Han är söt och go och hur glad som helst våran lilla kille. Men nu har han börjat komma på att han har en egen vilja och att göra allt för att få som man vill. Han har också börjat utforska hur saker och ting fungerar.

Han har hittat på ett nytt bus. Han ligger och sliter i mobilarmen på skötbordet och till slut så faller den ned på golvet med en duns.. Då blir han vansinnig för att den försvann, han har inte kommit på det där med samband ännu.. 😂

När den är på plats igen så är han nöjd igen och ligger och sprattlar i takt till musiken 😂

Sen är det dags att försöka dra ned den igen 😂 hjälper inte att mamma försöker byta mot leksaker 😂

Och jag vet att detta bara är början, ska bli spännande att se hans upptåg i framtiden 😂🙈😍

  • 62 readers

Likes

Comments

Nu är helgen slut..
Blev hockey på fredagskvällen, sedan kalas för Midas farmor och Theo på lördagskvällen. idag kom Ebba med förslag att åka till Mönsterås vattenpalats så det blev en spontantripp dit med deras farmor och farfar och Novalie och Theo.

Nu laddar vi upp för en ny vecka som består av att umgås med vänner, babymassage, babyfik och babyrytmik och massa mys. Bada smutsig hund ska också hinnas med!

Kramar till alla fina ✨🌸

  • 86 readers

Likes

Comments

Som ni vet så har Midas opererats för ljumskbråck. Det bidrog till att han inte ville ligga på magen eller sitta upp eftersom han fick ont då. Direkt efter operationen så ville han sitta igen och kunde sitta med hjälp av stöd i soffan osv, då var han 3 månader gammal. Men det var värre med att ligga på mage och lyfta på huvudet. Han blev bara arg o skrek o låg där med facet nertryckt mot filten.. Då började jag känna en press och började genast jämföra med andra barn.. Det fanns ju barn som var yngre än Midas som kunde lyfta.. Började genast bli orolig att ngt var fel och blev ledsen över att han inte kunde..

Men i vårt fall var ju anledningen att han inte kunnat öva, och efter ca 2 veckors träning så kan han det riktigt bra, dock så är han inte jätte förtjust i det ännu med det kommer väl.

Men varför känner man så? Och varför jämför man? Alla barn är ju individer och utvecklas olika... Jag om någon borde ju veta det som läser om barns utveckling och jobbat på förskola.. Jag vet att alla barn ligger på olika nivåer oavsett ålder.. Men endå så kände jag så, och det gör mig faktiskt lite arg på mig själv.

Det viktigaste är ju att han mår bra och han hinner ju.. Han kan så mycket vår lilla kille redan och det händer nya saker varje dag 💕

Ska försöka att inte jämföra, för han är Midas,
Ingen annan 💕 och för mig är han världens bästa bebis 💕

  • 175 readers

Likes

Comments

I affärens finns det hur många olika sorters "klämmisar" som helst. Det finns med frukt, smoothie, gröt osv. Det har hänt att vi köpt till Ebba ibland om vi varit iväg som en lätt mellanmål i bilen eller när vi varit på hunduställning osv.

Men tyvärr, som i så mycket annat så kan det vara väldigt mycket onödigt socker i dem. Jag tänkte att det kunde vara smidigt med klämmisar till Midas sen när han ska äta mer när man är iväg på öppna förskolan, är på stan eller kanske hundutställningar till våren och sommaren.

Då började jag söka på nätet och hittade fill'n squeeze matstation på lekmer. I din häller man i det man vill ha i sina klämmisar och sedan fyller man på dem. Man fick 5 refiller till och sedan kan man beställa fler. Det går att diska dem så man kan använda dem fler ggr och även frysa eller värma o micron.

Eftersom Midas inte kan utnyttja detta än då han bara äter smakportioner än så länge så fick Ebba bli försökskanin. Perfekt för henne att ta en klämmis på morgonen innan förskolan där hon sedan äter frukost.

I dagens smoothie blev det jordgubbar, banan, alpro kokosdryck och yoghurt 😊 har lite osäker om den skulle falla Ebba i smaken då den inte blev så jättesöt men den blev 👍

Tack snälla mamma för den fina maskinen, den kommer användas flitigt 💕

(PS. Jag kommer garanterat fuska ibland när tiden inte räcker till 😉 )

  • 119 readers

Likes

Comments

På tisdag blir Midas 4 månader så passade på att göra lite morotspuré när jag hade tid över.

