View tracker

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle känna som jag gör just nu. Men kroppen är ganska fantastisk ändå.

I två veckors tid om inte mycket längre har jag jobbat hårt och intensivt med allt som jag behöver göra och i detta fall med skolan. Jag har ständigt jobbat för att få klart det jag behövt göra för att kunna känna lättnad och frihet. Men jag har aldrig fått känna det. Det har alltid kommit något nytt. Jag har konstant gått på någon sparenergi som utmattat mig totalt. Jag har kunnat sova bort dagar utan problem. En trötthet som inte går att sova bort. Jag har blivit känslosam med gråtattacker till och från, samt irritation.

Att slå upp en skoluppgift har gett mig panik och ångest. Min hjärna totalt kaosar av att se en massa text. Tidiga mognar innebär en kamp för mig, jag kommer inte upp, det har aldrig varit ett problem tidigare. Att kliva in i en skolmiljö har gett mig panik och ångest, att ens tänka på att "nu ska jag till skolan" har gett mig en klump i magen och gråtattacker. "Jag orkar inte mer, jag vill inte vara här"
Kroppen går ständigt på högvarv, när jag väl kopplar av känner jag av paniken och det är en tidsfråga innan attacken kommer. Det gör att jag inte vågar koppla av för jag vet vad som väntar mig.

Jag talade med en läkare och hon var säker på sin sak utifrån vad jag beskrivit att jag känner. "Du är överbelastad" med andra ord som jag själv trodde och kände, jag är utbränd, Detta har gett mig panikångest och panikattacker. Son blivit återkommande.

En sjukskrivning var inte att tala om, men att vara hemma en vecka, ta det lugnt, vila och rånen mig själv var en bra sak att göra. Samt att tala med någon professionell om hur jag bäst hanterar min ångest och mina attacker var ett råd från läkaren.

Dessa varningssignaler visade sig tidigt men det var inte förrän senare jag förstod hur illa det var.
Jag tänker från och med nu lyssna på min kropp. Gör ni det också.

En återhämta får ske i den takt min kropp klara av, just nu är den väldigt begränsad och inte då högt rankad.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vill ha ärliga och raka människor i mitt liv. Jag vill inte ha vänner som är falska bakom min rygg. Sådana människor har inte och får inte plats i mitt liv.

Jag vill ha och behöver människor i mitt liv som kan stötta mig i alla val och beslut jag tar, som kan finnas där när jag behöver det, som skulle göra allt och vad somhelst för mig, vad det än gäller. Jag vill inte vara något andrahands val när ingen annan finns lätt tillgänglig.

Jag vill ha människor som är ärliga och har mod nog att kunna säga ifrån när något inte står rätt till. En riktig vän undanhåller inte saker ifrån dig, en riktig vän berättar det för dig oavsett vad det än gäller.

Jag vill att alla ska få känna på hur det är att vara den vännen som som ständigt får reda på saker av någon annan, hur det är att ständigt vara den sista som får veta saker i efterhand, den som aldrig får vara med på spännande saker, den som det alltid pratas illa om, den som inte får tillträde till alla festligheter som händer, den som alltid får saker undanhållna.

Jag vill att alla ska få känna på hur det är att vara den fula ankungen som aldrig får eller känna sig älskad. För jag förstår hur den fula ankungen en gång kände. Den känslan är svårslagen, den får mig att tappa hoppet om ALLT och ALLA.

Jag har fått ta mycket skit i mitt liv och jag är för godtrogen mot människor, jag är den människan som vill alla väl. Men det är något jag nu lärt mig att inte vara, godtrogen, mot alla människor. Hur ska jag kunna veta om något är fel om jag inte får veta det. Jag har blivit för sårad helt enkelt. Mitt hjärta är för skört för att kunna ta emot mer skit.

Jag vill inte ha vänner i mitt liv som säger att de älskar mig och upskattar mig om man verkligen inte menar det. Jag vill heller inte ha människor i mitt liv som låtsas vara min vän och att allt står rätt till, när det egentligen inte är det...låt mig istället få veta när något är fel, för hur ska jag annars få veta och kunna få iorsning på det igen?

Jag behöver få och känna bekräftelse från människor som säger att de älskar mig, stöttar mig och uppskattar mig, för att jag ska känna att den vännen är värd en plats i mitt liv.



Likes

Comments

View tracker

Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte ge er en uppdatering om vad som händer mitt liv just nu och vad som har hänt de senaste månaderna . Det har hänt en del faktist sedan sist. Jag har hunnit fylla 18 år, gå ut andra året på gymnasiet som även var det värsta året, skaffat mig 3 jobb, åka på en resa som var den värsta hittils i mitt liv, kanske inte den värsta men det blev inte som jag tänkte mig. Jag har även gjort mitt största misstag man någonsin kan göra, som jag aldrig trodde skulle kännas såhär.

Att man kan hinna göra såhär mycket på ett halvår är helt ofattbart. Inte riktigt likt mig.

