View tracker

Dag 108
26 februari 2016

Runt 5:00 på morgonen satt vi i taxin påväg till flygplatsen i Bangkok. Vår chaufför körde galet fort så det gick snabbt att komma fram. Jag slumrade till i bilen vilket gjorde att tiden gick ännu snabbare. Det kändes i kroppen av vi endast sovit två ynka timmar, men vi ville vara ute i god tid eftersom vi hört att det kan ta sin tid att komma igenom alla kontroller och sånt på flygplatsen.

Allt gick väldigt smidigt, det gick fort att checka in, vi slank igenom säkerhetskontrollen och passkontrollen gick rätt fort trots att det var lite kö. Nu på morgonen är det nog inte lika mycket avgångar som mitt på dagen eller eftermiddagen vilket gjorde att det var rätt lite folk.

Till frukost blev det varsin smörgås med kyckling o pesto och en juice. Efter det tog vi en latte och en croissant. Från och med nu kommer allting vara dyrt igen. Allt som allt betalade vi 780 baht (195 kr) och det är ju vad sånt här kostar i Sverige men det kommer svida i början när man fortfarande har "hålla resebudgeten"-tänk. Man är ju lite skadad av att resa runt, man kommer säkert omvandla det till de olika valutorna o tänka vad man hade kunnat köp för samma peng. Vi pratade om det med Michis och Madde, att släppa tänket om ifall det finns varmvatten, ingår wi-fi, sno med sig toapapper och så vidare.

Det känns så otroligt skönt att vi inte känner ångest över att åka hem. Tiden vi varit ute på resande fot var prefekt, vi har hunnit med en massa saker och har ännu mer kvar att upptäcka vilket är helt underbart - för vi har hela livet på oss. Vår nästa resa kommer nog inte innefatta en ryggsäck utan vi är mer sugna på en storstad. Paris har vi pratat om, det skulle vara så häftigt att se den staden.

Flygresan hem gick bra och FORT?!?! Vi kollade film sen sov vi några timmar o när vi sen kollade på tiden så var det helt plötsligt bara 3 av 13 timmar kvar. Vi kollade en till film och sen var vi typ framme. Så skönt med direktflyg och dessutom väldigt bra att flyga med Norwegian som har ett utbud av filmer man kan kolla på.

När vi landade pirrade det lite i magen när vi tänkte på att vi skulle få träffa alla. Första gången vi verkligen sett fram emot att komma hem så mycket.
Med vårt bagage kom vi ut i ankomsthallen och där stod mina systrar Lee o Bianca, bästa vän Sofia och Oscars mamma Mia med "Välkommen hem"-skyltar. Det var så mysigt att träffa dem och krama om dem.

Att stiga ut med flip-flops i minusgrader var ingen höjdare så det var skönt att sätta sig i en varm bil. Jag åkte med syrrorna o Sofia och Oscar åkte med sin mamma. I bilen pratade vi av oss, det var en himla mycket att ta igen. Fick äntligen lite saltlakrits! Både Lee och Sofia hade tagit med sig.

Vi lämnade all vår packning på balkongen hos mamma för att ta itu med det sen ifall det kan finnas några bedbugs kvar.
Vi bytte kläder och satte på oss våra vinterjackor för att sen åka hem till Oscars mamma och äta tacos och sova där, så mysigt och såå gott med tacos! Nu fattar vi hur mycket vi uppskattar allt här hemma, vi blev helt lyckliga av att t.ex. sätta på oss andra kläder och gå in på Ica.



Efter det här inlägget är tanken att vi ska få upp lite inlägg som summerar upplevelser och lite saker att tänka på i de olika länderna. Saker vi tycker man ska ha gjort innan och grejer man inte får missa.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dag 107
25 februari 2016

Bredvid oss när vi käkade frukost satt en kille som rökte minst fem cigg på 40 minuter.. Jag tror inte hans lungor mår speciellt bra.

Poolen och solen - vilken underbar kombination, det är vad vi har framför oss hela dagen, ett perfekt sätt att spendera vår sista hela dag på den här resan. Och oj vad man kommer sakna solen! Vi gick även idag upp och paxade två bra platser innan vi käkade frukost.

Det här med kommunikationen är inte alltid på topp i dessa länder och när man ber om mjölk o inte yoghurt uppfattas inte det alltid.. Det löstes av en besvärad servitör, så jag blev ändå nöjd. Müslin var för övrigt otroligt god.

Poolhäng trodde vi skulle bestå av att läsa ut våra böcker men det kom upp en trevlig och pratglad svensk kille så det blev att snacka med honom hela dagen om, som alltid när man stött på någon under resans gång, ens upplevelser under resan. Det blev en Fried Rice från restaurangen vid poolen men de hade bara Pepsi så jag sprang ner vid två olika tillfällen till 7-eleven för att köpa Coca Cola, det går ju liksom helt enkelt inte med Pepsi.

