Vardag, Annat

Nu ska ni få höra! Jag har blivit bilägare av den "Röda Flamman" , En Toyota Corolla.

Som jag skrev i förra inlägget så tog jag körkortet den 4 December, men jag hade aldrig trott att jag skulle bli bilägare två dagar efteråt den 6 December! Helt otroligt!

Dagen började som vanligt, då jag klev upp och tog hand om alla djuren för att sedan åka till skolan som börjar kl 08.20 och slutar ca 15.00. Innan jag gick till bussen tog jag tag i några av mina ärenden jag hade i staden och sedan tog jag bussen hem. När jag väl kom hem hade jag glömt min hemnyckel, men det gjorde ingenting för att mina föräldrar var på ingång. När jag ser min pappas och mammas bil parkera på uppfarten så går jag till postlådan för att hämta motorvärmarsladden. Ja... Pappa hade glömt att ta bort den innan de for tidigare på morgonen... Men i alla fall.... När jag väl böjer mig ner för att ta upp sladden ser jag en röd bil passera i ögonvrån, Jag tänkte inte mer på det för att det kunde ha varit min granne, men den där bilen svänger upp på vår uppfart. Och ut ur den kliver min bror ut och ger mig nycklarna. Alltså mina päron hade åkt på en trip till Luleå för att köpa bilen till mig och tagit med min bror så att de skulle kunna hämta den på en gång!

Där står jag som ett fån, med en bilnyckel i min hand. "Det är inte sant! "

Jag har tagit några turer till staden för att "lära känna bilen", men jisses va många motorstopp jag har fått, dör inombords*. Jag är så van vid körskolans nya bilar, så det är mycket som de inte har gått igenom som jag skulle ha nytta av idag. Tex... I körskolans bilar, om man får motorstopp så är det bara att trycka ner kopplingen igen så är man redo att försöka igen. Men det jag måste göra på min Röda Flamma, är att jag måste trycka ner kopplingen igen, sedan vrida på nyckeln igen. Förstå att lista ut det vid trafikljusen. Jag vet, jag är inte så smart, men så länge man håller lugnet och inte stressas upp av medtrafikanterna så löser det sig och det gjorde det :D

Röda Flamman är superfin! Den är skön att köra och jag har inga problem alls med växlarna om man bortser från första växeln, men det kommer inom tid.. Idag då jag for till stan hade jag inga problem alls vid starten, satt det går framåt! Den har galler baktill, så att jag kan enkelt ta med mig min hund, vilket som har varit en av mina högsta krav. Jag kan inte önska mig en annan första bil :D

Denna dörr som har öppnats har givit mig friheten att fara var jag vill, när jag vill. Jag behöver inte tacka nej till inbjudningar pågrund utav att jag inte tar mig dit. Jag kan själv åka och köpa halm och hö då det behövs. Jag kan ta med mig hunden och fara till skogar man inte har varit i och jag kan ställa upp för folk på ett helt annat sätt!


Så nu har jag både Körkort och en bil (Röda Flamman) Vad mer kan man önska sig?

Kram, Tess



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag, Annat

Helt otroligt!

Varför jag inte har gjort något blogginlägg på ca en vecka är för att jag har haft fullt upp med att studera både i skolan och på fritiden för mitt körkort, och jag hade mitt teoriprov den 30/11 och därefter den 4/12 hade jag min uppkörning!

Inför mitt teoriprov har jag varierat mellan att göra körkortsfrågor på elevcentralen och att läsa i körkortsboken. Jag skrev även i mitt körkortshäfte på de instuderingsfrågorna som fanns. Det har varit tufft och i början klarade jag inte mina tester på elevcentralen, men efter många om och men, så började det tillslut gå lättare då jag även körde medan jag studerade. Då fick jag en bättre förståelse på VAR, NÄR och Hur jag ska hantera en situation.

I och med att jag inte har haft någon som möjlighet att övningsköra hemma så var jag tvungen att ta alla mina körlektioner på en körskola. Jag var även tvungen att bekosta mitt körkort själv, men det tycker jag inte är en dålig sak att behöva göra, då man verkligen måste prioritera och VELA ha körkortet för att det ska funka.. Det gav mig inspirationen att verkligen försöka mitt bästa för att det inte skulle bli dyrare.

Jag tog min första körlektion 4 September och jag har i princip haft två körlektioner per vecka om man utesluter de två veckorna som utgick då det råkade bli dubbelbokningar. Jag tog totalt 23 körlektioner och såklart de obligatoriska föreläsningarna Risk1 och Risk2. I samband med Risk2'an så var jag även tvungen att köpa en landskörning satt jag skulle kunna köra till halkbanan. Alltså jag tog körkortet under en 3 månaders period, från och med September till början av December.

