Fortsättning: (Man kan tydligen inte göra hur långa inlägg som helst :( )

Vägen ner från bergspasset var enastående vacker och relativt enkel, förutom att det tog lite på knäna. Vi kom från 5400 meter och byn vi stannade i låg på 3800 meter så vi bokstavligen talar sprang fram i den nu syrerika luften. Spännande att känna hur mycket starkare man blivit efter att ha vistats på så hög höjd. Den kvällen tror jag vi alla upplevde vår livs skönaste dusch (efter att inte ha duschat på ca 7 dagar) och knäckte vandringens första bira, välförtjänt

Berg och byar

Vänster:Viss kalabalik uppstådde när Cyrus hade lämnat sin kamera längs vägen och Soffe hade "glömt" sin mobil på de senaste gästhuset. Kameran hittades och mobilen låg visste Moas byxficka :) Hehe. Moa och Anton fick som bilden ovan demonstrerar kånka runt på 4 ryggor. Lättare sagt än gjort.
Höger: Soffe med en av alla übergulliga barn vi träffade<33

Bild tagen av nedanstående turre-fotograf ⬇️

Resterande två dagar gick vi till Kagbeni (My Love<3) och sen till Jomson för att ta bussen tillbaks till civilisationen. Gick genom några helt fantastiska landskap. Lite mindre fanatiskt var vår 10-timmarsbussresa tillbaks på grus och stenvägar :))

En av de vackraste platserna vi sett<3

Summan av kardemumman: en helt jäkla galen upplevelse. Något av de bästa vi gjort. Jag kommer ta med mig alla fina utsikter vi sett, människor vi fått lära känna och känslan av att känna sig så levande. Att få vara ute i naturen långt från samhället en längre tid gör en så gott helt ärligt. Klyschigt men man får så mycket insikter om saker och ting, man har rätt mycket tid att gå och tänka och prata.

Himalaya vi kommer att komma tillbaka för du har så mycket mer att erbjuda. Och om någon vill gå en fet vandring, go to Nepal.

Over and out. Tack Annapurna 🙏🏼

  • 51 readers

Likes

Comments

Okej det går knappt att enkelt och kort sammanfatta vår vandring i Himalaya but imma do my best.

Den 26:e tog vi en skakig buss upp i bergen och sen en ännu skakigare jeep till startpunkten för vår trek. På den sistnämnda mötte vi även två sköna grabbs som det sen slutade med att vi gick hela vandringen med. Anton och Cyrus<33

Två äkta brorsor

En liten karta över Annapurna circuit om det finns någon mer kartfanatiker därute :) Annapurna sträcker sig från Besi Sahar till Naya Pul/Pokhara med högsta punkten på 5416 möh! I bergskedjan finns toppar över 8000 meter, ganska soft.

Under vandringen går man mellan små byar längs vägen som man stannar och övernattar i. Guesthousen är så mysiga och nepaleserna uppe i bergen är de sötaste och snällaste som finns. Så man är aldrig långt ifrån mat, husrum eller från hjälpsamma sherpas. Vi gick precis efter att högsäsongen avslutats så det var inte överdrivet mycket folk ute och vandrade vilket var skönt. Det som var kul var att det blev nästan ett litet vandrings-community under trekken, eftersom man ofta träffade varandra under vandringen och när man övernattade i byarna och hängde i guesthousen tillsammans. Ett annat plus var att vi hade helt fantiskt väder! En molnig dag och resten sol<33

En mysig bergsby, ett fikastop med jordnötssmör (cirka det enda vi åt) och soffan & Anton i solen.

De första dagarna var för att vara ärlig riktigt tuffa. Vi gick 8/9 timmar per dag, uppför branta backar och med för tungt packade väskor. :( sen trodde Moa att hon fått höjdsjuka men det visade sig vara en hederlig förskylning. Efter viss självömkan och en vilodag i en gullig by gick sjuktillståndet över tack och lov<33 Dessutom tvingades vi dumpa en del av vår packning för det gick inte att bära så tungt. Därifrån blev vandringen faktisk lättare och lättare, vi blev mer och mer vana vid höjden och den tunna luften och risdieten byggde förvånadsvärt nog mer muskler.

