Header

Jag håller på att se över mina blogginlägg till min bloggbok. Jag hittade detta om mobbningen och utfrysningen som pågick i högstadiet. Det gör ont i mig att detta var min vardag i så många år. Därför vill jag återvinna inlägget. Skolorna måste ta sitt ansvar.

Vi tonåringar i dagens samhälle är både de starkaste och fegaste enligt mig. Vi får ta så jävla mycket skit som inte vi förtjänar och jag förstår inte hur vi pallar med så mycket. Sen har vi de fega, de som jämt och ständigt måste kränka ner på andra för att de själva tror att det gör de coolare, jag förstår inte!

Mobbning är det värsta som finns, speciellt nätmobbning. Jag tycker att det är så sjukt fegt att sitta bakom en dator eller mobil och hitta saker att mobba folk för, saker som de aldrig skulle säga IRL. Mobbare hitta alltid saker som man kan kränka en för. På visa internetsidor som ask.fm kan man vara helt anonym och det är så sjukt omoget att inte skriva sitt namn och stå för det man säger. Idiotiskt.

Jag har inte jämt varit lika stark och självsäker. Ända tills jag fyllde fjorton såg jag mig själv som ett missfoster, ett fult och meniglöst missfoster. Inget med mig var bra, även om alla sa tvärtom. Jag var för smal, hade fult hår och allt var bara allmänt dåligt med mig själv, och mitt handikapp gjorde inte saken bättre. Den åttonde mars 2010, precis efter sportlovet, började jag i en ny skola, i en ny klass där eleverna var helt ovana med handikappade. Eftersom att jag inte hann gå klart hela sjuan i den gamla skolan så fick jag börja i sexan igår, men det spelade inte så stor roll för jag hade äntligen bytt skola. Sexan och sjuan var så himla bra, trivdes med klassen så otroligt mycket, men i åttan började kaoset. Då jag var extremt mobbad via internet av nästan alla killar i min klass plus några andra killar utanför klassen. Vad jag än skrev på Facebook skulle de kommentera något. Jävla CP, rtard, tönt, mongo och så vidare var en del av min vardag, på ett negativt sätt för det var inte så att de skojade som vänner kan göra ibland. En kväll ringde de mig på Skype och sa massa elaka saker till exempel ''Du skriver såååååååå långsamt'', ''***** gillar dig, han älskar ditt dregel'' och massa annat som jag inte vill ta upp här. Det var en sak att läsa deras elaka kommentarer då jag hade styrka nog att stå på mig, men att höra det elaka orden tog kol på mig. Jag blev sjukt ledsen och sårad, speciellt av en av de som jag hade varit jättenära med sen i sexan. Jag visste inte vad jag hade gjort för att förtjäna det. När det hade hållit på i ett halvår visade jag allt vad de hade skrivit för min mentor och vi tog ett snack med de, det hjälpte.

Under den tiden kunde det även förekomma att en kille mobbade mig i skolan också. Matten var värst då han kunde ta min joystick till datorn, skriva elaka saker på min dator till lärare som det skulle anses vara jag som hade skrivit det och så vidare. Det var så jobbigt.

När den tydligen mobbingen hade blivit bättre men då kom den tysta mobbingen, det vill säga utfrysningen. Att vara utfryst är det värsta som jag har varit med om. Ibland kunde jag sitta i koridoren så kommer någon och knappt kollar på mig, var helt onsynlig tydligen, och det gjorde så himla ont ska ni veta.

När det var 48 dagar kvar på nian och utfrysningen hade äntligen slutat, men såklart skulle jag inte få må bra. Några av mina klasskompisar skickar jämt skir till mig på ask.fm, de har sagt att de går i klassen men jag vet inte vilka de är eftersom att de är anonyma. Visst, man väljer att skaffa ask men INGEN är värd att få skit.

Så hur klarade jag allt det här? Bröt jag aldrig ihop? Citatet ”What dosen’ t kill you make you stronger” är ett klockrent svar. Har man fått höra så mycket negativt om sig själv i livet så blir man van. Visst, ibland kändes det riktigt tufft, ibland strömmade bara tårarna ut. Men jag försökte lägga min tid på min underbara familj och mina fina vänner som älskar mig precis som jag är och på mina söta bloggläsare som stöttar mig i det jag gör istället på att vara ledsen på grund av haters.

So guys, kom ihåg att ni är bra precis som ni är. Ingen har rätt att säga tvärt om och våga stå på er!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag ville min fina vän passa Älva så jag passade på att köpa julklappar. När jag handlar så brukar jag åka vill Mall of Scadinavia. Jag tycker de har bäst tillgänglighet. Dock så måste affärerna bli bättre anpassade. Jag vet ingen affär som är ultimat om man sitter i rullstol. Det tycker jag är synd. Modevärlden är inte till för funkisar. Ingen visar hur kläderna är när man sitter och man kan knappt shoppa. Ja, man kan nätshoppa. Men för mig är det tråkigt. Som tur har just jag mina assistenter som hjälp. I och med min passion for fashion betyder det väldigt mycket. #tackvareassistamsen. Men hur gör man om man inte har assistans. Har ni några tips?