Det jag inte har sagt är att jag höll allt detta hemligt till den 4 December då jag fick mitt körkort. Inte förrän då hade jag sagt till mina föräldrar någonting angående körkortet. De trodde inte på mig, såklart, inte ens då jag visade mina provsvar som då är godkända. Jag var tvungen att ringa till min körlärare för att de skulle tro att jag faktiskt hade tagit körkortet! Men det var jätte roligt, för allt slutade med lyckotårar och mycket beröm såklart.

Jag är så glad över att jag äntligen kan pusta ut då det känns som om en sten har lyfts bort från mina axlar!


Kram, Theresia

Likes

Comments

Vardag

Jag vaknar kl 06 på morgonen men finner ingen styrka att kliva upp. Under två veckors tid har jag inte kunnat sova vilket som resulterade med att det tog ca 30 min extra i tid för att faktist ta mig upp ur sängen. I och med att jag klev upp senare än vad jag hade tänkt mig så fick jag det stressigt att hinna med alla mina sysslor innan bussen som går kl 07.38.

När jag väl är i skolan så börjar det rykta sig om att det är en klass 2 varning på gång och jag fattar ju ingenting för att jag är så himla trött, satt jag fortsätter med mina skolarbeten. När jag väl var klar med det så fortsatte jag att läsa "the bookthief" som vi även har ett prov på imorgon. I och med att jag inte tycker att den boken är nå bra så finner jag den jätte svår att läsa, och deadlinen är i morgon och jag har minst 250 sidor kvar att plöja mig igenom. Bra Theresia, jätte bra.

Men nu kommer vi till snöstormen. Jag hade egentligen en körlektion kl 13.00 och jag slutar skolan kl 09.40 på torsdagar, så jag satt kvar på skolan för att kunna gå till körlektionen senare. Men då visar det sig att det faktiskt drar till sig en storm utanför och min körskolelärare ringer och ställer in lektionen. Jaha. Då har man suttit på skolan i onödan känns det som, men som tur är så fick jag många arbeten klara.

Senare kom det upp en fråga i mina tankar...Hur ska jag ta mig hem? Jag hade tänkt att jag skulle köra hem idag då det var så dåligt väder ute och då det inte var säkert att lokaltrafiken gick eller inte. Men då försvann den planen och det slutar med att jag står som ett fån och undrar hur jag ska övernatta på skolan. Det är seriöst en storm utanför och min far skulle inte heller kunna hämta mig pågrund utav det dåliga vädret. Men som tur är har man fantastiska lärare som tog sig tiden och risken att skjutsa hem mig. Riktigt guldvärt!

Nu är jag äntligen hemma och jag kommer enbart gå ut för att rasta hunden och skotta upp kaninernas utegårdar. Utöver det ska jag fortsätta plöja mig igenom boken för att sedan bara ta det lugnt resten av dagen. Kanske ta sig en varm kopp med te för att göra det extra mysigt <3

Kram, Tess


Likes

Comments

Vardag, Hälsa

Hej!

I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om min ångest och att jag ska söka hjälp. Och i måndags tog jag mig modet att gå till skolans kurator, för jag vill verkligen få kontroll över min ångest då den faktiskt påverkar min livskvalité. Tidigare då jag har haft möte mer kuratorer så har det inte på mina villkor, utan jag har fått höra av familj och lärare "gå och prata med den där kuratorn". Och om man inte går dit av ren vilja så blir det inte heller bra. Satt det som är skillnaden nu är att jag verkligen vill ha hjälp och jag kommer verkligen försöker ta till mig de verktyg och tips jag kommer få.

Mitt första möte med kurator jag träffade i måndags kändes helt okej. Vi pratade om allt möjligt, om hur skolan går, och hur det är hemma. Och varför jag är så stressad som jag är och varför det blev som det blev. Det kändes verkligen som att denna kurator faktiskt lyssnade på mig. Och hon pratade lugnt och verkligen tog till sig det jag sa och det jag känner.

Dock kom vi bort lite grann från själva ångest snacket, men det gjorde nog inget, för att jag fick några minuter att glömma bort den där gnagande känslan inom mig. Det var riktigt skönt faktiskt. Jag tror för första gången att det här kommer gå bra. Att jag verkligen kommer få den hjälp som jag behöver. Satt jag tog beslutet om att boka in ett till möte som kommer vara nästa vecka. Och på det kommande mötet kommer hon ge mig flera olika verktyg att arbeta med som förhoppningsvis kommer fungera då jag känner mig stressad och känner ångesten gnaga.

