Header
Natt tankar

Har stressat som en galning de senaste dagarna. Var på ett julbord med min mamma idag på färjorna här i Helsingborg och jag började stor gråta för jag glömde att boka, eller de hittade inte min bokning. Sen löste det sig, men det är stressen, jag lägger så mycket press på mig själv att allt ska vara perfekt och att allt ska hinnas, och sen om det inte gör det bryter jag ihop. Verkligen något jag måste jobba på.

Måste sätta mig själv i liknande situationer igen, för jag måste kunna lösa det på ett annat sätt än att inte se någon utväg. Jag stod i kön till restaurangen och bröt ihop för jag kom ihåg att jag glömt boka. Min mamma försökte lugna mig, men det går verkligen inte när jag känner att allt är sabbat.

När man planerar allt från punkt till pricka och sen missar man en grej, då är allt kört. Jag sa fan ja men då kan vi lika bra hoppa i havet nu för vi har ingen bokning. Gud jag måste verkligen gå igenom det igen för att hitta en annan lösning. Eller bara förstå att saker kan gå snett, jag måste verkligen försöka hitta lösningar i min ångest.

Annat som hänt? Jo men vikt ångest, mat ångest. För någon dag sen åt jag inget på hela dagen förens på kvällen då jag åt lite godis, för kropps ångest. Nu? Jo nu har jag hittat laxerings medel som hjälper mig att tömma magen när jag ätit för mycket. Detta är för jag inte får i mig tillräckligt med näring så därför har jag svårt för att få ut allt också, så då hjälper laxerings medel. Asså jag är inte stolt med vad jag håller på med. Jag måste sluta med denna vikt hets. Det är bara jätte svårt, jag kan inte förklara hur svårt det är.

Vi alla har väl någon typ av substitut som underlättat livet för oss när vi inte kan kontrollera våra känslor, vissa använder sex, andra alkohol, festande, handlande, jag använder mat och har gjort det kanske sen jag var 8. Alltid använt mat när jag inte kan kontrollera saker och specifikt när jag inte kan kontrollera mina känslor. Därför har maten väldigt mycket kontroll över mig. Maten har all kontroll på mitt liv och mina känslor. Det är verkligen jätte svårt att förstöra den kontrollen jag gett till maten när jag har låtit den ta kontroll över mig sen jag var 8. alltså i 12 år.

shit.

Tänkte inte på det, i 12 fucking år har mat kontrollerat mitt liv. Till och från, vissa årtal var bättre än andra, men runt 12 år skulle jag säga att maten har varit ett problem i mitt liv och nu börjar det närma sig 13.

Jag har verkligen inget att skriva om det mer, för just nu känner jag mig ganska ledsen, hopplös känner jag mig också, jag vill inte känna såhär för mat.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu mår jag skit, Natt tankar

Hej nu kommer natt tankarna här, ibland undrar jag verkligen om jag borde skriva vad jag tycker och tänker efter midnatt. Ibland undrar jag om jag borde göra något efter 12 slaget, för när jag blir trött blir jag som en alkohol påverkad människa, alltså jäääävligt ärlig. Dagen efter blir jag alltid så skam fylld för jag uttryckt mina tankar eller vad jag känner, för de är så sjukt ärliga, men det är också något som ger mig ångest och som jag är rädd för, så därför skriver jag nu, för vad ska jag säga, jag är väl lite av en idiot som älskar att må dåligt och att ha ångest, för då börjar jag förstå mig själv, eller det är vad jag tror i alla fall.

Jag vill säga att jag är mitt egna experiment, testar olika sätt till för att förstå mig själv, genom att utsätta mig själv för olika saker, speciellt saker jag är rädd för och som ger mig ångest.

