View tracker


Här i dagarna har det pågått någon slags känslostorm och en extrem tankeverksamhet hos the Rickshaw riders.
Inte nog med att det är rätt mentalt påfrestande att jobba i ett samhälle som förtrycker all form av god vilja, mänskliga rättigheter och våra flickor, så går Donald Trump och vinner presidentvalet. Som pricken över i:et.

(Parantes: vi har dessutom endast oss själva att diskutera världskrisen med, folk här vet knappt vad USA är och än mindre vem Donald Trump är.)

När man tror att världen börjar bli en bättre plats med alla ständigt utvecklande projekt med goda ändamål som ett globalt miljöavtal, ökade rättigheter för LBTQ rörelser, månghuds-färgade plåster och ett nästan fungerande fredsavtal i Colombia. Och så kommer en smäll på käften och ett bakslag som heter Donald Trump. Och brexit. Och ett krig i syrien. Och polska politiker som tar bort fri abort. Världen är en bergodal-bana alltså.

Jag antar att detta bara betyder att vi har mycket kvar att göra innan vi kan säga att vår värld är en bra plats för alla olika slags människor och för miljön. Det gäller att inte tappa hoppet helt enkelt. Det kommer alltid finnas goda och onda krafter i världen, jag hoppas bara på att vågskålen snart börjar tippa över med goda krafter. Vi kan inte heller förändra världen på en dag. Ett steg i taget. Och vi hjälps alla åt.

Så vårt steg just nu är att vi precis har startar en fundraising sida för vårt projekt som främjar utbildning till flickor från låga kast i Nepal. Ni får mer än gärna skänka en slant på:
https://gogetfunding.com/keep-low-caste-girls-in-school-2/
eller SWISH: 0704716697 (Dollie sah) använd meddelande "Nepallendinghands"

Hemsida: www.nepallendinghands.org

Facebook sida (med live uppdatering): https://m.facebook.com/profile.php?id=835451266565702

Tack på förhand och här får ni lite gladare bilder för att lätta upp stämningen lite<33

Varför tänka på presidenten i USA när man leka med ballonger och räcka ut tungan?

Ett stopp hos vår favorit fashionista (ser ni Britney influenserna i hans jeans outfit?) och milktea-maker får en alltid på bättre humör!!

Mys-attack :')

Dagens klyschiga och inspirerande citat:
If not you, who?

If not here, where?

If not now, when?

(Gissa tre gånger vem i vår duo som står för lökiga citat?)

Kramar och Kärlek
Moe & Sof
🌍❤️🌍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 80 readers

Likes

Comments

View tracker

Kära trogna följare,
The rickshawiders är tillbaka. Livet rullar på (långsamt men ändå).

Efter alla festligheter var det back2school som gällde vilket faktiskt var superhärligt. Girlsen är helt stört söta och det är så kul att se hur mycket de har lärt sig trots våra halvt färdigutvecklade pedagogiska skills. Att dessutom se hur glada de blev av EN ballong gjorde att vi omvärderade våra materiella tillgångar. #deninreresan

Den här senaste dagarna har vi kommit in i någon form av rutin och mycket tid har lagts på att skriva texter, maila, redigera bilder och fixa med fundraisingkampanj. Den 15e startar vi nämligen en insamlingskampanj för att få ihop pengar till skolan! Så sprid order till nära och kära, vi behöver all hjälp vi kan få. Mer info kommer upp på vår Facebook sida, School for Upali diciples, men redan nu kan man skänka pengar på vår gogetfundme sida HÄR. https://gogetfunding.com/keep-low-caste-girls-in-school-2/

Vi har även träffat Dollies bästa kompis i hennes beautysaloon. Väldigt häftig och rar kvinna som har startar sin egen business trots att ALLA i hennes närhet är emot henne. Vi hade så intressanta samtal med henne och Dollie om kvinnors situation i det här landet!

