Då var man utelåst

" Nu startar äntligen en ny vecka! Jag vet inte riktigt om man ska säga äntligen dock för min helg flög förbi. Ena sekunden var den fredag o…"

Lite variation

" Hey guys! Det har varit rätt mycket deep stuff den senaste veckan och mycket snack om diabetes. Det är ett ämne som är värt att tas upp oc…"

Diabetes typ 1

" Fredagen 1 september 2017 förändrades mitt liv för alltid. Jag fick diagnosen diabetes typ 1. En autoimmun och obotlig sjukdom. Allt börja…"

Diabetes för en dag

" I tisdags förra veckan testade jag att ha diabetes för en dag. Det var väldigt spännande. Jag mätte mitt blodsocker, åt när jag skulle, ko…"

Internationella diabetesdagen

" Idag är det som sagt internationella diabetesdagen. Jag tycker att detta är en viktig dag att uppmärksamma för att den lätt glöms bort. De…"

Jag fick ha diabetes för en dag

" Okej rubriken kan nog vara rätt förvirrande om man inte vet vad bloggens veckotema är.. Det är nämligen så att vi på The ZipLog bestämde o…"

En problematisk vecka är över

" Alla har problem , stora eller små. Det har som ni kanske har märkt även vi. Dock kan man lösa det mesta. Det är bara att kämpa vidare til…"

Den ständiga stressen

" Ja detta är mitt problem och kommer nog alltid att var det också. Jag är kanske lite känslig för stress och mår bäst av att ha ett struktu…"

Paniken av att man måste göra saker

" Detta är mitt problem i mitt liv. Jag har tvångstankar, vilket leder till att jag måste göra vissa saker. Om jag inte gör det jag ska få j…"

Konsten att tala

" Ibland vill man prata men det tar stopp. Orden formas fel i munnen. Ångesten, obekvämheten och stressen tar över, det känns helt enkelt om…"

Ny vecka nya problem, eller?

" Halloween är över och det gäller även vårt veckotema som var höstmys. Lika bra är väl det för nu har vi druckit alldeles för mycket varm c…"

THE ZIPLOG TIPSAR: Hur man får mysig stämning

" Novas tips: 1. Tänd ljus. Liksom vad fixar en bättre mysig känsla i November mörkret än levande ljus? Särskilt om det är doftljus för då b…"

Ett mysigt liv

" Ett mysigt liv är väl något alla vill ha. Jag vill iallafall ha det och mitt mål nästan varje dag är att få lite egentid och kunna unna mi…"

Halloween special

" Vi på The ZipLog bestämde oss för att fira halloween ordentligt i år. Lite läskigt smink och sedan satte vi oss och filmade en halloween s…"

Höstens mysigheter med Amanda

" Just nu är jag i Polen när ni läser detta! Jag har det super bra här! Men denna veckan är det mys tema och det passar ju perfekt nu till h…"

Maximal mysighet med Nova

" DET ÄR HÖSTLOV! Kan man starta bloggens mysiga vecka på något bättre sätt? Nej inte om du frågar mig iallafall. För att verkligen omfamna …"

En vecka med mysigt tema

" Då har vi faktisk avklarat första veckan här på bloggen och det är ju nästan värt att fira! Veckan har mest handlat om att vi ska presente…"

Tjejen i rosa

" Hola! Jag heter Hanna och ska skriva här varje Fredag. Går Estet media och verkligen älskar det. Speciellt måndagar då jag och Nova slutar…"

Tjejen i lila

" Äntligen min dag! Jag heter Amanda och är 16 år gammal. Jag går första året på estetiska programmet på gymnasiet inriktning musik! Jag äls…"

Tjejen i gult

" Okay då var det äntligen min dag! Så vem är jag då? Jag är Nova . En person som ofta råkar använda sig av en blandning mellan svenska och …"

Tre estetare med en blogg

" Äntligen är vi igång! Vi har snackat om att skaffa en blogg ett tag men vi var osäkra. "Vi är ju bara tre estetare, varför skulle någon vi…"

