Hej! Idag Har jag varit till mamma och pappas hus med kompis. Vi åt god mat som mamma hade lagat och så pratade vi lite om mig och om hur jag mår så där.. Jag sa sanningen, att det inte är så bra som jag verkar förklara för mamma och pappa för att jag inte ville oroa dom.. De blev glada ändå att jag sa som de var och så.. De vill hjälpa mig så himla mycket men det är svårt.. Jag vet inte, ärligt jag vet verkligen inte.. Jag sa till mamma när hon frågade mig hur jag vill göra? "Jag sa jag vet inte" vadå vet inte? Säger hon.. Ja jag vet inte, liksom det är de som alla frågar mig vad vill du? Antligen dö eller jag vet inte, en dag i taget. Vi pratade ut iallafall och det är just nu helt okej. Antar att det finns bättre dagar än sämre dagar, så som idag..Fett bra dag!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mamma bara om du visste, jag tror jag börjar gå ner i vikten. Jag äter och äter men känner att jag är inte värt det, jag går på toan och kräker ut det så att jag typ... Kvävs bre! Kläderna börjar bli större och jag känner mig mindre, jag antar att djävulen har tagit över mig och snart han vinner? Jag är förvånad.. för att det har nog gått en månad, eller kanske lite längre? Helt ärligt så vet jag inte ifall jag har blivit bättre eller sämre, det finns typ inte ens nån liten glädje. Du säger ey min broder hit och ey min broder dit? Jag tror att du säger ey min broder fast inte med filt? Jag är besviken, för att du har svikt mig, jag klarar inte att leva med mig själv det är därför jag tar mina egna mediciner. På nåt sätt så ser jag ett litet ljus i det mörka, jag hoppas att jag en dag når dit och jag får möta min lycka. Jag vet inte om det där var ens en dikt? Ärligt jag bryr mig inte ett piss det är väl ändå min blogg? Mitt liv, mina ord, som jag delar med mig till er, vill att ni ska veta att jag INTE behöver hjälp, jag vill inte och jag behöver inte men ändå det är fett skönt att skriva. Det dagen jag dör och ni begraver mig, ingen röd ros jag vill ha på min kista. Jag är inte värd nånting antar att därför ordet värdelös passar bra här. Måste sova nu för jag orkar inte skriva mer och att jag har drömt för mycket drömmar senaste tiden, att se mig dö samma kväll igen som i oktober, eller att se ditt ansikte och dina blåa ögon framför mig och när jag öppnar mina ögon för det känns så verkligt så är just det som är verkligt, ni vet? Det är slut, det är noll, soppatorsk. Godnatt

Likes

Comments

Vad väl typ allt jag hade att säga idag.

Likes

Comments

Hejsan allihopa! Hur har ni haft det? För mig har det blivit lite ändringar, det blev bara så över en natt! En bekant från Östersund har köpt upp Allstar här i stan, och de gav mig en möjlighet att få vara med och starta upp det på nytt fast med nya ansikten med Allstar tröjan! Jag fick samla ihop ett gäng glada, snygga, hungriga grabbar och tjejer, vi hade möte idag och det gick skkkkkkkkiiiiiit bra wallahiiii Yani försår?? Jag Var ju med och startade Thai Style förra året och liksom det var ju bara meningen att jag skulle bara vara med och starta sen efter ett tag dra vidare, men det blev inte så, det blir aldrig som jag har tänkt mig. Men jag är inte ledsen för det eller något sånt, för våran lag på Thai style har levererat också län! Men jag är ung och kommer dö snart, jag måste passa på att upptäcka nya saker och lära mig nya saker! Det är så mycket jag vill berätta också men jag ska skjuta upp munk grejen åt sidan ett tag för just nu är det är mycket för brodern munk Gaafs hjärna... Liksom måste börja priotera vissa andra grejer före allt annat, tex att jag röker på varje jävla dag, jag andas in mer thc än vad jag andas in luft! Liksom det är ju typ därför ingen jävel märker ifall jag flyger och svävar bland molnen för att jag är så jävla stenad hela tiden.. Det tar kål på mig men ändå på nåt sätt när ruset kickar in och då du försvinner, eller du finns kvar men jag skrattar åt dig, jag tänker inte på dig.. Men när ruset snabbt går över så kommer du tillbaka och du gör din oskyldiga "i get what i want face" du vet, jag glömmer allt och förlåter dig och glömmer att du dödade mig, inte bara en gång utan alla gångerna men det är ändå du på nåt sätt som räddar mig. Jag är 25 år idag, jag vill gå vidare men jag känner mig inte redo för nästa, eller inte för nån. Jag är rädd, jag är rädd att ge så mycket utan at få så lite tillbaka. Jag är lätt lurad, du lurar mig, jag låter dig lura mig, jag lurar mig själv. Det är försent för att hitta lyckan, antar att kalla december blir för alltid ensam december fast alltid alltid ensam alla månader och alla år, jag väljer detta, jag är inte redo för nästa, jag är inte redo för nån! Nu ska jag sova!
Kärlek & respekt... ifall det finns där ute nånstans, men inre hos mig....

