Livet , Pepp

Tog typ 109 st olika varianter av den här bilden, där jag försöker dra in magen och fota i olika vinklar osv för att se så bra ut som möjligt.

Sen tänkte jag bara att nä vafan, jag är varm och solig och glad och vill dela det med folk. Jag ser inte ut som Kenza eller Nicole Falciani men vafan jag är en människa som går här på jorden och kan uppleva precis det som dem upplever. Jag mår och lever och andas, precis som dem. Jag kommer ha fantastiska stunder där jag inte har ens en tanke i huvudet över hur min kropp ser ut, och jag kommer ha mörka och jobbiga kvällar där allt jag kan tänka på är de där kilona överflödigt fett och celluliter, precis som de också kommer ha.

Så här är en solig, somrig och glad selfie på mig och hela mitt "being". Ta av er överflödiga kläder och gå ut och låt solen möta era fantastiska kroppar. Allt väl.

W

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det man gör nu för tiden är att ta studenten, jobba arslet av sig och sen åka iväg på en tremånaders resa till Asien för att hitta sig själv. Alternativt en volontärresa till Uganda eller en australien+nya zeelandresa.

När man lever med panikångest och social ångest och den mesta andra ångesten som finns, så är den här tanken skrämmande. Att kasta sig ut med en stor ryggsäck i ett främmande land utan planer överhuvudtaget är det läskigaste jag kan tänka mig. Jag är förväntad att göra en sådan här resa eftersom att jag inte ska plugga i höst. För det är ju det alla gör, visst? "Vad ska du göra i höst då Wilma? Jobba och resa va?"

Tanken av den här förväntan på mig gör mig så rädd. Livrädd. För jag vet inte om jag kommer klara av att göra en sån resa. "Gör nu allt du vill när du är ung, res massor!" Ja okej. Men tänk om en sån här resa kommer knäcka mig?

Jag vet att ingen tvingar mig att åka iväg, jag vet det. Men det känns som att jag kommer misslyckas om jag inte gör en "hitta-migsjälv-resa". Det känns som att jag kommer ångra mig senare i livet.

Att ha social ångest och panikångest är det värsta jag vet. Tänk om man kunde få slippa.

Jag vill väl bara skriva av mig om det här eftersom det är något jag tänkt på länge. Jag vill kunna tycka att det är okej att inte resa iväg. Inte just nu iallafall. Det är okej att åka på massa välplanerade weekendresor istället. Man kan nog hitta sig själv där också.

Kram W



Likes

Comments

Hej alla. A lot has been going on. Jag har lämnat den här bloggen sovandes i några veckor, både medvetet och inte. Jag har dels haft väldigt mycket att göra (veckan innan studenten, studenten i sig, alla vänners student, resa osv), men nu när allt sånt är över så har jag tid med sånt här.

Den andra anledningen är mer komplex. Jag har en tendens av att starta upp saker ordentligt, och sen bara lägga av. Jag vet inte varför jag gör så, om det är för att jag tröttnar eller för att jag inte får nån vidare respons. Jag blir ledsen på mig själv för att jag gör så. Speciellt eftersom att jag tror på den här bloggen, eller iallafall bloggens "budskap". Och jag fick ändå respons, lite kommentarer här och där och jag vet att det fanns läsare här. Och om iallafall 20% av de hundra/tvåhundra personer som faktiskt läste bloggen enjoys it, så kommer jag fortsätta. Men för min skull också såklart, för jag märkte hur jag förändrade mitt tankesätt genom att blogga om sånt jag tycker är jobbigt. Så jag tänker fortsätta.

Jag hoppas att någon är taggad på att läsa vidare om mig och mitt liv.

Kram W

Likes

Comments

Hej. Har inte skrivit på ett tag nu. Sorry för det.

Jag vet inte vad jag vill... jag mår inte alls bra i mig själv just nu. Kroppen känns trött och tung, huvudet säger bara massa dumma saker och helheten blir inge bra då.