Nu startar äntligen en ny vecka! Jag vet inte riktigt om man ska säga äntligen dock för min helg flög förbi. Ena sekunden var den fredag och plötsligt var det måndag igen. Antar att det är så det blir när man har roligt. Hur är det med er? Jag mår personligen riktigt bra iallafall. Slutade vid 11 idag, tog bussen hem endast för att upptäcka att jag hade glömt bort att ta med mig hemnyckeln till skolan. Fick stå ute i kylan i tre kvart tills min bror äntligen svarade i sin telefon. Han går i skola typ precis där vi bor så han mötte mig och gav mig hans nyckel. Han var min räddare i nöden kort sagt. Nu har jag käkat lite, bäddat ner mig och tittat på ett avsnitt från den senaste säsongen av Kardashians. Helt klart mitt guilty pleasure.

Okej döm mig inte nu men jag har redan börjat att fira in julen lite smått. Har inte kunnat hjälpa det men allt jag lyssnar på just nu är bokstavligen julmusik i alla dess former. Min absoluta favoritlista vid julen är helt klart en Zoe Sugg, queen of christmas, har gjort. Infogar den här nere om ni vill se vad jag snackar om. Liksom det är ju faktiskt näästan december så då borde det väl vara okej, eller? Hahha nu ska jag nog ta det lugnt resten utav dagen för jag känner att jag håller på att bli sjuk, vilket jag inte har tid med för tillfället. Hoppas ni har haft en bra start på veckan så hörs vi snart igen!

// Nova

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hey guys! Det har varit rätt mycket deep stuff den senaste veckan och mycket snack om diabetes. Det är ett ämne som är värt att tas upp och därför har vi gjort det, dock kommer vi som vanligt gå vidare till ett nytt tema imorgon för då är det måndaag. Det innebär ett nytt inlägg från Nova, en ny vecka och ett nytt ämne. Fast vi kommer köra lite annorlunda mot hur vi har gjort de andra veckorna. Nu ska vi nämligen ha en fri vecka. Vad innebär det? Jo vi ska helt enkelt bara skriva om vad vi vill. Förhoppningsvis blir det lite variation som väcker intresse?💛 Veckan må vara fri men vi kommer fortfarande skriva på våra egna dagar. Med andra ord skriver Amanda på onsdag, Hanna på fredag och Nova skriver som sagt imon, alltså på måndag. Hoppas ni ser fram emot det! Det gör iallafall vi.

​​​//The Ziplog

Likes

Comments

Fredagen 1 september 2017 förändrades mitt liv för alltid. Jag fick diagnosen diabetes typ 1. En autoimmun och obotlig sjukdom.

Allt började med att vi började gymnasiet. Jag kommer ihåg att vi alla var lika nervösa och förväntansfull inför vår stora dag. Jag hade nog 1 miljon frågor om just den dagen 22 augusti. Jag, Amanda och Nova bestämde att vi skulle sova över hemma hos mig för att dagen efter kunna fixa oss tillsammans och sedan åka buss till skolan. Den natten sov jag typ ingeting. Inte bara för att jag var nervös utan för att jag ägnade natten till att vakna och vara så törstig att jag bokstavligen hade en öken i munnen. Jag är fortfarande förvånad över hur mycket jag drack den natten och alla andra. Under den sommaren drack jag otroligt mycket men det var egentligen inget jag tänkte på då man i vissa faser bara behöver mer vatten och om man då dricker mycket är det ju naturligt att man kissar mycket vilket jag gjorde. Förutom att gå upp för att dricka gick jag också upp för att kissa. Jag var så kissnödig att jag trodde att jag skulle kissa på mig vissa gånger. Min största fundering här var om min blåsa kan ha krympt. Jag hade även ofantliga kramper i vaderna och benen som jag mellan varven när jag kissade och drack fick härda ut. Jag kunde vakna 2-3 gånger per natt för att fixa dessa saker. Jag trodde nog mest bara att det bara var så nu. Jag funderade inte på det så mycket då det kanske bara var min kropp som var lite lustig. Jag är en sådan människa som googlar allt när något händer med min kropp. Oftast gör detta bara mig mer stressad då det typ står att jag kommer att dö inom 1 vecka. Denna gång kanske jag skulle tagit detta på större allvar men jag gjorde inte det. När jag googlade på "trött dricker och kissar mycket" så kom det bara upp DIABETES TYP 1. Jag tänkte mest att jag kanske bara överdrev då jag inte hade dött dem andra gångerna så varför skulle det vara på allvar nu? Jag hade nog detta i backhuvudet under hela denna tiden fram tills läkaren sa det men jag ville inte erkänna det för mig själv.