Idag eller rättare sagt igår för det är en ny dag nu (kl.01.12). Igår var en tuff dag, en dag som jag inte förstår riktigt. Jag grät nog sammanlagt 5 gånger, utan någon orsak alls ( troligen undermedveten orsak och massor av stress, men jag kan inte sätta fingret på en orsak ). Jag verkligen låg i min säng, med min mössa över ögonen och öronproppar i öronen och bara låg i mina tankar. Kände verkligen här vill jag stanna för alltid. Här vill jag ligga och må skit för alltid, vill inte äta, dricka, se ljus, prata med någon. Bara vara här i mörkret själv och må skit.

Sen gick jag ut, försökte i alla fall men fick tidigt ge mig hem igen för jag började gråta igen. Var påväg hem, skulle gå till bussen, det verkligen öste ner regn och blåste in i mina ögon men jag kunde verkligen inte gå till bussen, jag ställde mig i en dörröppning mitt i stan och stod där och grät medan jag pratade med min mamma, det gick inte att stoppa det. Det var, är en sån smärta som bara sitter i bröstet som du vill hosta upp, eller spy ut, eller slå någon för att få ut men det går inte, allt som lindrar fr stunden är att bara gråta.

Vet inte vad den exakta orsaken är till hur jag mår just nu, allt jag vet är att jag mår riktigt dåligt. MEN jag måste säga tacksamheten jag har för mina nära och kära, tack.

Likes

Comments

Nu mår jag skit

Jag är ganska säker på att jag är deprimerad och ja jag har ställt den diagnosen själv och jag behöver inte ha någon annan som säger det till mig, I'm pretty sure och så vill jag ha det.

Jag mår dåligt, min hjärna säger " men vici du kan vara glad, vad är problemet?" Men det är något annat i mig som strider mot min hjärna som bara säger nej, du mår inte bra, du mår dåligt. Sen är det fysiska symptom som också säger det. Jag har ont i bröstet. Jag har inget intresse av att äta, alltså INGET. Jag kan gå en hel dag utan att känna att jag är hungrig eller behöver äta något.

Jag lagade mat i för går för första gången, riktigt fin mat, vegetariska kötbullar i brun sås med potatis och rotfrukter i ugn, alltså för första gången på as länge gjorde jag fin mat, jag tände ljus och tittade på solsidan, städade och gjorde det fint. Fixade mig för mig själv och hade en mys kväll. Men dagen efter lämnade jag resterna av maten till min mamma och syster för jag kunde inte äta det och sen gick jag hem och låg i min säng. Även fast jag hade gjort något som jag verkligen njuter av, laga mat och städa, fixat det mysigt så kändes det bara..Det kändes ingeting, kändes inte bra eller dåligt, bara noll.

Jag har försökt att gråta, men när jag försöker går det inte, sen helt plötsligt kan bara tårarna rinna, det är inte så att jag skriker av smärta, jag vet heller inte varför jag gråter, ibland bara börjar jag gråta tyst i kanske 10 minuter och sen blir jag trött och lägger mig ner, men jag kan inte sova, sova gör jag inte förens vid 3 på natten.

Så jag känner att deprimerad är någonting jag troligen är och det är okej. Någonting som gör mig arg är att när jag försöker läsa om depression på nätet, om andra som har det, eller som har haft, så finns det så JÄLVA många artiklar om hur du kan må bättre, hur du kan bli glad igen.

OHHHHHHHHHHHHH JAG BLIR SÅ JÄVLA ARGGGGG, jag mår dåligt, om jag bara ler lite, eller om jag bara blir glad snabbt som fan igen, eller om jag bara kommer ut i arbete, eller om jag bara går på en fest så kommer jag bli bra igen, då kommer jag bli en lycklig människa igen, normal, då kan jag äntligen inte vara en börda för samhället längre och jag kan tjäna pengar och betala skatt, och inte vara i vägen för människor som tycker det är jobbigt med deprimerade människor. BLI GLAD BLI GLAD BLI NORMAL!

