... att säga och att tycka att ens barn är jobbigt.
När man själv är AStrött, hungrig, bajsnödig å allt man vill är att ungen ska somna så man kan få gå å bajsa, ta en dusch sen krypa ner under täcker å sova några timmar!..


Man är ingen sämre mamma för att man tycker att ens barn är jobbigt och det betyder inte att man INTE älskar ditt barn!..

Man är fan människa!...

Så alla ni mammor som får dåligt samvete eller inte vågar/vill säga det!..

Ja! Barn är jobbiga ibland... OCH DET ÄR OKEY ATT TYCKA DE!.. Ni är inte ensamma
Om att tycka de heller!.

Min dotter är oftast snäll men hon kan likväl bli asjobbig...å då vill jag bara sätta in henne på dass, stänga dörren å springa 10 varv runt huset!...

Nu gör jag inte det men.. ni fattar var jag vill komma. Alla dessa känslor å tankar är helt normala å ni är inte ensamma om att känna dem!


/
Emma

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 51 readers

Likes

Comments

Idag var det möte med prematurföreningen, vi skulle berätta vår NEO upplevelser ... ja jag bröt ihop.. jag trodde att jag kommit längre i min bearbetning... men tydligen inte. Tanken på att de kunde gått käpp rakt åt H slog mig först när vi kom hem från NEO... när man hade googlat havandeskapsförgiftning å en massa andra komplikationer. Jag slås ibland av att vi haft tur och att allt gick så bra som det gick.
Ja varför är man då så dum å googlar? ja varför är man det?!.. bra fråga. För mig blir det som en besatthet och oftast är de något negativt som triggat igång mig... man råkar gå in på någon Insta å ser att de förlorat ett barn eller att någon i vår närhet gjort det.
Jag gråter inte för barnen (för det är hemskt när barn dör!)... utan jag gråter för föräldrarna, att dem får leva med smärtan... jag är överempatisk och vill ta över deras smärta för Jag vill att ALLA ska må bra å ingen ska behöver gå igenom en sådan fruktansvärd sak som att förlora sitt barn.
Ju mer jag har tänkt på det så försöker jag intala mig att smärtan är en del av en sorg å sorgeprocess.... och det är inte "min sak" att ta det ifrån dem. Jag försöker att inte låta mina känslor ta över för då så kommer jag flippa ut helt!.

Ja, senare ikväll var jag och sambon på Johan Glans så då fick jag skratta å njuta av det.
Det var skönt att bara få vara Vi å umgås tillsammans.
Tilda sover hos mormor å morfar så imorgon får denna mamman Sovmorgon!!!

  • 53 readers

Likes

Comments

Blev ett lite väl långt hopp mellan mina inlägg här men ska försöka bli bättre.

Känner nu att jag har bättre balans i livet än vad jag hade när första inlägget skrevs.

Jag tänker inte påstå att jag är någon supermamma, för min del finns inget sånt. Man är bara den bästa mamman man kan vara och det är så individuellt!...

Att vara mamma är INTE ENKELT!... det är roligt, jobbigt, påfrestande, mysigt, tröttsamt men också HELT UNDERBART!...

det kommer dagar då man känner stt man klarar av allt.. bajs, kräk? HIT ME!.. sen nästa så räcker de dem kastar ner nappflaskan på golvet så bryter man ihop!. Och vet ni vad.. DET ÄR HELT OKEY!...

Jag tänker inte visa upp någon "kaffe-latte-mamma" drömbild av hur det är att vara mamma.

Jag erkänner, jag blir arg, sur, ledsen å JA ibland så skriker jag till på mitt barn!. För ibland.. så går hon mig på nerverna!...

ja, jag älskar henne dyrt och heligt men snälla.. SLUTA SUGA PÅ TOARULLARNA!


Bild på busungen Tilda

Likes

Comments

...

Jag blev inlagd på Måndagen 22 Februari och utskriven Onsdagen 24 Februari.

Jag fick panikattacker flera ggr om dagen där jag grät hejdlöst, anledningen till det var ovissheten.. ena BM som kom in ville bara få ner trycket å nästa pratade om snitt.

"SNITT!.. Bebisen ska inte komma fråns i Maj, den kommer inte överleva nu!" var det jag tänkte.

Bebisen kommer dö

Den rädslan att föda ett barn i V28 gjorde att jag började googla... infektioner, hjärnblödningar, alla möjliga komplikationer kom upp. Allt detta gjorde ju inte att mitt blodtryck gick ner.