Svetten rann när trapporna bestegs kan man lätt säga. De första dagarna kändes nästan tropiska för att det var så varmt, men det vände rätt snabbt med höjden och kylan som då kickade in.

Halvvägs in i vandringen stannade vi i en by som heter Manang för att acklimatisera oss till höjden, som där var ca 3500 möh. Höjdsjuka är faktiskt väldigt vanligt och för att motverka detta måste man gå upp på högre höjder under dagen och sova lägre under natten. Gjorde några helt fantastiska sidetreks som gick upp till 4500 meter och 4900 meter så vi började bli förberedda för det högsta passet som väntade oss om några dagar. Annars hängde vi med alla andra vandrare och hade "after-trek" varje eftermiddag på hotellet. Lite som afterski lol men Himalaya version.

Gang feat great backdrop

Stupas och isjöar :) och mästarna av stela selfies

Överallt i bergen ser man färgglada flaggor (böneflaggor) och en munk gav en väldigt fin förklaring till varför de sätts up: whenever the wind blows through the flags of prayers their blessings will be spread all over the world and upon everyone.
Så i bergen kan flaggornas välsignelser nå mer människor för att man är högre upp. Buddhismen är en fantastiskt religon på många sätt va <3

ärefter gick vi vidare mot Thorung-La passet som är världens största och högsta bergspass och vandringens höjdpunkt! Vi gick i två dagar innan vi nådde base-camp för passet som hette Thorung Phedi (4600 möh och betyder "bergets fot").

Vandringens enda riktiga incident skedde faktiskt dagen då vi skulle bestiga passet. Det är en tuff dag, man går uppför 1000 meter (och detta på 4-5000 meters höjd liksom) och sen går man nerför 1800 meter. Vi hade gått upp kl 5 och var ute på spåret vid 6 tiden och det var helt magiskt att gå under stjärnorna och sen se soluppgången över bergen<3 Iallafall det som hände var att Anton började få ont i huvudet (första tecknet på höjdsjuka) och under förmiddagen blev det så illa att vi fick vända om. Han hade svårt att se, slöddrade när han pratade och kunde inte gå rakt. Lite läskigt faktiskt. Han och cyrus fick gå ner till base camp igen (höjdsjuka botas bäst med att gå ner i höjdmeter) och jag och Sofia stannade istället vid high camp, ett mindre ställe som ligger lite högre upp. Vår dag blev helt fantastisk iallafall då vi träffade ett amerikanskt outdoor-guide par som tog med oss off the beaten track uppför en bergskam. Helt galen känsla att befinna sig mitt i Himalaya utan minsta spår av civilisationen. Man känner sig så levande. Vi har hittar våra inre naturfanatiker och äventyrsjunkies fyi.

Vandring till thorung phedi/ soluppgång i Himalaya/ gött häng kl 7 i bergen

Bra lunchställe och lite olika bestigningar av bergsryggar

Nästa dag gjorde vi försök nr 2 och denna gången gick det helt smärtfritt att ta sig upp till toppen av bergspasset. Det var nog en av våra topp 10 dagar i våra liv. Trots att höjden gjorde det extremt tungt att gå, man bokstavligen talar flåsade av att bara gå rakt fram, så var känslan när man såg toppen helt fantastisk. Klyschan började t.o.m. gråta lol. Att man tagit sig upp hit helt själv och den kraftansträngning både mentalt och fysiskt som det krävde gjorde en ganska nöjd över sig själv. Finns ingen bättre känsla<3

Stolt poserande :) och sen fick man unna sig en snickeri och njuta av solen 🌞

Stay tuned fortsättning följer!

