Header

Ett sent god jul! Hoppas ni haft det supermysigt i julhelgen. Vi har firat med både min släkt och familj, och såklart Joels familj på annandagen. Känns mysigt att få fira jul mer än självaste julafton. Varje år tänker jag så mycket man förbereder för en dag... som alltid är över lika snabbt. Haha! :) Men mysigt var det. Trots att Joel åkt på en hemsk förkylning och inte varit riktigt på topp. Jag är i alla fall glad över att jag inte är lika dålig. Jag har nyst och varit täppt i näsan sen jag blev gravid. Och det verkar höra till vad jag förstått. Nä men jag undviker gärna influensa, förkylningar och annat just nu. Usch!


Nu i veckan är det Lundaspelen så Joel är iväg någon timme då och då med sitt lag. Jag passar på att plugga lite inför min tenta jag har om typ 2,5 veckor. Detta är faktiskt första tentan vi har! Annars har vi bara haft uppsatser och presentationer. Jag föredrar absolut det framför en tenta. Jag blir alltid så nervös och stressad inför prov. Sen är det inte så roligt att behöva plugga på julen men måste man så måste man. ;)


Nästa vecka ska dessutom en fotograf komma hit och fota lägenheten. Så vi måste städa noga inför det! Vi ska ju flytta om inte så länge. Jag tänker mig hela tiden att vi ska bo här när bebisen kommer, men det kommer vi ju troligen inte. Känns faktiskt riktigt sorgligt att lämna denna lägenheten. Kommer sakna den sjukt mycket. Här har vi bott tillsammans för första gången, förlovat oss, levt på distans, skaffat barn... :/ Det känns lite i hjärtat att lämna, så jag hoppas vi får mycket pengar för den. :)

Annars då? Jag mår ganska bra just nu. Känner mig hyfsat pigg, tränar på, har inte ont någonstans och inte heller några jobbiga krämpor. Fick dock näsblod (rejält) för första gången i helgen. Jag gjorde misstaget att snyta mig som man ska vara försiktig med att göra som gravid, då slemhinnorna kan bli så sköra. Men äh, sånna småkrämpor kan jag absolut leva med. Det stör mig inte alls.

Förresten så har magen börjat synas mer nu! Det känns så spännande. Nu börjar det märkas liksom, yay! Många säger att jag ska njuta så länge jag känner mig som vanligt, och javisst, till viss del kanske man ska det. Men jag längtar och ser fram emot att känna mig gravid på ett positivt sätt, inte att känna mig tung och ha ont liksom. Såklart! Vem vill det? Om tre veckor ska vi på RUL också och jag hoppas då att vi ska få reda på könet, och självklart att allt är bra med bebisen. Längtar så sjukt mycket!!!!

Well, nu ska jag hoppa in i duschen, laga lunch och sen blir det promenad i skogen. Puss & kram!


Vi startade julafton med saffransscones och julkalendern. SÅ mysigt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godkväll fina ni! Sitter här med middagen halvt färdig och väntar på att Joel ska komma hem från handbollen. Det blir pizza idag på tortillabröd. Det är så gott! Och enkelt när man inte orkar stå och göra värsta middagen.

Igår var vi på julbord som sagt. Det var såå gott! Men jag kände mig lite begränsad vad gäller maten, helt klart. Jag vågar ju inte testa sånt jag inte vet vad det är eller innehåller. Sen tror jag absolut att man är överdrivet orolig vad gäller mathållningen under graviditeter. Men visst vill man följa allt de råder!! Man vill ju inte riskera något... men jag menar, jag har alltid ätit alla sorters ost, råa saker och blodigt kött och aldrig blivit dålig av det. Men skulle det hända hade man ju aldrig förlåtit sig själv... inte jag i alla fall.

Kan ni fatta att det är julafton på lördag? Alltså nej jag kan verkligen inte det. Trots att vi slaviskt följt julkalendern varje dag (den är så braaa!). Julgranen åkte ut igår för den luktade kasspiss, på riktigt!! Vi har alltid köpt kungsgran men denna gången höll den 1,5 vecka vilket inte är okej. Så vi borde klaga... men fan jag orkar inte med sånt just nu. Haha! Jaja det va ganska skönt att få bort den ändå, den var väldigt i vägen haha.

Känner att jag är inne i en orolighets period nu gällande bebisen. Mår den verkligen bra därinne? Jag har ju slutat må illa, magen syns knappt (i vecka 15!) och jag känner ju inte av den på något annat sätt än heller. Har hört talas om "spökveckor" och jag känner verkligen igen mig!! Jättejobbigt att ständigt undra hur du mår därinne. På fredag ska vi i alla fall få höra hjärtat på bebisen, så jag hoppas jag kan slappna av lite efter det igen. :)

Ha en fin kväll alla! Puss!