När vi började känna oss klara med solen och båda såg lite röda ut i nyllet gick vi ut för att göra några sista inköp. Vi har kärat ner oss i en viss soya och chilisås här ifrån som vi bara måste ha med hem. Vi köpte även den där blomman från matlagningskursen som färgade drycker och ris blått + oystersås och chilipulver till vår matlagning när vi kommer hem.

Jag var förövrigt snyggast i hela Bangkok med min nya väska.

Jag bokade en tid på en tatueringssalong (som jag googlade upp innan) för att föreviga denna resa med en tatuering. Tiden jag fick var vid tio på kvällen så vi gjorde en annan kul grej innan, som vi pratat om i säkert två månader, att fläta håret för att göra en extra spektakulär entré när vi kommer hem. Oscar blev inte jättenöjd med sina inbakade flätor, han ville att de skulle sitta fast längst huvudet/nacken hela vägen men så blev det inte utan såg lite spretigt ut där bak. Men han löste det genom att sätta om ändarna på flätorna i en liten tofs.

Mellan flätorna och tatuering käkade vi vår sista måltid. Vi svängde av på en smal tvärgata från Khaosan Road och kom fram till en himla mysig gata fylld med restauranger, mysiga lampor och skön musik. Varför hittade vi inte den här innan? Bättre sent än aldrig åt vi våran sista Gröna Curry och drack en snabbt uppdrucken öl till.

Det pirrade i magen när vi var påväg mot tatueringsstudion och jag kände mig lite nervös trots att det bara skulle bli en liten en. Det var nån gång på Koh Chang, när vi sjöng "I vår bungalow i Thailand" (den lilla melodin om vår bungalow vi hade på Koh Phangan, som sedan varit något vi sjungit på lite då och då under resans gång), som vi kom på att jag såklart ska tatuera ett litet hus/en bungalow. Jag tänkte ju att jag skulle tatuera mig när vi var på den här resan och jag ville ha en som symboliserade något och att själva utseendet har en betydelse - så den här blir perfekt.

Jag hade tagit med mig en skiss på hur jag ville ha den och när jag kom dit igen hade tatueraren snyggat till den. På insidan av vänster fot, på hälen, skulle den sitta. När jag satte mig under nålen blev jag förvånad över hur ont det gjorde, eller det gjorde inte så otroligt ont men min fot hade små ryckningar och när jag gjorde den andra jag har på högerfoten på samma ställe mindes jag inte att det gjorde så ont. Men smärtan var inte långvarig, fem minuter senare så var det klart och jag blev så nöjd.

En till "sista" ikväll är att dricka den otroligt goda passionsfruktdrycken vi hittat här på gatan. Den har så mycket smak och hela kärnor i sig, ååååh. Det kommer man också sakna helt galet mycket, alla goda fruktshakes och juicer vi druckit här.

Klockan blev runt 23 innan vi va tillbaka på rummet och då var det packa som gällde och även lite bloggande. Vi kom inte i säng förrän ca 02.30, två timmar innan vi skulle upp och åka till flygplatsen!

Såhär kan det så ut när man ska smörja in kroppen med body lotion samtidigt som man pratar på messenger på paddan.

Oscar började vänja sig lite för fort med sin nya look...


Helt sjukt att vi snart är hemma i Sverige igen!!!

Likes

Comments

View tracker

Dag 106
24 februari 2016

Upp snabbt som bara den till poolen på taket för att få bra platser. Lättade men förvånade så var det ingen där vid nio och paxade solstolar som vi hade trott. Tur det för vi fick därmed bästa platserna. Innan vi skulle ha en skön stund i solen (som vi hoppades skulle titta fram bakom molnen) käkade vi på hotellets frukostbuffé och fick lite av allt: ägg o bacon, müsli, toast med sylt, frukt, te och juice. Per person gick det på 199 bath (50 kr). Det satt riktigt fint i magen.

När regnet kom efter lite mer än en timme i solstolen gick vi till rummet och packade ihop vårt pick o pack för att ta oss till MBK, shoppinggallerian och inomhusmarknaden. Förra gången vi var i Bangkok åkte vi bara taxi o tuktuk, men vi har läst både på bloggar och i Lonley Planet att det går väldigt smidigt att ta bussen + att det är galet billigt, för en person en resa kostade 1,50 kr. Fördelen den här gången är att vi bor så centralt, vilket underlättar mycket.