FUCK DET, jag vill må dåligt, jag vill läsa böcker om att må dåligt, jag vill inte jobba, jag vill inte ha någon som förklarar för mig att det blir bättre, jag vill inte gå på fest eller snacka med nya människor, jag vill vara i min ensamhet, jag vill läsa böcker om hur jävla jobbigt det är, jag vill gråta med mina nära, jag vill inte längre klistra på ett leende för att det är "bevisat" att om du ler med munnen så mår man lite bättre, nej, jag mår inte "bättre" av det, jag mår inte bättre att att "röra" på mig lite, jag mår inte bättre av att " få skratta och gå på fest", det kanske funkar för någon annan, men inte mig, jag mår dåligt, jag vill må dåligt, jag kan inte må bättre om jag inte får tillåtelse att må dåligt så länge jag behöver må dåligt, SNÄLLA kan jag bara få vara dålig, deprimerad, ledsen, inte veta varför, känna mig ensam och tom, JAG behöver det, detta är mitt sätt att vara deprimerad och förstå mig själv bättre. Jag kan inte bli bra o, jag inte får vara dålig.

Likes

Comments

Nu mår jag skit

När jag gick till gymmet idag blev jag jätte arg på min mamma. Alltså jätte arg, för hon ringde mig typ 5 gånger och jag ville fan och med inte svara, inte prata med någon, jag tappade fokuset på att springa som jag hade sett fram emot. Jag blev så arg på henne eftersom jag kände att nu har hon förstört mitt träningspass som gör att jag inte kommer röra på mig, som gör att jag kommer gå hem och gå upp i vikt. Jag blev så arg att jag kände att jag ville gråta, asså på riktigt gråta av frustration, som ett barn när de inte får som den vill.

Det var då jag förstod att jag inte mår bra, jag mår dåligt. Detta är inte min mammas fel eller någon annans fel, min mamma vill bara kolla att jag är okej, för att hon bryr sig och älskar mig, andra människor som skriver till mig för de vill ses gör det bara för de tycker om mig och vill träffa mig, det är inget illa ment, utan det handlar om att jag inte mår bra.

okej nu ska jag säga det, Victoria Pettersson du mår inte bra och att inte må bra är bra, för det betyder att du vill må bra och att du vill förändra för att ha fler bra dagar än dåliga.

Asså på riktigt, under hela 2016 och 2017 fram tills nu hade jag nog fler "bra" dagar än vad jag har just nu. Jag tror det är pågrund av att jag dämpade min ångest varje dag, jag hade något som verkligen kunde dämpa min ångest, så jag kunde ha dåliga dagar, riktigt dåliga dagar, men de dagarna som var så här halvt dåliga de kunde jag alltid dämpa med mat.

Jag skojar inte när jag skriver att jag krängde mat, som i kunde köpa 2 limpor bröd, och ett nutella paket och smör och ost. Sen kunde jag kränga allt det på en halvtimme, sen mådde jag så dåligt att jag inte gjorde mer under dagen, asså min mage mådde dåligt.

Jag kunde köpa godis, chips, en pizza och typ en bakelse och kränga allt på en dag. Asså en stor chips påse, en tårt bit, en 1kg godis och en hel pizza dagen efter jag åt bröd. Detta gjorde jag VARJE DAG. ALLTSÅ VARJE DAG.

Det handlade inte om, jag får äta vad jag vill, jag bryr mig inte, så länge jag mår bra kan jag äta vad för skit som helst. Det handlade om att proppa sig full av mat så att jag kunde gråta mig till söms efter för jag skämdes över mitt beteende efter.Detta var en riktig jävla plåga. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till, för det ända folk såg var bara att jag gick upp i vikt, troligen undrade väl folk varför jag gick upp i vikt.

Nu får ni veta, för jag mådde jätte dåligt, alltså jätte jätte jätte dåligt och ända sen jag kan minas har min tröst varit mat, när jag var liten började inte jag öka i vikt förens jag började skolan, det var just när jag började skolan som jag började få förståelse för hur jävla jobbigt det var för mig med familjesaker. Så jag åt, för maten var trösten.

