Header

Hej på er! Det var på tiden att jag skriver här haha! Det är inte helt enkelt att få ihop plugg och bebis alla dagar, så jag har sällan tid och ork att blogga, tyvärr, för jag saknar ju det. Tänk ändå att jag hållt denna bloggen vid liv sen jag var 17 år! Herregud.

Alex blir 6 månader nästa vecka. HUR SJUKT är inte det??! Har jag verkligen haft honom i ett halvår? Jag förstår vad folk menar med att tiden med en bebis går otroligt fort, och att de helt plötsligt blir stora. Inte för att Alex är så stor än men tänk att han gått från att vara så där miniliten till att krypa runt på golvet!! Jaa för det har han precis börjat med och herregud nu får man knappt en lugn stund. Inte för att man fick det innan precis, men nu måste man springa efter honom också och ha koll 24/7. Haha! :) Bebislivet är ju inte lätt men det är helt underbart ändå. <3 Just nu sitter jag och vaggar honom i vagnen med ena foten och skriver här samtidigt, alltså haha... Ungefär så det ser ut om dagarna när jag försöker få lite plugg gjort. Vissa dagar går inte alls, så då får jag sitta kvällar och helger istället. Inte så roligt men nu har jag "bara" 1 år kvar sen är jag KLAR. Fatta vad skönt!

Just nu ser jag mest fram emot julen och vara lite ledig med mina killar. Ska bli skönt att kunna andas ut lite. Och vet ni nästa vecka blir jag av med min TANDSTÄLLNING! Jag har haft den i nästan 2 år och det känns overkligt att den ska av nu. Jag har verkligen hatat den senaste året. Jag har haft så mycket problem med den och det har gjort skitont ibland. Den som säger att tandställning inte gör ont att ha... hm, jo. Den skaver och har man känsliga tänder som jag känns det som tortyr varje gång den spänns. USCH! Men ändå var det värt det. Har så sjukt fina tänder nu att jag knappt känner igen mig själv. Jag har verkligen hatat mina tänder i hela mitt liv så ni kanske förstår min lycka?

Well! Nu ska jag försöka passa på att gå på toa medan Alex sover, hahaha. Story of my life!

Puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

A L EX A N D E R 2017-06-06

Natten mot måndag 2017-06-05 vaknade jag 01:00 av ett magont jag inte kände igen. Jag hann bara tänka att det kanske var värkarna som satt igång, innan jag somnade om. Vid 03:00 vaknade jag igen och gick på toaletten då jag kände av samma magont som kom och gick. Jag började ana att detta kunde vara värkarna som satt igång. Jag kunde inte somna om och jag låg istället och började klocka värkarna med min gravidapp. De kom oregelbundet men ofta. Två timmar senare, vid 05:00 väcker jag Joel och säger ”jag tror jag har värkar…” Han tittar på mig förvirrat med stora ögon och frågar ”är det på gång nu?!” Vi låg kvar där en stund och gick sedan upp och åt frukost som vanligt. Vid detta laget gjorde värkarna inte speciellt ont utan de var klart hanterbara.

Efter frukosten började vi fundera på vad vi skulle göra, och vi får för oss att åka och byta däck på bilen och göra lite andra ärenden. Under tiden får jag fortfarande värkar någon gång var 10 minut och de blir bara starkare och starkare. Vid 12 tiden var värkarna så pass starka att de började påverka mig mycket. Jag kunde inte äta eller dricka för jag hade tappat aptiten totalt. Jag försökte röra på mig och gick runt i lägenheten, satt på pilatesbollen och böjde mig framåt mot matbordet när värkarna kom. Här minns jag att jag tänkte ”herregud vad ont det gör”… men det skulle bli värre, mycket värre vilket jag inte alls fattade då. Ungefär vid denna tidpunkten ringer jag också förlossningen för första gången och säger att värkarna börjat. Barnmorskan sa att jag skulle stanna hemma så länge jag kände mig trygg med det, och jag ville faktiskt inte in än vid det laget.

