Ibland kan det vara svårt att uttrycka sina känslor i ord,

många gånger kan inte folk runt mig se hur jag mår eftersom jag ständigt bygger upp en så stor barriär av styrka runt mig. Där jag framstår som glad, eller jag känner mig glad under tiden. Men innerst inne är jag en stor trasig boll, sårad tusentals gånger av människor som står mig nära. Lite ironiskt hur människor som egentligen ska älska dig och höja dig till skyarna kan sänka dig så enkelt.

Det värsta är nog att jag känner mig maktlös inför att må bättre.


Jag har bara bestämt mig för att jag kan inte leva såhär mer, ska jag fly landet för att känna mer lycka? Eller blir det bara en tillfällig flykt undan allt?

Likes

Comments