Likes

Comments

Åh äntligen kom min klänning jag beställt från Bubbleroom. Tänkte kanske ha den i jul med ett par strumpbyxor. :) Blev verkligen positivt överraskad hur fin den var på. Riktigt mjuk och skön i ett stretchigt material. Love!

Idag går vi in i veckan 15. Redan! Magen syns inte mycket men jag tror det börjar hända något nu. Jag kollar mest på morgonen för efter jag ätit svullnar magen upp ganska mycket. Så det som syns på bilderna är lite bebismage och lite svullet. Hihi, men jag längtar tills det verkligen ser ut som en gravidmage och inte som att man bara ätit för mycket julgodis. Haha! Väldigt spännande att veckorna går så snabbt. Enligt en app jag har är bebis liten/stor som en persika denna veckan. Jag tyckte precis det var millimetrar man räknade, nu är det plötsligt verkligen en liten liten bebis därinne. Hoppas SÅ att hon/han mår bra. <3 Själv mår jag ganska bra nu faktiskt. Jag blir mest illamående om jag blir för mätt eller om kvällarna när magen svullnat upp. Aptiten är det dock inget fel på längre. Yay! Men jag upplever att jag blir mätt väldigt fort. Någon annan som känner likadant?

Nu ska jag och Joel snart till gymmet. Jag har tränat på sen dag ett och jag mår väldigt bra av det. Jag går dessutom promenader varje dag för att få frisk luft. Det hjälpte mig mycket när jag mådde illa! Det och minttabletter. Kan verkligen rekommendera minttabletter mot illamåendet. Värt att prova, för mig funkade det ganska bra.

Ha en underbar fredag alla! Puss & kram


Likes

Comments

Tack snälla ni för alla grattis och underbara kommentarer! Vi blir så glada att ni visar glädje för vår skull. :) Det är ju något av det största man kan vara med om i livet, och självklart vill man att andra ska bli glada för ens skull! Tyvärr visar inte alla samma glädje, och det sårar faktiskt innerst inne. Detta är något vi pratat om i under hela vår relation, att vi någon gång ska ha barn ihop. Jag trodde inte ens att jag skulle kunna bli gravid. Ni som följt mig länge vet att jag hade ätstörningar i över 10 år. Min mens var borta lika länge och jag hade ångest varje dag att jag kanske aldrig skulle få bli mamma. Men när jag träffade Joel tog det "bara" ett år innan jag friskförklarades. Han var min medicin och en anledning till att få må bra.

Barnet är planerat och det gick vägen på fjärde försöket, vilket då kändes som en EVIGHET. Jag började tänka på adoption, IVF och massa annat. Jag blev lite smått besatt, och det ångrar jag verkligen nu. Jag förstår ju varför jag blev så ivrig. Jag trodde ju att det aldrig skulle gå, att jag aldrig skulle kunna ge Joel ett barn som vi pratat om så länge. Vad skulle det bli av livet då? Vad skulle vi göra istället? Resa? Satsa på karriären? Köpa hund? Man läser överallt att man ska ge det 12 månader innan man går vidare och undersöker varför man inte blir gravid. Det känns ju som en hel evighet, men man förstår ju ändå varför det kan ta sån tid. Det är SÅ mycket som ska stämma!!

Jag trodde verkligen inte att jag var gravid denna gången heller. Jag fick en konstig mensliknande värk i magen en vecka innan mensen faktiskt skulle komma. Detta fick jag också efter vårt första försök, men då fick jag min mens några dagar senare (sjukt ont och sjukt mycket... missfall?). Jag skulle ha mensen på torsdagen eller fredagen, men testade så tidigt som på tisdagen. Så dumt, men det var sjukt svårt att låta bli. Resultatet blev negativt. Så jag tappade hoppet och struntade i att testa mig mer. När helgen kom tyckte jag det kändes lite konstigt att mensen aldrig kom. Det var lördag den 8 oktober och vi hade bestämt sedan innan att vi skulle äta på Grand Hotell på kvällen. Jag var ju sugen på att beställa vinmenyn till maten så när jag gick upp på morgonen tänkte jag "nej nu testar jag". Men det tog en stund innan jag faktiskt gjorde det. Jag hann tänka "amen, ska jag verkligen slösa ett test till, de kostar ju faktiskt 60 kr styck..." Men tillslut testade jag ändå. Jag doppade änden och hann seriöst bara lägga ner testet innan det visade TVÅ starka streck!!!! Jag stod och gapade och stirrade på mig själv i spegeln och bara "VAAA?!!?!!" Jag kunde verkligen inte fatta det. Jag började skaka så sjukt mycket och pulsen gick i 150 säkert.

