Header
View tracker

Hur ska man anställa dig på ett jobb när din assistans (förmodligen ) vAd ja tror kommer utföra all jobb? Rätta mig om jag har fel. Kan du utföra ett jobb som receptionist själv så får du jobba på mitt hotell !

Otroligt kränkande uttalande. Min assistent utför ALDRIG mitt jobb, mina hemmasysslor eller ansvarar för något i mitt liv. Min assistent är bara mina händer och mitt tal, that's it. Jag sköter alla mina arbetsuppgifter helt själv och det enda min assistent gör är att vara min mun och säger MINA ord. Jag jobbar som receptionist ibland och det går skitbra. Det finns hjälpmedel för datorer och jag har en kompetent hjärna. Jag behöver hjälp med det fysiska ibland men inte att tänka.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

You better watch out, You better not cry, You better not pout, I'm telling you why: Santa Claus is coming to town!

Äntligen är min favoritmånad här! Jag började dagen med mysmorgon då jag och Björn kollade på julkalendern och Sunes jul. När våra assistenter kom så åt vi en brak frukost innan jag drog till Mall of Scandinavia för julhandling. Yes, jag är tidigt ute i år. En ny assistent gick intro idag och att köpa julklappar är det perfekta sättet att lära känna varann. I år har jag ca fjorton personer att köpa till varv tre av de känner jag knappt. Jag har iallafall köpt till mamma, min ena bror, min farmor, svärmor, Björns bror, Björns mormor och morfar och hans moster. Nu har jag bara det svåraste kvar vilket är männen: Björn, min andra bror, pappa och min svärfar. Så himla svårt. Har ni tips?

Likes

Comments

View tracker

Jo, diskrimineringslagen gäller även för funktionshinder. Vet inte om du menade att det inte känns som den gäller eller om du faktiskt inte tror att den inte gäller. Du som skriver så bra, vill skriva debattinlägg och påverkar andra människor, vore bra om du inte skrev rena fel. Eller så har jag missuppfattat dig. Nu det senaste har även tillgänglighet tillkommit som ett tillägg.

Såhär är det. Lagen gäller alla. MEN det finns undantag. Om företaget har färre en tio anställda upphör lagen. Varför? Jo, för att småföretag ska slippa stora kostnader. Dock så är det många större företag som struntar i lagen utan att bli fällda då ingen tar det på allvar. Nattklubbsbranchen är ett tydligt exempel. Förra året uttalade Alice Bah Kuhnke att lagen skulle skärpas. Detta är två år sedan och än har inget hänt.

Så ja, lagen gäller alla men många kommer ifrån att bli fällda. Lagen förhindrar alltså inte diskriminering.

Läs mer här: http://ungarorelsehindrade.se/lagen-forhindrar-inte-diskriminering/

Likes

Comments

Jag blir så ledsen, så arg och så frustrerad. Ända sen jag var 16 år har jag aktivt sökt jobb men aldrig fått en chans. I början så berättade jag inte om min funktionsnedsättning då jag helt enkelt visste att jag aldrig skulle få något svar men den informationen. Jag fick mängder av intervjuer, men nej efter nej när de märkte att jag hade CP. När jag var arton så valde jag att berätta om min CP och svårigheterna att få jobb i min situation. Jag ville inte gömma en så stor sak i mitt liv samt att jag ville visa mitt grymma media-CV. Att få ett ”nej” från arbetsgivare har sedan dess blivit vardagsmat.


Jag har vant mig men nu börjar min förståelse ta slut. Alla säger att det beror på okunskap, vilket stämmer. Men vi lever 2016. Människor har fötts med funktionsnedsättningar så långt bak i historien som man kan gå. Detta är inget nytt och den ursäkten håller inte. Vi är människor och bara för att det fysiska i vår kropp är skadade så behöver inte vår kompetens vara det.