  • 48 readers

Likes

Comments

Det var med visst vemod vi lämnade vår lilla vardag i Janakpur den 20:e november. Att få ha varit del av ett samhälle som är så olikt vårt eget på alla sätt och vis har varit så lärorikt. Och utmanade. Och fantastiskt kul! Det öppnar upp för både insikt om världen runt omkring en men också om en själv.
Sen att vi blev omhändertagna av den gulligaste, konstigaste och roligaste familjen bidrog till att vi trivdes så bra. Det blev till och med några tårar fällda när vi tog farväl med hinduiska välsignelser och fina avskedspresenter. Det finns så många fina människor<33

Hejdå Favvo chaistället :'(

En av getterna fick killingar sista dagen<33 dock ska det bli så skönt att inte bo med alla getter, hundar, sköldpaddor och Gud vet vad


Cirka 6 timmar senare samma dag hade vi lämnat terais plattland bakom oss och befann oss i Katmandhuu. Mycket uppfriskande miljöbyte faktiskt. Och äntligen kunde vi se bergen i Himalaya<33 vart man än kollar ser man alltid en bergstopp (om det inte är för mycket avgaser i luften dvs). Annars var det mest spännande att återuppleva västvärlden igen som vi varit avskurna ifrån. Riktiga mataffärer, caféer och restauranger!! Konstigt hur snabbt man vänjer av sig. Och hur snabbt man vänjer sig tillbaka.

Storstan'

Stadens zoo

Soffan & stupas

I Katmandu var det mest en massa fixande som stod på schemat såsom att fixa indiska visum. (vadå behöver man visum när man åker till Indien??-Moa 10 dagar innan avresa lol) Vi har lärt oss nu iallafall. Och att man inte ska glömma att skriva sina mellannamn i ansökningarna. Japp. Sen meckade vi en del med vandringsutrustning och tillstånd för att trekka. Många vuxenpoäng införskaffades tyckte vi.

Sen kom den stora dagen, aka 23 november, aka födelsedag!! Budgeten slopades och vi tog bussen upp till den tibetanska gränsen och the last resort. Ett helt fantastiskt ställe som låg halvvägs upp längs bergssidan i en djup dal, omringad av risfält och djungel och massa äventyyr. Okej om någon här vill ha en adrenalinkick kan vi rekommendera att hoppa bungyjump. The last resort hade en 160 meters hög bro över dalens flod där man hoppade ner. Känslan att hoppa utför en bro sådär är helt sjuk. Tänk er att ni först mår illa av nervositet pga att man står med fötterna halvvägs ut över kanten till att sen någon skriker 1,2,3 bungy och hela ens kropp plötsligt flyger ut och man slås av ett lyckorus som är helt galet. Ja där fick ni en rätt detaljerad beskrivning hehe. Längtar tills människan lär sig flyga alltså.

Bra utsikt

Avsatsen där vi hoppade ut ifrån! Har inte bilder på hoppet men en del filmer som ni kommer få se snart :))

Fanns även en soft pool på området 🌞

Dagen efter gjorde vi canyoning och klättrade runt i vattenfall vilket också var mkt fett. Med ett riktigt skönt danskt par. !Sen tog vi bussen tillbaka till Kathmandu cause next up ANNAPURNA CIRCUIT!!!!!
Peace out

Plus här får ni en bild på den ca mest kreativa tårtan som Soffe lyckades skrapa fram efter att ha rönt runt i småbyarna runt omkring :')

  • 99 readers

Likes

Comments

....Efter ca 1, 5 månad hehe.

Iallafall, det har ju hänt lite sen vi sist uppdaterade bloggen. Hm ska försöka dela upp det i några få inlägg och sammanfatta vad som försiggått i Asiens metropol (aka nepal duh) och hur många rickshaw-rides vi numera har att lägga till på CV:t.

Sen vi sist var här och babblande har vi gjort ungefär följande:

Lämnat Janakpur, alla våra coola småtjejer vi fått arbeta med och alla roliga och konstiga locals vi lärt känna. Detta med lite blandade känslor.