Mitt andra år på gymnasiet var en pers, det sista ville jag bara säga upp mig från allt! jag orkade inte med vad allt jobb krävde. Jag höll på att bli galen av allt jobb som skulle göras. Jag fick flera sammanbrott på bara en kväll, jag föll ihop på golvet i fosterställning och bara grät. Något av det värsta jag vart med om. Men det blev bättre.

Jag åkte på en resa med ett gäng konfirmander och ledare. Det blev också en resa jag aldrig trodde jag skulle må så dåligt under. Jag genomled hela resan mer eller mindre, men jag kunde inget annat än lägga på ett brett leende och låtsats som att allt stod rätt till. Det hela började med att när vi gjorde oss klara för att boarda och vi klarat oss genom gaten får jag en "bad feeling" till magkänsla. Jag satt längst in på planet och jag bara känner hur mitt hjärta börja slå i volter, jag börjar få dåligt med luft och börjar hyperventilera jag skiftar till och från med att vara kall till att vara varm. Jag bara gråter och gråter. Jag fick panik av att inte kunna komma ut och springa till toaletten på planet. Jag fick genomlida en panikattack utan att få utrymme och det var det värsta jag någonsin vart med om,jag trodde jag skulle dö. Samma sak hände dagen innan hemresan, vi sitter i ett kapell och jag får en "bad feeling" igen till magkänsla, Jag får hjärtklappning, börjar hyperventilera och jag bara gråter och gråter, jag rusade ut för att få luft denna gång. Jag fann skydd i skuggan och bara satt och grät, jag kände mig så matt och fruktansvärt trött. Resan var en pers och jag var inte mitt rätta jag men jag var tvungen att vara stark och låstsas inför alla andra som var med, jag orkade inget annat än att låtsas att jag var okej.

Under hela resan insåg jag också att jag hade gjort mitt livs misstag. Jag överlämnade vad som kunde vart min lycka redan i någon annans händer.... Något jag ångrar grovt och önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka och få det ogjort. Men det går inte och mitt hjärta gör så ont! 

Nu vet ni...

Likes

Comments

Jag känner mig inte värdefull eller älskad. Speciellt inte bland mina vänner. Jag vet inte vilka som är mina vänner längre. Jag känner mig bortglömd, jag skulle vilja ha någon sorts bekräftelse på att jag är älskad av just mina vänner. Jag skulle vilja ha mer uppskattning. Övrraska mig när jag fyller år. Bestäm en middag eller shopping date på stan. Skriva kärleksfulla sms. Jag skulle göra det för mina vänner för att visa min uppskattning till dem men om ingen visar samma kärlek tillbaka så väljer jag istället att gå. Jag vill ha vänner som finns där när jag behöver dem. Någon att lita på. Någon som kan vara 100% ärlig mot mig. Det gör ont att se att man kan lägga tid på andra vänner men att man själv inte duger, eller vill inte folk umgås med mig?, är jag tråkig? har jag gjort något? Jag orkar inte ständigt att hålla på att kämpa för att man ska kunna hålla ihop. Älskar man mig inte så säg det eller har jag gjort något så är det tid för att säga det nu, för jag orkar inte gå och undra längre. Jag behöver vänner som bryr sig om mig och som uppskattar mig. jag vill inte vara något andrahandsval när någon annan inte är tillgänglig.

Likes

Comments

Jag badar i mina egna tårar och vet inte hur länge till. Jag är trött på allt och har tappat livsglädjen. Det är för mycket nu. För mycket bekymmer och tråkigheter som händer och jag vet inte hur länge till jag orkar se på när dem jag bryr mig om blir sårade och svikna. Jag är en bittergök som ger upp hoppet om allt. Jag vill hjälpa till men vet inte hur. Jag önskar att någon kunde komma och rädda mig innan jag faller i den djupaste grop som någonsin grävts. Kan någon förklara för mig vad kärlek är, för jag har inte en jävla aning.

Jag känner ingenting, bara tomhet

Likes

Comments

Hey bitch please dissapear!
Otur har jag hela tiden och denna gången är jag jätteförkyld och åkt på bihåleinflammation det gör jag varje gång jag är förkyld i princip, men det gör i alla fall ont i ansiktspartierna där bihålorna sitter och jag nyser hela tiden. Trodde först att jag skulle åka på influensan igen för hela kroppen värkte i lördags och jag orkade knappt gå för att det gjorde så ont eller göra något över huvud taget,nästan hela dagen befann jag mig i sängen. Igår gjorde det inte ont i kroppen men jag var väldigt förkyld istället sängen blev min bästa kompis igår brukar aldrig bli sängliggandes en hel dag av en vanlig förkylning men igår mådde jag verkligen inte bra.

Dem senaste veckorna har jag införskaffat mig lite nya saker som jag kikat på ett tag bland annat en väldigt fin svart kappa som jag velat ha länge men som aldrig vart något i min smak. Sedan fick jag köpa ett par skor akut då jag frös otroligt om fötterna för någon vecka sedan då det var -20 grader och jag väntade på tåget i 20 min och hela jag var en isbit, jag frös hela dagen sedan. Sedan har det blivit lite mer saker som behövde fyllas.
En ny blomsterkrans fick det bli, köpte ju en för något år sedan men när jag skulle ha den glömde jag den och när jag skulle ha med mig den när jag skulle åka bort förra året kunde jag inte hitta den någonstans så jag fick leta efter ny men då var alla slut. Jag fick köpt mig en enkel lätt blomsterkrans ändå och nu när jag var ute i helgen såg jag en och passade på för alla tar slut sååå fort.