Såhär fortsatte det till jag onsdagen den 30 augusti började må dåligt på riktigt. Alltså riktigt dåligt. Jag trodde att jag hade fått feber för att vi hade varit ute och fotat hela dagen i ösregn. Jag var hemma på Torsdagen blev lite bättre men på Fredags morgonen blev allt värre. Jag var helt inställd på att vara hemma och vila upp mig under Fredagen och sedan gå på en fest på kvällen. Riktigt så blev det inte. Jag hamnade istället på akuten och hade 1 nål i varje arm inklusive ett insulindropp som följde efter mig vart jag än gick.

Efter att ha klagat över ofantlig magont hela dagen åkte vi till akuten. Fick vänta ca 1.5h. Vid detta lagret trodde jag att jag skulle dö. Jag hade så ont i magen och var helt orkeslös. Efter att min underbara farmor hade träffat någon tjomme som hon kände fick vi komma in snabbare. Dem gav mig något för magont och sedan fick jag ta ett urinprov. När jag log och vred mig i smärtor kom sköterskan in igen. Hon hade någon minut innan kallat ut farmor för att prata. Jag har i efterhand fått reda på att hon sa att jag till 99% hade diabetes men att dem skulle ta ett test till uppe på barnakuten. Sagt och gjort jag fick åka upp till barnakuten och ta nya test. Läkaren kom in till mitt undersökningsrum och sa "Tyvärr Hanna alla tester visar att du har diabetes typ 1". Hon hade under alla undersökningar frågat lite om det. Jag tror att hon redan visste men ville vara säker. Blev snabbt inlagd med 1 nål i varje arm, ett insulindropp och en massa frågetecken.

Jag har ju inte tid att vara här. Jag ska på en fest nu och nästa vecka är nollningsveckan. Jag kan helt enkelt inte vara här. Både läkaren och sköterskorna gjorde klart för mig att jag absolut inte kunde åka hem ikväll och troligtvis inte på minst 1 vecka. Under denna minut vändes min värld helt upp och ner. Allt jag hade sett fram emot försvann. Jag var nu sjuk i en obotlig sjukdom som aldrig skulle gå bort. Ett organ i min kropp är sönder. Mitt liv är över.

När jag sedan blev inlagd fick jag reda på att mitt blodsocker låg på 22 och ketoner på 3. Blodosckret ska ligga mellan 4,5-8. Jag låg alltså lång över gränsen och hade också fått en syraförgiftning i blodet dvs ketoner. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hur berättar man detta för Amanda och Nova. Jag ville ju inte förstöra deras kväll. Jag skrev iaf till dem att provsvaren var tillbaka och att jag nu hade fått diabetes typ 1. Jag blev kvar på sjukhuset och min mål var att komma tillbaka till nollningsveckan. Detta var såklart omöjligt men jag var hemma och gick i skolan redan på Onsdagen. Jag tror att det var det som räddade mig ur min chock. Att jag skulle tillbaka till min verklighet och diabetesen bara skulle få hänga med mig. Mitt liv skulle alltså inte styras av min diabetes.

När jag väl var hemma började allt bra. Mitt BS var stabilt och livet var bra. Några veckor senare hann verkligheten ifatt mig. Diabetes var inte roligt längre. Det var en mardröm som jag aldrig vaknade upp ifrån. Alla tankar om varför detta just hände mig mm kom och jag mådde allt sämre men jag kunde inte ta en paus. Diabetesen är alltid där och kommer altid att vara det. Jag måste helt enkelt lära mig att leva med den och det är också det jag kommer att göra. Jag som många andra med diabets typ 1 största önskan är ett botemedel och jag skulle vilja säga att "jag hade diabetes typ 1 men inte längre". Jag vill leva ett långt och lyckligt liv. Jag kommer att kämpa och diabetesen kommer aldrig att få vinna över mig.

