View tracker

Alltså, vad håller de på med på Svegs HC?
När jag var hos läkaren angående sjukskrivning i början på oktober så ser läkaren att jag innan förlossningen varit sjukskriven för höften ( hade höftluxation när jag föddes) som jag har fått problem med nu på senare år. Och som höggravid gjorde den jätteont!
Läkaren som sjukskrev mig hos BM sa att efter graviditeten tyckte hon att de skulle röntgas.

Nåväl, när jag i början på oktober träffar en ny läkare så säger han att jag skall få en tid för röntgen och sedan en återträff senare så skulle han kolla röntgenbilderna och undersöka mig.

Lättare sagt än gjort. Ingen röntgentid har jag fått men en lapp om att jag skall träffa läkaren idag.

I måndags när jag var dit för febern å halsont frågade jag samtidigt om tiden jag hade idag? Om de var till röntgen ?
-nä de är till en återträff!
Jaha? Men han sa ju sist att jag skulle gjort röntgen först och sedan återträff hos honom!
- ja men det står de inte nånting om här, och i sånnafall kan du ju bara röntgas då!

Väl där idag så möter han upp mig, skakar hand och säger.
-jag såg att du var på "snabbakuten" i måndags? Är det de du är här för nu?

MEN VAD I HELVETE! Vet du inte ens varför du hämtar din patient?🙄🤔😡

Kommer in å så frågar han varför?
Ja för att kolla min höft som vi pratade om sist när jag var här för sjukskrivning!

-Jaha, hur gick de med sjukskrivningen? Frågar han.
- ja, den godkände dem inte för att du skrev för dålig diagnos osv...

Han går och skriver ut sjukskrivningspapper och läser och säger att de han skrev var bra. Och skyller på FK.

Sen börjar han undersöka min höft men säger att han inte kan känna nå fel.
Och jag försöker förklara att jag har inte ont dagligen men jag får ont då jag gått/ stått för mkt.

Okej okej jag bokar tid till röntgen. Kan ta två veckor. Sen kollar vi igen. Hejdå!

Jag får damp!!
Orkar du inte ens läsa i journalerna eller undersöka mig noga på en gång, skicka mig till en specialist inom ämnet i stan istället då!?

Orkar inte med mera strul med Svegs HC nu :(


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag är de farsdag! 🍰

Då jag igår fick feber så hann jag inte fixa allt för mycket som jag planerat😞
Men jag bakade tårtan och mikael bjöd hem några vänner och så fikade vi. Mumms!
Det blev inga blommor, heller ingen ram och inslagning av presenten :( och det var han som fick fixa frukost åt mig. Usch fy mig!
Men det bevisar bara vilken fantastisk sambo jag har. ❤️
Resten av dagen spenderade vi i soffan!

Blir jag inte bra imorgon måste jag nog ringa farbror doktorn för koll! ( vill inte helst )

Om någon här läser min blogg som har haft streptokocker B (gbs) vid graviditet. Får ni gärna hjälpa mig! 🤒

Vet nån om man kan få tillbaka det 4 månader efter även om man inte är gravid? Är de då farligt?

Tänkte mest på om de är därför jag har svårt att bli frisk? Har varit snuvig, haft ont i halsen om vart annat sedan 25 oktober nu, när de ena släpper kommer de andra. Och nu också feber 😞

Blir en tidig kväll i säng för oss båda idag!

Vill bara avsluta med att säga att jag har den mest fantastiska sambo och pappa till mitt änglabarn!
Önskar bara att han hade kunnat få bevisa det för hela världen!
Och jag vet att vi kommer gå starkare ur detta och att vi en dag får levande barn att fira farsdag med ❤️

Älskar dig!

Godnatt❤️

Likes

Comments

View tracker

I torsdags var de 4 månader sedan dödsbeskedet kom och förstörde vårt liv. Fyra månader av saknad..
Jag brukar fundera på hur mkt en fyramånadersbebis har lärt sig? Hur skulle han se ut? Hur stor hade han varit? Hur hade vår vardag sett ut? Vad hade vi gjort?