Bussen var lätt att hitta, nummer 15, framförallt tack vare en detaljerad beskrivning vi hittade på nån blogg. Det går förmodligen väldigt bra att bara fråga sig fram också, folk är väldigt hjälpsamma. Det märkte vi både påvägen dit, när en man såg att vi var lite förvirrade efter vi stigit av bussen, så han hjälte oss genom att visa rätt riktning att gå till köpcentret. Påvägen tillbaka sprang vi ifatt buss 47, som vi hade läst att det också gick att ta, men då var det en man som sa till oss att den går inte dit ni ska, ta buss 15 istället. Så trevliga.

Gallerian har sex våningar, högst upp är det bio och bowling, på resterande plan är det bara shopping och lite restauranger och caféer. Alla shoppar står tätt ihop så raderna är långa och proppfulla med alla möjliga saker. Det är mycket intryck att hantera, försäljare som drar i en och priser att pruta på. Efter många timmar har vi samlat på oss en del, mest presenter men även lite saker till oss själva, Oscar köpte bl.a. en klocka.

Vi stod oss väldigt länge på vår rejäla frukost imorse. Okej det blev några dounats i gallerian och en jordgubbshake men ändå. Vi delade på en Pad Thai från ett gatukök på gatan som vi satt o åt på trottoarkanten innan vi gick upp till rummet. Det är så skönt att bo i ett fräsch rum, sån lyx. Där inne fixade och donade vi lite, eller ganska länge, för vi kom inte ut igen förrän halv elva och festmusiken redan hade dunkat på i ett timmar på gatan.

Det blev lite mer shopping av presenter och även lite saker till mig själv, en jättefin fransväska och en långärmad tröja, åh det är så roligt att shoppa. Vi lyckades pruta rätt bra på allt och det får man alltid en kick av. Nöjda med shoppandet åt vi varsin padthai med räkor, sjukt gott förresten och det lärde vi oss nu några dagar innan vi ska hem... När vi köpt maten och varsin coca cola från 7-Eleven försökte vi hitta en bra trottoarkant att sitta på för att äta med det fanns ingen bra plats nån stans, antingen var det vid en restaurang eller ett gatustånd. Till slut hittade vi en liten plätt och just när vi satt oss var den en kille som hade en reggaebar som vinkande dit oss och sa att vi fick sitta där, då schysst.

Vi gick i lite fler butiker och kollade om det fanns något mer vi kunde inhandla. I en butik, vid ett gatustånd och på ett apotek blev vi praktiskt taget utkörda ifrån utan att ja den minsta aning vad vi gjort. Vi var inte annorlunda från tidigare på kvällen, då vi inte blivit utkörda eller uppfattade som otrevliga på nått sätt, men nu fick vi det otrevligaste bemötandet någonsin på typ hela resan - av tre människor i rad. När den dåliga känslan i magen lagt sig kan vi konstatera att försäljare på Khaosan Road kvälls/nattetid inte är trevliga eller har något tålamod.

När ens frukostdejt akut behövde gå på toa...

Bussen kostade 3 kr för oss två

Torra och smakade diskmedel

Väldigt skönt att folk hjälper en ibland så man hamnar på rätt buss

Sittplats för gravida

Dörrarna öppnas och stängs i farten så det gäller att vara försiktig när man ska på o av.

Min nya väska!

Likes

Comments

Dag 105
23 februari 2016

Nu bär det av mot Bangkok och lite lyxigare boende (trestjärnigt med pool på taket) innan vi åker hem. Vi kom upp i sjukt bra tid så vi kunde ta det lungt när vi packade ihop det sista och åt frukost. Vi beställde varsin latte som inte var speciellt god men båda var nöjda med maten, jag åt müsli och Oscar tog en Club Sandwich. Men god marginal tills båten skulle gå in till fastlandet gick vi ut på gatan för att fixa en flak-taxi. Det var inte jättemånga som va ute o körde, en vi vinkade på sa att han skulle komma om fem minuter men dök inte upp, en annan vi vinkade på sa att vi kunde få åka till piren för 400 bath (100 kr) vilket inte var på frågan då vi vet att det inte ska kosta mer än 100 bath (25 kr) för båda oss. Till slut när vi gått en bit lyckades vi vinka in en som vi kunde hoppa på. När vi åkt igenom alla ringliga vägar uppför och nedför stannade han vid en pir. Det var flera som skulle till samma pir som oss, som tur var för vi hade inte full koll, och sa att det där var fel pir så vi fick hoppa in i en annan taxi som körde oss till rätt pir.
Innan färjan började åka rann svetten över hela kroppen, i det läget längtar man hem till att få känna sig lite fräsch. När färjan började åka fläktade det skönt.

