Au pair

I lördags hade jag iaf 20års fest (fyllde 20 i torsdags, yay!). Det var jättekul och ännu en gång kände jag ba shit vilka sjukt j**la underbara vänner jag har! Temat var rosa om ni inte märker det hehe. 

Meeeen 1 sak som är ännu större: JAG HAR HITTAT MIN FAMILJ!

Lilla jag ska lämna trygga Falkenberg och flytta till USA för att jobba som Au pair. Närmare bestämt South Orange i New Jersey (ca 45min från New York) Den 22:e januari åker jag till New York och går på training school några dagar senare åker jag till familjen den 26/1. Känns så sjukt att jag ska bo med dem i 1år?!

Familjen verkar hur som helst underbar, mamma, pappa, dotter 7år, son 5år och en katt. De bor nära naturen, har stor trädgård och nära till skolan. De spenderar mycket tid utomhus, åker snowboard varje vinter (passar ju mig som fått upp intresset för skidor igen) samt så spenderar de mycket tid med släkt och familj vilket jag älskar då det är något jag värdesätter själv här hemma väldigt mycket.

Kommer berätta ännu mer senare och om ni har frågor så kan ni vara ställa dem i kommentarerna!

Detta inlägget blev sååå rörigt. Sorry. Men det blir så när man är chockad och hög på lycka.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Au pair

Hej igen hörrni. De valde inte mig. Jag är inte arg och jag har full förståelse att det har varit tufft för dem, men just nu vill jag bara gråta. Det kommer fler familjer jag vet, men jag tror ingen som inte varit med om det själv vet hur tufft det är. Och jag blir så jäkla skraj att jag inte kommer känna känslan igen, den där rätta känslan. Att jag kommer jämföra allt med denna familjen. Jaja det löser sig (usch vad jag hatar det uttrycket). Nu ska jag försöka sova för imorgon blir det dygnspass på jobbet.

Likes

Comments

Au pair

Bild på min lilla familj från Köpenhamn förra vintern, är så lycklig att de stöttar mig i hela denna processen.

Idag är det jobbigt hörni. Jag blev förvarnad innan jag gick in i matchningsprocessen att det kan vara en tuff tid, och tro mig det är det. Jag vill bara att den ska va över samtidigt som jag totalt älskar den, det är så himla givande och roligt att prata med olika familjer.
I söndags iaf pratade jag med familj nr1 igen och fick även möta barnen, och jag ville bara skrika "välj mig!!!" Precis allt kändes så himla rätt då. De har samma syn på min vistelse och de verkar så kloka och kärleksfulla. Jag ska skypea med dem ikväll igen och nu hoppas jag att de har bestämt sig (helst för mig hehe). Men vi får se. Det kommer fler familjer såklart, men det kommer kännas tungt att förlora familjen jag redan känner mig som en del av.

Önska mig lycka till! Kram

Likes

Comments

Hej!

Igår hade jag ytterligare ett Skype samtal med familj nr 1. Det kändes sååå bra tills de sa "vi gillar verkligen dig men vi har även en till kandidat vi väljer emellan". Jag förstår självklart att de måste ha det men jag blev samtidigt så osäker. Väljer dem henne så är det okej, men det är självklart tråkigt om de skulle göra det eftersom de känns så himla rätt för mig och jag halkar tillbaka till ruta 1. Men det löser sig. Jag ska fortsätta maila med dem och verkligen förklara att jag verkligen tycker om dem och att de är mitt förstahandsval.

Idag har varit en hektiskt dag. Jag hade en lugn förmiddag men världens pms gjorde att jag bara grät och låg i sängen och tyckte synd om mig själv typ haha. Sen började jag jobba 13.30 och slutade 21.00. 

Imorgon väntas jobb 8-15 och sen har jag faktiskt en helt ledig helg så då ska jag förbereda min 20-års fest lite! 

Likes

Comments

Hej! Kan verkligen inte förstå att det redan är första November? Det finns många bra saker med denna månaden, delvis så fyller jag äntligen 20år men det är även #diabetesawarenessmonth, #BlueNovember och internationella diabetesdagen. Det är något jag tycker är superviktigt att uppmärksamma eftersom jag själv är diabetiker och för att det verkligen behövs.

Jaja, förmiddagen spenderas med ett Skypesamtal från Australien, kan verkligen inte fatta att Moa bor där? Så coolt. Nu ska jag snart dra på mig lite kläder och packa min träningsväskan för jag ska iväg och träna och simma med O (en person som jag jobbar som ledsagare för). Känns inte jättelockande att ta sig ut dock för regent öser verkligen ner idag.

Men senare ikväll ska jag Skypea med första familjen igen och det känns så spännande och nervöst. Ska försöka skriva ner lite frågor senare och läsa igenom deras papper några gånger till.

Likes

Comments

Hej! Detta känns så spännande och nervöst att äntligen skriva ner och dela med mig av,  det är så att jag ska bli Au pair i USA. (!!!) 

Det har varit en väldigt lång och tuff process och jag tänkte dra allt lite kort från början till hur det ser ut just nu.

Precis efter studenten började jag spåna på idén att jag vill bli Au pair. Jag googlade organisationer och bestämde mig för Cultural Care. Jag började med att gå på ett möte och slipa på min ansökan. I början av Augusti var min ansökan klar och jag kunde ÄNTLIGEN skicka in den efter många om och men, nu var det äntligen på gång.

Det enda som saknades nu var ett litet sjukintyg från min läkare angående min diabetes. Jag trodde det skulle gå snabbt och lätt men nej, det tog nästan 3 månader att få tag i det och fixa allting. Detta var en jättetuff period då min läkare och jag skulle hitta lösningar med insulinet och försäkringar. Gud vad jag hatade min diabetes här alltså. Jag kände flera gånger att jag bara ville ge upp, att det kanske inte var menat att jag skulle åka nu.

Men för ca 3,5 veckor sedan fick jag sjukintyget och ingen var lyckligare än jag. Nu påbörjades allt med raketfart. Jag började matcha med familjer och helt plötsligt skulle jag börja skypea med dem. Jag har nu pratat med 2 familjer och en av dem tror jag verkligen är rätt. Jag har även matchat med en 3:e så får se om jag pratar med dem med inom de kommande dagarna.

Jag kan inte ens beskriva med ord allting jag går igenom just nu. Att det kändes så himla rätt med första familjen är både spännande och skrämmande, men jag älskade verkligen dem. Vi ska prata på onsdag kväll igen och jag längtar.

Matchningsprocessen är så himla rolig då jag äntligen får ett ansikte på alla och även inser hur verkligt detta är. Samtidigt är det sjukt påfrestande och svårt att veta hur man ska tänka, speciellt nu när jag känner mig så övertygad om den första familjen. Vi får se vad allt detta leder till och vart jag hamnar i slutändan. Just nu är jag bara så lycklig i att det är på gång och så glad att jag inte gav upp trots alla motgångar.

Här kommer ni kunna läsa om hela min resa, allt från matchningen, till avresan och hela mitt år i USA. Så om ni är lika nyfikna och taggade som jag är kan ni följa mig här. 

Likes

Comments