Förresten snart så blir min lilla prinsen 1 år, en liten mars kille som föddes 0306, utan dig hade jag varit grymt död. I loooove u 🙊❤

Likes

Comments

Jag vaknar upp med hjärtklappning, det är standard för mig. Det är min dagliga väckarklocka, så fort hjärtat börjar slå hårt och det känns som att bröstet eller lungorna ska hoppa ut ur själen min, så vet jag att det är så min dag börjar så det är lika bra att kliva upp. Parre min vän kom förbi i går och han hade beställt pizza så när jag öppnade mina ögon blev det en snabb rush ut med kompis så han kunde få kissa och bajsa och sen fort in för det var så himla kallt ute! Juste, det där med munken.. Jag måste nog skjuts upp det då jag har fått andra saker on My mind, detta hände igår! Så jag håller tummarna att mitt nya lag kommer kunna leverera och att vi kommer kunna ha roligt tillsammans på jobbet! Just nu om jag ska vara ärligt så är Jag väl lite deprimerad och så där.. Tänker så mycket på mitt liv och om jag nånsin kommer bli lycklig och kanske en dag älskar mig själv? Ni vet jag tänker så här.. Jag skiter i ärligt i mig själv men de som är runt om mig, det gör verkligen ont att se er hjälplösa eller olyckliga.. Det är just därför ni kanske säger om mig att jag är så snäll och omtänksam, att jag har ett stort hjärta och sånt. Men det är inte sant! Jag har ett mörkt hjärta, min själ är mörk och mitt riktiga jag är ett monster, ett monster som har så mycket ilska men ändå kan inte släppa ut dom på rätt sätt, varje gång jag släpper ut det så är det ni nära kära som åker på det, jag är ledsen för det men jag är svag, jag är svag att acceptera att jag är den fula ankungen eller att det är just jag som är den annorlunda grabben, han som har en konstig näsa, lite intryckt så där. Det har man hört förut flera gånger, haha skit kul! Varje gång jag hör det så gör det så Jävla ont, vadå bad jag om att få ett intryckt näsa eller bad jag om att med tiden må dåligt och liksom vill dö varje jävla dag? Jag själv medicinerar mig själv dagligen, för jag har så jävla rätt men jag har så jävla fel. Ja, jag är egoistisk när det kommer till det här! Tror inte på läkaren hjälp, läkarna som har licens för att utföra medicinska hjälp eller så där ni vet de ska vara proffs och eliter men de är bara en av dom Alien som försöker ta över mitt huvud och göra mig från monster till nån slags större monster, kanske lockens monsteret fast ännu läskigare och farligare? Jag öppnar zippbagen lukten kommer snabbt, det stinker men på nåt konstigt sätt så luktar det så jävla gott och liksom jag känner "oh it's about to Go down". Tar ut några små knoppar, ber i grinden snurrar några varv, häller ut på ett pice of paper, börjar blanda ihop det med lite tobak ni vet What is going down? Gör ett roach, tar fram det vackra och viker mitt pappersflygplan och flyger iväg. Jag tänder planet, tar två stora bloss, håller in i 10 sekunder.. Jag tänker mig för mig själv "detta är synd och skam", men jag hade sex innan jag gifte mig, antar det var synd och skam också? Blåser ut, och repetera... Det går 5 minuter och det är vi har flugit halva vägen och jag känner redan lyckan smyger sig, hjärtat dunkar inte lika hårt nu, nu slår den i normal takt, men det känns som att hjärtat förstår mig, jag börjar höra bättre, shit den hära låten var så fucking tuuuuung, i Can feel it ya'll, i think i'm High man? Åh shit i am High as a motherfucker maaaaaan!! Fy vad livet har så mycket att ge och fy bad roligt allt blev, det är skönt jag svävar, jag flyger.. Jag är glad, fokuserad, jag älskar mig själv, hold up måste bara ta ett titt på min snopp säger shooya håll ut, det var 3 år sen sist! Va vänta shit har det verkligen gått 3 år sen sist? Det pirrar i hela kroppen och ja jag är fett Beng, det är kul. Livet är kul. Ruset varar aldrig för evigt, jag älskat min medicin, jag älskar också hur min medicin dödar mig en liten liten bit i taget, men antar det är risken man får ta för att vara lycklig, tvinga sig själv att vara lycklig. Tyvärr det är en synd, tyvärr det är skam. Jag skäms, men jag vill inte ha nån annans hjälp, bara mig själv som kan rädda mig ur det men jag väljer istället att stanna för det är så skönt, det är bekvämt, jag Behöver inte röra ett finger för att få vara lycklig, för att få samma känsla för 3 årsen, för att just uppnå den så måste jag synda, det är skam.