/Hanna


I videon får ni se en helt vanlig dag i mitt liv. Både höga och låga värden och mycket känslor.

Likes

Comments

I tisdags förra veckan testade jag att ha diabetes för en dag. Det var väldigt spännande. Jag mätte mitt blodsocker, åt när jag skulle, kollade upp alla kolhydrater osv och tog ”insulin”. Jag tog insulin sprutan när jag var ”hög” o skulle äta mat. Fast jag tog insulin sprutan utan insulin såklart!

Morgonen började med att kolla mitt blodsocker. Mitt blodsocker låg på 5.1. Sedan tog långtidsverkande insulin vid 06.30 vid svanken, då tog jag 9E som är 9 enheter. Sedan fixade jag mig. Vid 07.00 mätte jag mitt blodsocker igen och då låg jag på 5.1 igen. Jag skulle äta 1 macka som är ungefär 40 kolhydrater och då tog jag 3E i insulin. (Mina uträkningar under dagen var fel så följ dem inte..)
När vi kom fram till skolan vid 08.00 mätte jag mitt blodsocker åter igen, då jag låg på 5.1 igen. Som ni säkert förstår blir inte mitt blodsocker högt eller lågt eftersom jag inte har diabetes egentligen, men åter till dagen.
Vid 09.25 skulle jag äta mellanmål, jag åt en Nick’s vilket är som en kexchoklad typ. Först mätte jag mig och återigen låg jag på 5.1. Jag kollade upp gram och kolhydrater. För att äta behövde jag ta insulin då tog jag 1E.
Efter ett tag var det dags för lunch. Vi åt vid 11.00 tiden. Vi skulle äta en pommes tallrik. Jag mätte först mitt blodsocker och låg på 5.3. Eftersom att det ungefär var 4 dl pommes och så tog jag två småbröd så behövde jag ta 10E.
Vid 12.30 mätte jag mitt blodsocker igen, låg på 7.7 eftersom jag hade ätit mat. Vid 15.00 åt jag en apelsin som mellanmål så jag mätte mitt blodsocker och låg på 5.3 och behövde ta 1E för apelsinen.
Vid 17.00 skulle jag äta mat hemma. Jag skulle äta nudlar. Så först mätte jag mitt blodsocker och låg på 5.3 och tog 1.5E i insulin.
Vid 19.00 tiden skulle jag ta långtidsverkande över natten, då tog jag 10E.
Några av er kanske undrar hur jag klarade av att räkna ut alla kolhydrater osv, det är tack vare tekniken. Jag tog hjälp av en app som heter KHkollen! En super bra app!


Det var min dag med diabetes! Om ni vill se hur dagen såg ut för mig i det verkliga livet kan ni gå in på vår youtube kanal och kolla på vår senaste video!! Jag tyckte dagen gick bra. Det var såklart lite jobbigt att kolla sitt blodsocker hela tiden och även räkna alla kolhydrater men jag antar att man vänjer sig. Jag är så sjukt imponerad av att Hanna gör detta varje dag!! På fredag ska Hanna lägga ut din inlägg om sin diabetes och då kommer hon förklara mer hur det är och vad diabetes är mer tydligt för er! Nova har testade också att ha diabetes för en dag, vi gjorde det tillsammans. Men i mitt inlägg nu berättar jag min dag och hur det var för mig!

//Amanda

Likes

Comments

Idag är det som sagt internationella diabetesdagen. Jag tycker att detta är en viktig dag att uppmärksamma för att den lätt glöms bort. Det är även väldigt få som vet vad diabetes typ 1 verkligen är. Det blandas väldigt ofta ihop med diabetes typ 2 vilket är en helt annan typ av sjukdom. Idag är det också diabetesgalan som jag tycker att alla borde kolla på. kl 20.00 på tv3, viafree och viaplay. Det finns även en dokumentär som heter "Leva utan att dö" som gick i Torsdags men som går att se igen på viafree eller viaplay.

Till ära av denna dag har vi gjort en video när Amanda och Nova testar att ha diabetes typ 1 i en hel dag Dem berättar sina tankar under dagen och dokumenterar varje stick och spruta.