På fredag ska jag på en anställningsintervju på en organisation för utsatta flickor, vilket är det jag brinner för. Tjänsten är som värvare och det var mycket tveksamt när jag sprängde bomben om min CP. Jag fick som sagt en intervjutid men Hon som höll i intervjun mailade och typ avbokade intervjun då hon ville prata med referens från en liknade tjänst innan. Jag sa att jag kände mig enormt diskriminerad och ifrågasatte om hon gjorde så med andra. Jag uppmärksammade även att deras förening vill hjälpa utsatta. Hon blev såklart rädd och nu är intervjun bokad igen.


Detta sårar mig så jävligt. Mitt CV och personliga brev dög men inte när jag hade CP. Mina erfarenheter, mitt arrangemang och mitt erbjudande att provjobba gratis spelade ingen roll. Jag blev tydligen sämre bara för att jag har en funktionsnedsättning.


I dagens samhälle är det olagligt att stänga folk ute på grund av kön, sexualitet, religion och etnicitet. Men vi med funktionshinder, oss är det okej att stänga ute. Diskrimineringslagen gäller nämligen inte oss och det gör mig så rädd.


Vakna Sverige.


Likes

Comments

1. Hur gammal var du när du fick din första rullstol och elrullstol?

Oj, jag var typ fem-sex år. Jag var livrädd för rullstolar när jag var liten så det tog ett tag. Haha!

2. Hur gammal var du när du började använda gåstolen?
Fyra år ungefär.

3. När du gick i Gymnasiet, fick du något stöd från Riksgymnasiet för Rörelsehindrade (RG)?
Alltså hade du tex. Läxhjälp, Sjukgympa, AT eller något annat på schemat som de andra i klassen inte hade? Och hade du "dina egna" eller RG assistenterna i skolan?
(Jag går själv i stor klass men har lite stöd från RG).
Nej, jag hade ingen hjälp från RG, varken assistans eller något.

4. Jag sitter själv i rullstol och har ibland fått frågan "Vad fan är det för fel på dig?!". Vad ska man egentligen svara på det? Ska man vara dryg tillbaka eller vad tycker du? Och har du själv fått den frågan?
Jag har aldrig fått just den frågan men har däremot fått liknade. Jag brukar svara lite bitchigt och liksom äga ut de :)

Likes

Comments

@Natalieerikssonss

#1: Throw back to Bråvalla #2: En underbar drink på Fridays

#3: Min live #4: Jag fick pepparkakor av min pojke!

Likes

Comments

Personligt brev

Hej!

Mitt namn är Natalie Eriksson och är 20 år. Jag är en tjej från Stockholm med skinn på näsan! Mina intressen är att vara med vänner och familj och att skriva. Förutom skrivandet är musik och musikhistoria också en passion.

Jag brinner för att göra samhället bättre för oss med funktionsnedsättningar och har i sex år drivit en blogg med det temat. Just nu jobbar jag deltid som opinionsbildare på Förbundet rörelsehindrade vilket jag älskar. Men då tjänsten bara är på deltid vill jag söka ett till jobb för att komma upp i en heltid. Mitt jobb på Unga rörelsehindrade är enormt flexibelt så att ha ett heltidsjobb utöver det går bra.

Som person är jag driven, social och en problemlösare. Både i arbetet och privat tycker jag att det är extremt viktigt att man försöker lösa de problem som uppstår, är flexibel samt är lyhörd så att man gör ett så bra jobb som möjligt. När man jobbar anser jag att kunden/ arbetsgivaren äger tiden och att inget annat är viktigare än att leverera den bästa servicen.

Jag har tyvärr inte så mycket arbetserfarenhet för jag har helt enkelt inte fått chansen då jag sitter i rullstol och pratar otydligt pga min fysiska CP-skada, men jag vill verkligen. Alla tror att jag varken kan eller förstår något vilket är fel. Min CP-skada påverkar bara min motorik och inte det psykiska.

Personligen tycker jag att jag är väldigt lättlärd och är extremt nyfiken på saker och ting.

