View tracker


Jag har äntligen hittat det svenska ordet/namnet på de symtom jag har. Neuromyotoni. Däri ryms bland annat Isaacs syndrom och jag förmodar även BFS och Cramp Fasciculation Syndrome, då de i USA hamnar under samma. Men ur svensk synvinkel verkar vi knappt finnas. Min neurolog tittade på mig som om jag var en rosa enhörning när jag berättade om mina besvär, och tillslut vid nästa besök hämtade hon en neuro som är specialist just på muskler och hon förstod vad jag pratade om. Det tog alltså flera läkarbesök innan någon ens fattade att mina symtom var på riktigt och inte stress eller en uttråkad hemmafrugas inbillning. 

Jag har sökt på portaler och förbund för neurologiska sjukdomar men tydligen är våra besvär inte så pass riktiga att de är värda att ta med. Det syns inte alltid utåt (även om en svår kramp eller attack av fascikulationer kan synas väldigt väl under huden) men det känns desto mer. Smärtor, kramper, domningar, yrsel, stelhet som ibland kan vara så illa att man inte kan gå. Ett tag ville jag ha rullator för jag kunde inte gå utan att hänga på min man, jag kunde inte böja ankelleden och musklerna kändes som om de skulle slitas itu när jag försökte. Men inte var det något att ta på allvar. Inte förrän jag kom till läkare i Sverige som sagt, och hon gjorde sitt bästa trots att hon inte visste. Hade hon inte kommit på att hämta sin kollega hade jag inte fått min medicin och påbörjat behandling. Jag har ingen officiell diagnos än, för det behövs fler tester, men jag behandlas alltså utifrån det här syndromet. 

Men jag skulle ju inte tala om det utan om det att vi inte finns. Jag vet att det finns många sjuka därute som får sagt till sig att det "sitter bara i huvudet", man "är stressad" eller rentav hypokondriker. De som vet att man kan vara sjuk utan bandage, gips eller kryckor. Som kämpar på och lider i  ensamhet med kramper och smärtor. Vårt syndrom är inte livshotande, så nån nämnvärd forskning om det lär vi inte se heller.
Det känns lite dystert, faktiskt. Vi har ett syndrom och inte en sjukdom, och då är det bara att "rycka upp sig". Även fast man inte kan gå och jobba när båda fötterna krampar 24/7 eller man är så stel och har så ont i kroppen att man inte kommer ur sängen på morgonen utan hjälp.

Men vi finns!

Likes

Comments

Det har ju inte blivit så mycket vikt/träning/fitness här på bloggen än, så det får väl ändå bli dags..? Jag hade ett "moment" igår när jag såg mig själv på bild i helfigur och typ för första gången kände att jag inte är tjock. Med tanke på att jag gått upp 10 kg sedan mitt lägsta så känns det rätt gött att inte ha en massa självförakt. För en gångs skull, liksom.


Jag tror att styrketräningen (som jag visserligen fuskat med sista tiden tyvärr) har med saken att göra. Att lyfta tunga saker och ge fasiken i dieter är känt för att göra underverk med självkänslan. Vilket tar mig till det andra, jag räknar ju inte kalorier längre. Jag har upptäckt att kaloriräknande bara resulterar i störda tankemönster för mig. Mat blir till siffror, som blir till skam. Så ska det ju inte behöva vara..?!

Så jag försöker att hitta mitt "inre ätande" (lol), det som är naturligt för min kropp, som håller mig mätt men ja, jag vill ju faktiskt fortfarande få bort lite fett och det är okej, och då måste man dessvärre ha lite koll. Frågan är ju vad som är sunt på den fronten. Tjejerna i Strong women lift each other up Gav mig en hel massa råd och ett av dem var att ge tusan i att räkna kalorier och att glömma vågen. Jag har inte lyckats riktigt med att sluta grisa, men det har blivit bättre, definitivt. Nu har jag ju ingen panik längre på kvällen "när mina kalorier är slut" så jag känner att jag måste äta upp allt i kylen. Nu vet jag att om jag verkligen är hungrig så är det okej att äta, även om klockan är 22, liksom. Lyssna på kroppen.

Jag ser förresten att jag förlorat lite fett sista tiden, även om vågen inte rört sig. Jag har mina blå jeans som måttstock, när de sitter lite löst i midjan är det lagom tror jag. :) Än så länge är vi inte där dock så bara att tuffa på.

Likes

Comments


Ibland vill man bara överrösa sin kära lilla blogg med grejer. Fina knappar, reklam, fallande snö på vintern, widgets med en guldfisk som simmar, ens favoritvideo i sidospalten och länkar till alla ens bloggkompisar.. vilket ju är okej om man vill ha det så. Jag är som bekant inte mycket för att följa såna regler som att en blogg ska se ut på ett visst sätt eller ha visst innehåll som "passar" eller "lockar läsare".. Man ska ju blogga för sig själv, sin egen skull.

Men..

Känner man att ens ord liksom försvinner i allt neon, blinkande och länkar så kan det vara dags att rensa en aning. Vilket kan vara lite tricky, i alla fall med en Blogspot-sida. Många av widgetarna de har är rätt röriga i designen, som t ex sök, prenumerera med email eller deras klassiska följarwidget. Det finns däremot bot! Jag listar upp lite grejer här nedan som jag tycker är bra att tänka på om man vill ha lite mindre röra i designen.