Annars har jag och Moa den senaste tiden faktiskt varit på många besök helt själva hos folk. Det här med att bli inbjuden av någon man precis träffat och att sen ohämmat ta för sig av te och snacks utan att riktigt kunna kommunicera ser vi nu som heeeeelt naturligt. Vi har nog varit hemma hos varenda grannhus i hela kvarteret :))))))
Men det är så intressant att se hur alla olika människor bor och att beroende på deras språklevel prata om deras syn på saker och ting! Återigen: #deninreresan

Det är också intressant att se hur olika folk har det trots att dom beror precis bredvid varandra. Igår så var vi på besök hos familjen i huset bredvid för att deras lilla son insisterade på att vi skulle komma in och spela något oklart nepalesikt brädspel. Då fick vi träffa hans mamma och faster som verkade leva i en annan verklighet. Fastern var 18 men gift och gravid i 6e månaden. De lämnade aldrig huset och ville ha dörren stängd så att inga förbipasserande män skulle se dom. När svärfadern kom in stannade hela konversationen upp, kvinnorna täckte sina ansikten med sjalarna och vände sig bort. Man ba: NI BOR JU UNDER SAMMA TAK?!!???
Dom reagerade nog dock minst lika starkt då vi sa att vi ville gifta oss vid tidigast 30 och att vi nu var ute och reste själva.

Senare på kvällen träffade vi en annan supertrevlig granntjej, men från en mindre konservativ familj. Men även hon blev helt förundrad när hon hörde om hur vi var fria att göra vad vi ville, själva fick välja vår utbildning och att samhället inte slöt en ute för att man gjorde något annorlunda. Hon berättade att hon drömde om att åka till Paris men förklarade hur svårt det var för en kvinna att bli självständig och hur frustrerande det var.

Herregud, det finns MYCKET som behöver göras i den här världen!

För att lätta upp stämningen kommer litta highlights från veckan i bild:):):):):)

Photobombing är tydligen en grej även här i Nepal

Detta är fyi legendernas legend: funky chai man. Till honom går vi när vi vill ha en kopp chai vid vår favoritsjö. Allvarligt talat, han är så skön även trots att vi inte förstår ett ord av vad han säger.

RESAN FÖRSTA BIRA!! På en restaurang med gaaanska sketchy hyigenstandard men än lever vi!

Momos: livets rätt

Ack så lökig bild, men efter alla selfies vi har tagit med främlingar har vi blivit immuna mot lökighet. Detta är iaf granntejen som bara är så GRYM.

Titta va långt djurrättsaktivisten har kommit i Nepal. Nej till att fimpa i akvariet! (med typ 10 undernärda sköldpaddor:))

Kan någon med en elektrikerutbildning i bagaget snälla förklara hur detta kan fungera????

  • 87 readers

Likes

Comments

View tracker

Yo the rickshawriders checkar in hos verkligheten och internetet igen! Vi har haft några sjukt intensiva dagar då hela samhället firat Chhait- en festival där man dyrkar solen. Detta har också gjort att mycket stannade upp, alla affärer har varit stängda och vi har inte kunnat ha någon skolverksamhet tyvärr. Men firat chhait, det har vi gjort!

Okej, först lite kuriosa för att ni ska kunna hänga med i mitt rabblande: Chhait firas vid soluppgång och solnedgång under ett dygn. Firandet sker vid de många olika sjöarna och dammarna som finns här. Runt omkring placeras tält och offergåvor i tusentals, frukt, kakor, ljus, statyer etc etc. På första kvällen samlas man kring sjöarna och får välsignelser och träffar släkt. På morgonen går man upp innan solen och beger sig till sjön för att få ytterligare välsignelser och ta del av offergåvorna som nu anses vara heliga. Finns nog en mer komplicerad förklaring till varför allt ska ske i denna ordning och många ritualer vi såg förstod vi knappt någonting av men detta var iallafall det vi förstod :)