Vid 14:30 hade jag så ont och värkarna kom tätare vilket gjorde att jag ringde förlossningen igen. Barnmorskan sa att det var fullt i Lund och sa att hon skulle ringa Malmö, där hon visste fanns plats. Jag blev först besviken eftersom jag föreställt mig att få föda i Lund, men det var bara att acceptera. Jag fick prata med en barnmorska i Malmö som också lyssnade på mig genom mina värkar. Hon sa att jag var välkommen in om jag kände att det var dags, vilket jag gjorde. Här kände vi lite panik, herregud, nu är det dags! Joel och jag rusade runt i lägenheten och packade ner det sista till förlossningsväskorna. I bilen på väg till Malmö får jag värkar som gjorde helt fruktansvärt ont. Jag försvann verkligen in i mig själv under den minuten och jag minns inte mycket från det att vi kom fram till att jag låg på en säng i ett förlossningsrum. Barnmorskan kopplade upp mig för att kolla bebis hjärta och mina värkar, tog blodtryck och ställde frågor. Efter en stund ensamma på rummet kom barnmorskan tillbaka och berättade till min förskräckelse att bebis hjärta inte slog som de ville att det skulle. Hon sa att de ville se en ökning i hjärtslagen när han rörde på sig, men det kunde de inte se. Om de inte såg någon förändring inom kort var de tvungna att göra något åt det. De nämnde aldrig kejsarsnitt men jag visste att de syftade till det. Mina värkar var fortfarande oregelbundna och jag var bara öppen 1 cm, men de sa att jag ändå fick stanna pga. bebis hjärta. Jag fick byta om och de gav mig order om att fasta fr.o.m. då. ”Herregud,” tänkte jag… ”tänk om det blir kejsarsnitt!!” Jag kände mig så otroligt oförberedd på det men jag försökte acceptera att det ju var för bebisens bästa. Jag kände att jag litade på barnmorskorna och att de visste bäst.

Mina värkar blev ännu starkare och jag började få lite panik och ville få lustgas, men de sa att det inte var dags för det ännu. Så jag fick ligga där och kämpa i några timmar då de kom och undersökte igen… jag var bara öppen 2-3 cm! Sån besvikelse och jag ville bara ge upp. Energin började ta slut och jag skakade och kräktes. Smärtan var enorm! Mestadels tror jag eftersom jag hade ont mellan värkarna också och kände aldrig att jag fick någon paus. Tillslut gjorde de i ordning lustgasen och den hjälpte mig fastän jag inte märkte det. Joel satt vid min sida och märkte hur mina värkar blev mer och mer regelbundna. Kanske för att jag slappnade av mer? Jag tror att vid detta laget kom en annan ny barnmorska som också berättade att bebis hjärta slog bättre nu! Lycka. Jag fick börja äta och dricka igen men det gick bara inte för mig då. Jag mådde otroligt illa av det. Så det enda jag fick i mig var en dextrosol...