Fy vilket tråkigt inlägg, ingen skola för mig imorgon heller men jag har saker jag ska göra ändå!


Svart Kappa med armar i skinn
Svarta vida byxor
Blomsterkrans
Puder och Foundation

Skorna jag köpte dessa är från Shepherd såå sköna

Likes

Comments

Veckans första dag är snart slut och en dag närmare helg. Dagen har vart lång och det enda knäppa som hänt idag var att några idioter med noll hjärnkapacitet tänder på en smällare på en av toaletterna och brandalarmet utlöses.
Jag och några till trodde det var falskt alarm så vi satt kvar och snacka där inne tills vi blev utskickade, det tog säkert en kvart innan läget var okej och alla kunde återvända in igen.

När jag kom hem lagade jag till en enkel middag bestående av basilikabiffar och couscous till det, inget märkvärdigt men gott. Sedan blev det rensning i rummet och lite småplock, letade fram kläder som jag ska ha nästa vecka. Hittade även mina gamla danspjux som borde få komma till användning igen efter att inte ha använt dem på några år.

När vi ändå talar om rensning/städning vad vi nu vill kalla det så har jag fortfarande inte packat upp flyttlådorna från min lägenhet när jag flyttade hem igen. Dem har stått där i ett år utan att blivit uppackade. Men just då ville jag fly från allt och inte behöva lägga energin på det. Men någon dag skall dem lådorna tömmas på innehållet.


Basilikabiffar med Couscous och skivad gurka

Likes

Comments

Jag har fått lära mig att livet inte är lätt. Med och motgångar kommer möta dig. Mycket av det har jag redan fått möta, senast för ett år sedan då jag mådde som sämst. Men jag fick lära mig mycket av det. Jag fick möjligheten till att få börja om på nytt, få ta hand om mig själv. Det var en av den bästa och sämsta tiden i mitt liv. Jag fick lära känna nya människor, några av de saknar jag mycket idag, Men jag fick också ta hand om min egna ekonomi och min egna lägenhet som jag klarade bra men det var inte helt enkelt. Det var aldrig det som var problemet. Den största rädslan var ensamheten och tomheten. Det var det som jag saknade som mest, att ha någon i min närhet som jag kunde lita på. Det var det jag saknade. Jag kände mig maktlös.

Allt detta har inte vart helt smärtfritt att ta sig igenom, Jag har haft mina ups and downs. väldigt ofta.. Det har jag fortfarande, Just nu faktiskt. Det är för mycket som händer mig och mina käraste. Jag känner mig maktlös. Jag vill hjälpa till men vet inte hur. Jag vet inte hur länge jag klarar av att veta att allt kan försvinna framför mina ögon bara sådär och kanske aldrig mer komma tillbaka. Jag spricker av oro och undran. Hur länge dröjer det innan jag förlorar dem jag tycker om. Det känns som att det är alldeles för nära. Men önskar verkligen inte att det ska kännas så.

Att fylla 18 år är mångas dröm. Man är fri, får gå och röja på krogen, taa kärkort. listan kan göras lång. Jag har alltid längtat till att få göra dessa saker. Tiden är snart inne. Bara en månad kvar faktiskt. Men om jag ska vara ärlig så känner jag bar ångest för att bli 18 medan andra längtar. Tro mig jag älskar att fylla år tidigt på året. Det är jag tacksam för. Men ångest är allt jag känner just nu för allt som händer runt mmig och min familj. Jag vill inte ha någon jäkla 18 års fest. Jag känner ingen gläde alls längre. Inte för något över huvudtaget. Jag känner bara skuld, sorg och tomhet.


Likes

Comments

I'm looking out from my window and all I see is just sadness. Everything is just sad. All my soul is  sad. All the feelings is just welling over me and I can't handle it. All the tears just falls and it never stops. I can't breathe. I just wanna dissapear from this world and never come back. I'm tired of this, can someone please catch me?

Likes

Comments

Kom hem för en stund sedan och kände mig lite hungrig, ville inte äta något stort så bestämde mig för att göra bananpannkakor, men dem misslyckades jag stort med så jag googlade och hittade American pancakes med banan utan ägg i, Perfekt för mig som tog sista ägget till bananpannkakorna som sket sig. Så här gjorde jag

Blanda 1,5 dl mjöl

2tsk bakpulver

1 msk socker

Jag använde mig av vaniljsocker istället för socker, det är en smaksak

________________________________________________

Tillsätt sedan 1,5 dl mjölk

2 msk smält smör

1 skivad banan

Stek sedan i smör på hög värme.


Servera sedan med någon kula glass och färska bär,

Likes

Comments