Eftersom att media är min grej har jag kämpat och kommit långt med mina planer. Jag har haft en serie på SVT, medverkat i P3, skrivit i bland annat Metro och Aftonbladet och driver en av Sveriges mest omtallade bloggar etc.

Varför ska ni anställa mig? Jo, det ska jag berätta. Jag har haft assistans sen jag var tio år så trots min brist på arbetserfarenhet har jag hög arbetsmoral. Jag vet att ”jag är sjuk”-ursäkten på en måndag inte stämmer 99% av gångerna och därför skulle jag aldrig våga dra den. Jag vet även hur det är när en anställd inte gör sitt bästa och hur det påverkar andra så jag gör mitt yttesta. Att ha en bra och öppen dialog med sina kollegor och chefer är A och O för ett bra samarbete.

Att söka jobb som ung och ha en CP-skada är i princip omöjligt så om ni väljer mig kommer ni få världens mest tacksamma och drivna anställda just för att jag har kämpat för en chans till ett jobb i fem år nu. Jag tror även att ha mig som anställd kan vara positivt för ert företag då ni sticker ut i mängden och visar att ni tror på folk oavsett vad. Jag provjobbar gärna om ni är osäkra för jag vill verkligen få en chans.

Jag är även väldigt flexibel och kan komma som vikarie med en timmes varsel om inte jobbet är i vägen.

Behöver ni personal eller undrar något tveka inte att skriva. Referenser finns.

CV

Skolor

Skanskvarnsskolan 2002-2009

Österholmsskolan 2009-2010

Vallatorpskolan 2010-2013

Åva gymnasium (Samhällsvetenskap med inriktning media)

Praktikplatser

Lågstadieklass i Vallatorpskolan våren 2012 samt hösten 2012

I både åttan och nian valde jag att göra min praktik i en lågstadieklass. Detta gav mig så mycket lärdom om ansvar och framför allt ledarskap. Även min kreativitet sattes på prov och jag fick också lära mig att ta kommando.

Arbeten

Fritidsledare i Vallatorpskolan, 3 veckor sommaren 2014

Efter min praktikperiod sökte jag sommarjobb på lågstadiets fritids. Där var jag en i personalen på riktigt till skillnad från praktiken. Detta jobb krävde mycket ansvar eftersom att vi gjorde många sommarutflykter med barnen. Jag lärde mig även att lägga undan privata känslor, tex. trötthet, för att göra barnens sommardag till den roligaste.

  • Konfirmationsledare i Täby församling augusti 2014

Eftersom att jag är väldigt engagerad i kyrkan jobbade jag som ledare på ett konfirmationläger i augusti 2014 vilket var en stor lärdom. Det var långa fartfyllda dagar och korta nätter. Även här fick man lägga privata känslor åt sidan för att vara helt tillgänglig för konfirmanderna. Att vara konfirmationsledare innebär att jobba i grupp så man lärde sig att sammarbeta, lyssna och ta plats.

  • DJ på Pride
  • Receptionist på Humana
  • Administratör/ marknadsförare på Humana

Just nu jobbar jag då och då assistansbolaget Humana där jag bland annat bloggar, gör filmer och annan mediaproduktion.

  • Modelljobb
  • Marknadsförare på Inerventions
  • Opinionsbildare på Unga rörelsehindrade


Skrivbentjobb

Eftersom att skrivandet är min största passion har jag jobbat hårt för att fåmina texter publicerade. Trots min unga ålder har jag kommit långt i mina journalistdrömmar. Här är mina artiklar:

Metro:

http://www.metro.se/metro-debatt/det-tog-femton-ar-att-vaga-kolla-mig-i-spegeln/EVHodA!zzb4ap62ALrkI/

http://www.metro.se/metro-debatt/sla-ihop-os-och-paralympics-annat-ar-onodigt-och-exkluderande/EVHphv!xxxsI78KQD7wU/

Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article20788960.ab

Nyheter24:

http://nyheter24.se/debatt/790544-natalie-eriksson-vi-med-handikapp-maste-ta-plats

http://nyheter24.se/debatt/794808-mina-fordomar-forsvann-nar-jag-larde-kanna-en-transperson

http://nyheter24.se/nyheter/kronikor/773322-jag-vill-skapa-min-egen-varld

TV-produktion

2013 hade jag en egen TV-serie påSVT om min vardag som heter This is how I roll. Denna erfarenhet är guldvärd för mig dåjag fick tåla stress, deadlines, långa dagar samt fick en inblick från ett annat mediaperspektiv utöver journalistik.

Blogg och sociala medier

År 2010 startade jag min blogg för att motverka fördomar och okunskap. Idag, sex år senare, bloggar jag fortfarande med jämna mellanrum. Att ha min blogg har gjort mig kreativ och självsäker i mitt skrivande. Jag har även lärt mig att anpassa olika texter till olika målgrupper, veta vad som lockar läsare, marknadsföring, fotoarbete etc.


Mail: new10nattis@hotmail.com

Likes

Comments

I torsdags fyllde jag tjugo år och det är helt sjukt. Jag är inte en tonåring länge. Jag har sen länge planerat att mitt decennium från 20-30 ska vara den tiden då ALLT händer. Jag vill gifta mig, skaffa barn, köpa hus och hund etc. Många tycker nog att det är väldigt tidigt och det är det. Jag tycker inte det är fel att göra allt detta senare, eller tidigare heller för den delen. Men jag har alltid varit väldigt familjekär och älskar trygghet. Nästan alla mina vänner är ute och reser nu men jag har inte såna drömmar mer än solsemester eller weekends. Jag tror däremot jag hade varit lite mer modigare gällande att vara utomlands länge om inte jag hade min CP. Även om jag aldrig lever efter min CP så är det ju krångligare att ge sig av, mest för assistansen. Klart det går men som sagt så älskar jag trygghet.

I fredags så fick jag veta att min anställning på Unga rörelsehindrade förlängs till första januari 2018 och jag är sååå lycklig. Det känns så himla stort! Jag söker ett till jobb då tjänsten bara är 50% men att ha fast inkomst och sysselsättning i 14 månader till är så himla skönt. Nej, jag kan inte förklara hur mycket det betyder. Så inom ett år kommer jag flytta hemifrån, ensam eller antagligen med Björn. När flyttade ni hemifrån?

Anyway, nu börjar ett nytt år och jag har många mål som jag vill uppfylla innan min 21-årsdag. Största målet är såklart att flytta hemifrån. Sen vill jag få ut min gymnasiala examen och ska söka kvällskurser på Konvux till januari. Kurserna är i tio veckor vilket passar mig perfekt då jag pluggar bättre under press. Jag kommer lägga upp det i block och ta ett ämne i taget. Engelska 6 kommer jag börja med då det kommer hjälpa mig sjukt mycket i mina mediajobb. Jag tror det kommer gå skitbra. I februari väntar en resa till Dammark med Björn för att se Metallica och även en Spanientrip är småttplanerat. Jag tänker även åka till Brighton och hälsa på Max som pluggar där. Ja ni ser, även om jag inte vill backpacka så vill jag resa väldigt mycket ändå. Bloggen kommer även få ett nytt lyft då jag och Humana har ett större samarbete nu till 2017.

Nu, de sista veckorna på 2016, väntar Håkan- och Kentkonsert vilket jag är så taggad inför. På julafton ska jag åka med Björns familj till Västerås till hans moster. DET är stort men det är också det naturligaste. Även om jag kommer sakna vår lilla jul med familjen så är Björn i princip min närmsta familjemedlem nu. Det är han som jag vill vara med på alla högtider, för resten av mitt liv. Vad Björns familj berättat är hans moster julgalen och allt ska vara enligt traditionen vilket passar mig PERFEKT. Jag är precis likadan och julen är min favorittid på hela året. ​Psst, jag lyssnar på julmusik just nu, Haha... ​Hans moster verkar helt underbar och hon har tjatat länge efter att få träffa mig. Både hon och mina underbara svärföräldrar blev så glada över att jag kan följa med. Så även om jag är sjukt nervös känner jag mig så välkommen. Men det klart, jag kommer nog gråta en skvätt och ringa hem i saknad. 