Jag känner mig för första gången optimistisk <3

Styrkekramar, Tess


Likes

Comments

Vardag, Djur

Hej!

Äntligen knäppte jag några bra bilder på min lilla bäbis, Conrad, som är av rasen Belgisk jätte. För tillfället väger han kring 5 kg, och han är bara halvvägs genom sin växande period. Hans föräldrar vägde kring 10 kg, och det finns en chans att Conrad blir ännu större än det!

Jag tog hem honom under sensommaren då han var 8 veckor gammal. Han var så liten, men ändå så stor! Jag har aldrig haft en sådan stor kaninras förut, utan jag har hållit mig till dvärgkaniner, såsom dvärgvädur. Då jag äntligen fick se honom IRL (då det var dags att hämta honom) fick jag en liten chock. Han var en bäbis, men ändå större än en dvärgvädur i vuxen ålder. Det gick som inte in i mitt huvud. Han är till och med större än min katt som är en blandning med Norsk skogskatt! Vi var tvungen att sätta honom i hundburen för att få hem honom då han inte rymdes i en vanlig katt-transportbur :'D

Det Speciella med Conrad är nog att han är en sådant stark självständig/trygg individ. Det går nog inom rasen belgisk jätte, men jag har alltid haft kaniner som är lite mer åt det skygga hållet, och hipps vipps har man en kanin som inte har något emot att flytta en i buren. När han tycker att jag är i vägen så försöker han trycka bort mig med hela sin kropp, och om man bara tar ett kliv åt sidan så är han nöjd och hoppar vidare. Så himla sött och guldvärt! Han är inte rädd för det minsta ljud och om han mot förmodan skulle bli det, så är han så himla modig, så att han kollar vad det är för något istället för att gömma sig som de flesta kaniner gör. 

Conrad är en stor anledning varför jag tar mig upp på morgonen. Att kliva upp och ta sig ut för att skotta fram hans kaningård, för att se honom komma rusandes till en och erbjuda ett stort "lyckoskutt". Det är så roligt! Han kommer till och med fram och trycker på ens hand för att få bli klappad på huvudet. Och det kan jag säga är en riktigt bra start på dagen, sen vad dagen erbjuder en senare är något helt annat.




kram, Theresia



Likes

Comments

Vardag, Hälsa

Sommaren är kort, det kan man lugnt säga!

Jag har varit tvungen att skotta fram kaningården totalt 3 gånger idag och det var gode jobbigt. Särskilt då man tränade i morse. Vintern är här och jag känner mig inte ett dugg taggad! Men men, man får gilla läget, det kanske kommer något positivt ur denna vinter.

På sommaren är det så lätt att åka var man vill, när man vill. Man kan antingen ta en lång promenad eller så kan man ta bussen. På vintern blir det en helt annan grej! Om man ska någonstans så får man antingen plumsa sig fram och vara framme till sin destination 2 timmar senare, eller så får man försöka ta bussen som ibland måste ställa in pågrund av att det är halkigt eller inte nog bra plogade vägar. Så vad ska man göra då man är fast hemma då vintern härjar för fullt?

Jag har alltid haft svårt att komma på vad man kan göra under dessa mörka månader. Det kräver så kopiöst mycket planering jämfört med på sommaren! Jag har försökt aktivera hunden, men det som har visat sig vara ett problem, är att min hund har väldigt känsliga tassat, vilket som resulterar med att han alltid skär sig i trampdynorna då vi stojjar utomhus under vintertid. Jag har prövat speciella skor till Pelle, men det var ingen lösning. Och det kan jag säga inte är roligt för mig eller hunden. Särskilt i det området jag bor i plogas det inte lika ofta som i centrum och det blir en enda stor kamp om man ens ska försöka ta sig en promenad med hunden. Så jag har funderat lite grann på vad jag ska pröva härnäst.. Och jag har kommit fram till att pröva åka längdskidor.

Skidor ska vara en bra träningsform under vinterhalvåret och jag har beslutat mig om att på något vis införskaffa mig ett par skidor satt jag kan pröva ha med hunden på spåren. Alltså bra träning för både mig och hunden -> win win.