Bussen var en jättehög och smal dubbeldäckare, det kändes som att vi skulle välta när den svängde. Första två timmarna bestod av köer, även den sista en och en halva innan vi blev avsläppta vid Khaosan Road. Att ha ett boende bokat i förväg hör inte till det vanliga för oss så det kändes otroligt skönt att bara kunna gå till ett ställe, veta att man har ett rum, inte behöva tänka på att pruta och veta att det är fräscht. Vi kände att de sista dagarna behöver vi ett riktigt schysst boende som avslutning. Hotellet heter Khaosan Palace Hotel och för ett rum betalar vi ca 283 kr per natt.

På samma hotell bor även Madde och Michis så efter en dusch mötte vi upp dem för lite reunion, så sjukt trevligt att ses och berätta vad man har sett o gjort efter att vi inte rest ihop på över en månad. Vi satt på en restaurang vi käkade på första gången vi var här, the Hub. Förutom att de hade de minsta portionerna så försökte servitören lura oss att betala mer än vad vi skulle. Men vi var snabba med miniräknarna och såg till att vi fick tillbaka den växel vi skulle ha.

Vi gick längs Khaosan och såg lite längre fram hur det var en ring av människor kring någonting och när vi kom fram såg vi en tjej som var medvetslös. Det kom en ambulans samtidigt som folk ivrigt ville se vad som hänt, en kvinna försökte putta bort lite människor så tjejen kunde få lite space. En man tog upp sin mobil o fotade, så sjukt respektlöst att göra så mot någon som ligger medvetslös på gatan.

Vi strosade vidare på gatan i dunket från klubbarnas musik, tog varsin glass innan det var dags för Michis o Madde att gå upp till rummet (de skulle upp tidigt dagen efter och flyga hem till Sverige). Vi sa hejdå och eftersom varken jag eller Oscar blev särskilt mätta efter middagen delade vi på en Pad Thai som såldes från ett av alla gatustånd innan vi också gick upp på rummet.

En tjej på bussen hade med sig en påse hundmat och hällde upp små högar till de hundarna som var vid stället där vi hade lunchstopp. Jag såg även henne ge mat till en av hundarna innan vi hoppade på bussen efter färjan. Vilken människa, jag blev helt varm av den handlingen.

Lite lyx de sista nätterna

Har inte hört till det vanliga att vi klätt upp oss på den här resan

Nästan alla återförenade. Vi saknade dock Erik o Frida!

Likes

Comments

Dag 104
22 februari 2016

När jag skriver det här är har vi blivit proffs på Thailändsk matlagning. Nästan i alla fall.

Vi tänkte gå ut o jogga innan vi skulle bli hämtade för att åka till matlagningskursen, men vi försov oss. Det blev istället direkt müslifrukost nere vid stranden och sedan bar det av mot några timmars matlagning på Blue Lagoon Resort. Vi båda hade sett otroligt mycket fram emot den här kursen och är så otroligt nöjda. Kvinnan, Yaa, som höll i kursen hade en sån skön energi och var så närvarande. Jag hade oroat mig lite för att vi skulle vara en grupp på kanske tio-tolv personer, men vi var bara fyra och det gjorde att man kände att man blev sedd, att det blev personligt och otroligt givande. Vi fick en kokbok när vi kom med en massa information om olika ingredienser de använder sig av och en massa recept. Innan vi satte igång med första rätten gick hon igenom dels hur viktigt ris är för dem, det är centrum för deras matlagning, deras moder som de värderar högt.
Hon berättade lite om vad vi skulle göra under dagen och vi fick en hel del annan information om deras tänk kring både mat och mycket annat, så intressant.
Vi fick berätta vilka thairätter vi tycker om och dessa skulle vi få göra.

Maten vi lagade var absolut i toppen av den godaste thaimaten jag ätit. Vi gjorde först varsin Padthai som till synes inte såg god ut med var raka motsatsen, den bästa jag ätit. Den serverades till oss i ett bananblommsblad med fin dekoration runt omkring, som vi delvis själva varit med och gjort.

Efter det skulle vi göra två olika curryrätter, Grön Curry med räkor och Massaman Curry med kyckling och även Kyckling med cashewnötter och Stekta basilikablad med grönsaker o räkor. När alla de fyra rätter var klara hade några av Yaas medhjälpare dukat upp bordet för oss så vi skulle få njuta av maten vi lagat. Det härliga var att vi lagade allt utomhus precis vid en liten flod.
Efter vi ätit var vi helt proppfulla men då skulle vi sätta igång med efterrätten. Vi gjorde Sticky Rice med mango och det var så sött och så otroligt god smak. Sticky Rice blir lite hårdare och klibbigare så att man kan äta det med händerna.
All mat fick vi göra från grunden, med såser och chilipasta och allting, så härligt. Den här kursen var en oslagbar avslutande aktivitet på den här resan.