Likes

Comments

Den 31/10 - 6/11 hålls Förbundet Unga Rörelsehindrades årliga höstläger på Bosön! Häng med på ett läger utöver det vanliga. Ledaren kommer vara, jag, Natalie Ahlgren som i sex år har drivit min blogg för att motverka funkofobi och öka självkänsla. Vi kommer att bjuda på alltifrån bakning, film och frågesport till föreläsningar, pepp och politik. Det kommer att bli en rolig vecka med massor av bus och kaos samtidigt som vi fokuserar mycket på självkänsla och egoboost.
Lägret är till för medlemmar över 15 år och är gratis!
Vill du bli medlem, registrera dig här (gratis första året):
http://ungarorelsehindrade.se/bli-medlem/

Anmäl er via länken senast den 30/9: https://sv.surveymonkey.com/r/F6YTYJF

För frågor: Natalie@ungarorelsehindrade.se

Jag hoppas vi ses :)
//Natalie Eriksson Ahlgren

Likes

Comments

​Många av er har bett om ett inlägg om puberteten so why not?

Jag minns att jag märkte att jag börja komma in i puberteten i typ fyran då jag började få flytningar och blev fett glad. Men sen pausades typ min pubertet. Jag skämdes sjukt mycket då alla mina klasskompisar hade bröst, mens och allt. På grund av min CP så har jag väldigt svårt att äta då jag sätter i halsen lätt. I lågstadiet hatade jag min kropp och maten blev så ångestladdat trots att jag ville gå upp. Det var typ i sexan då allt började och jag minns att jag önskade mig bröst i 11-årspressent, haha. Jag minns exakt när jag märkte att jag började få bröst i sexan. Jag och Hanna satt i skolan med vår killkompis och han råkade nudda mitt "bröst". Det gjorde så ont och jag sa det till Hanna. På kvällen vid pyjamasbytet visade jag mamma and yes, finaly! När de växte var det ett rent helvete. Jag fick jätteont lätt och mina föräldrar och assistenter fick vara extremt försiktiga. DET VAR HEMSKT!

Sen hände allt i takt. Men när jag inte hade fått mens i sjuan blev det pinsamt igen. Jag satte till och med på en binda för att känna mig stor. Varför längtade jag så efter världens hemskaste grej! Jag fick mens exakt en vecka innan skolan började efter  sommaren, var 13 år. Mamma typ grät och gav mig 500kr och en Longchamp väska, i vår kultur är det väldigt stort. Min första mensvärk var hemsk, jag spydde och låg bara i sängen. Det var otroligt pinsamt att berätta för assistenter och jag vägrade att be om toahjälp av pappa.

I puberteten blev jag också killtokig. Sex började jag tänka på lite senare men just KILLAR. Jag blev "kär" jämt, haha.

Allt i puberteten och att kroppen utvecklades var så pinsamt då jag har så många runt mig som hjälper. Jag hade komplex för typ allt, mest brösten. I 15-årsåldern hade jag två bh:ar eller push up. Innan ettan på gymnasiet mådde jag i hemlighet dåligt över min kropp. Jag var för smal, hade för små bröst och var för kort, enligt mig. Men nu är det helt borta! Jag kämpar med att gå upp i vikt men för min hälsas skull och jag passar som kort. Jag, med risk för att låta ego, älskar min kropp för att jag vet att jag tänker sunt. Alla är och ska vara unika för det är det som är charmen med varje person. Så länge din hälsa är bra spelar det fan ingen roll!

Likes

Comments