Jag var tvungen att samla mig några minuter innan jag gick ut ur badrummet. Försökte tänka på hur jag skulle berätta för Joel som fortfarande låg och sov... men jag kunde inte tänka. Jag tog bara testet bakom ryggen och satte mig bredvid honom i sängen och sa "jag har någonting till dig". Han vaknade till och då gav jag honom testet. Jag kommer inte ens ihåg vad han sa... han var så jävla yrvaken och jag var helt uppspelt och stirrig. Tror vi sa "fan vad sjukt" hundra gånger.

Det blev perfekt att få fira detta underbara på Grand på kvällen, såklart utan vinpaket. ;) Vi gick lite på moln denna dagen och det kändes helt galet. Vad gör vi nu liksom?! Haha. Åh, så underbart. <3 Hoppas ni orkade läsa!

Kraaam


Likes

Comments

I söndags var vi sugna på något fräscht till middag, så det fick bli en sallad med lite allt möjligt. Den blev seriöst så himla god! Det vi hade i var: grönkål, rostade valnötter, fetaost, päron, avokado, matvete, selleri och rostade kikärtor. Till gjorde vi en dressing på olivolja, citron, vitlök, salt och peppar. Mums! Gott nu när all tung julmat börjar komma. ;) Jag ser dock fram emot helgen då vi ska på superlyxigt julbord med Joels familj och min mamma. Det är tradition varje år! För oss blir det tre julbord i år. Har verkligen höga förväntningar. ;D


Likes

Comments

Som jag skrev i det förra inlägget har jag inte mått så jättebra under dessa första månader. Det är inte förrän nu jag börjar känna mig som en människa igen. Det känns verkligen som jag bockat av de flesta symptom man kan ha tidigt i en graviditet. Det finns ju fler men det blir verkligen en chock att gå från att må bra till att må skit.

Här är en lista med alla krämpor jag haft/har.

- Illamående. Mitt illamående slog ner som en blixt i ungefär vecka 6-7 tror jag det var, och blev bättre när jag passerat vecka 12. Det smög sig på och blev värre för varje dag. Och detta var inte bara lite morgon-illamående. Jag mådde illa HELA dagen!! Jag tappade all aptit och hade sjukt svårt för att äta. Tack och lov har jag inte spytt en enda gång, men jag har mått sjukt dåligt ändå. En dag när det var som värst och jag skulle till skolan fick jag ringa Joel på jobb och bara "alltså du MÅSTE åka till apoteket och köpa de där illamåendetabletterna barnmorskan snackade om". Jag var desperat. Låg i soffan och kunde inte röra mig en millimeter. FY FAN säger jag bara. Det hjälpte inte heller för mig att småäta eller äta något innan jag gick ur sängen. Jag mådde illa ändå. Och värst var det när jag inte ätit på någon timme. Kombinationen må illa + noll aptit + måste äta är inte, inte rolig...

- Tröttheten. Den är fortfarande kvar men var nog lite värre de första veckorna. Jag kunde sova 12 timmar på nätterna + 1-2 timme på eftermiddagen. Och ändå var jag trött... Nu måste jag vila på eftermiddagarna för att orka, men det är inte alls lika illa känner jag.

- Molvärk. Den började faktiskt en vecka innan jag plussade. Det känns som mensvärk fast mycket mildare. Jag var helt hundra på att mensen skulle komma vilken dag som helst innan jag visste att jag var gravid (ska berätta allt om när jag plussade sen). Denna molvärk har kommit och gått hela tiden. Det var mycket mer i början. Mellan vecka 7-12 har det inte känts någonting typ, men nu har jag vissa dagar igen. Det sägs att det är växtvärk och ingenting farligt, tack och lov. Men det känns ändå inget vidare att ha ont... man tror ju automatiskt att något är fel.

- Hjärtklappning/hög puls. Detta hade jag de första veckorna och det var helt extremt skrämmande och jobbigt. Jag kunde seriöst ställa mig upp från soffan och få 110 i puls. Det kändes helt sjukt! Jag åkte in till akuten för detta vilket är en lång historia som jag ska skriva om senare...

- Järnsmak i munnen. Alltså detta är så konstigt, och det har faktiskt blivit värre nu de senaste dagarna. Jag förstår faktiskt inte riktigt detta symptom men det verkar inte helt ovanligt. Men minttabletter löser det. Eller att borsta tänderna efter måltider.