Likes

Comments

Men jag antar att Big Ben inte stannar för något om jag ska vara ärligt. Jag började känna mig annorlunda, eller som att något var fel hela tiden.. Känslan började runt tidigt i tonåren, kändes som att jag var värdelös och hela världen var emot mig fast världen inte egentligen var det? Men jag spelade hockey och fotboll då och var rätt så fet när jag var liten haha! Jag tror att hockey, fotbollen och att jag spelade saxofon, juste höll på glömma det!! Jag spelade saxofon också! Att det var just det som fick mig att inte tänka på om att hur dålig jag var.. Men med åren gick och man blev inget proffs eller en musiker. Mina problem blev mina demoner, tänkte på tänk ifall om hur världen hade sett ut utan mig? Hade den varit tragisk utan mig eller hade det varit magisk utan mig? Jag antar att världen kommer vara lika trasig nu som då, precis som mitt hjärta och min döda själ då som nu.. Kände mig liten och ensam, även fast jag var fet och ful.. Åren gick och jag blev faktisk lite snyggare (thank god for that!!) Men ändå det fick inte mig att vara glad eller lycklig, istället för att gå runt och tycka synd om mig själv så försökte jag alltid hjälpa alla andra, ger alla andra! Det är kanske just det? Jag ger så himla mycket men får så så såååååå himla mycket tillbaka? Det är just det, varje gång jag har gett så mycket, och när varje gång jag ber om något litet tillbaka men det är helt omöjligt att få.. Det är just den känslan att man ger så himla mycket men får så lite tillbaka. De som har gett mig mest tillbaka ni vet, men ärligt de 5 absolut viktigaste människorna i mitt liv måste fan vara Renzo, Mimmi, Elias, Martin sjunger (Masarov) & Anki.. Utan er hade mitt liv varit fett jobbigare tror jag. Jag vet inte liksom vad jag ska skriva eller placera en tidpunkt om mitt liv när jag skriver om dessa händelsen men försöker skriva 25år på ett eller några inlägg med "bara några ord och meningar" för jag har så mycket att berätta om varför jag just mår dåligt och varför jag har försökt att tagit mitt liv, att jag har varit död, men fick en andra chans som jag inte ens ville ta men blev tvungen bara för att det är "menat" eller "ödet". Det är några månader innan Oktober, jag hade precis lärt känna Mimmi ett tag, och hon var inte den bruden som alla andra hade snackat om, Mimmi var väldigt snäll mot mig, otroligt snäll och hon älskar mig som en bror, och jag älskar henne som min syster som jag aldrig fick! Jag började dela mina känslor med henne och renzo men ingen av de tog mig seriös eller på full allvar eftersom jag är en väldigt oseriös person och tycker om att skämta och få alla att skratta! Ni beskrev mig då att de inte visste om det för att jag var en sån snäll, glad och glädjespridare, du är rolig och vi kan inte tänka oss att du har mått dåligt.. Vi pratade väl inte så mycket om det tills när det började komma dagarna då jag började tänka att jag ville dö eller att jag vill bara ge upp det hårda värdelösa livet, för jag förtjänar inte att leva här. Min mamma vill lära mig den rätta vägen till paradiset, jag började gå i hennes fotspår men snubblade snabbt och tappade hennes spår, tänkte "jag kan klara mig själv" så jag skapade mina egna fotspår, men spåren som jag skapade och gick på, de på nåt sätt fick mig alltid att gå tillbaka och sen lite segt framåt men ingen lycka eller glädje kunde jag hitta. Det är höst, vilket år vet jag inte, men minns att jag hade nyss lärt känna en Thailändare som heter Petter och han var precis som mig, kom till sverige när han var liten, kunde inte läsa thai eller skriva thai, fast han hade typ glömt prata thai, eller han kan om han vill, precis som mig! Jag tänkte shit vad häftigt, honom måste man hänga med och det kom till en dag vi hängde, det var fest det skulle komma tjejer, och jag blev rätt taggad för jag var ju könsmogen eller vad ska man säga haha man var sugen ni vet på haff! Men tjejerna som kom var fett unga men, men det var just precis en tjej som jag fastnade för, hennes ögon på nåt sett jag kunde simma i hennes blåa ögon, de var så vackra så jag smälte typ som en glass.. Men du var så ung och jag tänkte ändå kanske en dag jag ska fixa henne när hon har blivit kvinna, det var bara en tanke ni vet? Åren gick och jag hade försökt att tagit självmord och att renzo hittade mig död, sökte akut hjälp och fick träffa många många läkare och psykologer.. Fick mediciner efter mediciner, prova på si och prova på så så mår du bra tillslut, då kommer få biverkningar si och så, det är vanligt si och så och då man måste byta tills man hittat den rätta si och så! Jag tog dom, allt började bra, sen tvär vände allt! Jag drömde om samma natt jag dog, fast jag såg det från en annan vinkel, det såg ut som att allt var inspelat eller att jag såg på en övervakningskamera, jag ser mig själv göra det, lämna världen, så tragisk.. Sånna drömma fast flera gånger samma drömmar varje natt, tillslut kom det en dröm där jag dödade mimmi, just den drömmen fick mig att inse att det var medicinerna som spökade mitt huvud. Prövade på några nya så där, gick bra men sen helt fucked igen... Jag sa fuck dom, ska