Sen när familjelivet lugnade sig var inte maten längre en tröst, för det började bli bättre, men så fort min pappa dog så blev maten tröst igen. Min pappa dog för 2 år sen, det är inte längesen, inte konstigt att maten blev min tröst, det var en tragedi och är det än idag, för mig och hela min familj.

Men för första gången någonsin så kan jag inte dämpa min ångest med mat längre. Asså trust me, jag önskar ibland det var, att jag kunde bara dämpa ångesten med att äta. Men jag kan inte. Jag vet inte hur jag ska göra längre. Så det blir att jag bara är i min ångest och det känns som jag har konstant ångest.

Jag vet inte, men det känns som jag bara vill vara i den, jag vill ta bort allt som dämpar min ångest, att umgås med människor, att sitta vid datorn, att ha mobilen, att kunna handla saker. Det är som jag vill bara sitta i en djup jävla ångest som plågar mig. Typ som att säga Come at me då, fucking ångest, come the fuck at me, så får vi se vem som kommer vinna. Det känns som det ända sättet jag kan bemästra min ångest på är att göra den synlig, att visa, skirva öppet att jag mår dåligt, att jag har ångest, att jag inte vet vad jag ska göra, sen sätta mig i min djupaste ångest och känna den, i den djupaste jävla ångest jag kan få och bara känna allt jag känner av den. Jag tänkte på det när jag stod på bussen, att kanske är det så att jag vill inte längre att ångesten ska kontrollera mig, utan jag vill kontrollera ångesten, jag vill bli ett med den, inte släppa den, bli vän med den, inte bortförklara den, gömma den, eller skämmas för den, utan bli bästa vän med den, lära känna den, veta varför den gör som den gör, förstå varför den gjort som den gjort mot mig, och sen genom det låta den veta att vi måste kompromissa, vi kan inte mörda varandra, att den får vara en del av mig, men jag vill ha kontroll på den nu.

Likes

Comments

Natt tankar

Dessa bilder är verkligen en bra förklaring av mina känslor idag. Ena sekunden I'm good, andra sekunden, vill bara gå och lägga mig och inte prata med någon. Är det något fel på mig? Är detta bara en del av mig? Tror att stor påverkan till mitt mående är mina konstanta tankar, tänker alltid på fördelar och nackdelar med hur jag uttrycker mig runt om folk, hur mycket jag pratar, hur lite jag pratar. Sen väger jag fördelarna med att prata mycket och prata lite, fördelar och nackdelar med hur jag formulerar mig. Analyserar mig själv och försöker förstå varför jag uttrycker mig som jag gör, finns det några samband? Är det pågrund av detta eller detta.

Det är som en konstant analys av mig själv. Blir helt utmattad. Kan man ta ut hjärnan för en dag och bara inte tänka och i FUCKING KNOW jag vet att meditation och mindfulness är jätte bra för att slappna av, men asså jag kan inte göra ALLT, jag kan inte träna för det är BRA FÖR MÄNNISKOR ATT RÖRA PÅ SIG, jag kan inte äta frukt och grönt hela tiden FÖR DET ÄR NYTTIGT FÖR KROPPEN, jag kan inte läsa böcker och studera samtidigt FÖR DU UTVECKLAR DIN HJÄRNKAPACITET OCH BLIR KLOKARE, jag kan inte samtidigt kämpa för något jag brinner för och samtidigt som jag ska ha ett stabilt jävla liv.

Kan jag bara få chilla lite, skriva vad jag känner i min blogg, träna OM JAG VILL, meditera OM JAG VILL, äta "hälsosamt" ( vad fan är hälsosamt egentligen ? Vilket jävla bullshit ord, fuck hälsosamt, hälsosamt kan suga min röv) OM JAG VILL. Kan all bara yttre samhällsperfektion bara chilla lite så jag kan få andas.