Vår gröna curry serverades i en kokosnöt

En "välkomstdrink" som typ var riste, eller blomvatten kan man kanske också säga som var färgat av en blomma kallad Butterfly Pie Flower. När vi pressade i lite lime så blev den blåa färgen till lila. Så häftigt!

Det finns många olika rissorter och här färgar man även ris med hjälp av blommor.

Vi fick bl.a. göra currypastan själva genom att mortla massor av kryddor.


Här har vi gjort en blomma av skalet från en tomat som dekoration.

Pad thai med räkor

Grön Curry med räkor

Massaman Curry med kyckling

Friterad kyckling med cashewnötter

Fried Hot Basil med räkor

Sticky Rice färgat av blommor

Desserten var som sagt Sticky Rice med mango, mmm!

När vi kom tillbaka från Blue Lagoon Resort, som var en mysig liten miniby med skön stil och härligt miljö, gick vi till djungeldungen och filmade en till scen. Jag tycker det är lite obehagligt att behöva stå mitt i gräs o grenar där man inte vet vad som kan gömma sig, jag är rädd för att det ska slinga upp en giftig orm eller klättra upp en spindel på mig när jag står där. Så flera gånger får Oscar gå till stället där jag ska stå och trampa runt lite för att jag ska våga ställa mig där. Så sjukt larvig, jag vet, men kan inte rå för det. I alla fall så var det ett tillfälle igår när jag tog mod till mig, utan att Oscar gått på platsen före mig, och gick en sträcka över allt gräs och grenar som går kors o tvärs för att se om det går att filma i den vinkeln. Det gick och vi började förbereda oss för att göra den scenen, då tittar jag upp och mellan två träd, en halvmeter ifrån där jag gick, sitter det en spindel lika stor som min hand i ett nät som är minst en meter brett, och spindeln såg inte direkt snäll ut. Rysningarna som sprider sig i hela kroppen när jag tänker på ifall jag hade gått en halvmeter till och rört nätet... Fy. Trots mötet med spindeln lyckades vi få till nån scen och gick sedan för att packa ihop lite grejer och gå ner till stranden.

Vi tog ett kvällsdopp i solnedgången, vårt absolut sista dopp, spelade lite strandtennis och tog oss en joggingtur längs stranden. En otrolig skön avslutning och farväl av stranden. Dock läckte vatten in i vår "vattentäta" kamera så minneskortet och batteriet var helt blöta och ev har bilderna från vårt sista bad i havet gått förlorade.
Efter en dusch gick vi till marknaden där vi handlade lite majs o frukt, gick till stranden och satte oss på en restaurang där vi tog en öl och delade på en rätt. Det blev lite kortspel och på nått konstigt vis lyckas Oscar alltid få bättre poäng än mig, otroligt störande för min vinnarskalle.

Efter att vi avslutat kortspelet för att tröttheten började smyga sig på betalade vi vår rätt dyra middag, eftersom rätten kostade lika mycket som två rätter brukar göra och vi drack öl, gick vi upp till rummet för att äta vår frukt i sängen. Oscars klippte och fixade med filmen, jag packade och sedan blev det lite läsning innan vi släckte lampan för att få några timmars sömn inför resdagen imorgon.

Matlagningslektion på på Blue Lagoon Resort, Klong Prao Beach, Koh Chang kostar 1500 bath/person (ca 375kr). Lektion hålls av Yaa och varar mellan kl. 11.00-16.00. Man äter det man lagar och i priset ingår upphämtning och avlämning på hotellet. Vi mailade o bokade via explorekohchang@gmail.com

Likes

Comments

Dag 103
21 februari 2016

Vi hoppades så att det skulle vara sol när vi vakande men icke, dåligt väder gjorde att vi körde träningspasset på rummet i väntan på solen. Vi har tränat alla dagar (utom den långa resdagen från Kambodja till Thailand) sen den 4 februari vilket är hela 18 dagar i rad. Känns sjukt bra.

Solen tittade fram till sist så vi promenerade ner till stranden, käkade frukost och la oss sedan för att pressa vår absolut sista stranddag. Det är helt ofattbart att det är sista stranddagen, nyss var den en månad tills vi skulle hem och nu är det bara några få dagar, det är helt galet. Trots att vi båda längtar hem och tycker det ska bli väldigt skönt finns det en känsla i kroppen som inte vill lämna allt fantastiskt med att resa runt såhär.

När vi pressat några timmar käkade vi lunch på en av restaurangerna vid stranden och satt i deras solstolar tills det blev dags för filminspelning. Vi bor nära en liten djungeldunge som var perfekt för några kompletterande scener till vår film. Som förut när vi filmade blev vi sönderbitna av mygg men vi fick till ett bra klipp innan det blev för mycket och innan det började mörkna.