gå min egen väg.. Jag hade tidigare provat på att röka på, och gräs shit vad det har hjälpt mig men shit ärligt vad det har förstört mig, ja det har verkligen förstört mig! För första gången i mitt liv, så erkänner jag att mitt på rökande har förstört mig, men iallafall.. Jag hade som sagt testat att röka på, och jag tycker att det är nice, ni som vet ni vet, ni som inte vet och dömer drogen käften, eat a dick, stfu, eller try it before judge it! Jag började vara min egna läkare, köpte gräs av olika stockholms grabbar, för jag bodde nu i stockholm, hade flyttat ner hit skulle börja om på nytt.. Varje gång jag mådde dåligt så rökte jag och rökte, eller så festade jag efter jobbet.. För det var ju bara det man gjorde med kollegorna, antligen afterwork eller hem och röka på för att jag inte var glad längre, jag var bara tom och ville lämna livet. Men en dag, en dag ni vet på facebook "You might know any of these bitches" och så kan man bläddra och spana lite vem brudarna var, och då jag kände igen en tjej, jag vet att jag har sett henne förut någonstans.. Men jag kan inte placera henne riktigt vart, men hennes ögon shit jag smälter, smälter som en glass... Spanade lite på dig ett tag och kollade igenom precis ALLA dina bilder och liksom tänkte shit, där är hon, hon är min dröm tjej, precis som tjejen i min dröm.. Inte för tjock, inte för smal, Lite köttig, FETT stora bröst, fina blåa ögon, leendet, mörka håret som du färgade till, för du är en blondin egentligen, men du passar så himla bra i brunt hår gumman.. Och en dag jag ser hon hade checkat in i solna och det är fan i stockholm ju tänkte jag! Så jag var bara tvungen att lägga till henne, så jag la till henne "klick" sen liksom kändes det som att hon accepterade fett fort så jag tänkte ba alright alright cool, she wants it, she wants the DDDDDDDD ni vet!! Jag skrev, hon svarade.. började ragga men minns inte vad jag sa men minns att det var första gången jag försökte fråga ut dig eller iaf nåt sätt att försöka lära känna dig, jag ville träffa dig just då när du var i solna.. Här ska ni få höra det här var min raggningsreplik till denna vackra tösen som mina ögon och hjärtat har fastnat för "Hej jag ska på stand up ikväll, och jag undrar ifall du kan bli min dejt" Det var något sånt jag sa hahahah shit vad pin! Men på nåt sätt hon svarade och sa kanske, redan då hon gav mig en slags förhoppning om att jag kanske ska få träffa henne men kvällen nådde sitt slut och jag fick inte träffa den dära tösen och jag blev lite ledsen men men, fortsatte och höra av mig till henne.. Jag skrev till henne då och då, för nu har vi pratat ett tag och jag har fått hennes nummer och allt verkade fixat typ som att "jag hade halva inne".. Men hon var ändå konstig, inte konstig men det kändes som att hon lekte och man fick göra så mycket för att hon skulle ge mig den uppmärksamheten tillbaka som jag ger henne ni vet? Så en dag jag blev less för vi hade snackat nu ett bra tag, men du var ändå bitchig och dryg lekte så där.. Så jag Frågade dig jag minns inte vad jag sa då men det var nåt om att vad du vill? Ja juste, jag frågade om vad du ville? Hon frågade vad jag menade, jag svarade då ja, vad är det du vill med mig? Du kan vara hur trevlig som helst och prata med mig men sen ibland du leker viktig eller så som att du är bitchig du vet? Du sa då att det är så många killar som säger så mycket men de har bara velat en sak och det är sex. Jag sa redan då att jag inte är en som dom, och att jag verkligen vill lära mig känna dig. Tiden gick och nu hade vi varandra på snapchat och vi började skicka nakenbilder till varandra och vi kunde surra från 1 min till flera timmar, och jag började lära känna dig mer och mer, du var så söt och oskyldigt då.. Tiden går snabbt och det blir 16:e Oktober, 16:e Oktober träffade jag dig för första gången på fisk torget i sundsvall.. Efter det har ni ju redan läst i första kapitlet, att världen stannade. Japp det var hon, hon som jag föll för, hon som jag älskar idag. Det gör ont att älska dig, men det bryter ner mig ännu mer att det inte är du och jag längre. Vi var perfekta, vi var olika, men på nåt sätt så passade vi ihop. Jag ville säga till dig att på den dära festen hos Petter, dom dära vackra blåa ögona jag såg den kvällen.. Det var samma vackra ögon som jag fick ha, så många år efter kärlek och lycka.. så många år jag fick vänta på dig, och att det var PRECIS DU, precis dig, du var så ung men nu var du en riktig kvinna. Jag ville fråga dig flera gånger ifall du minns mig från den kvällen hos petter? Men den frågan blev aldrig av förens för 3 årsen när du valde att lämnade mig, och våran lägenhet, och våran hund som vi skaffade. Alla planer och drömmar, framtiden gick sönder. Just nu har jag ingeting, verkligen INGETING att leva för. Jag menar, så himla många år jag fick vänta på dig tills tiden skulle bli våran tid, den tiden kom, men den spolades fram, ni vet som filmer man spolar fram för många gånger tillslut så blir filmen förstörd, det var precis så som hände i våran Disney film gumman, allt gick för fort och jag är, kommer aldrig vara redo för någon annan