/ Hanna



Likes

Comments

Okej rubriken kan nog vara rätt förvirrande om man inte vet vad bloggens veckotema är.. Det är nämligen så att vi på The ZipLog bestämde oss för att vi skulle testa hur det är att ha diabetes på ett så verklighetstroget sätt som möjligt. Alltså fick jag och Amanda, som inte har diabetes,  under en dag testa hur det (på ett ungefär) är. Så nu tänkte jag skriva om upplevelsen. Well det hela började med att Hanna fixade ett paket med de grejerna man behöver i vardagen som diabetiker. Det innehöll:

Ett paket dextro(druvsocker)

En blodsockermätare med sånna stickor till

Alkoholservetter att rengöra med

Grejen man sticker sig i fingret med

Insulinpenna(utan insulin i då vi inte ville riskera att få något i oss)

Extra nålar

Jag tror att det var allt iallafall. Tyvärr kan jag inte de riktiga namnen på allting men förhoppningsvis förstår ni vad jag menar ändå. Okej så på morgonen började allting. Medan jag i stort sett var halvsovande skulle jag mäta blodsocker och sätta insulinpennans nål i min mage. Lyckades såklart sätta den i ett blodkärl.. Ajj. Det blev mycket att fixa på kort tid och jag var tvungen att äta frukost enligt Hanna trots att jag inte alltid gör det annars. Att sen räkna ut kolhydrater i maten räkna ut hur mycket insulin jag skulle behövt ta i enheter som man kallar det var lättare sagt än gjort. Tog mig minst 10 minuter. På något sätt blev jag ändå klar snabbare med min morgonrutin än vad jag brukar. Jag är fortfarande förvirrad angående det.

Under dagen fortsatte vi i samma spår. Vi mätte blodsocker, och mätte blodsocker och mätte ännu mer blodsocker. Jag fick små blåmärken på fingrarna haha. Är det normalt? Tillslut blev det lite av en rutin iallafall. En rutin som dock gjorde mig riktigt grinig. Jag blev typ i stort sett sjukt arg var gång jag insåg att jag behövde mäta mig igen eller ta insulin. Nålarna var inte så fruktansvärda som jag trodde dock. Jag hade föreställt mig gigantiska tjocka nålar som skulle gör sjukt ont. De var faktiskt rätt tunna och lätta att använda men i längden blev det ändå jobbigt. Jag hade nog aldrig klarat av att göra allt det var dag utan att vara en riktigt otrevlig människa vilket jag kände att jag var under den dagen. Kan dock ha berott på min pms också hah, ingen bra blandning kan jag meddela.

Under dagen satte vi insulinpennorna i magen för att få en känsla av hur det är, både i det faktum att man sätter en nål i sig själv men även att man måste göra det nästan var gång man äter. Glädjen som jag alltid könner när jag ska äta försvann totalt. Vi skulle äta pommes på resturang men först behövde jag mäta blodsockret, räkna kolhydrater och sätta sprutan i magen. Maten hann bli kall och jag var hangry(Angry and hungry).

Jag klarade dagen men det är inget jag skulle gjort om självmant. Det var dock intressant att få se hur Hanna och många andra med diabetes lever. Ni är helt enkelt amazing som klarar det! Kort sagt riktiga kämpar och som förtjänar oändligt med hejarop.

Jag skulle antagligen kunna skriva mer men det skulle nog blivit tråkigt i längden. Oh förresten! Imorgon kommer förhoppningsvis videoversionen av vår diabetesdag ut på youtube kanalen. Den är i stort sett i vloggform där ni får se oss använda massa nålar och vara lite allmänt förvirrade. Helt enkelt inget för personer som är rädda för nålar.. Kolla görna ändå!!