Jag har slängt ut typ hela min garderob idag, speciellt sommarkläderna, eftersom att allt var för litet. Att göra det hjälpte väl lite, att börja om på ny kula i klädväg. Att inte ha för små kläder i garderoben som påminner mig om hur jag såg ut förut. Jag ser bra ut nu också, och känner mig nog bekvämare om jag inte har kläder som jag inte får på mig i garderoben.

Jag har det jobbigt just nu. Men jag kämpar mot alla dumma och fula hjärnspöken. Jag vill må bra. Jag är bra. Jag räcker.

Hoppas att ni alla mår fantastiskt. Ni är värda det. Jag med egentligen, jag måste bara inse det.

Den här klubben är till för självkärlek. Inte nåt annat. Jag måste också kunna vara med i klubben ju.

Sov gott och ha en bra helg nu.

Wilma

Likes

Comments

Hej H&M, Cubus, BikBok och diverse andra budget klädbutiker. Jag vill bara säga till er och påminna, jag har tuttar. Rätt rediga tuttar dessutom.

Jag tänker specifikt på bikinis i detta fall. Närmare bestämt, bikinitoppar. Storlek 42 är för litet för mig. Mina tuttar väller ut på båda sidorna. "Men, ta då en större storlek?" Tänker ni. Men 1. Oftast finns inte större än 42, och 2. Mitt omfång runt bröstkorgen är inte 42 utan typ storlek 38, som störst.

Snälla budgetbutiker. Jag vill också ha bikini i sommar. Snälla ändra storlekssystemet till vanliga bh-storlekar. 70B osv. Snälla jag vill också kunna bada, trots mina stora tuttar och liten bröstkorg.

Tack och hej
Wilma

Likes

Comments

Livet , Pepp

Igår provade jag en baddräkt. Jag mådde så dåligt innan och jag var jättenervös för jag ville verkligen känna mig fin och snygg i den. Att ha badkläder på mig har alltid varit jättejobbigt tycker jag. Man är så otroligt blottad då.

Men oj. Jag kände mig så snygg.

För en gångs skull så kände jag mig så jäkla najs. Det var typ den mest befriande känsla jag haft på länge.

Det var mest det jag ville säga. Att man kan och får känna sig snygg. Även om man har otroliga kroppskomplex.

Se nu på min vackra, starka kropp i några sekunder. Sen gå och ställ dig i spegeln och se på din.

Wilma

Likes

Comments

Livet

Hej fina. Har ni någon person i ert liv som ni skulle göra allt för, och som skulle göra allt för er? Här är min sån person.


Johan är min pojkvän, bästa vän och andra halva.

Idag följde han med mig till läkaren och höll mig i handen när jag tog blodprov (de stack fel fem gånger hatar alla) för att han vet att jag är jätterädd att ta blodprov. Nyss hade han te redo när jag kom och stod och höll mig i köket medans jag grät och grät över obetydliga saker. Han låter mig sova över jämt, även när vi ska upp tidigt eller han egentligen vill vara ensam en stund. Han säger att jag är världens vackraste kvinna även fast jag vet att just då är jag allt annat än det. Han värmer mina händer på sin rygg även fast han själv blir iskall då. Han torkar mina tårar varje gång. Alltid. Han lyssnar på alla mina problem, stora som små. Han hänger på när jag pratar om våra framtida barn. Han stöttar mig i alla konstiga ideér jag får. Han säger att min vikt inte spelar minsta roll i världen. Han påminner mig varje dag om hur kär han är i mig. Han hör alltid av sig när han är ute på krogen för att han vet att jag oroar mig. Han låter mig kolla på Friends hemma ensam fast vi egentligen kollar på det tillsammans. Han älskar mig varje dag, jämt.

Jag är inte värd honom. Men jag är världens lyckligaste människa som får ha honom i mitt liv. Jag vet att alla som känner Johan tycker att han är otrolig och fantastisk. Och att jag får ha honom som min käresta, det är ju helt knasigt och otroligt.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hela min kropp.

Jag hoppas att ni också har en sådan person i era liv. Alla förtjänar den kärleken.

Wilma

Likes

Comments