tjej, eller låta en annan tjej komma in och ta mitt hjärta, eller jag menar smulorna jag har kvar av den. Jag klarar inte av att leva ett liv utan dig, det gör jag verkligen inte, inte efter allt du och jag har delat tillsammans. Jag önskade att vi verkligen var 3 nu, att vi behöll honom.. Men det är sant som du säger, med tanken på relationen vi hade, bråket vi hade så hade det inte varit en bra situation att behållit honom.. Det är också sant som du säger att det är mycket man skulle ha haft idag som man inte har idag. Ja, jag är olyckligt kär och mitt hjärta kommer aldrig nånsin att bli hel och min själ kommer aldrig att hitta lugn och ro, och jag kommer alltid alltid att vara ensam, det är därför det var menat att jag skulle föda i den kalla december, jag förstår meningen nu varför det är kallt. Jag har börjat inse nu efter 3 år, förlåt att jag skriver detta och ifall du läser detta så är jag ledsen att jag avslöjar det här.. Att du och jag har haft kontakt med varandra efter vi har gjort slut och snackat om att vi ska försöka igen, och på riktigt ge det 100% och inte ge upp lika lätt, för våran kärleksstunder var det bästa stunderna och trygga, och fina.. Jag vet inte hur jag ska förklara men du vet den känslan Tirak? Det är väl den vi båda är ute efter visst? Det är den vi vill ha tillbaka eller hur? Men du har inte varit redo säger du, du måste ha mer tid.. Du sa det redan några månader efter du gjorde slut, sen nån gång till efter det, sen nu vi började prata en dag och du ber mig läsa din blogg, jag grät för du skriver att du inte har glömt mig och att du fortfarande på nåt sätt tänker på mig eller inte har släppt mig, du skriver älskling.. Jag skrev till dig jag läste din blogg, det var fint skrivet, jag grät, men jag förstår inte vad du riktigt menar med allt du skriver, och om jag ska vara ärligt jag förstod inget alls? Du sa då att du ville försöka igen, när du är redo.. Men det är just det väntan, det är det som tar kål på mig. Du säger att du inte är samma person ibland, jag säger också till dig för jag vet att du inte är det och du vet att jag inte heller är det.. Du och jag är samma person nu som då, du kanske har kvar känslor för mig eller inte vad vet jag men nåt är det du vill med mig eftersom du säger att du vill försöka eller hur? Vi har börjat pratat nu lite smått, men liksom varje gång så gör du mig så svag för dina falska förhoppningar du ger mig, att vi kanske kanske, det har alltid varit kanske fram och tillbaka nu i tre år Emelié, och jag vet inte, jag sa som jag kände. Jag sa att jag tror att du säger bara det jag vill höra, du är inte kär i mig, eller du älskar inte mig, eller att jag ens betyder för dig, inget av det är sant. Jag menar så mycket jag har offrat och jag är alltid på mina knän för dig, men det verkar som att du inte ser mig, du säger istället att du inte är redo och jag måste vänta eller att det återstå att se. Jag menar sånna svar återstå att se eller kanske, eller jag måste hitta mig själv först.. Kom till mig så kommer det bli bra igen kan vi inte bara testa det ? Hur svårt ska det vara? Jag om ingen annan känner väl dig bäst, du är min bästa vän, min soulmate, jag älskar dig, men jag förlorade dig. Jag sa det jag ville säga för att få mig själv att inse att du inte kommer komma tillbaka till mig Emelié, och att det här var menat, det var menat att jag skulle just dö som Romeo, men inte bokstavligen dö då jag inte kan dö för det är så mycket liv jag är skyldig mina älskade familj och alla andra men mest renzo som gav mig liv tillbaka. Jag är redo att lämna dig min kära Emelié, jag älskar dig, men jag måste må bra och hitta ett sätt att bli en bättre människa. Beslutet är taget, så snart som möjligt så kommer jag bli munk på obestämd tid, jag kommer sluta med allt, jag ska bli en fri människa, jag ska äntligen bli ren och äntligen få lära mig vad livets mening är, jag tror att detta är mitt öde och detta som var menat. Min kärlek och nu slutar min lilla bok. Hoppas ni förstår mig, att jag är bara är en vanlig grabb med brustet hjärta försöker göra vad som helst för att få tillbaka sin älskade kärlek, få hitta den känslan att vara älskad och vara med den jag älskar. Men det kommer nog aldrig att hända.. Det här blir min sista utväg, annars kommer jag verkligen ta självmord och då kommer jag verkligen dö och jag vill inte göra er besvikna så jag låter mig räddas av någon annan.. Inom snart framtid så kommer jag att bli munk på obestämd tid, jag kommer lämna allt bakom mig, kärleken, jag har haft det, jag förlorade det, det är dax att gå vidare och hoppas jag hittar sinnesro och lyckan med mitt nya liv och jag hoppas att gud har stora planer för mig, och att han verkligen visar mig någon tecken på att det just var det här som var menat, att jag skulle bli munk och skriva en ny historia eller nåt äsch jag vet inte. Emelié Jonsson jag kommer aldrig nånsin att glömma dig, jag önskar dig all lycka vart än du nu e, och hoppas du hittar kärleken, hoppas du är lycklig. För det var bara det jag ville att du skulle vara med mig men det var du inte så jag lät dig gå, förlåt mig. Slut, punkt.