Första kvällen (i söndags) var början på festivalen och då fick vi hänga med en av dollies kompisar på hans runda. Vi var runt på tre olika sjöar i hans hembygd och var även på kortvisit i hans hem. Sedan spenderade vi kvällen i centrala Janakpur vid de största sjöarna, åt på resturang och hängde på en av hans byggnaders rooftop. Rly cool. Förövrigt verkar denna man, "krisna-uncle" som han kallas, vara en riktig Mr Worldwide. Efter att ha jobbat världen över för Unesco har han återvänt hem och engagerar sig i politik och en hel rad olika organisationer och projekt vars ändamål alltid har med förbättring av samhälle och miljö. Inte nog med det så är han störtskön att prata med och allt han säger låter så klokt. Märks det att vi blivit helt starstrucked? Mvh har hittat en livsguru :)

Uppifrån och ner: "chhait-pond" / firande barn / Moe being blessed / rooftop views / vår bff Krisna / två uppstylade och sjukt poserande Bollywood-wannabees

Så morgonen efter lyckades vi alla släpa oss upp kl 4 och det var värt det kan jag meddela. Att se hur festivalen utspelade sig i gryningens ljus var lika magiskt som det här låter klyschigt. Tänk er att i morgonmörkret brinner rökelser och levande ljus och sedan stiger solen långsamt upp över sjön, och det morgonljuset är nog det vackraste som finns. En av de vackraste festivaler vi beskådat.

Människorna som firade chhait var väldigt vänliga och ville gärna ge sina välsignelser till oss också, och att vi också skulle vara del av firandet. Dock blev vi vid en del tillfällen nästan mer uppmärksammade än själva festivalen och vi har nog aldrig ställt upp på så många selfies och bilder alltså. Vi hade ständigt en skara beundrare av alla slag i ett släptåg bakom oss hehe. Provade på kändislivet helt enkelt

Nu ska vi hänga med Dollie och några av hennes kompisar och chilla kaant. Skämt åsido lol men ser att de har ställt fram nepalesisk öl så vi får se om våra smaklökar utmanas ytterligare ikväll.

Puss haj!!!

  • 105 readers

Likes

Comments

Greetings allihopa!
För tillfället befinner sig just nu the rickshaw riders sig på en rooftop resturant (till mos stora förtjusning) i centrala Janakpur & inväntar varsin Lemon Tea och lite naan-bröd. Det är en allmänt lugn kväll, jättefin solnedgång, för en gångs skull lite svalare temperatur och gött häng.

Vi har kommit fram till att vårt livstempo här har en varannan dag rutin. Varannan dag blir oftast en utflykt-och-skola-dag och varannan en fixar-dag.

Igår var en typisk utflyktsdag som började med en morgonpromme kl 6.15 (förvånansvärt att vi lyckades stiga upp !?) i skönt svala 20 grader och en utsikt av Himalaya<33
Därefter hade vi skola och häng med flickorna. Vi igenom numrena 1-10, lärde oss skriva hela det engelska alfabetet OCH lärde oss skriva "My name is..". Produktivt va?? Däremellan hanns en hel del sång med, och en massa målerier! (Mamma dina laminerade papper fungerar utmärkt som whiteboards när vi visar saker :))

Efteråt hoppade vi in i en skakig rickshaw och begav oss till maithili women art center utanför Janakpur. Det är en organisation, skapad av en amerikansk och en nepalesisk kvinna, som producerad keramik, tyger och målningar à la maithili style. (Maithil= folkgruppen som bor i Janakpur och dess närområde.) Det bästa med stället? Bara kvinnor arbetar där och många utsatta kvinnor kan få jobb där då de flesta behärskar konsten att skapa maithili-art. Alla vad såå glada över att vi och Dollie (som tidigare varit föreståndare där) kom på besök. Mycket förvånade var de dock att vi, två unga vackra svenskor, inte var gifta än?? Många tog på sig uppgiften att hitta varsin nepalesisk man åt oss, visst hade vi tyckt att det vore bra?? Naah I think I'll pass

Från det fina kvinnocentret bar det iväg för att fixa med förberedelser inför nästa kommande festival: Chhwat. Snacka om att vi har lyckats timea in festivalernas månad alltså. Vi är inte helt hundra på vad dess syfte är och vad man firar men det lär vi nog komma överfund med. Iallafall klär man upp sig väldigt fint så vi har nu införskaffat oss varsin "lenga" á la Bollywood style. Förvänta er guld, färger och äkta maradja feeling över dessa dräkter. Bilder kommer.