Likes

Comments

Alla har problem, stora eller små. Det har som ni kanske har märkt även vi. Dock kan man lösa det mesta. Det är bara att kämpa vidare tills det blir bättre. Du klarar det! Vill du snacka med någon så finns vi, annars kan du bara fortsätta att läsa vår blogg och veta att vi finns här. Nästa vecka kommer vi att testa något annorlunda.. vi ska nämligen ha en vecka med temat diabetes. Vad innebär det då och varför ska vi göra det? Jo Amanda och Nova ska under en dag få testa hur det är att ha diabetes på ett ungefär. Detta ska vi göra genom att få mäta blodsocker ständigt, ta nålar i magen(utan insulin) och behöva räkna ut hur mycket enheter/insulin vi skulle behövt ta om vi själva hade haft diabetes. Allt enligt Hannas planering. Det blir olika reaktioner på det hela som ni kommer få se och vi kommer själva berätta om upplevelsen. Anledningen till att vi gör det är för att nästa vecka är diabetesdagen och vi vill uppmärksamma alla som har diabetes eller närstående som påverkas utav det. De är sjukt starka och det vet vi nu mer än någonsin. Det mesta av vår testdag kommer att finnas i både vlog och textform. Hur bra blir inte det? Hanna kommer dessutom att berätta hur det är att ha diabetes och vad det innebär för henne.
Så se fram emot det och håll utkik på youtube.
See ya soon!

Likes

Comments

Ja detta är mitt problem och kommer nog alltid att var det också. Jag är kanske lite känslig för stress och mår bäst av att ha ett strukturerat liv alltså samma sak vid ungefär samma tider men så fungerar inte livet. Hur jag än försöker planera mitt liv i minsta detalj är det alltid något som går emot mig och förstör hela min dag. Det kanske låter överdrivet men det är det inte. Har jag bestämt något så ska det vara så. Men sällan kan jag leva 1 dag på min perfekta planering men det är okej. Jag har lärt mig att leva med det och också acceptera att ibland tar saker längre tid att genomföra eller så missar man bussen eller så går bara livet emot en. Just i den stunden känns det som att jag bara vill försvinna. Jag orkar bara inte med detta. Igår var en sådan dag. Började dagen med att vakna senare än vanligt. Bara detta kan förstöra min dag ibland då hela min plannering för morgonen måste gå snabbare än vanligt för att inte missa bussen. Morgonen fortsatte med att jag insåg att mitt busskort var borta. Då jag mår bäst och allt bara går bra när jag har viktiga saker på sin plats alltså att tex mitt busskort alltid ligger i min jackficka för att stressan på morgonen ska bli mindre. Så åter till min lilla historia. Mitt busskort var borta. Paniken var extrem och jag var redan sen som en extra grej. Ville typ gråta men löste detta med att bara släppa det och i min lilla stress halvspringa till bussen och fundera på vart mitt busskort kan vara. Jag kom fram till att jag troligtvis hade tappat det och insåg snabbt att jag bara måste släppa det. Dagen fortsatte med att mitt blodsocker var som en berg och dalbarna. Det är något som verkligen stressar mig och att jag inte kan styra det stressar mig ännu mer.

Detta är bara ett exempel på mitt halv stressiga liv. Att stressa är inte bra hur man än vrider och vänder på det. Livet blir ju bättre utan stressen men det är inte alltid lätt att hitta den optimala lösningen för ett lite lugnare liv.

Min lösning på detta problem är Bullet journal. Det är egentligen bara en anteckningsbok som man fyller med vad man vill men för mig gör det livet lättre. Jag har min främst som en kalender men även tracker för att veta tex hur mycket jag sover eller när man gör saker mest för att det är intressant. Det gör även livet lättare då man får göra precis som man vill. Det finns inga rätt och fel vilket jag tycker är skönt och tt jag bara gör det för mig själv och ingen annan. Detta har gjort mitt liv mycket lättare då det borde är mysigt att bara sitta och rita och att man får ett mer planerat liv och jag vet exakt vad som händer nästa vecka eller den 26 november. I min värld känns det mycket bättre att ha det så.

Ett annat tips är att vara så tråkig och ha en morgonrutin som är likadan varje morgon. Det kanske är tråkigt men det är skönare att veta vad som händer efter varje moment och kunna ändra om något går fel tex om man blir lite sen till moment 3 då måste man aningen skynda på men moment 3 eller låta det ta den tid det tar och lösa det.

Hoppas att mina tips gjorde era liv lite lättre då det verkligen har gjort mitt liv bättre och mycket lugnare.