Välj en stilren och harmonisk design. Såklart steg nummer 1! Det finns mallar som passar för personliga bloggar och så rörigare varianter med flera spalter som passar bättre för typ tidningar eller bloggar med många olika skribenter. Välj en som passar din stil. Blogger har sina egna (som enligt mig är urtråkiga) och så finns det bra gratissidor som t ex My Blogger Themes som är min favorit. Man kan även testa att googla på exempelvis "free blogger template" så får man massor med napp. Kolla med samma sökord på Pinterest!
Vill man så kan man även lägga ut en liten slant och köpa en design på Etsy.com, där finns för alla smaker och plånböcker.

Fundera över ett färgtema. Detta hjälper en att hålla en röd tråd i bloggens utseende och då kommer man lättare undan med att ha massa kitsch i sidospalten, om man nu vill ha det.

Tänk över vad som verkligen behövs. Måste varje kategori verkligen stå i sidospalten i form av en stor, färgsprakande bildlänk eller kan du nöja dig med den vanliga listan med kategorier? Behöver du verkligen ha med alla 57 bloggar du följer i din bloggroll? Måste du ha knapparna från alla blogglistor längst upp i sidospalten eller kan du kanske "gömma dem" lite diskret längst ner i bloggen i footern?

Linjer och bildformer skapar harmoni. Här är bara vad jag tycker, förstås. Jag har lättare att läsa en blogg där spalterna är delade med en linje. Allt har tydligt sin plats. Att t ex profilbilden OCH profilbilderna i kommentarerna är runda dessutom (eller fyrkantiga, men att de passar) hjälper till tycker jag. Det knyts ihop utseendemässigt, på något vis.

Släpp inte loss helt med typsnitt! Jag vet, Google fonts är UNDERBART. Jag förstår. Men man behöver inte ha 5 olika typsnitt om man känner att det känns stökigt eller svårt att veta riktigt vad man ska titta på när man läser inne på bloggen. Då är det dags att tagga ner en aning.

Ersätt Bloggers widgetar med dina egna, snyggare varianter! Kolla in denna sökruta och kanske den här widgeten för att prenumerera faller dig i smaken? Man kan såklart ändra färger osv.
Att visa populära inlägg är inte helt fel det heller, här är koden jag använt till den jag har här i bloggen.

Sen det sista, men kanske viktigaste.. Något jag stör mig på oerhört när jag hälsar på i en Blogger-blogg, är den där gräsliga navbaren som finns längst upp. Särskilt när denna är blå.. RYS! Förr fick man snällt dölja den med kod, nu har Blogger sett till så man kan kryssa för att dölja den. Gör det! Den fyller i princip ingen funktion annat än att tynga ner utseendet.

Det var det jag kommer på just nu. Har du några tips? :)

Likes

Comments

Jag fick frågan om hur man följer en Blogspot-blogg när skribenten i fråga inte har den "berömda" (och skitfula) följar-widgeten på sin blogg.
Kan säga att det går alldeles utmärkt, och sen är det faktiskt fullt förståeligt om inte alla vill ha den där saken på sin sida. För som sagt, så är den så ful och omodern att den är ett hån mot bloggdesignen man har. Så. Tillbaka till sak.

Inne på sin kontrollpanel så har man läslistan där till vänster i menyn, därifrån är det bara att klicka på pennan uppe i det högra hörnet och lägga till addressen till den blogg man vill följa.



Orkar man inte detta så kanske man inte är så intresserad egentligen? ;) Alternativt så kan man hoppas att den man vill följa har en knapp till Blogglovin' eller kanske ett formulär för att följa via email. Men summan av kardemumman så är det lika enkelt att börja prenumerera på en blogg via ens kontrollpanel som att klicka på följ-widgeten. Har jag sagt att den är ful? Vissa delar av bloggverktyget är de sega på att uppdatera, tyvärr. Annars så älskar vi ju Blogger, såklart!

Likes

Comments

Jag importerade alla mina inlägg till den här bloggen, redo att flytta hit. Sen kom snillet (jag, alltså) på att jag kan ju helt enkelt dela på kakan och ha kvar den engelska bloggen som designblogg och så köra den här som min personliga. DUH! Ibland tar det lång tid för tioöringen att trilla ner! Jag orkar inte ändra tillbaka alla länkade designer på Pinterest nu så det får helt enkelt vara såhär, och i fortsättningen delar jag med mig av designerna enbart på designbloggen.
Jag får städa upp här bland kategorierna bara så det är relevant bara för den här bloggen. Japp, så får det bli. En länkad bild och en länk i menyn längst upp så att inte de internationella besökare som lurats hit ska gå vilse, och så att de eventuella svenskar som råkar behöva en mall kan hitta lätt också..

Japp, nu kör vi då!

Likes

Comments


Went to see the olive trees this morning. To think that everything here was brown and incredibly dry just months ago, so dry the leaves turned grey and nothing grew here.. Now the wet ground is covered in grass and flowers, the trees look about double the size.. Birds, insects, life. Beautiful. I hope the drought is in the past now..



Pieni Lintu - MakroTex challenge

Likes

Comments