Förlåt.

Så sa han, när han som en blixt från klar himmel gjorde slut.

Förlåt.

Varför? Undrade jag.

Jag känner mig kvävd.

Mitt hjärta gick i tusen bitar.

Har du tappat känslorna?

Nej.

Har du träffat någon annan?

Nej.

Saknade du mig i helgen när vi varken sågs eller pratades vid?

Han brast i gråt. Ja, jättemycket.

Men kan vi inte försöka, bara ge mig en chans att bevisa en gång för alla.


Jag fick ingen chans. Hans känslor skulle inte ändras sa han. Det har varit samma problem för länge.



Men varför bokade vi en resa för en vecka sedan? Varför pratade vi om att åka till Sydafrika nästa år? Varför diskuterade vi hösten och hur vi skulle lösa långdistansen? Varför pratade vi om stenar på förlovningsringar? Varför lät du din mamma komma hit från Dubai och umgås med min familj? Varför säger du att du älskar mig flera gånger per dag? Varför tar du min hand, varför kramar du om mig, varför håller du din arm över mina axlar? Varför går du och klämmer på min rumpa? Varför kommer du på nya smeknamn? Varför lyfter du upp mig och springer runt med mig i lägenheten, kittlar mig, brottas och skämtar? Allt detta hände två dagar innan du helt plötsligt inte visste om du ville mer. Varför?

Varför sa du att jag hade blivit mycket bättre på att ge dig egentid sen det snacket vi hade tidigt i våras?

Varför?

Han svarade inte. Han grät bara.

Jag vet bara att det kommer inte ändras.

Hur kan du veta det innan du gett oss ett sista försök? Du har inget att förlora, blir det inte bättre, då blir det inte bättre. Men man ger inte upp på något som är så speciellt som det vi har.

Jag vet att du har otroligt mycket som pågår i ditt liv förutom mig, och jag vet att du inte har det lätt. Men när allt annat går fel i din värld, ta inte bort den enda trygga punkten i ditt liv.

Nu grät han så mycket att han inte kunde prata. Jag såg på honom att han ville säga något, men det kom liksom inte fram. Det sa han också, samtidigt som han viftade med armarna i ett försök att lugna ner sig. Istället grät han mer.

Under våra 2.5 tillsammans har jag sett honom gråta en gång.

Du kommer kunna komma över mig så mycket fortare än vad du tror. Det kommer ta längre tid för mig, sa han.

Nej, du vet att det inte är sant. Jag vill ge oss ett försök. Jag har pratat med så många de senaste dagarna, något jag ångrar att jag inte gjorde tidigare. För hade jag gjort det, då hade detta problemet aldrig uppstått. Jag. Förstår. Nu. På riktigt.

Men han hade tagit sitt beslut. Så jag började packa ihop mina kläder. Eller så mycket jag kunde. Jag försökte en gång till, jag tycker vi är värda en chans till.

Nej. Det kommer inte ändras.

Vi kramades länge, innan jag öppnade ytterdörren.

Snälla, lägg inte till mitt namn på någon lista. Vi var mer än det, vi förtjänar mer.

Sofia, du är det bästa som någonsin hänt mig. Vi är bäst tillsammans. Ett fantastiskt team. Du får mig alltid att skratta. Du har ett hjärta av guld. Du är min bästa vän. Jag kommer aldrig mer skriva en lista, speciellt inte med ditt namn på den.


Sen gick jag. Helt jävla förkrossad gick jag in i hissen och ut genom portdörren. Helt jävla förkrossad.


Likes

Comments