Tankarna bara flyger i mitt huvud!
Är jag på promenad så tänker jag " nu skulle jag egentligen ha packat på honom en overall och bäddat ner honom i vagnen"
Åker vi och shoppar så hade han ju varit där.
Han hade legat nedanför matbordet och skrikigt precis när man ska till å äta.
På nätterna när jag ligger vaken tänker jag att nu hade jag kanske legat å ammat eller tröstat liten som inte ville sova. Ja historien kan göras lång. Men jag fick aldrig uppleva detta som de flesta mammor får.
Och de gravida mammor som är så säkra, (förlåt) men jag vet hur fort de kan ändras...

Jag vet hur de är att komma hem från BB utan ett barn, och se vagnen stå i hallen och bara väntar..
Jag fick packa ihop vagnen och bära ner i förrådet.
Jag fick aldrig uppleva de barnvagnspromenader som jag så sett fram emot.

Ååååh varför förtjänade vi detta?
Jag vill bara spola tillbaka tiden till då jag var in för kontroll om igångsättning första gången.
Att jag hade stått på mig och tvingat dem! Inte åkt hem!
Fanfanfan😭

I natt har tankarna och tårarna varit många!
Jag har gett mig själv en massa cancerbesked då jag har ont här och var, och jag googlade.. ( vilket man inte skall göra) men jag har varit förkyld och ont i halsen om vart annat. ( kanske ett tecken)
Tänkt om de kanske kommer måsta op bort mina äggstockar då jag har ont i dem.. ? Vad kan de va?
Kommer jag inte kunna få flera barn? Osv..
Jag håller på att bli knäpp!

Imorgon är det farsdag! Och vi skulle ha firat den som de flesta andra pappor.
För ett år sedan på fars dag kom jag in med gravStickan och väckte mikael och sa " Grattis på farsdag" och tryckte upp den i ansiktet på honom.
Jag önskar så att jag kunde göra detsamma i år men icke!

Men jag tänker baka tårta och fira honom ändå! Han är ju faktiskt pappa! Och en present har jag köpt med.

Dags att vila lite till innan jag kliver upp.
(Hade jag haft ett barn hade vi nog varit uppe redan)
Åh nu kom tanken igen! Jaja

Kramen!💜


Likes

Comments

Igår kom mina vänner Caroline (Thius gudmor) och Linda hit för lite fredagsmys!
Vi åt tacos och sedan blev de Marrängswiss till efterrätt :) och fredagsmys till idol!

Självklart åkte vi till graven också för att tända lite ljus.
De lös så fint på hela kyrkogården!

Även min nya fåtölj kom som ett lyft in i vardagsrummet 😍

Likes

Comments

Ja, ni! De är en bra fråga!

Jag kämpar på nästan som om ingenting hänt, märker lite att "folk" kanske tycker att man bör släppt allt å försöka komma framåt. Ja jo de är de jag vill med. Men de är inte så lätt.
Sorgen kommer starkare inpå just nu.
I början när det precis hade hänt så hamnade man i chock, och tänkte att snart vaknar jag upp och så kommer allt vara som de ska. Men nu 3 månader senare börjar jag förstå att de inte var en mardröm utan vår verklighet.
Det är nu jag börjar få ångest och panik över att inte ha honom här.

Även försäkringskassan tycker att mitt sorgearbete borde vara klart nu och att jag nu är kapabel till att börja jobba heltid.
Så ja.. De har ju dömt ut läkarens jobb ( som ville sjukskriva mig till årsskiftet) och säger att de bara godkänner en sjukskrivning fram t.om 26 nov. Sedan måste jag börja jobba 100% igen för att behålla min SGI.
Så FK känner väl mig bäst och de är dem jag får lyssna på. Ingen upptrappning här inte..
SJUKT!

Men jag försöker ta dagarna som de kommer. Vissa är bra, andra sämre. Men så kommer de väl vara resten av livet antar jag.
Undrar om jag någonsin mer kommer att bli lycklig?
Jag vill bara bli gravid igen. Men först måste jag ta tag i min kropp.
Den måste läka å må bra för att ens klara av en till graviditet både psykiskt å fysiskt.