Spenderat en hel del tid i Kathmandu, första besöket enbart för att införskaffa vuxenpoäng (läs fixa indiska visum lol) och sen ett andra besök där vi faktiskt turistade lite.

MOA FYLLDE 19 (viktigaste händelsen) och det firades med ett bungy jump. Bilder kommer.

Klarat Annapurna-circuit vandringen!!!!! En 14 dagars lång trek i Himalaya som var helt jäkla fantastisk. Samt att vi då befann oss på 5400 möh, högsta höjden och minsta syremängden vi båda upplevt. Hittade även våra inre medelålders naturfanatiker, visste att de låg och lurade någonstans där inne. Älskar bergen<33 Här kommer definitivt en bildbomb att komma!

Tog farväl av fina bästa Nepal och tog flyget till Jaipur, Indieen. Här har det firats jul med soffans familj som flög hit, det har kollats på en jäkla massa tempel/fort/palats och vi har officiellt börjat backpacka med några riktigt bra hostels som invigning.

Current location: Jaisalmer, en ökenstad inte allt för långt ifrån Pakistangränsen. (Ska inte till Pakistan dock, lovar. Även om det hade varit jäkligt fett.) Imorgon ska vi ut och campa i öknen, lär bli en upplevelse.

Pussar och Kramar

Moa och Soffe

  • 107 readers

Likes

Comments


Här i dagarna har det pågått någon slags känslostorm och en extrem tankeverksamhet hos the Rickshaw riders.
Inte nog med att det är rätt mentalt påfrestande att jobba i ett samhälle som förtrycker all form av god vilja, mänskliga rättigheter och våra flickor, så går Donald Trump och vinner presidentvalet. Som pricken över i:et.

(Parantes: vi har dessutom endast oss själva att diskutera världskrisen med, folk här vet knappt vad USA är och än mindre vem Donald Trump är.)

När man tror att världen börjar bli en bättre plats med alla ständigt utvecklande projekt med goda ändamål som ett globalt miljöavtal, ökade rättigheter för LBTQ rörelser, månghuds-färgade plåster och ett nästan fungerande fredsavtal i Colombia. Och så kommer en smäll på käften och ett bakslag som heter Donald Trump. Och brexit. Och ett krig i syrien. Och polska politiker som tar bort fri abort. Världen är en bergodal-bana alltså.

Jag antar att detta bara betyder att vi har mycket kvar att göra innan vi kan säga att vår värld är en bra plats för alla olika slags människor och för miljön. Det gäller att inte tappa hoppet helt enkelt. Det kommer alltid finnas goda och onda krafter i världen, jag hoppas bara på att vågskålen snart börjar tippa över med goda krafter. Vi kan inte heller förändra världen på en dag. Ett steg i taget. Och vi hjälps alla åt.

Så vårt steg just nu är att vi precis har startar en fundraising sida för vårt projekt som främjar utbildning till flickor från låga kast i Nepal. Ni får mer än gärna skänka en slant på:
https://gogetfunding.com/keep-low-caste-girls-in-school-2/
eller SWISH: 0704716697 (Dollie sah) använd meddelande "Nepallendinghands"

Hemsida: www.nepallendinghands.org

Facebook sida (med live uppdatering): https://m.facebook.com/profile.php?id=835451266565702

Tack på förhand och här får ni lite gladare bilder för att lätta upp stämningen lite<33

Varför tänka på presidenten i USA när man leka med ballonger och räcka ut tungan?

Ett stopp hos vår favorit fashionista (ser ni Britney influenserna i hans jeans outfit?) och milktea-maker får en alltid på bättre humör!!

Mys-attack :')

Dagens klyschiga och inspirerande citat:
If not you, who?

If not here, where?

If not now, when?

(Gissa tre gånger vem i vår duo som står för lökiga citat?)