En sak till som jag och Samantha pratade om idag var relationer. Asså förlåt till alla med relationer, you go, you do you boo. Men asså kan en bara chilla lite. Jag förstår att vissa människor älskar att vara i relationer och kör hårt, verkligen all kärlek och lycka till er, men resterande, som mig, varför måste jag ha en relation för att vara hel? Varför måste det liksom vara min strävan i livet, varför måste det vara liksom slutsatsen av mitt liv. Varför måste mitt liv cirkulera kring en annan människa när jag inte ens är i en bra relation med mig själv?

Kärlek är helt underbart och vi ska alla leva med kärlek i våra liv, men varför måste kärleken till en annan människa alltid vara i centrum istället för kärleken till en själv? Förlåt till min mamma som verkligen önskar se mig i en relation, men jag vill ha den vackraste, mest kärleksfulla, trogna, starkaste kärleks relation till mig själv.

Likes

Comments

Morgon tankar

Nu kan jag inte avgöra längre varför jag är så trött. Är det vädret, är det nedstämdhet, är det PMS?! Ibland så är det så sjukt jobbigt att inte veta. Vaknade med relativt bra humör och energi, sen går det någon timme, sen är det som jag blir en sengångare. När jag pratade med Laila sa hon att jag kan skylla lite på vädret ändå, det är ju ändå jävligt mörkt.

Måste bara än en gång tacka alla som har skrivit till mig och vill vara delaktiga i mitt projekt, känner mig så himla stolt över alla som vågar och som vill. Det är inte lätt.

Min blogg har jag inte lagt ut någonstans, de som har frågat vad min blogg heter, de har jag skrivit till, men jag har inte lagt ut namnet på bloggen på Instagram eller Facebook.

Ärligt nu, jag har inte vågat för även fast jag har lagt ut dessa bilder på mig i underkläder, och skrivit dessa texter. När jag bara berättar för några stycken om bloggen så är det liksom fortfarande hemligt på något sätt, ingen kan se. Men igår så bestämde jag mig, hur ska jag kunna göra detta projektet och hur ska jag kunna göra saker jag är rädd för, om jag inte gör det jag är rädd för. För jag är så rädd för att ALLA människor ska se mig såhär sårbar, jag är rädd för att folk från Instagram och Facebook ska läsa och se min blogg, men jag måste göra det, så jag skrev ut min blogg på Facebook igår. Fyfan vad jobbigt det var, jag sa till mig själv "imorgon kan du ta bort inlägget så kommer ingen hitta din blogg igen" men idag känner jag att jag måste låta det vara kvar, jag måste fortsätta gå emot min rädsla.

Så de som sett min blogg från Facebook, välkommen, detta är jag, sårbar, känslomessig, glad, ledsen, på riktigt.

Likes

Comments

Natt tankar

Kan jag bara säga wow, tack till alla tjejer som skrivit till mig angående projektet "min fina kropp/naken". Alla fina ord jag har fått, jag skojar inte när jag säger att jag har gråtit, sitter på en resturang i stan i Helsingborg just nu och har fällt några tårar här själv.

Förstår ni hur vackra själar ni är? Även fast ni inte läser det så måste jag få ut det här. Vilka genuint underbara kvinnor ni är, starka, vackra underbara kvinnor, som ni borde hyllas för er styrka och ödmjukhet ni har. DETTA ÄR VARFÖR JAG VILL GÖRA DETTA PROJEKTET! Alla borde få läsa det jag har fått läsa!! Asså kan inte beskriva det med ord.

Ni har gett mig så mycket kärlek och jag vill att resten av världen ska hylla er med den kärlek ni gett mig. Detta är varför projektet måste bli av, jag tänker kämpa så det blir av, även fast jag inte är perfekt på att göra sånt här, detta är mitt första projekt jag gör, men det ska bli av, jag brinner för detta!