Vi kunde såklart inte undvika matstånden ikväll så vi köpte på oss det vi ville ha, hade en sarong nerpackad och gick till stranden för att duka upp allt på sarongen och äta middagen där. Det var så otroligt mysigt. Simpelt men med mycket skön belysning från alla restauranger lampor och lyktor, vattnet framför oss och sand under fötterna. Vi hade några härliga timmar där när vi bara låg och pratade om allt möjligt under tiden maten smälte, en så bra kväll.

Likes

Comments

Dag 102
20 februari 2016

Eftersom vi somnade med öronproppar och disneymusik från mobilen för att dämpa den dunkande partymusiken var det helt ljuvligt att vakna och det var tyst. Vi hörde bara vågorna som slog mot strandkanten, någon fågel som kvittrade och våra egna andetag - underbart. Vi sprang längs stranden, körde våra styrkeövningar och svalkade oss i havet efteråt. Kan man ha en bättre start på dagen?

Oscar åkte upp och lämnade moppen, sedan tog vi vårt pick o pack och promenerade upp till centrum för att äta pannkaka och dricka shake på det lilla stället vi hittade igår. De höll på att fixa i ordning och hade inte ens öppnat än när vi kom upp men vi väntade ett litet tag och fick sedan beställa. Det blev varsin utsökt pannkaka, min med jordgubbssylt och Oscars med bananer. Till det drack vi en passion- och en jordgubbshake som vi tog med oss på taxin mot White Sand Beach. Schysst som chauffören var stannade han vid postkontoret så vi kunde posta hem lite vykort innan vi blev avsläppta mitt i det populära turistområdet.

Dessa skyltar satt vid infarten till Siam Huts vid Lonley Beach. Vi tror de sattes upp efter att någon blev skjuten där under nyår.

Letandet efter boende är inte så kul längre. Det är alltid varmt och ryggsäcken är tung. När vi står där o har det eländigt när vi kollar på kartan för att bestämma vart vi ska, kommer en man fram och frågar om vi behöver hjälp. Vi sa då att vi letar efter nånstans att bo och han visade oss till en väg bort från stranden (blir billigare då) där det låg några olika boenden. Vi kollade in alla fyra och bestämde oss för ett av de som var så pass fräsch att vi inte behöver sova med sarongerna, yey! Stället heter "Fisherman Hill" och är rätt dyrt, 800 bath (200 kr) per natt, men efter bungalowen vid Lonley Beach kände vi att vi behövde det.

Efter att tiden sprungit iväg (klockan hann redan bli halv ett) så kom vi till slut ner till stranden. Sanden var perfekt, vit och finkorning, botten ute i vattnet lika så. Till skillnad från de andra två ständerna vi sett här var det enormt mycket folk på den här. När vi legat ett tag märker vi att typ alla svenskar. Det kändes mer som att vi är i en semesterort i Sverige än i Thailand. Vi fick några sköna timmar i solen med läsning och lunchätning. Innan vi gick upp till vårt boende behövde vi handla nya flipflop till Oscar för hans gick sönder när vi hoppade på tuktuken påvägen hit. De han hade har ändå hållt från Thailand tillbaka till Thailand, så nu var det dags för ett par nya.

En riktig fixarkväll. Först bokade vi resa här ifrån till Bangkok. Vi räknade ut vad vi gjort av med och vi ligger på ett bra snitt, runt 360 per dag per person. Vi bokade även boende för tre nätter i Bangkok på Khaosan Road. Det känns grymt bra att bo centralt och ha pool, vi är även förberedda på partymusik till sent på natten ifall vi nu har otur att bli störda av det. Efter det mailade Oscar om en matlagningskurs som vi bokade, det känns grymt kul att ha som en sista grej innan vi åker mot storstaden.

Sen bar det av till de små matstånden som står uppradade längs stora vägen. De har allt det allra godaste: majs, grillspett, krispiga thaipannkakor, fruktshake, färsk frukt och en hel del annat. Helt lyckliga över att ha fått i oss en så god middag gick vi en liten promenad för att spana in området. Det ligger väldigt många stora "två-veckors-semester"-resort vid stranden, det finns säkert 20 apotek, 4 matbutiker och en massa klädstånd. Allt det ligger längst den vägen som slingrar sig igenom hela västra sidan på den här ön. När vi kände oss klara började vi gå tillbaka mot vårt boende men innan vi gick hem tog vi oss varsin massage. Jag tog en helkroppsmassage, en av de skönaste faktiskt. Oscar tog en huvud- och händermassage, som dock bestod mest av massage på armarna... Hon som masserade mig pratade i slutet en del med mig och vi försökte hålla nån form av konversation när jag sitter där i bara trosor och hon knäcker ryggen på mig, inga konstigheter. Trots att engelskan knappt var förståelig, var hon så rar och det visade sig att hon var förtjust i en man från Sverige som hon blev helt sprallig av att prata om.

