde att komma ca 3v för tidigt. Och min väntan blev helt plötsligt en evighet de sista dagarna som var kvar.

Men min historia slutade ju inte lika lyckligt då.
Istället får Elina sitta via Fb och stötta mig att allt kommer vara bra påväg in till förlossningen då jag inte känt av Thius.
Hon fick kort därefter meddelandet att han var död.

Vi träffades första gången i November, varpå jag håller hennes dotter i knät och får kalla kårar i hela kroppen och sitter med gråten i halsen. Och då lägger hon huvudet mot mitt bröst och bara kramar om mig.
Där bröt jag ihop. Mitt inne på GK'S.

Men de var behövligt. För nu har Ines och hennes mamma varit här en hel vecka. Och både jag och Mikael får se vart vi som föräldrar skulle varit. Vi får liksom ta del av de vi missar.
Det är jätteskönt!

Idag när Elina och jag bestämde oss för att ta en promenad och tända ett ljus på Thius grav, gick vi längst gången på stenplattorna som var halvt isiga på kyrkogården och jag börjar kolla bort emot hans plats men hittar den inte...
Kollar efter farmors sten för hon ligger ju på raden före och då ser jag...
STENEN!!

STENEN HAT KOMMIT!!
Jag började storgråta. Jag hade inte alls förväntat mig den förens till sommaren eller iaf inte före all snö hade tinat. Då de var de som stod i pappret vi fick.

Åh den va så fin! Å så perfekt! Älskade!
Nu föll den sista pusselbiten på plats!

Dagen avslutades med kalas hos Kajsa!
Tänk att hon redan fyller 1 år!
Å tänk om Thius hade fått leka där med barnen idag!:(
De var ju de vi hade sett fram emot.

Nu skulle Thius varit 8 månader, Snart 9.
Snart är de vår tur att ha ett års kalas 💜

Kram på er!

Likes

Comments

Det förväntas att jag skall vara gravid nu.. Helst nyss!
Och många spekulerar å undrar...
Vet inte hur många gånger jag får frågan " försöker ni igen? "
Och den frågan är bra.
För ni vill veta om vi är rädda för att försöka igen?

Jag kan säga att jag önskade att jag var gravid igen innan vi ens kom hem ifrån BB utan vårat barn!
Trots att min mage, min kropp dödat vårt barn!
De är de som är rekommendationerna!
"Man skall upp på hästen fort efter man ramlat av, för att inte bli rädd"

Men riktigt så lätt är de inte... Avslaget skall sluta och mensen skall komma tillbaka. Ja ni som fått barn ni vet ju...
Men ändå känns de som att andra mammor inte förstår.

När en kropp varit med om något dylikt hamnar den i chock.
Den har fött ett barn. Den tror att jag är upptagen med ett barn just nu... Den vet inte hela historien..

Kroppen är ett fascinerande kött å benstycke...

Varje månad, ungefär vid samma datum... Blir jag sjuk.
Det har hänt i 4 månader i rad.
Jag får feber, frossa och som sedan leder till någon form av sjukdom.
Influensa tänker ni nu.. Och de försöker jag också tänka.. Och de kanske de är.
Men jag känner ändå att något inte stämmer...
Min kropp vill inte. Den försöker bromsa mig, stoppa mig!
Och jag har inte lyssnat!

Så nu har jag bestämt mig för att ta hand om min kropp.
Jag har gått med i Viktväktarna och följt de i 3v, vilket har resulterat i -5% av min startvikt.
Jag har satt upp mitt mål.
Och de första är att komma till startvikten jag hade när jag skrevs in hos BM med Thius!
Och de är så kul! Aldrig någonsin under dessa 3v har jag känt att jag bantar.. Eller att jag har förbud. Jag gör bara val. Och de val jag tar är igenomtänkta.

Jag väntar på att få träffa en läkare och reda ut vad de är som händer med min kropp..
Men tills dess skall jag göra mitt yttersta för att vårda den väl. På mitt sätt och Viktväktarnas ;)

Sedan tar jag livet som det kommer!
En dag ska jag också bli mamma till ett levande barn!

Så snälla. Jag skyller er inte för att ni frågar.. Men de sätter ett krav på oss.. Och de stressar mig.
För då tänker jag att ni tänker.. Hmm undra varför hon inte är gravid? Har de svårt? Är de rädd? Ja massa spekulationer. Men så är de inte! Utan vi har tagit en paus och försöker fokusera på oss själva istället för att en dag kunna gå in som starka föräldrar igen!