Underbara människor som skrivit till mig, tack för att ni andas, tack för att ni går på samma jord som jag går på, tack för att ni har ett hjärta som pumpar och tack för ni har känslor som brinner. Ni är värda kärlek som får er att ifråga sätta varför just jag har denna tur i mitt liv.

Inte bara ni som skrivit till mig, ni alla förtjänar det, varje levande varelse på denna jord förtjänar så stark kärlek, vi alla förtjänar det. Tack alla, tack till mig själv, tack vici för att du gör de saker du brinner för, tack för att du börjar leva med kärlek för andra och dig själv. Din pappa är så stolt uppe från himlen, äntligen kan du fortsätta vidare pappa, jag klarar mig här, ibland blir det svårt, men jag börjar lära mig att leva med kärlek nu.

Likes

Comments

Morgon tankar, Nu mår jag lite bättre

Just nu sitter jag bokstavligt talat på toaletten och skriver. Fick vakna jävligt tidigt idag. ( tidigt för mig) För att gå till UM och prata med Laila, sen var bokningen fel så jag fick sitta där i en timme och vänta på henne. Inga problem egentligen bara att jag var sjukt trött så jag hade troligen kunnat somna på en av sofforna ute i väntsalen.

Vaknade idag med en not so happy feeling, sen gick jag och prata med Laila om vad jag har åstakommit på senaste tiden och mitt humör förändrades direkt. Varje gång jag pratar med henne när jag känner mig nere så blir det oftast bättre, vi pratar alltid om de saker jag har uppnått på senaste tid och hur stolt jag borde vara över mig själv och det är jag.

Det är som en ny glöd inom mig som jag inte haft tidigare, typ som den stora barriären av rädsla för saker börjar rivas ner. Tänk att jag tagit bilder och lagt ut till allmänheten att se på mig i underkläder. Tänk att jag skriver öppet för människor om det jag skäms över och mår dåligt av. Tänk att jag skriver till människor som jag inte känner utan rädsla av att bli nekad. Tänk att jag går på boxningen, jag reser till andra sidan jorden utan tryggheten av en annan människa vid sidan om mig.

Jag skulle aldrig tro att det är saker jag skulle göra 2017. Att jag hittar saker jag vill VERKLIGEN göra och gör dem, även fast jag är rädd, bara skit samma, bara testa, och gör det.

Är på riktigt stolt över mig själv, jag kanske är lite ansvarslös i att åka utomlands utan i princip några pengar alls, och kanske dum i huvudet som skriver till varje nyhetstidning om att jag behöver hjälp med att få in folk till mitt projekt om min fina kropp och om de kan hjälpa mig. Vafan jag skrev till HM's redaktion att jag borde bli deras nya modell för jag representerar en kropp som är mycket vanligare än de modeller de har( Inte för att det är fel på HM's modeller, men de behöver verkligen fler storlekar, inte bara kampanjer av olika storlekar).

Men egentligen, vad har jag att förlora? Visst ingen kanske svarar mig, men då har jag i alla fall försökt. Livet är fan för kort för att inte testa allt man vill testa.

Likes

Comments

Nu mår jag skit

Så här är jag nu, detta brukar vara platsen jag hamnar på när jag är nedstämd. I min säng med musik som får mig att gråta. Jag försökte gå och träna, jag försökte sätta mig att plugga, men när jag tvingar på mig själv att " må bättre" så blir det aldrig genuint. Jag ler, men jag ljuger verkligen för mig själv och om jag skulle fortsätta, då skulle jag om några dagar explodera av känslor, troligen skulle jag bli jätte arg på något och skrika på min mamma, och sen börja gråta, och även fast de dagarna också kommer komma så vill jag helst inte ha de dagarna, jag vill hellre bara vara nedstämd då, ligga i min säng och vara ledsen. Så det är vad jag gör idag, jag är ledsen och nedstämd och jag vill inte göra något annat.

Likes

Comments