Efter någon timme till sa jag till barnmorskan att jag ville ha en epidural. Jag orkade inte mer! De frågade om jag var säker eftersom jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville undvika det, men jag bara ”JA jag är SÄKER!” Jag kunde inte slappna av mellan värkarna vilket jag tror saktade ner hela öppningsskedet. Efter en stund kom en manlig dansk narkosläkare in och började berätta hur han skulle sätta epiduralen. Jag har inte mycket minne av vad han sa. Och det roliga var att jag normalt sett inte fattar ett skit av det danska språket, men det lilla jag hörde då förstod jag jättebra. Jag fick sitta på sängen framåtlutad medan han stack mig i ryggen. Jag kände inte någonting!! Bara att han var där och pillade, men ingen smärta alls till min förvåning. Efter en stund började jag känna hur speciellt min högra del av kroppen domnade bort. Jag hade fortfarande ganska ont på vänster sida och jag kände trycket neråt lika mycket som innan, det var mest värkarna som blev lättare att hantera. Men epiduralen var enligt mig som en dröm. Joel har berättat i efterhand att efter jag fick bedövningen öppnade jag ögonen för första gången på flera timmar och att värkarna ökade i styrka enligt mätaren som mätte mina värkar. Jag kände hur trycket neråt blev mer och mer intensiva och tillslut började jag känna hur krystvärkarna satte igång. Förmodligen eftersom de gav mig värkstimulerande medel. Men barnmorskan sa åt mig att jag inte fick börja krysta än!! Det var helt fruktansvärt svårt att hålla emot den starka krystkänslan. Näst intill omöjligt skulle jag vilja säga. Kroppen bara skrek om att få trycka på. Anledningen till att jag inte fick var för att bebis inte riktigt var så långt nere än, och då skulle jag ta ut all min energi och inte orka hela vägen. Jag tror det var tack vare epiduralen som gjorde att jag kunde lyssna på barnmorskan som hela tiden sa åt mig att andas djupa andetag. Jag hörde verkligen allt de sa trots att jag var totalt inne i mig själv vid det laget. Jag var så otroligt fokuserad på vad jag skulle göra!

Mitt under en krystvärk som jag försökte hålla tillbaka går vattnet. Det var den mest sjuka känsla jag känt, som att en ballong small i magen och det forsade ut vatten. Vattnet gick 23:05 och ännu fick jag inte trycka på. Vad jag inte visste då var att vattnet var missfärgat eftersom bebis bajsat i vattnet. Han var nog stressad därinne och jag är så glad att de inte berättade just det. Det hade bara ökat min oro. Vid 00:55 säger de åt mig att trycka på, vilket jag gjorde och på något sätt kändes det så otroligt skönt. De började säga till mig att de såg hans hår, att han närmade sig och att han snart var här. Jag kunde känna hur han rörde sig utåt men aldrig att han var så nära. Det brände till någon gång, men smärtan var inte alls lika påtaglig som innan utan jag var 100% fokuserad på att lyssna på barnmorskan och trycka på/hålla emot när hon sa åt mig. Jag blev så otroligt peppad när de sa ”vid nästa värk kommer han nog” och jag lyckades samla alla krafter jag hade kvar och tryckte på så hårt så hårt. Jag förstår verkligen inte var all den kraften kom ifrån. Utan mat och utan vatten sen morgonen därpå. Men sen äntligen kom han, klockan 01:19!! Vår finaste son, han som legat i min mage i 9 månader. Så perfekt och så fin. Vår älskade lilla son. <3

Lättnaden när han bokstavligen halkade ur mig var helt sjuk. Jag var i chock. Han kom ut med navelsträngen 5 varv (!!!) runt halsen men jag hann aldrig reagera. De virade upp den väldigt fort och han började skrika direkt. De la honom på mitt bröst och Joel och jag var båda chockade men jättelyckliga. Han var bara helt galet perfekt och underbar, precis som vi föreställt oss. En liten Alexander på 2640 gram och 49 cm som vi längtat efter så länge. Känslan att få se sitt barn för första gången går verkligen inte att beskriva! Helt, helt, helt magiskt och overkligt.

Jag förlorade 0,5 liter blod och sprack bara superlite på utsidan som syddes direkt. Jag kände inte någonting när jag sprack och det gjorde heller inte speciellt ont efteråt. Jag som var livrädd för det innan förlossningen! Trots en lång förlossning på 24 timmar och mycket smärta är jag väldigt nöjd med hur allt gick tillslut. Jag hade verkligen världens bästa mest underbara barnmorska och man som hjälpte mig igenom allt!! Tänk att jag har en alldeles egen liten familj nu. Så himla overkligt!!


