Header

Det känns SÅ himla konstigt att titta tillbaka på de tre översta bilderna här. Det är 10 år sedan och jag var jättesjuk i anorexia. Jag hade precis hoppat av gymnasiet och gick istället regelbundet till olika sjukhus. Jag verkligen hatade det. Var arg på varenda människa som försökte få mig att äta. Jag blev hotad att bli inlagd. Maten smakade ingenting och jag vägde lika lite som när jag gick i mellanstadiet.

Det är så svårt att ta in att detta var jag. Vem var den där människan?! Jag har faktiskt inte fattat riktigt än att jag varit så sjuk. Just där och då kändes det normalt. Jag ville leva så!

Innan dessa bilderna hade jag varit sjuk i 3 år tror jag det var. Min energi gick till att dölja sjukdomen så mycket jag bara kunde. Det värsta som kunde hända var att någon skulle komma på mig att jag svälte mig själv. Men efter de 3 åren bröt jag ihop. Jag orkade inte mer, och jag började känna att jag inte levde för något annat än att bli så smal jag kunde. Vilket jag någonstans insåg var SÅ fel. Speciellt de kvällar jag låg och knappt kände mina hjärtslag. Eller när jag höll på att svimma av en vanlig promenad.

Jag var sjuk i nästan 10 år. Exakt när jag blev frisk vet jag faktiskt inte. Mycket lever fortfarande kvar i huvudet. Tankar som nog aldrig kommer försvinna men som jag kan hantera. Jag vet egentligen inte om man kan bli 100% frisk från en sjukdom man levt med så länge. Vissa kan kanske. Och hur jag blev frisk vet jag knappt heller. Sjukvården hjälpte tyvärr inte speciellt mycket. När jag träffade Joel förändrades någonting i alla fall, det vet jag. Inte för att ansvaret ligger hos honom men han hjälpte mig enormt mycket med min självkänsla. Gud, jag var så liten, osäker, rädd och ömtålig då! 

Ibland är det bra att påminna sig själv om saker man gått igenom och tagit sig ur. Det hjälper mig att förstå att jag är starkare än jag ibland tror. 


Då.

Nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Två nya från Nelly! Fick de såå billigt också med lite studentrabatt och rea. Båda satt verkligen perfekt! Tog S i toppen och koftan XS. Koftan liknar en tunn jacka typ. Så så fin!


Toppen finns HÄR och koftan HÄR! (adlinks)

Likes

Comments

TACK för alla lyckoönskningar angående cystan jag skrev om häromdagen (här). På grund av den har jag mått ganska dåligt hela påsken. Jag har tänkt, och tänkt, och tänkt... haft ångest, ångest, ångest. Tänkt på döden, att bli ofrivilligt barnlös, att bli allvarligt sjuk. För vem tänker inte på cancer när det hittas knölar i kroppen??


Ja... jag var ju hos gynekologen förra veckan som inte fått provsvaren från sjukhuset, som jag berättade om. Fick order om att ringa tillbaka till honom denna veckan, vilket jag gjorde imorse. Hade provsvaren kommit? NEJ!! Och jag fick bara prata med en receptionist då gyn tydligen inte kommer tillbaka förrän den 4 april. JAHA? Varenda grej har varit såhär. Hela hela hela tiden har allt blivit framskjutet. Och jag har bara blivit argare och mer orolig för varje dag som gått. Vad är det för pajas till läkare som inte ens skickar svaren? Jag var där helt i onödan med andra ord. Vilket har inneburit att detta tog 3 månader extra utan någon som helst framgång. Frustrerande? JA!

Så nu imorse hjälpte sambon mig att ringa runt och tillslut ringde jag till akutmottagningen i Lund. Drog hela historien igen och de sa att jag skulle komma dit. Så det var bara att gå dit och göra om allt igen... utan någon som helst förhoppning på hjälp faktiskt.

Men jag fick ta prover och sen träffa en superduperduktig läkare som jag kände direkt att jag litar till 100% på. Hon förklarade varje grej för mig så bra och undersökte mig riktigt noga. Hon försäkrade mig om att den är HELT ofarlig. Men självklart ska den opereras bort om den gör ont, speciellt eftersom den bara är 4 cm (alltså inte 5 som jag hört innan) stor och redan stör. Jag borde inte bli gravid med den heller. Och till lite goda nyheter så sitter den väldigt ytligt på äggstocken så jag behöver inte ta bort själva äggstocken. Kanske en liten bit men den ska fungera normalt efteråt sa hon. Har ju fått höra innan att hela skiten skulle tas bort!!

Så nu väntar jag bara på att få en tid till operation. Ska bli så jävla skönt att få bort cystan!!!! Hoppas hoppas hoppas jag hinner bli opererad innan vi reser iväg i juni. Åh. Håller tummarna...