Likes

Comments

Hejsan allihopa! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men det här kommer bli ett långt och tråkigt men ändå på nåt sätt så kommer det ett lyckligt slut, ett slut som iallafall som gör mig lycklig eller det är så jag tror iallafall. Jag Föddes i den kalla december men ändå den varma, för det var i Thailand jag föddes. Redan då det var ett krig, ett krig för min mamma. Hon hade minst 2 jobb, tjänade väl inte ens en röding om dagen. Mamma jobbade så mycket så hon hade inte ens tid att ta hand om mig de första åren efter jag föddes. Mamma krigade och krigade, hon är min hjälte, min älskade drottning. Du behöver ingen tiara eller nån slags krona på huvudet min kära älskade drottning, för mig är du min drottning, min gud mitt allt! Min riktiga farsa fanns väl med ett tag.. Minns att jag fick följa med han ibland på hans jobb, han körde lastbil typ fast full med folk, de e typ som en lastbil fast man sitter på flaket. En gång min riktiga pappa gav mig en hundvalp, jag älskade den hundvalpen jag döpte den till nåt thailändskt namn, jag var ju så liten då, jag måste nog ha varit runt 5-6 år eller så. Mamma och min riktiga farsa bråkade ganska mycket, eller jag minns att de bråkade rätt ganska ofta.. En kväll efter de hade bråkat så drog farsan, han bara försvann.. Lika så valpen min. Ett tag senare så får jag träffa farsan igen, fick följa med på hans jobb och sitta när han körde.. Men det var inte bara vi just då, det var nån annan tjej där, hon hade en likadan hundvalp i sitt knä som jag hade, exakt en likadan vovve som försvann. Fast han hade ett annat namn nu.. Jag såg aldrig honom mer efter den dagen, tänker på det som om det vore igår, visst var valpen som hon hade i sitt knä den valpen som du gav till mig pappa? Visst var det därför mamma och du bråkade så mycket ? För du hade andra tjejer ? Det är nog en fråga som jag aldrig kommer få ett svar, lika så som min olyckliga kärlek.. Jag Har varit kär, jag har älskat, jag är kär och jag älskar fortfarande men det är liksom just det.. Det är försent nu, det var nog aldrig nånsin menat att det var du och jag. Jag antar att det var guds vilja och det var redan bestämt när jag föddes i den kalla december. Aja tillbaka till när jag var liten.. Det blev snabbt stora förändringar, mammas moster bodde i Sweden, och hon hade bott där ett tag nu och hon var gift med en svensk man och hon var lycklig. Hon tyckte synd om min älskade mor. Hon gav en hjälpande hand, kom med oss till Sweden Jintana, Du ska inte få leva så här, du förtjänar ett bättre liv ta min hand! Mamma ville inte lämna mig, jag var så liten då. Hon tog ett beslut som förändrade hennes liv, hon hittade lyckan hon hittade kärleken, hon hittade min kung, min kära älskade kung! De fann varandra, de gifte sig, de gav mig 3 bröder, jag älskar er min familj! Tiden går, och när jag fantiserade om att få åka till Sweden.. En fantasi som blev en dröm,en dröm som blev sann! Nu var jag här, i Sweden! Jag fick Träffa min Nya Kung, och ävens hans två prinser ( söner, asså kines micke och kines macke) jag tyckte att de var så himla häftiga, mer coolare än mig. Jag minns vi satt och lyssnade på Backstreet Boys, det var på 90 talet jag kom till Sverige haha, kan ni fatta? Backstreet boys! Det var sommar då, jag minns, jag lärde mig att cyckla, palla äpplen, fiska, och snart så var sommaren över och jag snart skulle börja skolan. Jag minns att jag var så himla spännd och liksom var så pirrig, kunde liksom inte sova, och så fort väckarklockan ringde så hade jag redan varit vaken ett tag hihi, jag var redo för skolan! Granloholm sfi eller vad det var det var fett många blattar där jag tänkte aboow vart är alla suedis e de inte Sweden jag har kommit till? Tänkte så mycket på det, varför var det så många olika människor, det var svarta, det var bruna, det var sånna med jätte stora näsor,men det fanns suedies med, fick snabbt lära mig att det spelar ingen roll vart man kommer ifrån eller hur man ser ut, alla människor vi föddes på samma sätt och blev skapta på samma sätt! Alla precis alla människor ska få vara lycklig och bli älskad och att må bra! Jag är däremot inte den som förtjänar nånting, och helt ärligt så förtjänar jag inte att ens få andas och leva bland de goda människorna här som jag lever bland om. Jag är en mycket dålig människa, jag har en ond och mörk inre sida, jag är helvetets själv, jag är Hades från herkules. Jag har inte varit lycklig, bara en kort stund när mitt älskade Ex som jag fortfarande är kär i, och hon som jag fortfarande älskar, hon som jag tänker på när jag vaknar, och hon som jag tänker på när jag somnar ,och även när jag inte drömmer mina mardrömmar så är det dig jag drömmer om, och det är alltid alltid samma dröm.. I mitt pojkrum hos mamma och pappa, vi äntligen stod framför varandra.. Det kändes som just det ögonblicket tiden stannade och mina fjärillar i magen, att exakt alla dom fjärillarna tog kokain och de blev kåta och det blev världens fucking orgy, hela min mage höll på att jag vet inte, det går verkligen inte beskriva med ord hur just då, hur just glad och lycklig jag var för att äntligen få träffa dig min älskling, får jag fortfarande säga det till dig min tirak? Minns du? Jag var så blyg men jag ville inget annat än att få kyssa dina saftiga läppar och bara få hålla om dig och smeka lite på rumpan, men jag var så himla blyg så jag stttammade ut "v-v-vill du h-ha en kram?" Du bara kastade dig över mig och kysste mig, just det ögon blicket alla fucking klockor i hela världen exploderade eller jag var riktigt jävla säker på att Big Ben gick sönder precis i det ögonblicket. Jag måste ta ett paus från mitt skrivande så jag döper detta inlägg till "livets vändpunkt kapitel 1" För jag klarar inte av att skriva nåt mer just nu, mina trårar faller, det gör ont, det svider.. Det gör ont i själen varje gång jag tänker på dig, men jag anta att det var det som var menat. Jag kommer fortsätta skriva på denna inlägg lite senare, jag är verkligen ledsen men jag pallar fan inte skriva nåt mer nu, går bara sönder faller ner till helvetet igen, förlåt mig kära ni, hoppas ni förstår mig! 