Det var väldigt populärt och Midas var vansinnig när maten var slut!

Imorgon ska vi handla lite mer rotfrukter så vi kan göra mer sorters puré och frysa in :) ska även göra fruktpure som vi kan ha till efterrätt sen. Har hittat massa spännande recept på minimat.se.

  • 150 readers

Likes

Comments

View tracker

När jag flyttade in här hos Christoffer och Ebba så hade de redan väldigt befästa kvällsrutiner vilket gjorde det väldigt lätt för mig att lägga Ebba eftersom jag visste exakt vad som skulle göras och det funkade alltid.

Då var hon 3 år och började ofta tidigt på morgonen. Hon tittade på Disney junior på tvn och strax innan sju varje kväll så visades nalle puhs godnattsaga. När den var slut stängdes kanalen av, så då sa Ebba alltid godnatt till tv:n, gick och borstade tänderna och gick sedan upp till sitt rum. Där läste vi en lång eller 2 korta böcker, släckte lampan och sa godnatt. Sedan satt vi hos henne tills hon somnat. I början var det bara jag som skulle lägga henne, i väldigt lång tid så tillslut fick vi bestämma att vi la henne varannan kväll.

Sedan när jag blev sjukskriven under graviditeten så lämnade jag henne vid 9 på förskolan så då fick hon vara uppe längre.. Då kunde hon fråga om hon fick se klart ett avsnitt hon tittade på, på plattan och ibland fick hon det och hon testade mer och mer varje kväll. Precis innan Midas föddes var hon väldigt orolig och rädd för att vi inte skulle vara här när hon vaknade (ifall vi skulle behöva åka till BB). Då var både läggningarna och nätterna svåra och vi behövde vår sömn så ibland sov hon inne hos oss.

När Midas hade kommit hem så blev hon trygg och sov hur bra som helst. Hon vaknade inte av hans skrik utan kände sig trygg av att höra honom, som hon själv sa.

Men istället för att bara jag skulle lägga henne så blev det bara pappa. Det var ju svårt för mig också i början eftersom jag ammade. Hon började testa mer och mer vid läggningarna och även på mornarna. Så när jag slutade amma , när Midas var ca 8-9v så bestämde vi igen att vi skulle lägga varannan kväll. Det var inga bekymmer men hon testade fortfarande och ville vara uppe längre på kvällarna. Nu visar vi klockan på våra telefoner och hon vet att på vardagarna är det sängdags 19:45 och på helgerna 21:00. Så nu är vi tillbaka med fasta rutiner igen och det funkar bra. Vi läser fortfarande för henne och sitter hos henne tills hon somnat.

När vi kom hem från BB så åt Midas typ 1 gång i timmen på natten. När han var en månad åt han varannan timme och jag var helt slut. Sov när bäbisen sover säger alla, men det hann jag inte. Man hade besök och sedan ett stort barn, hundar och ett hem att ta hand om. Han var inte särskilt ledsen på nätterna men skulle ha mat, byta blöja osv så man hann ju knappt somna innan det var dags igen

Han sov ca 3 timmar från första matningen innan bråcket upptäcktes men sedan började det om igen.
Då var han också ledsen på natten eftersom han hade ont.. Han fick ngn natt sova i sitt nest mellan oss men det hjälpte inte heller.

Sen fick vi operation och Midas blev tre månader. Det var som att vi fick en helt annan bäbis med oss hem och nu har vi fått in en rutin även på honom.

Eftersom vi har vårat sovrum på övervåningen så vill jag inte lägga honom i hans säng direkt, tycker han är för liten för det än. Han kräks också mycket på kvällarna så vill ha honom nära.

Så vi lägger honom i hans nest i soffan. Han brukar lägga sig där runt 19.30. Han har alltid sin dinglis-kanin som han fick av sin gudmor och sin doddo-snutte han fick av sin mormor och morfar. Det fiffiga med kaninen är att den har en lampa på magen. Om man trycker på den så lyser den olika färger. Han ligger alltid och tittar på den tills han somnar.

