Idag är det World IBD Day. Dagen som uppmärksammar magtarmsjukdomar. Jag har Crohns sjukdom, och har varit sjuk i 16 år. Tycker allt nästan att det är värt att fira!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Livet

Idag (eller igår) var en bra dag utan ångest. Jag har haft många fler av de dagarna senaste veckorna och jag är så tacksam för det. Jag känner lite nytt hopp till livet.

Sov länge då jag hade varit vaken fram till 4 på morgonen. Vaknade förkyld som tusan. Men kom ut på en promenad, som fick avbrytas snabbt på grund av att magen sa ifrån. Ibland hatar jag att ha crohns. Sov en stund till efter det och gav mig sedan ut på promenad igen. Tog mig till Plantagen och köpte blommor till balkongen. Blev så fint.

Och nu är klockan över 3 och jag borde sova. Men har så fruktansvärt ont i magen. Haft i flera timmar nu, trots morfin. Blir tokig. Mår illa. Ont. Yr. Överväger akuten men orkar inte. Vill bara sova.

Om jag inte kan somna snart så hoppas jag på fint väder och en fin soluppgång så jag kan ta en tidig promenad i friska luften. Då brukar jag kunna sova gott sen. Det är någonting jag älskar med vår och sommar. Förra sommaren var jag ute mycket tidiga mornar. Tog med mig filtar ut och gick ner till klipporna. Svepte in mig i en filt och lade mig på den andra. Och låg bara där och njöt. Av fågelkvittret och livet liksom. Den friska härliga luften. Så jag ser fram emot många sådana stunder även denna sommar.

Känner att jag svävar iväg lite här. Skyller på morfinet.
Hoppas ni andra sover gott!

Likes

Comments

PTSD

Klockan är mycket. Sömnmedicinerna i magen för flera timmar sedan. Men jag är så rädd. För sömnen. Rädd för mardrömmarna.

Likes

Comments

Jag är medlem i diverse olika grupper på Facebook. Det är väldigt olika teman, grupper som rör de sjukdomar jag dras med, stödgrupper för personer med psykisk ohälsa och grupper som är relaterade till min utbildning.

Vårt samhälle har blivit så fruktansvärt hårt. Speciellt in cyberspace där folk mer än gärna uttrycker sina åsikter. Det är "idiot" hit och "jävla horunge" dit. Språket är allt annat än okej. Men tydligen är det okej, eftersom det accepteras av folk runt omkring. Folk är idioter för att de inte tycker lika, andra borde låsas in för att de inte har sagt rätt saker. Jag är så trött på det här så att jag skulle kunna kräkas på det. Det visar upp det pinsamma faktum att invånarna i Sverige inte har respekt för varandra.

Men det jag vill komma till är att jag upplever att det finns en stor vilja att hjälpa varandra, när man samlas i olika grupper. Människor kan vara så otroligt fina. Jag ser människor som försöker peppa någon att välja livet istället för att avsluta det. I andra gruppen hjälper någon en annan individ med tips om hur hon ska hantera sjukvården som inte vill hjälpa henne. Och det finns så många fler exempel.

Fint att se. Och fint att få vara en del av.

Likes

Comments

Behandling, Psykisk hälsa, PTSD

Klockan har nyss passerat 04.00 och jag kommer inte till ro. Det kliar i kroppen. Idag ska jag till psykologen efter två veckors uppehåll.

Jag är så delad inför det här med terapi, och då menar jag specifikt samtalsterapi. Det har hjälpt mig något enormt genom åren. Jag har lärt känna mig själv på ett sätt som många aldrig kommer få uppleva i sina egna liv. Jag har lärt mig hantera livets upp- och nedgångar på långt bättre sätt än tidigare. Jag har utvecklats som person. Och jag har vågat prata om de mest traumatiska händelserna i mitt liv.

Men just nu är jag i en period där jag bara vill glömma allt. Jag vill leva livet. Den där timmen i stolen mitt emot psykologen har länge varit ett andrum men nu börjar jag känna mig kvävd. Jag vill inte tvingas tillbaka i tiden till kvällen då jag blev tagen med våld. Jag vill inte rota i gammal ångest, eller göra upp scheman och planeringar. Jag vill bara leva.

Som "vanliga" människor. Eller hur ser era liv ut?

Om sex timmar ska jag vara där. Jag känner en viss ångest inför det. Och lite förväntan. Livet alltså.

Likes

Comments

Idag blev jag riktigt förbannad. Och jag är inte den som lägger mig ned i första laget. Du kan inte behandla mig som skit och tro att du kommer komma undan med det. Jag tog kampen, och antagligen kommer jag få ännu mer skit. Men jag satte iallafall ner foten för min egen skull. Och för mina vänners skull.

Likes

Comments

Det brinner i bröstet. Av engagemang. Av motivation. Jag vill göra skillnad. Det har jag alltid velat. Förändra saker och ting. Göra världen till en bättre plats. På de sätt just jag kan. Och det gör jag just nu. För en specifik grupp, för människor med specifika sjukdomar. Jag brinner för att utveckla projekt och verksamhet. Och det ger en energi i kroppen som gör gott. Som leder till välmående.

Men det går inte att förneka att det även dränerar mig totalt. Suger musten ur mig och lämnar mig kvar som ett tomt skal. Att arbeta i en organisation innebär att försöka samarbeta med människor som man kanske aldrig hade pratat med i annat sammanhang. Men kanske är det lite det som är tjusningen oxå. Att samlas runt någonting som ligger oss alla varmt om hjärtat.

De senaste dagarna har varit turbulenta men innehållsrika och trevliga. Det finns alltid motpoler till allt. Jag vill inte värdera det som bra eller dåligt. Livet har helt enkelt pendlat och mitt mående har varierat och rört sig över hela känsloregistret. Och nu är det dags att sova, för energin behöver återskapas inför kommande veckas äventyr.

Likes

Comments

Jag hade ännu inte fallit i sömn när fåglarna började kvittra som ivrigast. Klockan var bara runt 4, typ mitt i natten. Kändes lönlöst att försöka. Tog istället på mig träningskläder och gick ut. Till soluppgång och fullkomligt lugn. Med fågelkvittret som sällskap.

Fantastiskt.
Passade på att ge mig själv 15 minuters meditation på klipporna nere vid vattnet.

Likes

Comments

Ord är magi. Och jag saknar magin i mitt liv.
Så därför börjar jag om på nytt. Med att dela mitt liv i ord. Och hoppas på att magin sakta hittar sin väg tillbaka in i mitt liv igen.

För livet. Det har jag förstått är fantastiskt. Och de svarta dalarna är dramatiska och fantastiska på sitt sätt. Jag ser det nu. Som om jag plötsligt har fått en ny insikt om livet. Jag vet att verkligheten jag lever i aldrig kommer vara skinande blank, men de där groparna som grusvägen bjuder på har också sin charm. Och på något sätt uppskattar jag dem lika mycket som varma sommardagar med skratt som kommer långt inifrån själen. För livet vore ingenting utan kontraster.

Så jag börjar om igen. Men med ett nytt fokus. Att försöka se det fina i allt.

Likes

Comments