Då har T drabbats av hög feber och tråkig hosta.
Har nog inte varit aktiv i mer än 1 timme under denna dagen.
Sovit i över 2 timmar redan.
Min lilla plutt. Hoppas på bättring imorgon så vi iallafall kan bege oss ut en stund.

Träningen för mig blir ju pga det inställd imorgon. F åker hem till Z så T kan få vila ut ordentligt. Kidsen först.
Men vi kanske kan ta en runda under dagen istället.
Hoppas han blir bättre innan fredag för det är enda dagen denna veckan jag verkligen måste vara på jobb.

Likes

Comments

Meningen med bloggen var att jag skulle kunna ventilera mig lite om vad som händer i vardagen. Tyvärr så har jag de senaste månaderna varit långt ner på botten och fått jobba hårt för att ta mig upp.
Att ha ett barn med en diagnos och ett utan tar på krafterna.
Jag finns för mina barn till 110‰ men så fort jag blir själv rasar jag.

Nu är det dags att ta nya tag och kämpa för att se lite mer ljus.

Några av sakerna jag fokuserar nu på är att ta tid för mig själv och bli mer "ego".

Nytt år nya tag.
Nu kör vi...........

Likes

Comments

Ni vet frustrationen när någon ljuger men ändå försöker få det att låta att det är du som gör fel?!
Den känslan har jag levt med under en längre tid nu.
kidsens pappa påstår att jag hindrar honom från att träffa barnen, dom bor hos mig, men ändå är det han som vägrar berätta när han har semester, bestämma ett sommar umgänge schema och svara när jag frågar honom om att ta andra dagar.
Sen är han snabb på att punktera att jag låter vänner träffa barnen mer än honom, vilket inte stämmer.
Pga F autism diagnos så lämnar jag väldigt sällan bort honom. Det är en av anledningarna till att kidsen bor hos mig också, just för att F inte klarar av förmycket omkring flyttning.
Den enda gången jag lämnar bort barnen är om jag tex ska jobba kväll, vilket är väldigt sällan. frågar alltid deras pappa först men om man inte får något svar så är det ju självklart jag kollar med andra. Jag är dessutom väldigt petig med vem jag lämnar kidsen till och ställer in jobbet om jag känner att F kommer bli påverkad av det.
Igår frågade jag ännu en gång när han har semester och han svarar fortfarande inte. Hur kan det då vara jag som hindrar honom från att träffa dom?!
När T ringer och vill träffa honom så är det alltid massa undanflykter till varför han inte kan.
Idag är det 9 dagar sedan han träffade dom sist och han har inte en enda gång hört av sig till dom eller liknande.
Hur kan det då vara jag som hindrar honom?

Imorgon åker jag till Stockholm i 2 dagar och ser framemot att ha lite egotid och bara tänka på mig själv...

Likes

Comments

Dag 2 avklarad och det känns rejält i benen.
5,6km intervall blev det idag.
Har kommit på att jag gillar intervall träning mer än bara ren löpning.

Likes

Comments

Idag började resan till ett lite mer hälsosammare liv.
allt socker lägga på hyllan och det blir inget mer skräp i denna kropp under de närmsta dagarna.
kom på efter halva rundan att jag kunde ladda ner en app och därför ha bättre koll på hur mycket jag egentligen kommer röra mig.
Så denna morgon blev lite lite drygt 4km intervall träning (bara halva blev registrerad).
Är faktiskt rätt nöjd över morgonens runda och resultat.
det svåraste kommer helt klart bli kosten.
Någon som har tips på god och nyttiga mellanmål (ej kvarg)? kan man äta frukt?!

dag 1 av de första 30 började bra 😀

Likes

Comments

i 4 år har jag nu blivit smutskastad med allt från himmel och jord.
Jag har tagit emot samtal där folk trakasserar mig och gör påhopp om hur jag är som mamma.
I över 4 år har jag uppfostrat mina barn mer eller mindre helt själv. Deras pappa har lagt mer energi på att tala illa om mig och hitta på lögner.
Samtidigt under denna period upptäckte jag att något inte stod rätt till med F.
Han låg efter i utvecklingen och lillebror började komma ikapp med mycket.
Jag såg till att gå på varenda läkar utredning och psykolog tid tills vi nästan 2 år senare fick diagnosen autism på honom.
Hans pappa var med på sista mötet och säger "det är skönt att få veta vad det är men nu kommer det jobbiga". skämtar han eller, tänkte jag?! han hade inte varit med på någonting på nästan 2 år och sen för att rätten skriver på pappret att han MÅSTE delta då är han årets pappa!!!
Tyvärr är det precis likadant nu. Han totalt skiter i barnen och lägger mer energi på att göra mig förbannad. Han stjäler barnens kläder som jag köper för han använder hellre sina pengar på sig själv, tex helg resor och alkohol!! så jäkla sorgligt!!
I 4 år har jag valt att inte säga något men nu är det nog.
just nu mår jag dåligt över inte bara hur han behandlar mig utan även våra barn. det kostar mig många sömnlösa nätter och kilona blir fler och fler på kroppen.