Skönt o komma till något helt o fräscht efter "strandhyddorna" vid Lonley Beach

Gigantiska passionsfrukter

Likes

Comments

Dag 101
19 februari 2016

Vi hade fått tips att stranden ovanför Lonley Beach, Kai Bae skulle vara värt ett besök så dit tänkte vi ta oss med moppen. Den hyrde vi kl 10 och åkte först upp till ett otroligt mysigt ställe som heter Oasis. De har några bungalow och en härlig restaurang där vi satt på en träveranda/koja uppe i ett träd och åt frukost. Över alla träd att vu utsikt över havet ut och vi blev kvar där ett tag. Vi hade inte bråttom där ifrån för det var väldigt molnigt så vi skulle ändå inte kunnat sola på stranden. Vi satt och pratade och Oscar övade sina monologer framför mig.

Tillslut kom vi iväg och tog oss till Kai Bae. Först hängde vi på en restaurang för molnen var så mörka och det kom en regnskur. Vi är lite bittra på vädret eftersom vi ville ha en sista vecka vi kunde ligga och pressa i solen innan vi ska hem. Efter ett tag sprack det upp och vi la oss på den smala stranden och njöt av solen. Det var väldigt mycket sjögräs i vattnet vilket vi inte gillade så vi doppade oss endast en gång och precis vid strandkanten.

Vi ville inte köra vägen tillbaka till Lonley när det var mörkt så vid halv fem-fem åkte vi till Oasis igen och åt middag där. Jag blev helt kär i det stället, så mysigt och skönt häng och bara så bra. När vi käkat gick vi upp på verandan/i kojan och bara satt o hade det bra.

När vi kom tillbaka till där vi bodde såg vi hur mopparna fyllts på nu när det är fredag och fest på barerna. Lite ironiskt kan man tycka och så är det ju också väldigt mycket rattfylleri här på ön.
Efter att jag duschat och vi hängt lite i restaurangen rymde vi från stranden. Istället åkte vi upp med moppen till centrum för att hitta något ställe med wi-fi så vi kan boka boende i Bangkok. Vi har inget wi-fi i vår bungalow, det finns endast ett el-uttag så det är svårt att ladda mobilerna och paddan och internet på restaurangen där vi bor funkar bara till och från. Uppe i centrum blev det aldrig något internet heller, istället tog jag en färsk kokosnöt, Oscar tog en passionsfruktshake och vi delade på en så god pannkaka med choklad på ett litet ställe intill vägen. Blir nog att vi kommer tillbaka dit imorrnbitti för lite frukost.

Likes

Comments

Dag 100
18 februari 2016

Vi kunde ändå somna och det kändes inte så farligt när vi vaknade. Men som väntat, dock med en besvikelse för jag hoppades slippa, hade jag vägglössbett på kroppen. Så vi tog med ryggorna till receptionen och planen var att byta boende efter frukost. Men när vi käkat ser vi att en bungalow på tredje raden är ledig, Oscar sprang och spanade in den och den var riktad mot vattnet, hade fönster och vara i allmänt bättre skick. Vi hade nämligen när vi vaknade ändå känt att vi skulle klara en eller två nätter till här men i och med betten ville jag byta. Så vi kände att den liiiiite fräschare bungalowen skulle vara perfekt. Precis när Oscar kommer tillbaka till mig o receptionen får två killar nyckeln till den. Så typiskt. Så vi står där, ser dem komma tillbaka, hoppas att de ska bli avskräckta och YES det blev de, nu är bungalowen vår och vi blir kvar på Siam Huts.

Nöjda över att ha en skymt av vattnet lämna vi våra väskor och gick direkt till stranden för att ha en skön dag, vår 100:ade dag på denna resa, helt sjukt!
Det blev nån fruktshake, lite cola, massa bad för det var så galet varmt, läsning, lunch och strandtennis. Vi avslutade dagen på stranden med vårt dagliga träningspass.

Vi förberedde sängen med sarongen och myggnät innan vi hoppade in i duschen. Det är en enda rätt hård stråle med kallvatten som vi har lite då och då i de olika boendena.

Vi gick upp till centrum och hittade en mysig restaurang, Stonefree, på en sidogata. Här skrev vi vår egen beställning av maten, servitören gav oss två menyer och ett block med penna, så kul. Det spelades skön musik, vi spelade lite kort och åt varsin stark curryrätt o drack en öl till, älskade thaimat.

Vår första risiga bungalow som vi sov i natt. Ser kanske mysigt ut utanpå men inuti var det ju annat.