Tack för ert stöd ❤️❤️

Likes

Comments

Alltså, vad håller de på med på Svegs HC?
När jag var hos läkaren angående sjukskrivning i början på oktober så ser läkaren att jag innan förlossningen varit sjukskriven för höften ( hade höftluxation när jag föddes) som jag har fått problem med nu på senare år. Och som höggravid gjorde den jätteont!
Läkaren som sjukskrev mig hos BM sa att efter graviditeten tyckte hon att de skulle röntgas.

Nåväl, när jag i början på oktober träffar en ny läkare så säger han att jag skall få en tid för röntgen och sedan en återträff senare så skulle han kolla röntgenbilderna och undersöka mig.

Lättare sagt än gjort. Ingen röntgentid har jag fått men en lapp om att jag skall träffa läkaren idag.

I måndags när jag var dit för febern å halsont frågade jag samtidigt om tiden jag hade idag? Om de var till röntgen ?
-nä de är till en återträff!
Jaha? Men han sa ju sist att jag skulle gjort röntgen först och sedan återträff hos honom!
- ja men det står de inte nånting om här, och i sånnafall kan du ju bara röntgas då!

Väl där idag så möter han upp mig, skakar hand och säger.
-jag såg att du var på "snabbakuten" i måndags? Är det de du är här för nu?

MEN VAD I HELVETE! Vet du inte ens varför du hämtar din patient?🙄🤔😡

Kommer in å så frågar han varför?
Ja för att kolla min höft som vi pratade om sist när jag var här för sjukskrivning!

-Jaha, hur gick de med sjukskrivningen? Frågar han.
- ja, den godkände dem inte för att du skrev för dålig diagnos osv...

Han går och skriver ut sjukskrivningspapper och läser och säger att de han skrev var bra. Och skyller på FK.

Sen börjar han undersöka min höft men säger att han inte kan känna nå fel.
Och jag försöker förklara att jag har inte ont dagligen men jag får ont då jag gått/ stått för mkt.

Okej okej jag bokar tid till röntgen. Kan ta två veckor. Sen kollar vi igen. Hejdå!

Jag får damp!!
Orkar du inte ens läsa i journalerna eller undersöka mig noga på en gång, skicka mig till en specialist inom ämnet i stan istället då!?

Orkar inte med mera strul med Svegs HC nu :(


Likes

Comments

Idag är de farsdag! 🍰

Då jag igår fick feber så hann jag inte fixa allt för mycket som jag planerat😞
Men jag bakade tårtan och mikael bjöd hem några vänner och så fikade vi. Mumms!
Det blev inga blommor, heller ingen ram och inslagning av presenten :( och det var han som fick fixa frukost åt mig. Usch fy mig!
Men det bevisar bara vilken fantastisk sambo jag har. ❤️
Resten av dagen spenderade vi i soffan!

Blir jag inte bra imorgon måste jag nog ringa farbror doktorn för koll! ( vill inte helst )

Om någon här läser min blogg som har haft streptokocker B (gbs) vid graviditet. Får ni gärna hjälpa mig! 🤒

Vet nån om man kan få tillbaka det 4 månader efter även om man inte är gravid? Är de då farligt?

Tänkte mest på om de är därför jag har svårt att bli frisk? Har varit snuvig, haft ont i halsen om vart annat sedan 25 oktober nu, när de ena släpper kommer de andra. Och nu också feber 😞

Blir en tidig kväll i säng för oss båda idag!

Vill bara avsluta med att säga att jag har den mest fantastiska sambo och pappa till mitt änglabarn!
Önskar bara att han hade kunnat få bevisa det för hela världen!
Och jag vet att vi kommer gå starkare ur detta och att vi en dag får levande barn att fira farsdag med ❤️

Älskar dig!

Godnatt❤️

Likes

Comments

I torsdags var de 4 månader sedan dödsbeskedet kom och förstörde vårt liv. Fyra månader av saknad..
Jag brukar fundera på hur mkt en fyramånadersbebis har lärt sig? Hur skulle han se ut? Hur stor hade han varit? Hur hade vår vardag sett ut? Vad hade vi gjort?

Tankarna bara flyger i mitt huvud!
Är jag på promenad så tänker jag " nu skulle jag egentligen ha packat på honom en overall och bäddat ner honom i vagnen"
Åker vi och shoppar så hade han ju varit där.
Han hade legat nedanför matbordet och skrikigt precis när man ska till å äta.
På nätterna när jag ligger vaken tänker jag att nu hade jag kanske legat å ammat eller tröstat liten som inte ville sova. Ja historien kan göras lång. Men jag fick aldrig uppleva detta som de flesta mammor får.
Och de gravida mammor som är så säkra, (förlåt) men jag vet hur fort de kan ändras...