// Hanna

Likes

Comments

Detta är mitt problem i mitt liv. Jag har tvångstankar, vilket leder till att jag måste göra vissa saker. Om jag inte gör det jag ska få jag en grov ångest, så det slutar med att jag gör det ändå. Detta påverkar mitt liv nåt enormt. Jag gör det överallt och hela tiden. När jag började årskurs 3 började jag känna av olika tankar att jag var tvungen att göra saker. Allt skulle vara i siffran 3, alltså jag var tvungen att göra det jag skulle 3 gånger. Detta är väldigt svårt att förklara, ni som har tvångstankar ni förstår mer! Eftersom jag tyckte allt skulle vara 3 tyckte jag även att 6 var okej eftersom 3+3= 6. Även 12 eftersom 1+2=3, även 15 eftersom 1+5=6. Jag tror ni förstår. Jag var helt enkelt tvungen att göra detta med mina fingrar, ben och ögon. Egentligen väldigt mycket. Jag ska göra en kort beskrivning på om jag nuddar mitt ben, då måste jag nudda det andra benet två gånger, sedan det andra benet en gång. Sen tvärtom. När jag har gjort det måste jag slå på båda benen och räkna till tre. Då släpps ångesten. Detta gör jag ungefär varannan minut eller ja det är olika. Eftersom allt skulle vara 3 gjorde det att det blev problem i skolan. T.ex på vintern när vi åkte pulka. När det ringde in var jag tvungen att åka 3 gånger till, vilket ledde till att jag o min kompis kom alltid försent. När jag är och handlar måste jag läsa rubrikerna på tidningarna vid kassan, annars kan jag inte gå därifrån. Jag hade såhär i ungefär 3-4 sen började det försvinna.

Nu under min gymnasietid har det kommit tillbaka och bara blivit värre. Så fort jag rör en kroppsdel på mig själv måste jag göra det jag berättade tidigare. Jag gör det hela tiden och det ser väldigt löjligt ut. Jag ska börja prata med en kurator om detta, för detta är ett problem och jag vill inte leva med det längre. Mina vänner har inte direkt märkt det, vad jag vet i alla fall. Men nåt de har märkt det är att jag alltid måste ha pennan perfekt. Så jag målar med min penna på pappret och det frågar nästan alltid varför. Jag säger då att jag måste få pennan perfekt och det måste jag. När jag även var yngre var jag jätte orolig för mina två bröder. Jag ville aldrig att de skulle vara med vänner jag ville bara att de skulle vara hemma eftersom jag var rädd att nåt skulle hända dom. Detta har med mina tvångstankar eftersom om de skulle spela fotboll en bit utanför vårt hu var jag ute med min ena hund och var runt området för jag var så orolig. Detta har jag inte längre. Jag älskar mina bröder men är inte lika överbeskyddande längre.

När min ena hund rymde för första gången var jag rädd och fick panik efter det ändrades nåt i mig. Jag var tvungen att alltid vara med henne. Jag hade henne inne på mycket i rum, om hon inte var på mitt rum satt jag i soffan för att hålla koll så ingen öppnar dörren. Vi har staket överallt men jag var ändå rädd. Sen skaffade vi även en till hund. Så ni inte ska bli förvirrade har jag två hundarna nu och ni har sett dem på bild i mitt första inlägg. Men jag blev mer och mer överbeskyddande. Jag menade inget illa jag var bara rädd att förlora dem. Detta hade släppt lite gram men såklart så händer en sak som förändrar. Min ena hund hoppar över vår mur och hon är en chihuahua. Jag kollade alltid på dem när de var ute och började hålla mer koll. Var alltid tvungen att kolla så grinden var stängd under natten om den inte var det smög jag ut om natten och stängde den. Det låter helt sjukt men jag gjorde det.

Som sagt har mina tvångstankar gått över styr och nu har jag dem hela tiden. Nu ska jag börja prata med en kurator för att få bort mitt problem. Om ni ha tvångstankar, prata med nån. Försök att stå emot, jag har aldrig klarat det men man kan alltid försöka. Ni är inte ensamma, man kan alltid be om hjälp.