- Finnar/plitor. Ja små små prickar. Bättre än stora mensfinnar men ganska otrevligt ändå, haha! Det var absolut värst i början men nu har det blivit bättre. Thank god!!

- Dålig i magen. Say no more...

- Ont i brösten. Detta pendlar verkligen, och de gör faktiskt inte så ont som jag trodde de skulle göra. Okej att de är ömma, men jag har inga problem att ha vanliga BH:ar eller så. Det blir kanske värre sen?

- Ändrad smak. Ja alltså, i förrgår var första gången jag åt gröt till frukost på över två månader. Och innan åt jag det varje morgon!! När jag mådde illa åt jag roströd med smör, ost och gurka och drack juice. Jag hade cravings på potatismos ett tag och jag har haft sjukt svårt för att äta frukt (och annat sött) och råa grönsaker. Tack och lov är det typ senaste veckan jag börjar bli sugen på sånt jag åt förut igen!! Yay. Kaffe är dock fortfarande BIG no. Bara lukten får mig att må illa.

- Näsblod och nästäppa. Blödde näsblod en gång som jag aldrig gjort tidigare. Dessutom är jag konstant täppt i näsan, men jag använder såklart inga näsdroppar, bara någon saltlösning jag köpt på Apoteket. Funkar faktiskt!

- Magkramp. Första gången jag fick detta var jag säker på att jag skulle få missfall. Det gjorde fruktansvärt ont!!! Vek mig dubbelt och höll andan typ. Bl.a detta åkte jag in till akuten för en gång (skriver om det i ett annat inlägg). Hade detta några gånger under en vecka och blev livrädd varje gång...

- Frusen. De första veckorna kunde jag typ inte sluta frysa. Hemskt!! Nu är jag dock mycket varmare så det är ganska skönt, hihi.

- Tankspridd/ofokuserad/gravidhjärna. Detta har jag hört flera gravida prata om. Det är faktiskt lite skrämmande! Plötsligt har jag blivit ruskigt glömsk, kan inte fokusera på något, har svårt för att sätta igång med saker... jag känner mig allmänt trög i huvudet. Haha! Precis som att kroppen är upptagen med annat nu att jag inte hinner tänka. Jag fick t.ex panik när vi var i Tyskland och bodde på hotell. Vi hade varit på julmarknad och borta från hotellrummet i ca 5 timmar när jag kommer på i bilen tillbaka att jag måste glömt min plattång på. Och den låg på en heltäckningsmatta!!! Jag fick sån sjuk ångest (jag glömmer ALDRIG sånt) och fick pina igenom 10 min bilresa innan vi stannade utanför hotellet och jag sprang in på rummet och väntade mig katastrof typ. Den låg ju där... på såklart... typ 225 grader varm men tack och lov hade ingenting hänt. Alltså HAHA! Får fan ångest när jag tänker på det. Jag kollar annars sånt typ 10 gånger för att vara säker på att det är avstängt... ^^

- Huvudvärk. Vissa dagar är hemska. Jag har aldrig haft så mycket huvudvärk innan och jag kan knappt ha ögonen öppna när det gör som ondast. Detta kommer och går också fortfarande.


Kommer inte riktigt på fler saker nu men det är säkert mer! Kanske något ni gravida (eller som har varit) känner igen er i? Inte speciellt glammigt hittills men självklart värt det. <3


Likes

Comments

Eller kanske en väldigt, väldigt liten men helt underbar nyhet? Jag är gravid!! Vi ska bli föräldrar. Du och jag. <3 Vi ska bli tre!! Alltså det är fortfarande så overkligt att jag har svårt att tro på det. Vi är så sjukt glada och lyckliga över detta och vi hoppas hoppas att allt ska gå bra. Vi tar verkligen ingenting för givet. Det är ju ett mirakel och det är så mycket som ska stämma. Jag är just nu i vecka 14 så vi har passerat tiden som är störst för missfall. Det känns självklart jätteskönt men jag kan ändå inte riktigt slappna av. Vissa säger att allt blir mer verkligt och lugnare när man börjar känna bebisen. Jag tror verkligen att det kommer bli mer på riktigt då.


Åh ni anar inte vad mycket jag har att berätta!! På dessa tre månader har det hänt så himla mycket. Jag ska berätta ALLT! Jag ska skriva om tankar, känslor, krämpor, sjukhusbesök (varit på akuten några gånger som jag ska berätta om...).

Ni kanske förstår att här har varit tyst ett tag? Det beror ju såklart på detta... jag har nämligen inte mått så jättebra (kommer bli ett långt inlägg om det). Jag hoppas, hoppas ni vill följa vår resa!

Kram!!


Likes

Comments