Jag vet hur de är att komma hem från BB utan ett barn, och se vagnen stå i hallen och bara väntar..
Jag fick packa ihop vagnen och bära ner i förrådet.
Jag fick aldrig uppleva de barnvagnspromenader som jag så sett fram emot.

Ååååh varför förtjänade vi detta?
Jag vill bara spola tillbaka tiden till då jag var in för kontroll om igångsättning första gången.
Att jag hade stått på mig och tvingat dem! Inte åkt hem!
Fanfanfan😭

I natt har tankarna och tårarna varit många!
Jag har gett mig själv en massa cancerbesked då jag har ont här och var, och jag googlade.. ( vilket man inte skall göra) men jag har varit förkyld och ont i halsen om vart annat. ( kanske ett tecken)
Tänkt om de kanske kommer måsta op bort mina äggstockar då jag har ont i dem.. ? Vad kan de va?
Kommer jag inte kunna få flera barn? Osv..
Jag håller på att bli knäpp!

Imorgon är det farsdag! Och vi skulle ha firat den som de flesta andra pappor.
För ett år sedan på fars dag kom jag in med gravStickan och väckte mikael och sa " Grattis på farsdag" och tryckte upp den i ansiktet på honom.
Jag önskar så att jag kunde göra detsamma i år men icke!

Men jag tänker baka tårta och fira honom ändå! Han är ju faktiskt pappa! Och en present har jag köpt med.

Dags att vila lite till innan jag kliver upp.
(Hade jag haft ett barn hade vi nog varit uppe redan)
Åh nu kom tanken igen! Jaja

Kramen!💜


Likes

Comments

Igår kom mina vänner Caroline (Thius gudmor) och Linda hit för lite fredagsmys!
Vi åt tacos och sedan blev de Marrängswiss till efterrätt :) och fredagsmys till idol!

Självklart åkte vi till graven också för att tända lite ljus.
De lös så fint på hela kyrkogården!

Även min nya fåtölj kom som ett lyft in i vardagsrummet 😍

Likes

Comments

Ja, ni! De är en bra fråga!

Jag kämpar på nästan som om ingenting hänt, märker lite att "folk" kanske tycker att man bör släppt allt å försöka komma framåt. Ja jo de är de jag vill med. Men de är inte så lätt.
Sorgen kommer starkare inpå just nu.
I början när det precis hade hänt så hamnade man i chock, och tänkte att snart vaknar jag upp och så kommer allt vara som de ska. Men nu 3 månader senare börjar jag förstå att de inte var en mardröm utan vår verklighet.
Det är nu jag börjar få ångest och panik över att inte ha honom här.

Även försäkringskassan tycker att mitt sorgearbete borde vara klart nu och att jag nu är kapabel till att börja jobba heltid.
Så ja.. De har ju dömt ut läkarens jobb ( som ville sjukskriva mig till årsskiftet) och säger att de bara godkänner en sjukskrivning fram t.om 26 nov. Sedan måste jag börja jobba 100% igen för att behålla min SGI.
Så FK känner väl mig bäst och de är dem jag får lyssna på. Ingen upptrappning här inte..
SJUKT!

Men jag försöker ta dagarna som de kommer. Vissa är bra, andra sämre. Men så kommer de väl vara resten av livet antar jag.
Undrar om jag någonsin mer kommer att bli lycklig?
Jag vill bara bli gravid igen. Men först måste jag ta tag i min kropp.
Den måste läka å må bra för att ens klara av en till graviditet både psykiskt å fysiskt.

Har satt ett mål att jag skall gå 2mil totalt varje vecka.
För att tappa kilon och för att bygga upp styrka ikring min höft som bråkar och gör ont.
Sedan har jag slutat med läsk.
Tänker att jag måste börja smått med enkla saker. Så jag klarar av dem också..

Återstår att se hur kroppen svarar..
Och jag hoppas att all stress kring jobb osv löser sig.
Inga fler käftsmällar tack!!

Kram💜

Likes

Comments

Att inreda och göra saker bättre är så läkande för mig!
Är de fint och städat i min omgivning är de även de inombords.. Synd bara att allt är så dyrt! Annars skulle jag renovera jämt!😂

Men nu tog vi tag i ingången till min salong ÄNTLIGEN!
Första sommaren i huset gick åt att fixa så mycket annat!
Andra sommaren blev de akut köksrenovering
Och denna sommaren var jag höggravid och som slutade som den gjorde..