Men med hjälp av medicin fick dem ner trycket, och jag fick åka med.

Grät av lycka.

Hade ju målat upp en bild av att värkarna satte igång hemma och ja, som på en film. Allt fortskrev som vanlig, jag tog min tabletter och skulle på tillväxt UL i v32.

Det var under den kollen de upptäckte att trycket hade gått upp och jag blev inlagd på nytt.

Även denna gången grät jag och vill inte bli inlagd men inlagd blev jag.

Samma visa denna gången att ena BM ville få ner trycket å nästa hade bokat operationssal, jag fick 2 kortison sprutor så hade jag varit informerad om vad dem gjorde eller varför jag fick dem så hade jag förstått att Tilda skulle komma redan på Torsdagen.

Gjorde flödeskontroller både Onsdagen och Torsdagen, efter den sista så såg jag på hennes kurva att hon låg mycket under på den lägsta och de krävdes inte en läkarutbildning för att berätta att de inte var bra.

11 kom läkaren in å sa att de blev snitt idag, Magnus min sambo hann dit och var med under snittet, vilket kändes väldigt skön.

så Torsdagen den 31/3 2016 kl 13:00 föddes Tilda, 1166 gr å 38 cm lång

Vi fick plats på NEO

Dagarna gick i ett, pumpa mjölk, sova, äta, va hos Tilda...

Vi spenderade bara 3 veckor på NEO i Helsingborg å tiden gick faktiskt väldigt fort!

Fredagen 22/4 fick vi åka hem!

Tilda vägde då 1610 gr!

Jag kommer ihåg chocken över att vi skulle få åka hem, detta var de vi sett framemot å längtat så efter men hon va så liten, skulle vi klara oss själva hemma!?.

Bild på Tilda när vi skulle lämna NEO!














Likes

Comments

Torsdagen den 31/3 2016 kl 13:00 föddes en liten tös som fick namnet Tilda.

Jag var nu mamma... Shit MAMMA!...

...

Vi hade egentligen inte försökt så länge med att få barn... Ca 6 månader men pga min kraftiga övervikt så visste vi inte om vi kunde bli gravida eller hur lång tid det skulle ta. Så vi körde med "går de så går de".
Februari 2015 tog jag ut min P-stav och i augusti 2015 är Tilda "tillverkad". Innan dess hade jag redan googlat allt om IVF, adoption, hormoner ja... Hel registret. Jag ville vara förbered på det värsta.

11/9 visade det sig ett ljust, ljust streck på grav.testet.
Vi var chockade och glada men den ständiga oroar att något skulle gå fel fanns där. Jag började googla, som jag gjort förutom fast nu om missfall, utvecklingsstörningar, handikapp, risker, statistik.. JAG VILLE HA SIFFROR!.. På ALLT!.. Vad var oddsen/chansen/risken. Jag ville veta ALLT om vad som KUNDE HÄNDA.
Kort sagt... Jag blev helt knäpp i huvudet!!.

När jag i v 9 fick se hjärta slå, (pga småblödningar fick jag tidigt vaginalt UL) Kände jag mig lite säkrare. Min magkänsla hela graviditeten var att "allt kommer lösa sig"... Men huvudet... Herregud.. Huvudet.. Alla tankarna... Tänk Om...

Min graviditet gick bra fram till v 14... Då började illamåendet... Varje morgon hade jag, vad jag kallar för "min lilla kräkfest"... 15 min varje morgon höll jag på, oftast kom det inget eftersom jag inte haft aptit till att äta. Det kunde komma av att jag öppnade kylskåpsdörren (sambon "råkade" en gång köpa hem Dansk ost... De misstaget gjorde han INTE OM!) eller att de blev för varmt i duschen. Eller wcducken i toan, som naturligtvis blev en ond cirkel eftersom jag kräkte i toan å sen kom wcduck doften som gjorde att jag kräkte.

Pga att vi har diabetes i släkten fick jag göra 2 sockerprover, en i v12 å den "vanliga" i v28. Både visade inga tecken på diabetes.

Men efter jag gjort testet i v 28 hade jag tid på lasarettet för lite tester (kom inte ihåg för vad) då upptäcker dem att jag har en mild form av havandeskapsförgiftning.


...

  • 56 readers

Likes

Comments