Sedan när vi går upp och lägger oss så bär vi upp honom utan att prata med honom och lägger honom i hans säng. Ibland vaknar han till lite men då sätter vi på lampan på kaninen så ligger han och tittar tills hans somnar om igen.
Sen vaknar han runt 04-05 och vill ha mat och sen sover han till 7-8. Ibland ligger vi och gosar en stund då också och somnar om en stund till 💕

Känns så skönt att även få in rutiner på Midas, men sedan får man ju ändra dom allt eftersom han blir äldre 💕

  • 279 readers

Likes

Comments

( bilden är från nyårsafton 2015)

Nu är året snart slut.. Oj vilket år det varit... En känslomässig bergochdalbana, från början till slut..

För ett år sedan rullade allt på som vanligt.. Lite julledigt med hemuppgifter från skolan och snart skulle termin 4 starta. Allt flöt på som vanligt, helt ovetande och hur vårt liv skulle vara ett år framåt..

Jag trodde nog att det skulle se ut som det gjorde då.. Att jag skulle vara i slutet av min femte termin i skolan, med ett år kvar till examen. Att vi skulle bo här i huset, jag, Stoffe , Ebba och hundarna. Ja det skulle nog inte skilja sig så mycket mot 2015.. Men oj så fel jag hade.. För den 4e februari ändrades allt, då vi fick veta att det fanns ett litet yngel i magen... Och vilken resa det här året blev...

Jag startade livet som en helt annan människa än vad jag är nu.. För helt plötsligt blev jag en mamma efter 9 månaders kämpande och en daglig kamp för att ens ta mig upp ur sängen på morgonen.

Att jag klarade en termin i skolan, med 2 godkända kurser och 2 kurser med VG är för mig en gåta när jag tänker tillbaka.. Men envis som en åsna var jag, för jag visste att det skulle bli problem sen om jag inte klarade av skolan så det är jag tacksam för nu i efterhand.

Graviditeten var hemsk verkligen, dock hade den sina stunder också. Den fina magen och känslan av att det fanns någon där inne... Men min kropp fick slita och tappade 12 kg medan den byggde en människa.. Just nu är jag inte nöjd över mitt utseende men jag orkar inte pressa kroppen just nu utan är stolt över vad den klarade av, trots hög uttorkning och svält samtidigt som jag försökte leva som vanligt, hitta på saker och sköta hemmet så gott det gick.
Men graviditeten var inte det värsta det här året..

Men det bästa det här året, och det bästa i mitt liv var helt klart att få föda fram det här underbara barnet. Att få träffa mitt livs stora kärlek. Förlossningen var sjukt häftig och jag kommer nog aldrig få vara med om något så coolt igen. Och sådan lycka när man äntligen fick träffa den där lilla man väntat på i 9 månader. Kommer aldrig glömma det ögonblicket 💕

Ända sedan Midas var en vecka så var det något som var fel.. Först gick han ned i vikt och det tog till han var tre veckor innan han nådde sin födelsevikt..

När han var 1 månad blev vi inlagda pga att han kräktes så mycket.. När han var 2 månader fick han krupp och sedan upptäcktes hans ljumskbråck ..

Och det var såklart det absolut värsta detta året, eller det värsta i mitt liv.. Mitt hjärta gör ont när jag tänker tillbaka på det.. Först flera veckor av ständig oro o hjälplöshet när han fick ont.. Panik över att bråcket skulle bli klämt... Och sedan operationen..

Men nu är det över, och vi har fått ett helt annat barn. Det är nu man märker hur påverkad han varit av bråcket. Han är glad och skrattar, och framför allt så vill han sitta både o babysittern och selen igen.

Nu blickar vi framåt mot ett spännande år, med skola för mig i februari, hundutställningar, stor tjej som börjar förskoleklass, liten kille som ska börja förskolan och jag som till hösten börjar skolan på riktigt igen för att ta mig igenom det sista.

Året slutar iallafall på topp 💙

Gott nytt år till er alla fina
Och tack alla ni som stöttat och funnits för oss under året, ni är guld värda 💕

  • 300 readers

Likes

Comments

Jag har nog glömt berätta om den lilla tomtenissen som har flyttat in hos oss, eller tomte-vetting som Ebba kallar honom för. Han flyttade in här dagen före lucia. Han gör hyss och lämnar sedan paket. Inatt hade han hällt ut mjöl på bordet, och gav Ebba en pepparkaksdeg och igår fick hon 3 pepparkaksformar. Så idag blev det såklart bak av pepparkakor!

