Header
View tracker
  • Facebook
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw

Om ni tar er tiden att läsa mitt inlägg, kanske ni kan förstår hur det känns att leva ett liv utan mening. Jag är bara en vanlig människa..

Men blir jag bemött så? För det jag ser runt mig kan jag inte kalla för ett liv. Ofta tror jag att det är karma som biter mig i ryggen, men är jag verkligen så ond att jag förtjänar denna olyckan?

Eller jag kanske bara är för snäll. Jag kanske bara låter folk rota bland mina känslor, för jag vill bara så väl.

Även jag gör fel, jag menar jag är faktiskt bara en vanlig människa. Även jag har sårat människor som betyder hela min värld. Men bara för det är jag faktiskt inte ett monster..

Jag har givit folk mer chanser än vad dom förtjänar. Jag har förlåtit saker som är oförlåtbara, men vi alla kan göra fel.

Jag har suttit med gråten i halsen och känt mig värdelös. Jag har burit smärta som gjort mitt liv hopplöst.

Förtjänar jag verkligen att bli trampad på? För vad jag lärt mig under min uppväxt, så finns där inget som heter "olika värda".

När jag fick reda på att jag väntade min son, gav jag mitt allra första stora löfte. Jag lovade mitt barn att alltid stå vid hans sida. Alla val jag har gjort, har jag endast gjort för honom. Mitt liv finns inte utan honom.

Är jag en dålig människa nu? Eller är jag bara en mamma som gör allt för sitt barn? Jag blir trampad på, ännu en gång. & allt som ekar i mina öron är hans rop efter mamma!

Förtjänar jag att få slag i huvudet och en nedvärdering som heter duga om hur dålig mamma jag är? För gör jag det tar jag gärna emot all smärta som finns.

Om där är något jag aldrig kommer sluta göra, är det att älska mitt barn. Är han olycklig, är jag olycklig. Mina löften är viktigare för mig, än mitt egna jag. Jag skulle aldrig göra något för att göra mitt barn olycklig med mening. Därför sårar jag hellre mig själv.


Jag har varit en flygande vante på mindre än 1 år. Jag har haft en lång, kämpig resa under dessa månaderna. Jag är en utmattad själ som har slut på krafter. Men jag är fortfarande bara en människa, som lever tills livet själv säger stopp.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

för att du ska kunna komma dit du vill, måste du veta vad du vill. För att hitta rätt väg , måste du ha gått fel väg. Det är ingen som någonsin sagt att livet ska vara lätt. Det är ingen som någonsin sagt att du ska klara av allt. Genom att sätta upp små mål för dig själv som du vet att du kan klara av, gör dig starkare i längden. Du kan ge dig en klapp på axeln och säga till dig själv att du lyckats med det som du kanske egentligen inte har brytt dig ett skit om innan. Det blir alltid lättare , när du gör dom där små sakerna till stora. Men ibland måste du även tillåta dig själv att misslyckas. ibland måste du förstå att allt inte kan gå som just du vill. ofta sätter vi för höga krav på oss själva, mål och krav som vi vet om att vi inte kommer fixa även om vi önskat det. Om livet alltid hade varit enkelt och du alltid hade lyckats med det du vill, då hade vi aldrig kunnat uppskatta lyckan i målen som vi får när vi klarar av något. Om du inte kan möta ett hinder på vägen, kommer din värld krossas när du misslyckas med något. Du måste få lov att falla, du måste acceptera att dina drömmar kommer krossas. Du måste acceptera att där alltid kommer finnas dom som vill stå i vägen för dig och du måste förstå skillnaden mellan att stå vid din sida och stå ivägen för dig. Det finns ingen som säger att saker och ting är omöjliga , allt går om man bara vill. peace and love.

Likes

Comments

View tracker

Igår nådde jag botten helt. ja , igår bröt allt bara loss. den paniken , den känslan när hela min kropp skakade.. jag kan inte ens beskriva med ord hur allt kändes. Allt bara rasade i huvudet. Men samtidigt slog en klocka till mig, någonstans fann jag något som verkligen gav mig ork. Jag känner för en gångs skull hur jag faktiskt orkar. Oavsett om jag fortfarande har en lång väg att gå och en kropp som är slutkörd på dagarna så vet jag precis om vart jag är på väg att gå, mot min son. Den oron och paniken.. Den känslan vill jag aldrig någonsin känna igen.. Jag tänker inte predika eller på något sätt "tycka synd om mig". Jag vill bara få fram att oavsett hur långt ner man är så kommer man till den punkten där man ser vad som krävs , fram tills dess må ni mista er själva.

Likes

Comments

den känslan , när man verkligen känner att man varit stark förlänge. Den känslan när man bara för stunden vill rymma från allt, men man vet om att det är den sämsta lösningen. Den känslan bär jag på just nu. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med den. Jag har haft en helt underbar helg , jag fick koppla av för en gångs skull. Men verkligheten kom ifatt mig lika fort igen. Natten har varit jobbigast.. Jag vet om att jag inte kan ändra så mycket av situationen jag är i , även om jag verkligen önskat att det fanns något jag kunde göra. Allt jobb och slit kommer ta tid & jag undrar väldigt ofta om jag ens har ork till det.. Solen skiner ute , jag borde vara glad.. om jag bara fann en lösning som kunde ge mig mitt hopp tillbaka..

