Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När dalen blir sådär djup och det är svårt att andas, då står man plötsligt här igen.  Denna eviga längtan efter kraft, energi, livet & sig själv...


Jag saknar mig själv...

Likes

Comments

Tänk så olika man är. Vissa saker verkar inte bekomma andra alls. Medan för andra det är en ständig kamp.

Varit hos en gammal vän i några dagar. En vän jag känt sen 20 år tillbaka. Ibland undrar jag vart tiden tagit vägen. När man pratar så får man perspektiv på saker som man kanske inte sett innan. Ibland är sanningen hård, andra gånger en lättnad. Jag är tacksam för ärligheten, för jag är precis likadan. Utan sanningen kan man inte stanna upp och fundera efter, man lever i en ständig tanke utav att man själv har rätt. Det är bara äkta vänner som ger dig sanningen, hur hård den än må vara.

Jag har blivit lite klokare på viss plan, på andra plan har jag förstått att jag behöver jobba mer. Saker som hänt igenom livet finns ingen mening med att fortfarande hålla om hjärtat. För vem som än hade rätt eller fel? Så spelar det ingen roll. Tiden är här och nu, jag vill inte leva i de förflutna. Jag vill leva här och nu och göra andra val än de jag gjorde då.

Tänk att man kan mista ett helt liv pga dåliga val man gjorde då? Jag är så tacksam för att jag fick upp ögonen och kan tänka om? Som jag själv sett det har jag bara vilja bli förstådd, men till vilket pris? Å till vilken nytta?

Nu så långt senare och länge innan dess känt en sorg av att förlorat de som faktiskt betytt så otroligt mycket för mig.

Men jag inser nu, det är aldrig försent. Speciellt med människor som man känt mer än halva livet. Lev här och nu, vad morgondagen kommer med det kan man aldrig förutspå.

Men det är aldrig försent att börja om ❤

Gammal vänskap rostar aldrig, tack för att du varit min vän i 20 år ❤

Likes

Comments

Jag tycker inte om att gråta, samtidigt behöver man gråta. Man kan gråta av olika saker.

Jag gråter för att saker oftast misstolkas, man är så inrutad i att den gör så eller så. Å de ska den verkligen stämma överens med varandra. Men man uppfattar saker på olika sätt.

Sen kan jag absolut säga nej. Men när säger man nej? Får småsaker Eller sakerna som kanske är viktig för själv, men oviktig för en annan?

Vem bestämmer när är vad? Jag har lärt mig mycket och släpper och missunnar min egna familj mycket vilket är helt fel verkligen ❤

Jag och familjen först helt enkelt.
Har så svårt att förstå de runt mig inte känner på samman sött...

Min familj består av sambo och barn dags att ta hand om dom först ✌.7

Likes

Comments

Ännu en dag jag vaknar till och bara känner kroppen värker. Ännu en solig dag där man känner att jag vänder mig i sängen och somnar igen.

Dessa två dagar som varit, när man befinner sig längre ner än på väldigt länge. Jag som inte ofta gråter, häromnatten grät jag ensam i flera timmar. Jag hulkade så jag inte kunde prata, jag kunde inte andas och känslan av ensamhet tog över totalt.

Det kommer tider då ensamheten kan kännas så otroligt grym. Så hård, så påtaglig. Jag vet att jag har människor runt mig, men ändå kan ensamheten ta knäcken på mig. Varför blir det så? Man blir som en zombie som blir handfallen. Sorgen som växte var samtidigt av att inte känna att människor finns där som jag finns för dom.

Jag brukar inte kräva så mycket, men när jag väl behöver så känner jag inte gensvaret. Jag vet att vi alla har mycket själva och här i mitt liv händer så otroligt mycket hela tiden. Hur ska man orka ställa upp när det ständigt händer nya Saker?

Igår var min första semesterdag och efter söndagsnatten så drog jag bara täcket över huvudet igen. Ständig sorg och värk i kroppen. Inte som min första dag som jag hade tänkt på semestern.

Men jag har slutat gråta, det tackar jag för. För gråt tar knäcken på kroppen, på varje del & känns i hela mig.

Kanske imorgon när jag vaknar så kan jag njuta utav dagen. Idag blir en dag som igår. Soffan, sängen, tankar, funderingar om vad jag behöver i livet. Inte vad alla andra behöver och sen ta mig därifrån och försöka byta upp mig själv igen ❤

2016 skulle bli ett bra år, inte som detta året startat.

Ta hand om dig själv, man måste ta hand om sig själv först. Jag måste lära mig, jag först sen alla andra.s

Vi hoppas på en bättre dag imorgon

Likes

Comments

Jag behöver andas, jag behöver vara. Jag behöver mig själv.

Försöker förstå att man behöver tänka på sig själv, ibland behöver man ta avstånd. Precis som andra gör, nej stopp här är jag och nu är det min tid.

Min tid...
Bara min tid...


Jag kommer tillbaka när jag har kraften ❤

Likes

Comments

Livet, livet är så skört. Man vet inte vad morgondagen bär med sig, vad man skall vakna till...

Idag miste 2 killar livet, en olycka kan hända så lätt. Så många drabbade, så många som lider. Så olyckligt, så svårt att förstå...

Skapar så mycket tankar, så många känslor. Det sista året har varit så otroligt tufft. När min syster blev sjuk och tiden det bar med sig. Det var så många gånger under denna tiden som man fick känslorna av att nu är det stop, nu går det inte längre. Den rädslan av att livet skulle ta med henne till den andra sidan.


När saker sker så kommer alla känslorna upp. All sorg, allt allt.. Finns så mycket känslor och tankar och det är svårt att förklara..

Idag miste en person livet, som för några årsen var en del utav familjen och var då i några år. Han var en livlig människa, men denna olycka är så otroligt tragisk... Han och hans vän miste livet tillsammans, dom var bästa vänner sen barnsben.

Jag tänker på min kära syster och den tunga känslan som allt bär med sig. Jag känner en sådan sorg för familjen. Var vid olycksplatsen förut och den ena killens bror var där. Så otroligt hemskt att se och känna hans smärta. Man kan inte förstå riktigt, samtidigt som man varit nära känslorna utav att kunna förlora en syster. Hela familjen var där, man önskar man kunde lätta smärtan på något vis
...

Lost tonight...

Likes

Comments

Ja såhär kan det kännas ibland.

Likes

Comments

Det börjar bli suddigt på skärmen, på livet utanför. Jag har tagit många steg väldigt fort, fortare än vad jag trodde var möjligt. Har jag hunnit med själv i mina handlingar? Eller har jag låtit mig dras med utav farten, utav att livet bör vara på ett visst sätt. Att kraven på mig själv blir för stora för fort.

Känns som jag går i en dvala och jag kan inte riktigt sätta fingret på livet. Jag har en enda viktigt sak att göra för mig själv varje dag. Det är meditera, men den lilla kvarten om dagen. Hur kan jag inte hinna med den, hur kan jag sätta allt annat framför mig själv? Hur kan jag låta de ske? 

Men imorgon ska jag ta tag i detta, eller varför inte redan ikväll. Jag behöver semester, jag behöver vila, jag behöver lugn och ro. När saker inte blir som de bör vara, då är jag ute på hal is igen. Det viktigaste jag har är mig själv först, sen kommer allt annat livet för till.

Om inte imorgon, varför inte idag?

Likes

Comments