Sedan kom Midas mormor och morfar så vi byggde även ett pepparkakshus.
Höll på att ge upp ettag för det bara föll isär men ett hus blev det tillslut! Och Ebba dekorerade helt själv och passade på att dekorera några pepparkakor också.

Vi gjorde även snö av bakpulver och balsam. Blev jättehärligt och jättefint!

Ebba tyckte om huset så mycket så det fick stå i hennes rum!

Midas har fått lite feber idag efter sprutan han fick igår så han fick mysa hos morfar när vi stökade

Sedan piggnade han till lite och äntligen vill han sitta i sin baby-sitter igen. Gjorde antagligen ont av bråcket tidigare men nu gör det inte ont längre 💙💙

  • 290 readers

Likes

Comments

Som de flesta vet så opererades Midas för sitt ljumskbråck igår och jag vill gärna berätta hur allt gick till från min synvinkel.

Vid kl 14,00 var vi framme på nya Karolinska i Stockholm. Vi hade letat efter parkering i en evighet och gått lite fel först. När vi kom upp till avdelningen barn 11, barnkirurgi kom läkaren fram till oss direkt. Vi blev visade till vårt rum och sedan kom läkaren och tittade på Midas, och berättade för oss vad ljumskbråck var och hur operationen skulle gå till. Vi fick välja mellan öppen operation, ett snitt i ljumsken eller laparoskopi (titthålsoperation). Vi valde laparoskopi och läkaren målade ut var snitten skulle läggas på Midas magen.

Där efter blev vi inskrivna och blodprov togs. Midas hade för lågt blodvärde och behövde därför få blod i dropp över natten. Sedan fick Midas en nål i handen inför natten. Vid 00.30-04.30 fick Midas blodet så det blev inte särskilt mycket sömn den natten. Jag hoppas pappa Stoffe fick lite mer sömn som inte fick stanna hos oss utan fick bo på ett hotell i närheten.

Vid 03.30 fick Midas äta sista gången.. När han sedan vaknade 07.30 så var han hungrig.. Först kunde vi ta honom i vagnen och gick runt flera varv på avdelningen.. Tillslut hjälpte inte heller det..en timme innan vi fick gå till operation skrek han..

De hade sagt till oss att ingen av oss fick följa med in eftersom de har en gräns att barnet måste vara 3 månader för att en förälder ska få vara med vi narkosen, vilket han blir imorgon 17/12.

Eftersom han är så ledsen så gör de ett undantag. Narkos läkaren tycker att jag ska följa med honom in. Helt oförberedd hoppade jag i den blåa jumpsuiten och får på mig en snygg mössa.

När vi går in i salen där Midas ska opereras så blir han helt tyst. Jag lägger honom på bristen och runt om oss är hur många människor som helst. Jag ser verktygen som ska användas till att skära i min son, skärmen de kommer se hur han ser ut invändigt och alla människor som ska vara där och ta hand om honom.

Midas är helt fascinerad av alla människor runt om honom och kollar ivrigt runt och sedan på mig och runt igen.. En narkosläkare pratar med mig och berättar hur det kommer gå till.

Midas ser förvirrad ut, och det sista jag säger till honom är, var stark nu, älskar dig, är hos dig när du vaknar igen.
Jag känner hur tårarna bränner som eld bakom ögonen men jag kan inte släpps efter, måste vara stark inför Midas även om det känns som jag ska svimma när som helst..

Nu kör vi säger de och sprutar in sövmedel i Midas infart i handen och några sekunder senare sover han. Jag blir visad ut, får klä av mig operationskläderna och de säger att de ringer oss när vi får komma till uppvaket..

När jag kommer in i hissen bryter jag ihop.. När jag kommer till våning 11 där vårt rum finns får jag gå till en toalett för att samla mig innan jag går in till Christoffer som är i vårt rum..

Det kändes som om de plockade ut mitt hjärta och la det på operationsbordet.. Jag hade som ett hål, ett tomrum inuti mig. Det gjorde fysiskt ont i hjärtat.. Jag tänkte att jag inte skulle klara av om han inte mådde bra när jan vaknade, eller om han skulle ha svårt för att komma tillbaka till ytan..

Jag kände en extra oro eftersom de gjort en extra undersökning på honom för att se om hans lungor skulle klara en sövning eftersom han haft krupp för 2,5 vecka sen.. Egentligen brukade man vänta i en månad efter ett kruppanfall..