Kramar och Kärlek
Moe & Sof
🌍❤️🌍

  • 238 readers

Likes

Comments

Kära trogna följare,
The rickshawiders är tillbaka. Livet rullar på (långsamt men ändå).

Efter alla festligheter var det back2school som gällde vilket faktiskt var superhärligt. Girlsen är helt stört söta och det är så kul att se hur mycket de har lärt sig trots våra halvt färdigutvecklade pedagogiska skills. Att dessutom se hur glada de blev av EN ballong gjorde att vi omvärderade våra materiella tillgångar. #deninreresan

Den här senaste dagarna har vi kommit in i någon form av rutin och mycket tid har lagts på att skriva texter, maila, redigera bilder och fixa med fundraisingkampanj. Den 15e startar vi nämligen en insamlingskampanj för att få ihop pengar till skolan! Så sprid order till nära och kära, vi behöver all hjälp vi kan få. Mer info kommer upp på vår Facebook sida, School for Upali diciples, men redan nu kan man skänka pengar på vår gogetfundme sida HÄR. https://gogetfunding.com/keep-low-caste-girls-in-school-2/

Vi har även träffat Dollies bästa kompis i hennes beautysaloon. Väldigt häftig och rar kvinna som har startar sin egen business trots att ALLA i hennes närhet är emot henne. Vi hade så intressanta samtal med henne och Dollie om kvinnors situation i det här landet!

Annars har jag och Moa den senaste tiden faktiskt varit på många besök helt själva hos folk. Det här med att bli inbjuden av någon man precis träffat och att sen ohämmat ta för sig av te och snacks utan att riktigt kunna kommunicera ser vi nu som heeeeelt naturligt. Vi har nog varit hemma hos varenda grannhus i hela kvarteret :))))))
Men det är så intressant att se hur alla olika människor bor och att beroende på deras språklevel prata om deras syn på saker och ting! Återigen: #deninreresan

Det är också intressant att se hur olika folk har det trots att dom beror precis bredvid varandra. Igår så var vi på besök hos familjen i huset bredvid för att deras lilla son insisterade på att vi skulle komma in och spela något oklart nepalesikt brädspel. Då fick vi träffa hans mamma och faster som verkade leva i en annan verklighet. Fastern var 18 men gift och gravid i 6e månaden. De lämnade aldrig huset och ville ha dörren stängd så att inga förbipasserande män skulle se dom. När svärfadern kom in stannade hela konversationen upp, kvinnorna täckte sina ansikten med sjalarna och vände sig bort. Man ba: NI BOR JU UNDER SAMMA TAK?!!???
Dom reagerade nog dock minst lika starkt då vi sa att vi ville gifta oss vid tidigast 30 och att vi nu var ute och reste själva.

Senare på kvällen träffade vi en annan supertrevlig granntjej, men från en mindre konservativ familj. Men även hon blev helt förundrad när hon hörde om hur vi var fria att göra vad vi ville, själva fick välja vår utbildning och att samhället inte slöt en ute för att man gjorde något annorlunda. Hon berättade att hon drömde om att åka till Paris men förklarade hur svårt det var för en kvinna att bli självständig och hur frustrerande det var.

Herregud, det finns MYCKET som behöver göras i den här världen!

För att lätta upp stämningen kommer litta highlights från veckan i bild:):):):):)

Photobombing är tydligen en grej även här i Nepal

Detta är fyi legendernas legend: funky chai man. Till honom går vi när vi vill ha en kopp chai vid vår favoritsjö. Allvarligt talat, han är så skön även trots att vi inte förstår ett ord av vad han säger.

RESAN FÖRSTA BIRA!! På en restaurang med gaaanska sketchy hyigenstandard men än lever vi!

Momos: livets rätt

Ack så lökig bild, men efter alla selfies vi har tagit med främlingar har vi blivit immuna mot lökighet. Detta är iaf granntejen som bara är så GRYM.