I alla fall så hittade jag alla förutom en - Björns lillebror. Att köpa till killar är hemskt. Sååå svårt! Björns lillebror är 23 år och gillar att fota. Ge mig tips! Vi kör även Secret Santa på julafton. Förra året, då jag var med för första gången, fick jag nog den svåraste. Jag fick Björns mosters mans mammas man. Det enda jag hade att gå på var åldern. Jag körde på en deckare och det gick hem, tror jag... Kör ni någon jullek?

Likes

Comments

För syntolk DMa pga mycket text.
Att ha afro och hitta en bra salong här i Sverige är en konst. Det vet jag! Därför bjuder Afrohair på en valfri behandling på 1000kr
För att delta: 🌟 skriv en motivering till varför du ska få klappen i ett inlägg på din instagram
🌟 tagga tre vänner som kan lägga till varför de tycker att du ska få klappen. De måste också följa mig
🌟 öka dina chanser genom att Shotouta och berätta om adventskalendern Smöra 😃
Imorgon kommer jag att lägga ut den andra klappen. Vinnarna presenteras via en shoutout på söndag 💖

Natalieerikssonss@Instagram

Likes

Comments

Syntolk:! Postpaket. Det bästa med att jobba med sociala medier är alla samarbeten. Det är så kul! Igår kom paket med några saker som jag ska lotta ut i adventskalendern på min Instagram. Idag fick jag även förfrågan av en internationell klädaffär om att samarbeta. Spännande!

Mitt största och främsta samarbete just nu är Humana, mitt assistansbolag. De är mina huvudsponsorer. Vi har samarbetat sen jag var 18 år, så i tre år. Då jag har haft Humana i princip hela mitt liv är det jättekul att få jobba med de.


Om man vill samarbeta med mig så mejlar man till natalieerikssons@gmail.com

Likes

Comments

Syntolk: glögg ljus och pepparkakor med glasyr

Idag är det äntligen första advent! Ikväll har jag ovh Björn myst framför Sunes jul med glögg och pepparkakor. Välförtjänt efter en kall dag med manifestation för LSS. Jag kommer att skriva mer om den sen.

Vad har ni gjort idag?

Likes

Comments

I våras spelade jag och Björn in en vlogg som aldrig kom upp av någon anledning. Jag hittade den här bilden och älskar den så mycket. Tycker att den är sjukt gullig!

Vi har funderat på att starta en Youtube för att vi är sååå roliga ihop. Vad tycker ni?

Likes

Comments

Syntolk: Imorgon börjar adventskalendern!

För att delta:

🌟 Skriv en motivering till varför du ska få klappen

🌟 Tagga tre vänner som kan lägga till varför de tycker att du ska få klappen. De måste också följa mig

🌟 Öka dina chanser genom att:

Shoutouta och berätta om adventskalendern

Bjud in nya följare till min Instan. Skriv DM med vilka du bjudit in eller tagga här. Smöra 😃

Jag kommer att lotta ut två klappar varje advent klockan 12-16. Klapparna innehåller en signerad bok, presentkort på bl.a. en afrosalong, smink och massa annat!

​Natalieerikssonss@Instagram

Likes

Comments

Syntolk: dator med Say yes to the dress och frukost. Igår och idag är ångesten på besök. Jag tog mig upp typ nu. Därför är min Insta och blogg lite tom vilket ger mig ännu mer ångest. Men så får det vara och jag hoppas ni förstår. Puss!

Likes

Comments

Jag älskar svenska ungdomsdraman! Fucking Åmål har jag sett säkert tio gånger och Portkod likaså. I måndags började jag att kolla på serien Glappet. Ja, vad säger man? Den är så dåligt gjord så att man måste kolla på den. Så dåligt manus och skådespelarna är usla. De har även bara upphovsrätt till en låt - Burnin' med Cue.

Har ni sett den?

Likes

Comments

Idag är det äntligen torsdag! På grund av praktiska skäl sover Björn bara här på helgerna. Så när det närmar sig blir man glad!

Dagens agenda är främst att bli klar med checklistan för veckan på jobbet. Jag har ett väldigt kreativt jobb och har fria händer, så ibland står det helt still. Men det har låtsat lite nu. Sen ska jag fortsätta med min bloggbok. Jag har nu redan fyllt tjugo sidor med inlägg från 2014-2015. Mitt mål är att fylla 50 sidor vilket jag tror kommer gå. Nu när jag går igenom min blogg som jag har haft i sju år känner jag bara WOW. Jag är bara 21 år men har varit med om så mycket negativt och positivt. Jag har bland annat läst om mobbningen jag var med om i högstadiet. Det får mig att vilja hänga ut allihopa. Men, jag är bättre. Jag tar min revansch nu med min framgång. What dosen't kill you make you stronger.

Likes

Comments