Tiden gick.. Så oroligt långsamt.. Varje sekund kändes som en minut och varje minut som en timme.. Det gick en timme, det gick två timmar.. Då kommer en kille och hämtar Midas säng men vi får inger veta.. Efter ca 10 minuter kommer midas läkare.. De sa inte att hon skulle Komma till vårt rum så jag blev helt stel och var rädd att hon hade dåliga nyheter.. Hon berättade att allt gått bra och operationen var lyckad. När hon senast såg Midas mådde han iallafall bra..

Tio minuter senare ringer uppvaket och säger att vi får komma.. Jag vill bara springa.. Det är det längsta jag varit ifrån Midas någonsin.. Det längsta innan är en promenad på 40 min och två gånger på maxi också ca 40 min långa.. Annars är han alltid i min närhet..

Han ligger där, helt blek med slangar överallt.. Vårt lilla knyte.. Jag blir glad samtidigt som det gör så otroligt ont att se honom såhär.. En sån liten människa som precis kommit till världen, ligger här helt uppkopplad för att se att hans hjärta slår och att han orkar ta sina andetag..

Eftersom Midas är född 36+6 vill de ha kvar honom på uppvaket över natten. Vi tar beslut att vi ska turas om att sitta hos honom hela natten så Christoffer åker till hotellet för att checka ut..

Jag sitter och stirrar på den där skärmen som besatt.. Hela tiden plingar den, något av värdena sjunker.. Varje gång så skär det i kroppen och jag petar och klappar på honom för att han ska komma igång igen..

Strax efter att Christoffer kommit tillbaka så vill Midas ha mat. Det är så underbart att få se hans vackra ögon..

Jag lyckas lyfta upp honom i min famn trots alls sladdar
Som han sitter fast i. Jag blir så trygg när jag får han honom hos mig och att han äter..

Sedan sover han vidare..

Efter 19 går jag upp till rummet, tar en dusch och går och lägger mig.. Sover ytligt av och Ann och vaknar hela tiden.. Vid 1-tiden går jag ned till uppvaket och byter av Christoffer.

Vid 03.30 är Midas hungrig och sedan byter vi blöjan. Sen är han pigg. Han jollrar, skrattar och sparkar. Jag bli alldeles varm inombords. Som jag längtat efter hans leende. Han är irriterad på alla slangar och sparkar så den som sitter på foten lossnar.

Vid 07 får vi åka upp till avdelningen och efter 8 kommer läkaren och säger att vi får åka hem. Så vi nio går färden hemåt.

Så skönt att vara hemma..
Midas mår bra men har ganska nära till tårarna så det blir en lugn helg hemma innan storasyster kommer på måndag.

Stort tack till alla som tänkt på oss, betyder jätte mycket 💕

  • 686 readers

Likes

Comments

Jag känner bara att jag måste skriva det.

Det är Christoffers förtjänst att vi sitter här på uppvaket nu.
När bråcket upptäcktes den 4 december så ville vi såklart ha operation så fort som möjligt. Dagen efter fick vi ju till oss att det skulle bli här på astrid Lindgren men sen hände det inget. Vi var på akuten i Västervik flera ggr den veckan men inget hände och Midas blev allt sämre..

Det tärde väldigt på mig att se honom så dålig och jag kunde inte slappna av eller sova för jag var rädd att bråcket skulle klämmas.

Men Christoffer var ihärdig och ringde och ringde, och fortsatte även att han hamnade i återvändsgränder hela tiden.. Läkarna här på Astrid Lindgren sa att de skulle ringa oss i måndags men ingen ringde upp oss.

Så i tisdag ringde Christoffer till barnkirurgen och de skulle ringa upp honom på torsdagen kl 13. Han ringde Västervik och de kunde inte ge oss journal uppgifter eller hjälpa oss.

Kl 17 på tisdagen får jag ett sms, vi ska till Stockholm imorgon. Jag blev så himla glad, lättad och nervös på samma gång. Då hade han lyckats få tag i operationskordinatorn som lyckades få in oss på en akuttid idag, torsdag.

Alla läkare vi träffat här sa att bråcket var väldigt stort och att det verkligen behövdes opereras nu, tror inte de förstod det innan..

Jag är så tacksam för allt han gjort, han är verkligen världens bästa pappa 💙❤️💜✨

  • 863 readers

Likes

Comments