Titta va långt djurrättsaktivisten har kommit i Nepal. Nej till att fimpa i akvariet! (med typ 10 undernärda sköldpaddor:))

Kan någon med en elektrikerutbildning i bagaget snälla förklara hur detta kan fungera????

  • 245 readers

Likes

Comments

Yo the rickshawriders checkar in hos verkligheten och internetet igen! Vi har haft några sjukt intensiva dagar då hela samhället firat Chhait- en festival där man dyrkar solen. Detta har också gjort att mycket stannade upp, alla affärer har varit stängda och vi har inte kunnat ha någon skolverksamhet tyvärr. Men firat chhait, det har vi gjort!

Okej, först lite kuriosa för att ni ska kunna hänga med i mitt rabblande: Chhait firas vid soluppgång och solnedgång under ett dygn. Firandet sker vid de många olika sjöarna och dammarna som finns här. Runt omkring placeras tält och offergåvor i tusentals, frukt, kakor, ljus, statyer etc etc. På första kvällen samlas man kring sjöarna och får välsignelser och träffar släkt. På morgonen går man upp innan solen och beger sig till sjön för att få ytterligare välsignelser och ta del av offergåvorna som nu anses vara heliga. Finns nog en mer komplicerad förklaring till varför allt ska ske i denna ordning och många ritualer vi såg förstod vi knappt någonting av men detta var iallafall det vi förstod :)

Första kvällen (i söndags) var början på festivalen och då fick vi hänga med en av dollies kompisar på hans runda. Vi var runt på tre olika sjöar i hans hembygd och var även på kortvisit i hans hem. Sedan spenderade vi kvällen i centrala Janakpur vid de största sjöarna, åt på resturang och hängde på en av hans byggnaders rooftop. Rly cool. Förövrigt verkar denna man, "krisna-uncle" som han kallas, vara en riktig Mr Worldwide. Efter att ha jobbat världen över för Unesco har han återvänt hem och engagerar sig i politik och en hel rad olika organisationer och projekt vars ändamål alltid har med förbättring av samhälle och miljö. Inte nog med det så är han störtskön att prata med och allt han säger låter så klokt. Märks det att vi blivit helt starstrucked? Mvh har hittat en livsguru :)

Uppifrån och ner: "chhait-pond" / firande barn / Moe being blessed / rooftop views / vår bff Krisna / två uppstylade och sjukt poserande Bollywood-wannabees

Så morgonen efter lyckades vi alla släpa oss upp kl 4 och det var värt det kan jag meddela. Att se hur festivalen utspelade sig i gryningens ljus var lika magiskt som det här låter klyschigt. Tänk er att i morgonmörkret brinner rökelser och levande ljus och sedan stiger solen långsamt upp över sjön, och det morgonljuset är nog det vackraste som finns. En av de vackraste festivaler vi beskådat.

Människorna som firade chhait var väldigt vänliga och ville gärna ge sina välsignelser till oss också, och att vi också skulle vara del av firandet. Dock blev vi vid en del tillfällen nästan mer uppmärksammade än själva festivalen och vi har nog aldrig ställt upp på så många selfies och bilder alltså. Vi hade ständigt en skara beundrare av alla slag i ett släptåg bakom oss hehe. Provade på kändislivet helt enkelt

Nu ska vi hänga med Dollie och några av hennes kompisar och chilla kaant. Skämt åsido lol men ser att de har ställt fram nepalesisk öl så vi får se om våra smaklökar utmanas ytterligare ikväll.

Puss haj!!!

  • 263 readers

Likes

Comments

Greetings allihopa!
För tillfället befinner sig just nu the rickshaw riders sig på en rooftop resturant (till mos stora förtjusning) i centrala Janakpur & inväntar varsin Lemon Tea och lite naan-bröd. Det är en allmänt lugn kväll, jättefin solnedgång, för en gångs skull lite svalare temperatur och gött häng.

Vi har kommit fram till att vårt livstempo här har en varannan dag rutin. Varannan dag blir oftast en utflykt-och-skola-dag och varannan en fixar-dag.