Idag har istället varit en fixar dag. En hel hög tvätt väntade, lite läsning, ärenden på stan och uppdatering av diverse hemsidor. Vi har också insett hur mycket vi anpassat och efter prisklassen här. Vi blev smått upprörda över att en skrivbok kostade hela 30 nepalesiska rupees men sen kom vi på att det motsvarar ca 2 kr lol..

Nu inväntar Moa ytterligare en lemon Tea och Soffe en black coffee (läs blask-kaffe). Moa försöker hålla sig till den koffeinfria livsstilen här men vi får se hur länge den håller. Nyss passerade också en begravningsparad vår resturang, vi har lärt oss att alla bortgångna människor här i Janakpur bränns på en slags brasa på samma ställe, men vi visste inte att i begravningsparaden kastas tydligen pengar runt omkring kistan. Intressant

Strax blir det att ge sig ut i trafiken med våra cyklar och bege oss till vårt lökiga men fullt fungerande internet café och lägga upp detta inlägg.

PoK
Moe&Sof

  • 138 readers

Likes

Comments

Som ni märker av våra aningen överexalterade inlägg är det lätt att bli hänförd och förundrad av den hinduiska kulturen. Det är så färgstarkt och så mycket på så många sätt att man många gånger ser förbi dess baksidor.

Trots att vi hade varit i Janakpur i en vecka och rännt runt var det inte för än Dollie visade oss en lågkastby som vi insåg hur obeskrivligt sjukt kastsystemet är. Världen också, för den delen.

Vi gick längs en flod där små lerhus trängdes bredvid varandra. Hyddor som varje år blev bortspolade vid översvämningar så att de år efter år var tvungna att bygga nya. På vägen berättade Dollie om hur dessa människor som är födda in de lägsta kasten i princip inte har några rättigheter alls. De blir konstant diskriminerade av samhället eftersom att de anses vara "smutsiga". Ingen vill prata med dom, ingen vill se på dom och om någon mot förmodan köper något av dom så tvättar man det minst 10 gånger innan man använder det.

Mitt i allt detta har vi flickorna. Flickor som på grund av sitt kast och en otroligt dominant patriarkal kultur är fullständigt maktlösa. Det finns helt enkelt ingen annan framtid för dom än att bli hemmafruar. Alternativet är en fullkomlig utrfrysning från samhället som gör att dom omöjligt kan försörja sig själva. Redan när dom är 5 år gamla bestäms deras framtida man. Giftermålet sker sedan ofta i 13-årsåldern och i samma veva får de sina första barn på grund av de bristfälliga (läs icke-existerande) kunskaperna om sex och preventivmedel.

Väl framme i byn blev genast inbjudna till en yngre mans hem för att få leka och prata med barnen. De var så nyfikna och glada och de kom på de mest finurliga sätt att kommunicera med oss. När Dollie i efterhand översatte fick vi reda på att mannen bara var 19 år. Och pappa till 4 barn.

Känslorna dessa möten gav är obeskrivliga. Jag känner iaf mitt ordförråd inte ens är närheten av att kunna återge det på ett rättvist sätt.
Men oavsett var det en helt otroligt stark upplevelse att se hur dessa flickor, som har hela jävla världen emot sig, mötte oss med en sådan otrolig nyfikenhet, entusiasm och glädje. Det var verkligen inspirerande att se hur dessa flickor trots allt strålande av livskraft.

  • 134 readers

Likes

Comments

VÄNNER,
Long time no see. De senaste dagarna har varit minst sagt händelserika, iaf på ett inre plan (lol på formuleringen men helt serri).