När jag var liten älskade jag verkligen att åka längdskidor och jag var ute minst en gång per dag efter skolan på 2.5 km spåret, men det nöjet tog slut då skidorna blev för små och man inte hade råd att köpa ett nytt par. Ni vet att när man väl är ett barn så växer man satt det knakar, satt det skulle inte vara värt att köpa ett par nya skidor för att sedan behöva köpa ett par till inför nästa vinter. Men ser man på! Jag har inte vuxit mig längre än 164 cm på flera år, satt nu kan man officiellt säga att jag är kort och att det är på tiden att införskaffa sig ett par splitternya skidor! :D

kram, Tess


Likes

Comments

Vardag, Hälsa

Jag är inte den enda som har ångest.


Visste ni att det faktiskt är var tredje kvinna och var femte man som någon gång i livet får någon typ av ångestsyndrom?

Jag har under en längre period känt att jag inte orkar kliva upp på morgonen och att jag är orolig för det minsta som kan hända. Varje dag på skolan är en kamp för mig, då jag har en på tok för stor prestationsångest. Allt jag gör måste vara bra, och det handlar egentligen inte bara om skolarbeten, utan även om allt som finns i min vardag. Allt från hushållsarbeten till alla skolarbeten.

Med hushållsarbeten menar jag att städa, det måste vara perfekt för att annars är det inte rent nog, När jag bakar så måste jag sitta vid ugnen för att verkligen se till att kakan inte blir bränd. I skolan kan jag inte bara nöja mig med ett C i betyg. Det går bara inte. Om jag inte får det perfekt så blir ångesten värre. och för mig får jag riktigt ont i magen som resultat. Inte roligt.

Ångest måste vara den jobbigaste känslan som finns. så varför har man den då?

Det finns inget specifikt svar, men det enklaste att svara är nog RÄDSLA,

Men det är inte lätt att sluta vara rädd eller hur?

Idag kunde jag inte ta mig upp för att gå till skolan. Dagen innan, alltså igår, flippade jag ur helt då jag kom till skolan. Jag skäms över hur jag hanterade hela situationen och det är även därför jag har stannat hemma idag samt varför jag kommer stanna hemma imorgon också. Jag är så rädd att allas uppfattning om mig är förändrad. Men jag tog mig i alla fall till körlektionen jag hade kl 14.30. Dock så var jag redan fylld med ångest från dagen innan, satt körlektionen gick inte alls bra om man kollar på den stora bilden. Och tyvärr gned sig prestationsångesten in extra då jag även tänkte på uppkörningen som är om ca två veckor. Allt detta resulterade med att jag nu sitter här, gråtfärdig och skriver av mig med himmelskt ont i magen. Men visst är det onödigt? Om jag inte tänkte innan "det här kommer gå dåligt" så skulle det inte göra det heller. Allt är i huvudet, man måste bara komma på hur man ska tackla sina egna tankar.

Men vet ni vad?

Nu säger jag det högt och tydligt. Jag behöver hjälp. Men det är alltid lättare sagt än gjort. Men denna gång så ska jag verkligen försöka att söka hjälp. först hos skolkuratorn för att sedan se om de skickar mig vidare till en riktig psykolog som kan ge mig rätt verktyg.

Jag uppmanar er alla som känner utav detta. Varför sitta hemma (som jag gör nu) och låta ångesten dränka en? Det är dags att ta tag i denna kamp och vinna!


styrkekramar, Tess





Likes

Comments

Annat

Välkommen till min nya blogg!


I min blogg kommer ni få lära känna mig och få en inblick om hur min vardag kan se ut. Det kommer skrivas om allt möjligt, mina känslor, mitt stora intresse för djur och mitt försök att bli mer hälsosam.

Men först kanske ni vill veta VEM jag egentligen är?


Här är jag, Theresia Nielsen


Som person är jag väldigt mån om min omgivning. Min familj betyder allt för mig samt mina vänner.

Jag har vad vissa skulle säga, för stor rättpatos för min ålder, då jag verkligen inte kan stå ut med orättvisa. Jag säger vad jag tycker i alla situationer för varför skulle inte min åsikt vara lika viktig som alla andras? Jag har mina dåliga sidor som till exempel häftigt humör, men instället för att säga häftigt humör, så skulle jag vela påstå att det är konsten att uttrycka sig själv i alla situationer :)