Igår var en typisk utflyktsdag som började med en morgonpromme kl 6.15 (förvånansvärt att vi lyckades stiga upp !?) i skönt svala 20 grader och en utsikt av Himalaya<33
Därefter hade vi skola och häng med flickorna. Vi igenom numrena 1-10, lärde oss skriva hela det engelska alfabetet OCH lärde oss skriva "My name is..". Produktivt va?? Däremellan hanns en hel del sång med, och en massa målerier! (Mamma dina laminerade papper fungerar utmärkt som whiteboards när vi visar saker :))

Efteråt hoppade vi in i en skakig rickshaw och begav oss till maithili women art center utanför Janakpur. Det är en organisation, skapad av en amerikansk och en nepalesisk kvinna, som producerad keramik, tyger och målningar à la maithili style. (Maithil= folkgruppen som bor i Janakpur och dess närområde.) Det bästa med stället? Bara kvinnor arbetar där och många utsatta kvinnor kan få jobb där då de flesta behärskar konsten att skapa maithili-art. Alla vad såå glada över att vi och Dollie (som tidigare varit föreståndare där) kom på besök. Mycket förvånade var de dock att vi, två unga vackra svenskor, inte var gifta än?? Många tog på sig uppgiften att hitta varsin nepalesisk man åt oss, visst hade vi tyckt att det vore bra?? Naah I think I'll pass

Från det fina kvinnocentret bar det iväg för att fixa med förberedelser inför nästa kommande festival: Chhwat. Snacka om att vi har lyckats timea in festivalernas månad alltså. Vi är inte helt hundra på vad dess syfte är och vad man firar men det lär vi nog komma överfund med. Iallafall klär man upp sig väldigt fint så vi har nu införskaffat oss varsin "lenga" á la Bollywood style. Förvänta er guld, färger och äkta maradja feeling över dessa dräkter. Bilder kommer.

Idag har istället varit en fixar dag. En hel hög tvätt väntade, lite läsning, ärenden på stan och uppdatering av diverse hemsidor. Vi har också insett hur mycket vi anpassat och efter prisklassen här. Vi blev smått upprörda över att en skrivbok kostade hela 30 nepalesiska rupees men sen kom vi på att det motsvarar ca 2 kr lol..

Nu inväntar Moa ytterligare en lemon Tea och Soffe en black coffee (läs blask-kaffe). Moa försöker hålla sig till den koffeinfria livsstilen här men vi får se hur länge den håller. Nyss passerade också en begravningsparad vår resturang, vi har lärt oss att alla bortgångna människor här i Janakpur bränns på en slags brasa på samma ställe, men vi visste inte att i begravningsparaden kastas tydligen pengar runt omkring kistan. Intressant

Strax blir det att ge sig ut i trafiken med våra cyklar och bege oss till vårt lökiga men fullt fungerande internet café och lägga upp detta inlägg.

PoK
Moe&Sof

  • 296 readers

Likes

Comments

Som ni märker av våra aningen överexalterade inlägg är det lätt att bli hänförd och förundrad av den hinduiska kulturen. Det är så färgstarkt och så mycket på så många sätt att man många gånger ser förbi dess baksidor.

Trots att vi hade varit i Janakpur i en vecka och rännt runt var det inte för än Dollie visade oss en lågkastby som vi insåg hur obeskrivligt sjukt kastsystemet är. Världen också, för den delen.

Vi gick längs en flod där små lerhus trängdes bredvid varandra. Hyddor som varje år blev bortspolade vid översvämningar så att de år efter år var tvungna att bygga nya. På vägen berättade Dollie om hur dessa människor som är födda in de lägsta kasten i princip inte har några rättigheter alls. De blir konstant diskriminerade av samhället eftersom att de anses vara "smutsiga". Ingen vill prata med dom, ingen vill se på dom och om någon mot förmodan köper något av dom så tvättar man det minst 10 gånger innan man använder det.