Likes

Comments

Antar att smärtan är över nu och hjärtat har väl slutat slagit, eller gör det så ont så att jag känner ingen smärta? Ja juste jag kastade precis in handduken, hängde upp vita flaggan.. Kanske kommer göra något bra för engångskull men då är jag nog död.. Har lovat mig själv att donera bort mina dunder organ ni vet? Fast lungorna går det att donera sånt? Ifall det hade gått så hade de blivit benga fan haha! Närå lite skämt kan man väl skojas lite eller? Tror det är det enda bra jag kommer att göra i livet, fast kommer ju inte vara vid livet då? Äh, antar att man föds på nytt och att man lär sig en läxa från det gamla livet och tar med sig till det nya. Åh kommer inte hamna nånstans, tror jag kommer vada kvar under jorden begravd i kistan, det är dött och tråkigt. Minns du, du sa du trodde du kunde rädda mig men det kunde du inte? Men vill du verkligen veta? Du räddade mig visst, varje dag du var vi var hos varann... Du hade redan tagit upp mig efter fallet 2012 men jag vet inte antar att jag inte borde få vara med någon, kanske därför jag är ensam idag, kanske därför jag är här idag.. Det var nog menat att jag skulle ge upp precis idag, jag kanske inte kommer dö precis nu, men det kommer nog vara bland mina sista andetag.Jag antar att det är det här som är menat, och att när jag sa att det var ödet som hade fört oss samman. Jag antar att jag hade fel, det som hände, det var menat att hända, ödet dödade mig. Bilden som är där är på oss tagen på nyår, vart e du på bilden? Juste.. det var en dröm.