Likes

Comments

Igår kväll fick vi bilderna av Emelie! Wooooow vad jag älskar dom. Så himla duktig hon är!! Jag menar, ljuset, färgerna, omgivningarna... allt är så sjukt fint!! Detta var första gången jag blev fotad professionellt så det känns otroligt ovant att se mig själv såhär. Men jag är suuupernöjd med dessa bilderna och jag älskar bilden på oss två (eller tre) lite extra mycket! ♥

Vi tänkte att vi skulle förstora upp några bilder och ha i nya lägenheten. Vilken bild på mig tycker ni (den på oss är redan självklar)?


Emelies hemsida hittar ni här!

Likes

Comments

På lördag ska jag bli fotograferad av världens bästa Emelie Ohlsson!! Alltså så overkligt. Hon tar helt magiska bilder och jag kan inte fatta att jag ska stå framför kameran denna gången. Så himla kul men också lite nervöst!!! Jag tycker verkligen inte jag är fotogenisk. Men tänk!! Bara miljön kommer vara så fin med körsbärsträd och förhoppningsvis underbar kvällssol. Jag hoppas jag blir nöjd med bilderna (känns omöjligt att inte bli det med en sån duktig fotograf) så vi kan förstora upp dom och ha någonstans i nya lägenheten. Joel ska också vara med på lite foton tänkte vi. :) Åååh ska bli sååå kul!!


Emelies hemsida hittar ni HÄR!

Några underbara bilder fotade av Emelie. <3

Likes

Comments

Sponsrat inlägg!

Förra veckan fick jag hem denna populära nappflaska från twistshake.se! Jag har sett den typ överallt på både instagram och i bloggar så jag är riktigt glad att jag fått hem en! Ska bli spännande att få testa den när lillen väl kommer. <3 Ange thingsyouremember20 i kassan och få rabatt på ert köp!

Jag valde en vit i den minsta storleken, men den finns i många fler fina färger och olika storlekar!

Likes

Comments

Idag mår jag inte alls bra. Alltså, inte ALLS bra. Jag vet inte egentligen exakt vad som är fel, men alla känslor har bara tagit över denna torsdag och jag bara gråter. Oron har plötsligt växt och jag kan inte hantera den. Oron att något ska gå fel! Den är förlamande och det går inte att bara tänka på något annat. Inte just idag i alla fall. Hur sjutton ska man kunna slappna av när det runt omkring en kryllar av hemska historier och massvis med pekpinnar hur man ska äta, röra sig, tänka och må som gravid. Jag känner bara STOPP. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte oroa mig över varenda liten grej jag gör. Det är ju omöjligt att leva normalt om man ska ta in allt. Men huuur gör man för att kunna ignorera allt? Hur gör man för att lita på sig själv och sin kropp? Att man har gjort allt man kan för att bebisen därinne ska må bra? Hur?!

Jag vet faktiskt inte alls varför dessa känslorna plötsligt kommit. Har jag insett att jag faktiskt älskar den lille därinne? Är det bara hormoner som spökar? Är det bara en period många andra också går igenom? Är jag deprimerad? Är jag överkänslig? Kanske behövde jag bryta ihop idag för att komma tillbaka på banan sen igen?

Om det är någon som känner igen sig så snälla skriv. <3 Jag behöver pepp idag!!

Kram


Likes

Comments

Här kommer en liten resumé av lite som hänt 2016. Hoppas ni gillar!

I februari skaffade jag tandställning. Jag HATADE den till en början och tyckte jag var så ful. Nu har jag snart haft den ett år och tycker såklart fortfarande inte om den, men jag är så van nu. Huvudsaken är att tänderna är sjuuukt raka nu och det är jag så glad över! Enligt planen ska jag "bara" ha den 7 månader till. Yay!

Vi köpte äntligen en ny soffa efter MYCKET letande! Älskar den fortfarande. Jag höll på att dö när vi bar in den. Totalt vägde den 120 kg så ni kan ju tänka er... hade blåmärken över hela benen!