Älskar min underbara sambo som hjälper mig och följer med mig på alla möten, ringer dumma receptionister och ställer frågor jag glömmer på sjukhuset. <3<3<3


Likes

Comments

Igår köpte jag och sambon nya träningsskor. Dessa blev jag kär i från Nike såklart! Kommer bli perfekta på gymmet och promenader/jogging. Och att de är grå känns så så rätt!

De finns att köpa HÄR eller Stadium. (Adlink)

Likes

Comments

​Här är nya tröjan jag pratade om. Köpte den på Åhléns och märket heter Wera Stockholm. De har verkligen SÅ fina baskläder till bra priser. Denna kostade 399kr och det är min favoritfärg på kläder just nu. Tycker den är så fin tillsammans med guldsmycken. :) Jeansen är också nya och är från Gina Tricot i modellen Molly. Har fem jeans i den modellen nu. Kostar bara 299kr och de håller länge för att vara så billiga!


Likes

Comments

Igår åkte vi lite spontant till Söderåsen som ligger i mitten av Skåne. Det är en nationalpark och jag har faktiskt aldrig varit där innan (vad jag minns iaf). SÅ FINT! Gud vilken härlig vårdag det var. Kommer absolut åka dit igen! Har ni vägarna förbi någon gång så måste ni dit. Utsikten när man kommer upp på toppen är såå fin! Googla Söderåsen så kommer det upp massa fina bilder när det är lite grönare. 

Blev träningspass nummer två igår att gå där. Känns verkligen i benen idag. ;)


Likes

Comments

​Åh då var man äntligen ledig! HELT ledig denna gång. :) Jag och min skrivarkompis i skolan lämnade in vår uppsats idag som vi stressat över i några veckor nu, haha. SÅ skönt att ha den klar. Jag tycker det är ganska kul att skriva uppsatser, men när man inte känner att man förstår uppgiften till 100% blir det helt galet rörigt. Då är det inte bara vi som tyckt den var svår att förstå... mycket förvirrade studenter som skrivit på vår gemensamma Facebookgrupp. Haha! 

Well, nog om det! Joel tog halva dagen ledig så vi möttes upp i Malmö och åt lunch och drack kaffe. Mys! Kändes så himla lyxigt. Tog en liten runda på stan också och jag köpte en ny tröja. Kan visa den imorgon. Det är den på bilden nedan dock haha! Älskar den färgen. <3 Aja, vi ska snart cykla till Joels föräldrar för lite god mat. Blir alltid fin mat där, och litervis med vin. Haha! ;) Skönt att få maten lagad. Annars har vi inget speciellt planerat i påsk. Förutom söndag då vi träffar min familj. Kanske att vi går ut och äter sushi som jag lovade Joel i födelsedagspresent också. Men har ju inte kunnat äta förrän nu typ, haha. Är så sjuuukt sugen på sushi!! Med friterad räka i. Bästa!

Hoppas ni också blir påsklediga nu! Ska ni göra något speciellt?

Kraam

Min nya guldklocka från Cluse.

Likes

Comments

Måste berätta en sak för er! För 6 veckor sen blev jag med tandställning. HAHA! Ja... sad but truth. Och det är ingen jätterolig historia detta heller. Men först... varför har jag den där överhuvudtaget? Alltså jag har alltid hatat mina tänder och hur de suttit. De gav mig verkligen inget charmigt leende precis, och det har blivit MYCKET värre med åren. Käkarna krymper tydligen ju äldre man blir och jag har haft så otroligt trångt. Vissa tänder trycktes bak och andra fram... inte jättesnyggt och framförallt inte bra för bettet. Så hade jag inte gjort något åt det nu hade jag fått göra det sen.

Men. Eftersom mitt problem inte är ett problem enligt tandläkare får jag ju såklart betala skiten själv. Och det är inte gratis!! Det är helt sjukt dyrt men jag vet att det kommer vara värt det ändå. Jag kommer se ut som 12 år ett tag men skitsamma, verkligen. Jag valde vit på de främsta tänderna och det ångrar jag inte. ;)

Som sagt har jag haft den i 6 veckor nu och jag har haft problem med att bita ihop... för mitt bett har varit så snett att jag biter på plattorna på nedertänderna. Så jag har inte kunnat äta någon som helst fast föda på fem hemska veckor. Spyr på bara tanken av kvarg, potatismos, proteinshakes och bananer. Haha! Jag var på återbesök förra måndagen för då skulle jag dra ut en tand. JA! Hade ändå lite ångest innan för hur det skulle kännas, men det var ändå okej. Tror dock aldrig jag sett en större spruta i hela mitt liv men det kändes knappt när han stack mig i tandköttet. Det var ju inte direkt roligt att dra ut tanden, det knakade i hela huvudet men det gjorde verkligen inte ont. Inte ens när bedövningen släppt.

Två plattor är också borttagna från nedertänderna så nu kan jag äta det mesta igen.

Men ja, när jag kom hem den dagen jag satte in tandställningen grät jag för jag kände mig så ful. Alltså på riktigt!! Jag ville inte ens visa min sambo. Men han bryr sig verkligen inte, och jag kommer ju bli snyggare när den åker bort. Eller hur! ;) Ett år till och det säger alla kommer gå snabbt. 