Mitt i allt detta har vi flickorna. Flickor som på grund av sitt kast och en otroligt dominant patriarkal kultur är fullständigt maktlösa. Det finns helt enkelt ingen annan framtid för dom än att bli hemmafruar. Alternativet är en fullkomlig utrfrysning från samhället som gör att dom omöjligt kan försörja sig själva. Redan när dom är 5 år gamla bestäms deras framtida man. Giftermålet sker sedan ofta i 13-årsåldern och i samma veva får de sina första barn på grund av de bristfälliga (läs icke-existerande) kunskaperna om sex och preventivmedel.

Väl framme i byn blev genast inbjudna till en yngre mans hem för att få leka och prata med barnen. De var så nyfikna och glada och de kom på de mest finurliga sätt att kommunicera med oss. När Dollie i efterhand översatte fick vi reda på att mannen bara var 19 år. Och pappa till 4 barn.

Känslorna dessa möten gav är obeskrivliga. Jag känner iaf mitt ordförråd inte ens är närheten av att kunna återge det på ett rättvist sätt.
Men oavsett var det en helt otroligt stark upplevelse att se hur dessa flickor, som har hela jävla världen emot sig, mötte oss med en sådan otrolig nyfikenhet, entusiasm och glädje. Det var verkligen inspirerande att se hur dessa flickor trots allt strålande av livskraft.

  • 292 readers

Likes

Comments

VÄNNER,
Long time no see. De senaste dagarna har varit minst sagt händelserika, iaf på ett inre plan (lol på formuleringen men helt serri).

Vi börjar mer och mer komma in i den halvt skruvade men härliga nepalesiska kulturen och dagarna lyckas på något sätt alltid fyllas med en massa oväntade händelser, möten och upplevelser. Vi har hunnit med allt från ayruvediskt massagemys med alla brudar i huset, upplevt lyckan av att hitta en riktigt affär (konsumtionsslavar javisst), blivit inbjudna till folks hem för att dricka chai utan att riktigt fatta och framför allt firat den fantastiska ljusfestivalen Diwali.
Fyi är Diwali en festival som firas i lycko- och pengaguden Lakshmis ära genom flera noga förberedelser. Efter storstädning och ommålning placerar man ut små oljelyktor i exakt hela huset, målar stora färgstarka mandala-mönster utanför dörren och skjuter fyrverkerier. Så när mörkret faller lyser hela staden upp med 100000-tals levande ljus. Det är helt frikkin magiskt!!!!

Vi följde även med Kunal till grönsaksmarknaden för att förbereda för festligheterna. Förutom att det var som en julmarknad x 100000 med alla ljus och mysiga stånd där de sålde vackra smycken fanns det även ett tempel där de hade bönesångssesh. Det var helknäppt men så häftigt! Där satt vi alla på marken och diggade med till takten medan Bollywoods största Prince charming skötte synthsolona. Musiken var helt brutalt hög och det gick liksom inte att låta bli att känna att man ville dedikera sitt liv till att gå på indiska bröllop.

Vi har även kommit igång på riktigt med projektet med flickorna från de lägre kasten. Det är dock en hel historia i sig som kräver minst ett eget inlägg för att ge det rättvisa!

Än så länge,
Svettiga kramar och Happy Diwali!

Våran amaze oas. Enda stället i Janakpur där man kan känna någon form av inte lugn

Man vett att man har blivit multikulti när man ba: klart kossan ska chilla.

PYSSELMODE - hör håller vi på och förbereder de ljusen som vi pimpar hela huset med på kvällen

Soffe har till 100% anammat småbarnsmammamysstilen/keramiker från Österlen. Resultat: succé!

Hur mys med Diwali? 11/10

1 like 1 pray. Moes krigsskadade fötter behöver kärlek och omtanke! Sånt som händer när soff råkar släppa in en mygga i myggnätet, oups.

  • 302 readers

Likes

Comments