Så vi har som sagt inte hunnit med. Men jag har mått såå dåligt över den i flera år!
Så nu bara var de ett måste om jag skall hitta glädjen åt att gå ner dit å jobba!
Tror jag tillochmed måste börja gå utevägen istället för att ta källartrappen inne 😂😉

Vad tycker ni? Visst blev det bra!

Och för er som inte varit här innan och vill boka tid så är ni välkomna :)
Ni kan följa min salong på Instagram och Facebook
"Vackerbypauwis"

Likes

Comments

Sitter här och är lite frustrerad på sjukvården!

Jag har nu börjat jobba på halvtid! Men blir bara sjukskriven i en månad i taget!
Tänk er då att driva ett företag där kunder vill boka in en "nästa tid" om ca 8 veckor och jag då inte vet om jag fortfarande jobbar halvtid eller inte!
Detta ger en en sån himla stress, stress för att jag nu skall skynda mig att sörja denna månad för nästa månad vet jag inte om de finns tid för det?
Stress för att om jag bokar upp kunder på heltid och sedan blir sjukskriven på halvtid, måste ringa alla dessa kunder som jag vet längtat efter sin tid och flytta/avboka deras tid.. Och stressen som kommer utifrån det... Går de då till någon annan ? Kommer de komma tillbaka senare? Osv...
Jag får panik!

Och nu som grädde på moset så har kvinnoläkarna uppe i Östersund "släppt "oss.
Dem som vet allt som har hänt, de som varit med från början, och som träffat oss nu efter och vet allt. Steg för steg.
Nä men nu skall JAG själv kontakta distriktsläkaren i sveg och förklara allt igen och be om fortsatt sjukskrivning.
Även den kurator som vi fick på BB och hela tiden efter, som har varit så superbra! Skall sluta. Och en ny kommer ta över. Så även där kommer jag delvis få återberätta en massa..

Allt detta gör att jag mår ännu mera dåligt!
Helst vill jag bara jobba, för det är det jag tycker är kul!
MEN jag vet att "smällen" kommer komma över mig snart, då jag fortfarande inte riktigt förstått vad som har hänt!
Och då är de inte lätt att driva ett eget företag.
Det är inte bara att ringa till jobbet och säga att jag inte kommer idag.

Det bästa hade varit om jag fick en sjukskrivning iaf fram till jul! Så man vet vad som väntar och att man då kan slappna av!

OCH det är inte er kunder jag klagar på! Utan jag verkligen älskar mitt jobb/yrke!
Men jag känner att jag inte kan fokusera på jobbet till 100% när jag inte vet vad som väntar om 3v 2v 1v och sedan dagar innan min sjukskrivning går ut.
Jag blir stressad och glömmer bort att jag måste beställa varor, skriva ut papper till revisorn, ringa upp kunder. Osv! Allt hade varit mycket enklare om jag hade varit anställd istället! För jag älskar verkligen att skapa och klippa och färga!

tänk er själva om ni sett fram emot något väldigt länge! I 9 månader har man planerat och strukturerat om sitt liv. Jag skulle just nu vara mammaledig och gå barnvagnspromenader och inte behöva neka till en lunch-dejt med en kompis pga att jag skall hem och jobba. Jag skall just nu egentligen inte tacka Ja till en fest osv.
Det är precis som att man spolat tillbaka tiden till oktober 2015 då innan jag blev gravid!
Livet på tu man hand är tillbaka, nu kan vi göra allt vi hade lagt åt sidan för ett bra tag framöver.
Det känns så fel! Jag skall inte vara här och göra detta! Jag skall vara en trött ammande mamma på mammaledighet! Och bara ha massa höstmys med min pojk nu!

sjukvården borde bättras!
Endast de personer som själva förlorat ett barn kan veta vad jag går igenom och kan förstå min smärta!
Ingen kan sätta en tid att: " om en månad är du "frisk"'och kan jobba som vanlig igen!"
För alla sörjer olika!! Och jag tror inte att de är bra att skynda på en sån här process!

Tack vare er kunder kommer jag upp på dagarna och kan fortsätta mitt liv!
Jag är så glad att jag har er!
Hoppas ni har förståelse ❤️

Om de är någon mer Änglamamma som läser detta, vore jag tacksam om ni kunde berätta om er tid månaderna efter, sjukskrivning och hur ni blev bemött osv! Känner mig så ensam just nu!

Kram
👼🏼

Likes

Comments