Vi börjar mer och mer komma in i den halvt skruvade men härliga nepalesiska kulturen och dagarna lyckas på något sätt alltid fyllas med en massa oväntade händelser, möten och upplevelser. Vi har hunnit med allt från ayruvediskt massagemys med alla brudar i huset, upplevt lyckan av att hitta en riktigt affär (konsumtionsslavar javisst), blivit inbjudna till folks hem för att dricka chai utan att riktigt fatta och framför allt firat den fantastiska ljusfestivalen Diwali.
Fyi är Diwali en festival som firas i lycko- och pengaguden Lakshmis ära genom flera noga förberedelser. Efter storstädning och ommålning placerar man ut små oljelyktor i exakt hela huset, målar stora färgstarka mandala-mönster utanför dörren och skjuter fyrverkerier. Så när mörkret faller lyser hela staden upp med 100000-tals levande ljus. Det är helt frikkin magiskt!!!!

Vi följde även med Kunal till grönsaksmarknaden för att förbereda för festligheterna. Förutom att det var som en julmarknad x 100000 med alla ljus och mysiga stånd där de sålde vackra smycken fanns det även ett tempel där de hade bönesångssesh. Det var helknäppt men så häftigt! Där satt vi alla på marken och diggade med till takten medan Bollywoods största Prince charming skötte synthsolona. Musiken var helt brutalt hög och det gick liksom inte att låta bli att känna att man ville dedikera sitt liv till att gå på indiska bröllop.

Vi har även kommit igång på riktigt med projektet med flickorna från de lägre kasten. Det är dock en hel historia i sig som kräver minst ett eget inlägg för att ge det rättvisa!

Än så länge,
Svettiga kramar och Happy Diwali!

Våran amaze oas. Enda stället i Janakpur där man kan känna någon form av inte lugn

Man vett att man har blivit multikulti när man ba: klart kossan ska chilla.

PYSSELMODE - hör håller vi på och förbereder de ljusen som vi pimpar hela huset med på kvällen

Soffe har till 100% anammat småbarnsmammamysstilen/keramiker från Österlen. Resultat: succé!

Hur mys med Diwali? 11/10

1 like 1 pray. Moes krigsskadade fötter behöver kärlek och omtanke! Sånt som händer när soff råkar släppa in en mygga i myggnätet, oups.

  • 144 readers

Likes

Comments

Här är en liten kort recap på vad vi hittat på det senaste dygnet :)))

Klättrat upp på vattentornet i Janakpur vars utsikt var heeelt amazing!! En riktigt skön gubbe hjälpte oss upp och hängde med oss på taket<33

Hängt och lekt med massa barn. När vi är ute på stan är det framförallt barn som vill komma fram och leka och fotas och de flesta är så himla mysiga<3

Börjat lära oss att cykla i den vänstertrafikerade och galna trafiken! Här med Sunita, dollies syster, som hjälpt oss massor

Njutit av de fina omgivningarna!! Överst- solnedgång i Janakpur - morgonpromenad bland risfälten - vårt fina tak - en jättefin park vid en övergiven cigarett fabrik

Imorgon ska vi träffa några av de "low-caste" flickorna som vi ska arbeta med i projektet. Mycket spännande!
Vi hoppas på lite mer internet-tid snart så att vi kan skriva längre inlägg :)))
Tills dess puss och kram och namaste!!
Moa och Soffe

  • 152 readers

Likes

Comments

Namaste gänget!
Vi har haft några relativt intensiva dagar här i Janakpur, fulla av massa nya intryck!!

I fredags landade vi efter en lååång flygresa via Istanbul och Katmandu i södra nepal i staden Janakpur. Vårt propellerplan landade på världens minsta flygplats där vi möttes av en 30-gradig hetta och Dollies bror! Därefter åkte The Rickshaw Riders sin första, skakiga, intensiva och fartfyllda rickshaw ride!! Tror man att man kan förbereda sig inför mötet med den indisk-nepalesiska världen tror man fel, för wow vad mycket mer intensivt det här samhället är än vad man tror. Kor, dofter, vänstertrafik, färger, människor, smuts och hinduiska tempel överallt i en fantastisk blandning!