Likes

Comments

Hej allihopa hur är det? Hoppas det är bra med er, hoppas ni inte tänker på mig bara för det är verkligen något jag inte förtjänar! Jag menar ifall man har varit snäll så kommer man till paradiset när man dör, jag har varit ett helvete och som att jag är lavan nu vet från ett vulkanutbrott som alla ALLA springer för sitt liv för att överleva? Medans jag springer rätt in i lavan, brinner upp och försvinner men på något sätt så är jag kvar där i lavan nånstans eller hur? Mitt svaga hjärta slår alls svagare och svagare... Men vissa stunder, jag menar alla gångerna jag drömmer om dig, om oss, det som jag drömmer om exakt hela hela tiden, eller om drömmen om den kvällen jag sa hejdå! Hejdå världen, jag ger upp! Jag gjorde det.. Ett plastpåse över huvudet och ett skärp som spänner hårt runt halsen, nu nu äntligen ska jag få frid. Jag minns jag andas in och andas ut, det blir varmare och varmare.. Det tar slut på luft, jag får ingen luft nåt mer, jag får panik, andas snabbare, börjar hyperventilerar typ, försöker andas luuuugnt och fint.. Det går åt helvete, vad fan är det som händer? Nu känner jag, jag känner att äntligen få lämna denna kroppen och möta Herren. Det blir svart... plötsligt ser jag ett starkt ljus, alltså ljusare än nånsin!! Ni vet så ljust så när solen lyser upp efter en mörk och regning måln så de lyser upp så allt blir så ljust så man måste kisa elelr blunda lite med ögona? Precis när jag börjar kisa så mitt i den dära ljusa ljuset.. Mitt i den där öppnade något slags portal eller ett svart hål... Jag ser mig själv, jag skriker, jag springer, jag drar i mig själv och förstår inte att jag stod där, at the heaveans gate i was. Jag ser mig själv på väg kliva in i den, men då plötsligt det känns som att det är nån som tar på mig, känner efter, det blir allt hårdare och hårdare.. Drömmer jag nu? "Gaaf!!" Hör jag? "Bror!" Hör jag? Eller jag tror att jag hörde det? Vänta jag känner igen den dära rösten! *Det blir ljust*... LJUSARE ÄN INGET ANNAT! Har ni flugit flygplan ? Ni vet när man ska få frukost på planet man är nyfiken på att hur det ser ut från planet så man drar upp fönstret, så jävla ljust blev det om inte ännu ljusare! Jag ser mig vän, min bror, min bästa högerhand. Jag ser dig Renzo.. Jag att jag vaknade upp, sen svimmade jag eller somnade om tror jag.. Sedan efter det har alla dagar, alla sekunder vart ett bonus för mig. Jag är ledsen att jag skriver det här men jag Wattana "gaaf" Chato Forsberg född 91, 21 december. Precis den kalla kalla december där det är dött och tråkigt, allt är kallt och vitt. Det känns som att jag ger alla som står mig nära så himla mycket men så himla lite jag får tillbaka. Förlåt min bror jag menar inte dig Renzo, du har gjort mer än vad du skulle ha gjort. Ni kanske beskriver mig som en rolig människa som sprider glädje och säger alltid som jag tycker, jag har stort hjärta och så. Jag kanske har det, men det räcker inte för att göra mig GÖRA MIG MIG LYCKLIG eller glad eller hur? Jag är bara glad att jag kan hjälpa andra människor och kunna älska andra människor även fast jag inte vet ifall de ger mig mycket kärlek tillbaka men jag är en sån.. Karma.. tror ni på det? Jag tror att karman har jagat mig tillbaka till ruta 1. Jag har faktisk sökt hjälp, flera gånger. Har gett det tid, slutar alltid som sist. Jag får psykos, alla nära kära, familjen, bad er att dra åt helvete. Förlorade mitt livs kärlek, den första, den enda och den sista nånsin. Allt var mitt fel, är mitt fel. Jag antar att de finns några dagar kvar att berätta om mitt liv.. Just nu slår den bara svagare och svagare, ifall en dag jag ger upp.... Kommer ni minnas mig som en hjälte eller som en fegis, en förlorare? Jag menar har ni nångång sett på ett dokumentär om soldater som har varit på turer i Irak eller nåt land där det är krig? De har själva sagt att de är inte samma som innan och efter? Eller att de lämnade kriget men kriget lämnade aldrig dom? Precis så är det för mig, jag har lämnat mitt krig, jag har lämnat mitt livs kärlek, men kriget och kärleken som jagar mig, och det har hållit mig vid liv ett tag nu, 5 år för att vara exakt. Det har hållit mig vid liv Länge nu, alldeles för länge, jag förtjänar inte det här! Jag har aldrig gjort något bra när jag fick den chansen att göra något bra.. jag tror att har kommer göra det rätta ifallafall. Den dagen jag somnar in och lämnar er alla, förstå då snälla förstå då att det här var VERKLIGEN ALLT JAG VILLE! Ni vet ni brukar säga till mig gör det du blir glad av, det du blir lycklig av. Min lycka och min gladhet (heter det så?) den tog slut när mitt hjärta krossades. Skratten efter det har varit fejk, precis som att jag säger till er jag lovar att jag ska ta hand om mig själv. Jag lovar att lova. Löften finns för att brytas. Jag kommer dö tidigt och det är inget du, eller du eller DU kan göra något åt! Det här är mitt liv, jag bestämmer när det ska sluta. I am not happy but i Will be and If it's kills me, i'm right fucking here alright?

Likes

Comments

Jag vet inte ifall du har märkt något annorlunda. Det börjar bli mörkt, och det bli kallt och nätterna blir långa...Och jag vet inte om du ens märker alls att jag är borta...Och saker som håller oss ifrån, håller mig vid liv. Mitt hjärta slutar snart slår och tänk när den väl slutar? Slutar världen att snurra, eller slutar solen att lysa? Den slocknar och blir kall, så som man blir när man dör antar jag? Det är dött, tråkigt och svartvit... Jo,juste det är 2017 nu hoppas jag kan hitta något sätt att reparera min döda själ och plåstra om mitt hjärta som slår så så svagt. Jag hoppas att den kan slå några dagar till, inte för mig utan för min familj, för mina vänner och mina fucking fiender, och för att jag ska en dag innan hjärtat slutar slår att jag ska kunna prata flytande spanska!

Likes

Comments