Vi gjorde många utflykter och nya favoriten var Söderåsen!

Jag shoppade en del inför vår bilresa vi planerade till sommaren.

I april blev jag äntligen opererad. De tog bort en 5 cm stor cysta (en sort som inte går bort av sig själv) från min äggstock som jag fick en ENORM smärta av ett halvår tidigare. Jag åkte runt till olika gynekologer och sjukhus och fick så många olika besked. Hade sån sjuk ångest över denna cysta men äntligen tog någon mig på allvar (Lunds sjukhus) och jag fick en tid bara tre veckor senare. Hade cystan vridit sig igen (den smärtan går inte att beskriva...) hade min äggstock dött och dessutom kan man få blodförgiftning. Svårt att leva normal när man går och är rädd 24/7!

Sommaren kom i maj och vi åkte till Åhus och åt glass. Myyys!

Vi tog foton på lite bikinis till Instagram. Tur det var varmt så tidigt på sommaren...

Sen åkte vi iväg på världens underbaraste resa!! Wow. Den var perfekt från början till slut. Helt galet egentligen. Men vi planerade verkligen varenda detalj, trots att vi ändrade lite då och då. Vi gjorde vad vi kände för liksom, och åkte till ställen vi tidigare inte tänkt på. Höjdpunkten på resan var såklart Verona där Joel gick ner på knän och friade till mig!!!!!!!!!!

Jag spenderade tid hos min mamma en vecka på sommaren. Mitt favoritställe på hela jorden!

Firade min mamma som fyller år 20 juli på stranden som vi gör varje år med släkt och vänner. Snacka om tur med vädret!

Jag fotade ett underbart bröllop i Karlstad. Joel följde med för första gången vilket var så roligt! Jättetråkigt att bo ensam på hotell ju...

Vi åkte såklart till stugan i Båstad. Såå härligt! Solade massor och åt gott.

Vi bokade bröllopslokal till vårat bröllop i juni 2018! Så spännande!!

I september firade vi min födelsedag med världens godaste brunch! Det var också då jag blev gravid, men det visste jag ju inte då! :)

Två veckor senare fick vi vårat plus!! Helt magisk känsla som inte går att beskriva. Bara massa glädje!!!

Vi firade vår femårsdag på ett slott! Vi hade bokat detta innan jag blev gravid så vi tänkte inte på att höra av oss och be om specialkost, så det blev massa problem vid middagen. Lite roligt nu i efterhand men just där och då var det väldigt jobbigt haha!

Åkte ner till Tyskland och firade en vigsel + gick på julmarknad. Såå mysigt! Blev en liten roadtrip igen. Tur mitt illamående var under lite mer kontroll just då...

Nu i december fick vi se Mini för andra gången på ultraljud, vilket var HELT overkligt (första gången såg vi bara hjärtat som tickade)! Sen har vi satt igång processen med att sälja vår lägenhet, vi har kollat barnvagnar och andra prylar, firat jul, Joel har bytt jobb, jag pluggar på och nu ser vi fram emot allt som kommer hända 2017!!

Likes

Comments

Joel säger att han så himla gärna vill ge mig en andra ring... och jag säger neeej det behövs inte. Men okejdå, hahaha! Jag kan väl gå med på det. ;) Det är svårt att låta bli att kolla runt vad jag vill ha för ring. Men jag är ganska säker på att jag vill ha någon med lite "bubblig" form på. Förstår ni vad jag menar? Se bilderna längst ner (de översta två bilderna är min ring). De två till vänster är likadana och den till höger är mer formad i bågar. Det lutar åt den till vänster... om den nu passar till min ring? Hmmmm. Alla jag kollar på är så himla fina ju! Så svårt. ;) Hur ser era ringar ut? Tips på vad som kan passa till min?


Likes

Comments