Vi har nu efter våra första dagar acklimatiserat oss en del till vår nya vardag. Sen vi kom hit har vi bl.a. hunnit se oss omkring i Janakpur och alla dess fantastiska tempel och blivit välsignade flera gånger om med prickar i pannan och blomsterkransar runt huvudet. Vi har också börjar vänja oss vid att vara de enda utländska turisterna här omkring, vi får en del uppmärksamhet.

Familjen vi bor hos är extremt gästvänliga, trevliga och nyfikna. Vi får lära oss så mycket om det nepalesiska samhället genom dom. Hittills har vi tex lärt oss att till viss del äta med händerna, att man alltid ska tacka ja till chai-te om man blir erbjuden och att vi absolut inte får hjälpa till med hushållet, det ska gästerna inte göra. Alla familjemedlemmar tycker om att sitta och prata med oss och vi tar oss fram med en blandning av knackig engelska och maithi (språket som pratas här) och det går an!

Vi har även börjat adoptera stilen här borta och för att smälta in så mycket som möjligt (vilket går sådär pga av vårt blonda hår och ljusa ögon) har vi fått traditionella kläder och smycken och jag tror jag kommer ha så svårt att sätta på mig jeans efter ha provat alla superskönt nepalesiska byxor och känningar. Klädstilen är en blandning av indiska och nepalesiska kläder.

Hittills gillar vi verkligen det nepalesiska samhället trots att det har varit en stor omställning. Älskar de vackra färgerna och dekorationerna överallt och den fantastiskt goda (och ibland starka) maten. Människor man möter här är extremt gästvänliga och snälla och den hinduiska kulturen som finns här är väldigt spännande.

Lite intressant statistik:
Antal gånger på 5 dagar vi har:
-Fått myggbett: överdrivet många
-Sett kor vandra runt på konstiga ställen: varje gång vi vistats utomhus
-Lyckats använda hålet, som fungerar som toalett, rätt: nästan en gång var

Förvänta er inte regelbunden uppdatering men vi försöker skriva här när internetet tillåter<33
Tills dess, djanyebaad, pussar och kramar!!!
Soffe och Moa
🌏🌞🌴😛

Gött häng i vardagsrummet

Janki-tempel

The neighbourhood

En av många "ponds" i centrala Janakpur, bra ställen att dricka chai vid!!

  • 162 readers

Likes

Comments

Woho greetings from Janakpur och Nepal!!
För första gången på resan har vi (långsamt och dåligt) internet!

Jag och Sofia kommer att vistas i Janakpur i en månad och bor med vår vän Dollie och hennes familj. Dollie har startat ett projekt som heter Nepallendinghands vars mål är att bygga en skola (eller flera) för Janakpurs fattiga flickor som är de som framförallt blir berövade utbildning. Jag och Sofia ska få träffa dessa flickor och tillsammans med Dollie ha extra skola och aktiviteter några timmar om dagen. Vid sidan om försöker vi med olika medel uppmärksamma dessa flickors situation genom framförallt sociala medier. Vi kommer att fotografera, filma och skriva texter till projektets hemsida och facebooksida (jag länkar dessa två längst ner i inlägget). Ju fler som engagerar sig i flickornas utbildning desto mer bidrag hoppas vi få skänkt till projektets fond. Allting är fortfarande i startstadiet men bag och Sofia hoppas att vi under våra korta tid hör kan medverka och bidrag till att projektet fortsätter röra sig framåt :)

Här på bloggen kommer vi när vi har internet skriva hur livet är i Centralasien, hur det går för oss och andra roligheter som händer på vår resa!!

Greetingz from TheRickshawriders

http://www.nepallendinghands.org

  • 163 readers

Likes

Comments