idag väljer jag att det får vara stopp!!
nu är det förändringar på gång.
Han får klara sig själv och jag kommer lägga all energi han stulit på att komma tillbaka till en form jag kommer trivas med.
Drygt 15kg skall försvinna för jag är helt säker på att både jag och barnen kommer må så mycket bättre när jag åter igen kan känna mig nöjd och respektera mig själv.

wish me luck 😘

Likes

Comments

Så här ser det ut nästan varje natt nu.
Somnar alltid i sin säng men kommer in efter några timmar.
har fått veta av lillebror!!!!!  att F inte sover alls i sitt rum längre utan delar med Z.
Spelar väl inte så stor roll tänker ni men det blir en stor grej om ungen har en diagnos som gör han gör allt efter rutin. nu har han sovit där inatt så nu tar det ungefär 3 nätter innan jag kan få han att stanna i sin egna säng.
han behöver sova själv, jag behöver få sova själv, vi stör varandra annars.

känner redan hur paniken och ångesten trycker på. att ta upp det med z är ungefär som att lära ett marsvin prata engelska. noll respons liksom.

får bita i det sura äpplet och "städa" upp efter honom. för så länge z är nöjd så ska alla andra bara hänga på det. tänk så hemskt det hade varit om han satt barnen som prio ett en enda gång liksom.... som sagt, lär ett marsvin engelska först så ser vi se 😉

Likes

Comments

Balansen mellan att vara en "kick ass mama"  och samtidigt hitta tid för sig själv kan vara väldigt svår. När man dessutom har ett barn med en diagnos blir det ännu svårare. Jag sätter alltid mina barn främst, oavsett vad det gäller.
Förtillfället känner jag panik över att jag glömmer mig själv.
Jag får dåligt samvete av att ens tänka på att unna mig något själv utan att inkludera barnen.
Häromdagen fick barnen följa med och träna. Körde löpning utomhus och medans mini cyklade bredvid satt den andra i vagnen. Så himla skönt att göra något för sig själv och samtidigt ha barnen bredvid.
Men nu börjar det bli dags att styra upp lite ego tid bara för mig. förslag?!
Då barnen bor hos mig och jag inte kan lita på deras Pappa till att hjälpa till och avlasta så är det ju inte ofta jag verkligen har tid att komma iväg. I nuläget är det endast varanan onsdag och varannan fredag så finns, om jag inte Jobbar!
Alla förslag på aktiviteter (som inte kräver allt för mycket tid) är välkomna. 😀

Likes

Comments

Denna veckan är det nyttiga veckan eftersom det blir vin och mat kväll på onsdag.
eftersom jag ska jobba imorgon ordnade jag frukosten nu direkt.
kvarg, röda/svartvinbär och hemmagjord rostad frömusle.  såå gott...

Likes

Comments

Jag är en sådan person som ställer upp för typ allt och alla. Även om jag i själva verket verken har tid eller lust.
På den senaste tiden har jag börjat fundera över detta. Jag är inte den som själv ber om hjälp speciellt mycket då jag faktiskt ganska ofta får ett nej. Sen gillar jag att klara mig själv.
hursomhelst så har jag 2 onsdagar i månaden som jag ska vara barnledig på. Oftast jobbar jag kväll den dagen så blir väl inte så mycket egentid tid precis, men jag gillar att komma iväg och fokusera på annat än autism och barn. Idag är det en sådan onsdag. Jag skulle ha jobbat men eftersom barnens pappa ska iväg imorgon så fråga han om barnen kunde stanna hos mig. Helt ok. det är ju trots allt F födelsedag.  Saken som irriterar mig är dock att det ska vara så självklart att jag ska ställa upp. notera då att sist jag bad om hjälp (och de andra få gångerna) så var det ju hans "lediga dag" så det kunde han inte. Då bor barnen hos mig alla dagar i veckan förutom då varannan helg och onsdag. och oftast så är ju barnen med mig de dagarna ändå.
Idag kom han och besökte oss, för att fira F födelsedag, och har varit helt ointresserad av barnen. Enda gången han var engagerad var när paketen jag köpt skulle öppnas och byggas ihop. Sen har telefonen varit mer intressant. T ville spela tv spel, men det var han för trött för osv.
Jag känner bara irritation på hela situationen, dels för att jag ställer upp IGEN och sen för att jag låter han komma hit.
Blir arg på mig själv och ledsen för mina barn. 1 gång om året fyller dom år och inte ens då kan man engagera sig i dom.
Okey jag låter kanske bitter, och det är helt ok då detta pågått i flera år nu!!

Likes

Comments