//Amanda

Likes

Comments

Ibland vill man prata men det tar stopp. Orden formas fel i munnen. Ångesten, obekvämheten och stressen tar över, det känns helt enkelt omöjligt. "Hur skulle jag kunna prata inför folk när det är såhär?" frågar jag mig.

Jag gjorde ett liknande inlägg som detta för något år sedan på min gamla blogg och det var uppskattat så jag tänkte att jag skulle göra ett här också. Jag har haft otroligt svårt med att prata inför folk, vare sig det är i grupp eller i en presentation inför klassen. När jag stod där kunde jag känna hur min puls blev snabbare, att svetten började rinna, munnen blev torr och alla ord blev svåra att säga. Man börjar tänka på vad alla tänker och det känns ännu värre för man känner sig dum och vill därifrån. Så kände iallafall jag. Dock har jag lärt mig att hantera det och långsamt har det nästan försvunnit. Idag kan jag trots min nervositet stå på scen och spela teater, prata inför klass och framföra argument i grupp. Jag mår fruktansvärt innan men när jag väl gör det så klarar jag det och det innebär att du också kan klara det. Därav tänkte jag att jag skulle dela med mig utav några tips som har hjälpt mig.


1. Andas och ta det lugnt. När man känner att det börjar bli jobbigt är det lätt att man stressar fram orden men det blir mycket lättare för både dig och den du pratar med om du saktar ner. För mig hjälper det att ta några djupa andetag innan jag fortsätter för det får mig att slappna av. Dessutom ger det mer syre till hjärnan vilket du behöver.

2. Skäms inte. Visst kan det kännas sjukt pinsamt när man plötsligt inte får fram orden eller inser hur mycket ens röst faktikst skakar men du är verkligen inte ensam om att uppleva det. Alla får problem med att prata ibland och det är bara så det är. Oftast är det också så att du uppfattar saker om dig själv mycket mer ön vad andra gör vilket betyder att de kanske inte alls la märke till att du ens hade problem med att prata.

3. Acceptera det. Det är inte farligt även om du kanske känner hur ditt hjärta slår hårt i bröstet. Det är bara mänskligt och det kommer gå över.

4. Var ärlig. Om jag får problem att prata inför folk hjälper det mig att erkänna att jag faktiskt är rätt nervös just nu för då känns det inte längre som att jag har lika mycket press på mig. De vet om hur jag känner och ribban sänks.

5. Ha en plan B. Jag känner en som hade problem med att prata inför och med folk så hon kom på en plan B. Nämligen att om allt blev för mycket skulle hon bara låtsas som att hon behövde gå ut för att ta ett viktigt samtal. Det jag säger nu är verkligen inte att du ska undvika det du tycker är jobbigt men att veta att du i värsta fall har en flyktväg kan hjälpa dig att slappna av.

6. Ge inte upp. Om du hade problem förra gången du behövde prata i typ klassen eller inför ett möte så kan det göra att du känner att du inte vill göra om det. Visst kan det vara sjukt jobbigt, obekvämt och läskigt att prata ibland men ge inte upp för det. Du kommer att vara stolt efteråt när du vet att du faktiskt klarade av att avsluta den där presentationen eller vad det kan ha varit.

7. Överanalysera inte. "Tyckte de att jag var konstig?" "Hörde hon att min röst sprack?" "Såg de hur nervös jag var?" Att gå runt och överanalysera efteråt är bara att ge sig själv ännu mer lidande. Jag har väldigt lätt för att ofta göra det men jag försöker ständigt att låta bli, vilket man i slutändan mår mycket bättre av. Vem bryr sig om ifall allt inte gick perfekt? Du gjorde det iallafall.

8. Var vän med dig själv. Det låter extremt cheesy men om du är vän med dig själv mår du mycket bättre. Uppskatta dig själv, var stolt över det du gjorde bra och strunta i det negativa. Peppa istället för att klandra dig själv ifall du får svårt att prata, det är ju knappast så att du kan hjälpa det.


Kämpa på, allt blir bättre och har det inte blivit bättre så är det inte över än. Du kan klara allt och vi finns här för dig om du vill prata om ett problem eller om du har några frågor.

// Nova

Likes

Comments