Har satt ett mål att jag skall gå 2mil totalt varje vecka.
För att tappa kilon och för att bygga upp styrka ikring min höft som bråkar och gör ont.
Sedan har jag slutat med läsk.
Tänker att jag måste börja smått med enkla saker. Så jag klarar av dem också..

Återstår att se hur kroppen svarar..
Och jag hoppas att all stress kring jobb osv löser sig.
Inga fler käftsmällar tack!!

Kram💜

Likes

Comments

Att inreda och göra saker bättre är så läkande för mig!
Är de fint och städat i min omgivning är de även de inombords.. Synd bara att allt är så dyrt! Annars skulle jag renovera jämt!😂

Men nu tog vi tag i ingången till min salong ÄNTLIGEN!
Första sommaren i huset gick åt att fixa så mycket annat!
Andra sommaren blev de akut köksrenovering
Och denna sommaren var jag höggravid och som slutade som den gjorde..

Så vi har som sagt inte hunnit med. Men jag har mått såå dåligt över den i flera år!
Så nu bara var de ett måste om jag skall hitta glädjen åt att gå ner dit å jobba!
Tror jag tillochmed måste börja gå utevägen istället för att ta källartrappen inne 😂😉

Vad tycker ni? Visst blev det bra!

Och för er som inte varit här innan och vill boka tid så är ni välkomna :)
Ni kan följa min salong på Instagram och Facebook
"Vackerbypauwis"

Likes

Comments

Sitter här och är lite frustrerad på sjukvården!

Jag har nu börjat jobba på halvtid! Men blir bara sjukskriven i en månad i taget!
Tänk er då att driva ett företag där kunder vill boka in en "nästa tid" om ca 8 veckor och jag då inte vet om jag fortfarande jobbar halvtid eller inte!
Detta ger en en sån himla stress, stress för att jag nu skall skynda mig att sörja denna månad för nästa månad vet jag inte om de finns tid för det?
Stress för att om jag bokar upp kunder på heltid och sedan blir sjukskriven på halvtid, måste ringa alla dessa kunder som jag vet längtat efter sin tid och flytta/avboka deras tid.. Och stressen som kommer utifrån det... Går de då till någon annan ? Kommer de komma tillbaka senare? Osv...
Jag får panik!

Och nu som grädde på moset så har kvinnoläkarna uppe i Östersund "släppt "oss.
Dem som vet allt som har hänt, de som varit med från början, och som träffat oss nu efter och vet allt. Steg för steg.
Nä men nu skall JAG själv kontakta distriktsläkaren i sveg och förklara allt igen och be om fortsatt sjukskrivning.
Även den kurator som vi fick på BB och hela tiden efter, som har varit så superbra! Skall sluta. Och en ny kommer ta över. Så även där kommer jag delvis få återberätta en massa..

Allt detta gör att jag mår ännu mera dåligt!
Helst vill jag bara jobba, för det är det jag tycker är kul!
MEN jag vet att "smällen" kommer komma över mig snart, då jag fortfarande inte riktigt förstått vad som har hänt!
Och då är de inte lätt att driva ett eget företag.
Det är inte bara att ringa till jobbet och säga att jag inte kommer idag.

Det bästa hade varit om jag fick en sjukskrivning iaf fram till jul! Så man vet vad som väntar och att man då kan slappna av!

OCH det är inte er kunder jag klagar på! Utan jag verkligen älskar mitt jobb/yrke!
Men jag känner att jag inte kan fokusera på jobbet till 100% när jag inte vet vad som väntar om 3v 2v 1v och sedan dagar innan min sjukskrivning går ut.
Jag blir stressad och glömmer bort att jag måste beställa varor, skriva ut papper till revisorn, ringa upp kunder. Osv! Allt hade varit mycket enklare om jag hade varit anställd istället! För jag älskar verkligen att skapa och klippa och färga!