Sådär normalt långt mellan trappstegen

Lite fräschare i den andra bungalowen som kostade 25kr mer per natt.

Liten springa av havsutsikt

Menyerna på restaurangen "Stonefree" var snyggt handskrivna och vi skrev själva beställningarna på servitrisens block.

Likes

Comments

Dag 99
17 februari 2016

Sista utflyktsdagen och när saker vi gör får ett "sista" framför sig känns det väldigt sorgligt. Tiden har gått så otroligt fort samtidigt som det känns som en evighet sen vi kom hit.

Vattenfallet Klong Plu låg lite mer än tre km från där vi bodde så det blev en promenad dit. Vi tänkte hyra moppe men visste inte hur vägen dit skulle vara och sen blev planen att åka till ett annat område på ön på kvällen så det blev bäst att gå. Inträdet kostade 200 bath (50 kr) var, väldigt dyrt i jämförelse med vattenfallen vi besökte på Lombok som kostade ungefär 10 kr. Vägen från biljettkassan till vattenfallet var i djungeln och vi passade på att spela in en del scener till vår Tarzan-film. Om man bara går kanske det tar 10 min att komma till vattenfallet men när man har en kamera, är med Oscar och hasar och hoppar ner från stora stenar och springer i djungeln precis där vilda apor är tar det lite längre tid, ungefär 1,5-2 timmar.

Det sägs att man borde se det här när det är regnsäsong eftersom det är mer vatten i fallet då men vi tyckte det var rätt härligt ändå. Väldigt högt och smalt. Det var väldigt bra "häng"-möjligheter runt den lilla sjö om bildas under vattenfallet och runt omkring var det mycket klippor och bra yta att sola på.

Vi badade, fotade och solade ett tag innan vi började gå tillbaka för att fortsätta filminspelningen. Jag tror vi var sist ut från områden innan det stängde och ändå var vi inte helt klara. Det skulle gå att filma så oroligt mycket mer men vi hoppas att det materialet vi fått ihop ska duga till en någorlunda bra film.

Efter en dags filminspelning har man alltid lite skrapsår här o var och efter idag var vi båda även sönderbitna av mygg. I alla andra länder vi varit i har det inte varit lika mycket mygg som här, och de biter en trots att man har myggspray... Sjukt jobbiga. Det kommer man inte sakna det minsta. Inte heller alla andra insekter som man mött de här månaderna.

Det går vilt till när vi spelar in film i djungeln

Oscar ville inte sätta på sig blöta badbyxor igen efter vi filmat så han fick gå den 3 km långa promenaden hem i kalsonger och Tarzans höftskynke.

Vi tog taxi, som vi lyckades pruta ner priset på, över till en ny del av ön. Vägen dit var sjukt ringlig. Vi blev avsläppta i centrum och gick mot stranden som låg 5 minuters promenad bort. Där låg Siam Huts som är billiga men ligger precis vid stranden. Trots att det är rätt risigt bor det otroligt mycket folk här. Nästan alla bungalows var upptagna, och såklart de bästa när vi kom från Klong Prao hit till Lonley Beach för att hitta nånstans att bo. Vi fick en på fjärde raden som inte är riktat mot vattnet, dock för 100 bath (25 kr) billigare än de andra. När vi betalat 380 bath (95 kr) och satt oss för att äta middag så kände vi att pengarna vi "sparat" på att bo här inte riktigt värt det för m bungalowen är inte speciellt nice nånstans. Men en natt ska vi klara, det är ju såna här boenden vi trodde att vi skulle bo på hela resan men inte bott på en enda gång.

För att underlätta sömnen inatt drack vi några fler öl än vanligt och det gjorde sitt för när vi kom till bungalowen var det inte så himla farligt och vi somnade snabbt. Att sova under myggnätet, som blir som en himmelsäng och täcker hela sängen, gör att man känner sig "skyddad" mot allt som kan tänka sig krypa in i alla hål som finns i golvet, väggarna och taket.

Något galet är att vi under natten inte ens behövde fläkten för den gjorde det för kallt. Ibland går det liksom inte att vara i ett boende utan AC och vissa gånger, som nu, behöver vi inte ens ha på fläkten.

Man önskar ju många gånger att man inte var född nu, utan för typ flera årtionden sedan, så att mobilen inte var klistrad vi ens eget och alla andras ansikten. Många gånger är det en så stort störningsmoment och ibland sitter man där själv och skäms för att mobilen är så viktig.

In mot vårt "mysiga" badrum

Utan myggnät hade det blivit svårt o sova utan att vakna sönderbiten.

Det va lite skeva utgångsdatum på vissa fikabröd på affären vi handlade på. 19 feb 2059?

19 feb 2559???
Äter nog inte det här...

Likes

Comments