Ser bara lite skillnad hittills men åh vad jag längtar tills de blir fina. :)

Likes

Comments

När det händer saker man inte har någon kontroll över... det är nog det värsta jag vet. Jag vill alltid ha kontroll på allt som rör mig men jag inser att det funkar ju inte så. Många av er vet att jag levt med en sjukdom där jag hatat mig själv och min kropp. Och det gör jag inte längre... framtill nu typ. Nej jag hatar inte mig själv som person (även ifall jag gärna ändrat på en del saker haha) men just nu är jag inte vän med min kropp överhuvudtaget. Den sviker mig!!! 


Minns ni att jag för snart etthalvår sen skrev om den fruktansvärda smärta jag hade i magen på min och Joels fyraårs dag (här kan ni läsa)? Den historien är fortfarande inte slut. Kan börja med att skriva att jag känner att sjukvården sviker mig IGEN. Man måste typ kriga för att få vård? Helt sjukt. Men skit i det. Jag bokade in en akut tid till en gyn bara någon dag efter då han hittade en eventuell cysta på min äggstock. PANIK! Men ingen fara fick jag höra. Okej okej... jag försökte sluta tänka på det och skulle tillbaka efter nyår för en ny koll. Den skulle försvinna fick jag höra. Lät ju bra! Ehm... 


När jag kom tillbaka var den självklart kvar. Cystan. Ungefär lika stor som innan, 4,5 cm. Ganska stor alltså. Är den farlig? Nej nej nej. Och det får jag bara ta och lita på. Försöka i alla fall. Jag hade kanske varit död redan annars? Eller är det kanske därför jag varit så trött på sistone? Jag har cancer!! Nej... dumma tankar, och jag måste ju lita på läkaren. Eller hur? Jag fick en remiss till sjukhuset för att kolla upp den lite noggrannare, för de hade tydligen bättre prylar där för att kunna se exakt vad det är för cysta. Remissen kom aldrig. Väntade 6 veckor innan jag ringde dit och frågade vad problemet var? Ge mig en tid!!! Och det fick jag, samma vecka. Hmm! Well. Jag åkte dit och fick reda på att det var en "dermoidcysta" som tydligen aldrig kommer försvinna av sig själv. Det är omöjligt. Ingen fara! Sa läkaren, han sa till och med att det inte var några problem att leva med den där... sålänge sen inte stör mig. Eh? Jag höll på att DÖ av smärta för några månader sen? Skämtar du? Vill du leva med skräcken att uppleva samma smärta igen och igen? Smärtan är svår att beskriva... men jag skulle tro att det känns ungefär som om man blir knivhuggen, om och om och om igen. Kul va? Dessutom känner jag av cystan tydligt och den gör ont ibland. 


Så nej det var bara att boka in en ny tid hos min gyn för enligt läkaren skulle han bestämma om operation var nödvändigt eller inte. Fine! Jag bokade in en tid... tre veckor senare. Ännu mer väntan. Jag var där igår. Svaren från sjukhuset hade inte kommit (SKÄMTAR DU?!) så jag ska ringa dit nästa vecka igen för att få reda på HUR cystan sitter. För min gyn vill definitivt att jag ska ta bort den. Den måste tas bort förr eller senare, och nu är bättre än sen. Dessutom kan den vridas igen och strypa min äggstock och då dör den, vilket för det första inte alls är bra och för det andra gör det fruktansvärt ont. MEN, en operation innebär också att hela min högra äggstock kommer tas bort. Jag ska alltså leva med EN äggstock i resten av mitt liv. Ok ok. Det behöver inte vara the end of life (haha) men det känns verkligen så. Jag har sån panik att jag inte vet var jag ska bli av. Jag har mått dåligt över detta i ett halvår nu och nu väntar jag bara på operation och hur den ska gå. Jag känner en enorm press och stress för jag vill inget hellre än att bli med barn någon gång. Helvetes jävla kropp som gör detta mot mig just nu. Kunde det inte väntat några år? 


Jag kan inte gå och tro att allt ska gå bra. Jag orkar inte ens tänka på det... jag bara låtsas som inget hänt och att jag mår bra... som vanligt.


Likes

Comments

I helgen är vi i stugan i Båstad. Jag älskar verkligen att åka hit. Det finns typ ingenting att göra och det är SÅ skönt ibland. Vi brukar bara äta gott, grilla, gå massor av promenader i skogen/på stranden, tända en brasa, läsa, sova, se på film, spela spel... Ibland kan jag inte ens slappna av här hemma, för det finns alltid något måste att göra. Ska bli skönt att ladda batterierna lite!

Vi brukar grilla när vi är där. Såklart mans-görat! Hahaha. ;)

​Att tända brasan vid frukosten är SÅ SÅ mysigt!

Likes

Comments