tänk er själva om ni sett fram emot något väldigt länge! I 9 månader har man planerat och strukturerat om sitt liv. Jag skulle just nu vara mammaledig och gå barnvagnspromenader och inte behöva neka till en lunch-dejt med en kompis pga att jag skall hem och jobba. Jag skall just nu egentligen inte tacka Ja till en fest osv.
Det är precis som att man spolat tillbaka tiden till oktober 2015 då innan jag blev gravid!
Livet på tu man hand är tillbaka, nu kan vi göra allt vi hade lagt åt sidan för ett bra tag framöver.
Det känns så fel! Jag skall inte vara här och göra detta! Jag skall vara en trött ammande mamma på mammaledighet! Och bara ha massa höstmys med min pojk nu!

sjukvården borde bättras!
Endast de personer som själva förlorat ett barn kan veta vad jag går igenom och kan förstå min smärta!
Ingen kan sätta en tid att: " om en månad är du "frisk"'och kan jobba som vanlig igen!"
För alla sörjer olika!! Och jag tror inte att de är bra att skynda på en sån här process!

Tack vare er kunder kommer jag upp på dagarna och kan fortsätta mitt liv!
Jag är så glad att jag har er!
Hoppas ni har förståelse ❤️

Om de är någon mer Änglamamma som läser detta, vore jag tacksam om ni kunde berätta om er tid månaderna efter, sjukskrivning och hur ni blev bemött osv! Känner mig så ensam just nu!

Kram
👼🏼

Likes

Comments

Nu har vi fått provsvaren..
Och de var väl så som vi trott eller blivit förberedd på.
Att de inte riktigt vet...

Han hade sin vänstra njure som var förstorad som vi redan visste, men den andra funkade, så de var väldigt liten chans att det kunde berott på den.

Sedan hade de hitta ett virus i moderkakan som kunde likna streptokocker virus, det fanns även i Thius så vad jag fatta så kunde de komma av havandeskapsförgiftning? Men eftersom inget sådant visat sig på mina prover dagar innan när jag var in så är de svårt att säga om de är anledningen eller om detta virus anlänt till min kropp efter att han dött.
Läkaren nämnde nå statistik kring detta å det var ett väldigt osynligt fall..

Sedan hade de även lossnat en liten del av moderkakan, men det var heller inget som syntes tydligt med blotta ögat så det trodde läkaren inte heller att det skulle haft någon betydelse.

Sen sa hon att diagnosen Plötslig spädbarnsdöd finns. Som även kan hända i magen så det kunde lika gärna vara det..

Väldigt lulligt. Men så var det! De är de vi får nöja oss med!

Vi vet iaf att chansen att de händer igen är väldigt liten! (Då inget var genetiskt) Vilken känns skönt!

så nästa gång kommer vi få mer undersökningar, provtagningar och kontroller samt tidigare igångsättning. 

Livet är bra orättvist! Man vet aldrig när man blir drabbad :(

Ta hand om er 🍁💜

Likes

Comments

Igår var vi och fixade höstfint vid gravarna, Mikaels pappa och mormor och så såklart hos Thius :)

Sitter och kollar på gravstenar och skall försöka fixa de, men fasen vad dyrt de är... 😬 helt sjukt!
Måste ta mig i kragen och ringa runt här i veckan och fixa de, vill att det skall bli klart på hans plats nu 😔

Imorgon skall vi tillbaka till Östersund igen för en återträff med läkare och kurator... Det är då vi skall få reda på svaren från obduktionen 😖

Känslan jag har just nu är väldigt kluven, det vrider sig i magen, jag vill veta... Men ändå inte... Vad kommer de säga? Hade han gått att rädda? Hade jag kunnat gjort annorlunda ? Var de något genetiskt, så de finns en risk inför nästa gång?
På ett sätt vill jag att de skall säga att de var hans njurfel eller strypt av navelsträngen, för då behöver jag inte gå och omkring nästa graviditet och tänka att det kanske berodde på kemikalierna från salongen/franslimmet och ställa egna diagnoser på varför de hände osv utan att jag vet att det var inget jag hade kunnat påverka.
Men å andra sidan så kanske han hade levt idag då om bara läkarna hade satt igång mig veckan innan då jag var in på BB. Att hans njurfel hade gått att operera om han bara kommit ut.. Ååååh jag blir tokig!
Gruvar mig så inför imorgon så jag nästan spyr!

Nåja en dag i taget! Nu grillmiddag!
Kram!

Likes

Comments