Jag är en helt normal tjej och bor i en liten stad i Boden och har gjort det sedan jag tog mina första andetag. Under alla mina år har jag haft det svårt att passa in i klasser, mest pågrund utav att mina intressen inte alls intresserade de andra. Därför har jag fått byta skola flera omgångar, som självklart är en del som har format mig till den personen jag är idag. Jag gick ett år på Grans naturbruksgymnasium i Öjebyn och efter ett år kändes det inte "rätt" trots mitt stora djurintresse. Jag var tvungen att byta skola och jag kom in på det estetiska programmet i Boden, där jag studerar musik. Det som har varit tufft för mig i min nuvarande linje är att mitt intresse för musik inte kan mäta sig med mitt djurintresse, därmed känner jag att det inte var rätt gymnasieval... Men trots detta så har jag klampat mig igenom det mesta av utbildningen och det är drygt bara ett halvår kvar till studenten! :D

Ma Familia

Min familj består av min mamma, pappa och mina två bröder. Man kan även säga att jag har en syster, för att man behöver inte vara i samma blodsband för att vara syster genom själ. Min mamma är nog en av de starkaste personerna som finns i mitt liv. Hon är en inspiration för flera människor, för även om hon är rullstolsburen så finns hon ändå för en i alla olika situationer. Och nu undrar ni "vadå rullstolsburen?". Min mamma har en sjukdom som heter MS, som tyvärr är vanlig i dagens samhälle. Det som har hänt är att hon inte kan använda sina ben nå längre då de elektriska impulserna från hjärnan inte kommer dit de ska, då det finns skador på nervsystemet. Det har resulterat med att min mamma är rullstolsburen. Men vem bryr sig? varför göra en så kallad "big deal" av det? Jo, jag har fått höra i princip hela mitt liv

"oj, så synd att du inte får samma uppväxt som alla barn som har friska föräldrar"

Jag skulle aldrig kunna tänka mig någon annan i mitt liv. Rollen min mamma spelar är så stor, satt varför skulle jag kunna byta ut henne eller önska mig att hon skulle vara annorlunda än det hon är idag? Såklart så har jag inte haft samma möjligheter att åka på semestrar osv, men huvudsaken är att hon alltid har funnits för mig i både vått oh torrt <3

Och som ni kanske har förstått lite tidigare i min text så kulle jag inte kunna leva utan mina djur heller! För tillfället har jag en hund, Pelle som är en blandrashund mellan Bordercollie, Collie och Finsk Lapphund. Tre kaniner, Svea (Hermelin). Conrad (Belgisk jätte) och Muffi (lejonhuvad dvärgvädur). Såklart har jag också en katt på det som heter Knut (Kung knut) som då är en blandras mellan bondkatt och Norsk skogskatt.

Nu tänker ni säkert att, "Shiet , det var många djur!" Men sanningen är att alla djuren som jag rabblade upp är mina, sedan så finns det ytterligare 2 katter och en hund som är "familjens djur". Satt totalt lever jag bland 8 djur om man inte nämner alla akvariefiskar som vi även har en drös av :D


Mina framtidsplaner

Jag har under en lång tid haft svårt att bestämma mig om VAD jag ska studera vidare till och vem jag vill vara. Just nu pekar min kompass mot att studera till antingen fysioterapeut, grundskolelärare åk 1-3 eller sjuksköterska. Jag är säker på att jag på något sätt vill hjälpa folk. Och varför jag funderar på att studera vidare till fysioterapeut är för att jag är uppvuxen i en speciell miljö som då skulle vara en fördel om man då jobbar med folk med en funktionsnedsättning och jag har även samma tänk när det gäller sjuksköterska utbildningen.

Varför jag även funderar på att studera vidare till grundskolelärare åk 1-3, är för att jag känner själv att det var dem roligaste åren i skolan. Jag kommer ihåg alla mina lärare som har stöttat mig från den tiden och jag vill också vara en sådan viktig person i en annan individs liv. Jag vill kunna hjälpa till att skapa en bra grund till alla små människor liv.

Men jag vet dock inte om jag ska studera vidare direkt efter gymnasiet, eller om jag ska jobba en kortare period innan jag vidareutbildar mig. Det får tiden avgöra <3


Utöver utbildningen, vill jag även komma igång och leva ett sundare liv. Jag är en så kallad gottegris, som gärna äter mycket godis utan att tänka på träning. Satt jag ska försöka bryta min onda cirkel och komma igång med att träna och äta mer hälsosamt, då en bra hälsa är en bra grund för ens psykiska välmående.

Nog om mig! Det kommer komma fler inlägg som kommer ge er bra insikt om min vardag och känslor <3


Tack så himla mycket till er som har tagit er tiden att läsa igenom mitt första inlägg! Här nedanför kommer ett par bilder på alla djuren i familjen





Likes

Comments