Likes

Comments

Samma situation , samma problem. Det känns lite som att allt går i cirklar. & vad jag än gör så kommer jag inte riktigt loss. på mindre än 10 månader har jag suttit i denna sitsen 5 gånger , under dom här 10 månaderna har jag trott att allt ska bli bra 2 gånger. Jag tappade hoppet efter andra gången. Nu sitter jag här igen , så tom på tankar och frågor. Denna gången kommer förmodligen bli den värsta och jag vet faktiskt inte alls hur jag ska ta mig ur längre. Att en ynka människa kan sabba ett helt liv på detta sättet är något jag aldrig kommer förstå. trots alla motgångar sitter jag och väntar på tåget , för att ta mig till skolan. Jag tror att skolan är det som håller mig stark och stående på benen. Där har jag min rutin , allt jag behöver för att slippa se det stora problemet jag egentligen har. Jag trodde att jag var en stark individ , som klarade av allt som smällde mig i huvudet. Men detta är något jag inte klarar av längre och jag hade inte ens kunnat önska mig min värsta fiende denna situationen. Så varför skulle detta lösa sig nu? Min rädsla är större än någonsin. Vart ska jag nu ta vägen ? Vart ska mina ögon få vila? Jag är tröttare än jag själv kunnat ana. livet är så orättvist..

Likes

Comments

Jag satte mig vid datan för att lyssna på musik och slöa med massa serier när jag kom på att det var ett bra tagsen jag gick igenom min blogg. Under en längre tid har jag tänkt på att stänga ner den, men samtidigt velat ha den kvar för här finns så otroligt mycket minnen som ger mig kraften att orka min dag. Det är ännu mer som hänt i mitt liv, ännu mer än jag egentligen klarar av. Kollar jag igenom mina gamla inlägg här på bloggen, så ser jag vilken skillnad det är på mitt liv. Det var inte längesen jag hade min son i min famn, där jag var lycklig och faktiskt mådde bra. Det är svårt för mig att förstå hur jag kan förlorat så mycket på så kort tid. Det är svårt för mig att kolla tillbaka några månader tillbaks & faktiskt se med mina egna ögon vad jag har förlorat. När jag frågar mig själv frågan hur så finner jag inget mer än att jag blivit bestraffad på något vis. Hur kan en tjej , 21 år ung mamma bara förlora allt? Allt som jag byggde upp av min styrka, det bara rasade. Jag har aldrig någonsin varit såhär svag & det är också en stor del till att jag valt att ta avstånd från allt. Men när jag väl tänker efter så saknar jag att skriva av mig, jag saknar att få ut mina ord som sitter fast i mitt huvud. Jag saknar att få dela med mig, att faktiskt med stolthet kunna skriva om saker som följer min vardag. Jag vill försöka se mina dagar ljusare & på något sätt känner jag att det enda som kan hjälpa mig just nu är att få skriva. Vissa saker kommer jag absolut undvika, saker som jag inte känner mig trygg med att dela med mig. Även den lilla lyckan som är kvar i mitt liv kommer jag dela med mig , för att någonstans bakom alla sorger finns där en lycka. Jag kommer skriva här, så länge jag känner att de gynnar mig. I am back!

Likes

Comments

Jag har väl haft en del jobbiga up and Downs under tiden jag inte bloggat. Bl.a. Så separerade jag och min sons pappa, min bästa vän försvann från mitt liv och jag var totalt lost. Under Jobbiga perioder brukar jag stöta bort dom som verkligen bryr sig, som jag gjorde denna gången också. Mitt i allt fick jag en del hot på mig. Hoten vill jag inte gå in på, inte än iallafall. Jag levde i oro i flera månader. Jag försökte sätta min son i en trygg miljö , men hoten gick så långt att dom till och med kom utanför dörren. Efter många anmälningar och förhör blev det lite bättre. Nu är jag inte orolig mer, inte än så länge iallafall. Jag och min son har fått hjälp och även hans far som också var med i denna oron. När man hör "hot" tänker man oftast på att någon sagt "du ska få stryk" eller något liknande .. I dessa hoten jag fick var där vapen inblandat , en ond cirkel som aldrig slutade. Många vägrade lyssna på mina skrik på hjälp. Socialen vägrade ge mig ett skyddat boende trots att polisen gjorde en anmälan till socialen att jag och min son befann oss i en otrygg miljö! Idag kan jag blicka tillbaka lite och se vart felen egentligen la. Idag är jag mindre rädd än vad jag var då, men oron släpper väl aldrig.
Anledningen till att jag startar upp bloggen igen är för att lätta lite på hjärtat, få stöd av er och dela med mig av allt som hänt runt mig. Jag ger inte upp kampen om att få rätt! Samhället är på väg åt helvete! Det måste stoppas , innan det är försent!
Ni får gärna ställa frågor, kommer kanske inte svara på alla då vissa kan vara rätt känsliga . Men jag kommer svara så gott jag kan 😘




Likes

Comments

I tisdags var vi på ikea , köpte mest nya saker till liams rum men även lite till lägenheten. Liam fick en ny förvarings hylla och ett bord med två stolar. Han fick också lite leksaker :)
Det var rätt roligt att se hur han la märke till det nya , han satte sig vid sitt bord direkt när vi hade fått upp det och började leka.
Igår fortsatte jag med hela lägenheten , gjorde om och satte upp dom nya sakerna. Idag är jag så himla slö , ont i halsen och tror att en förkylning är på gång. Liam är på dagis så jag passar på att krypa ner i soffan framför tvn ett tag 😜 funderar på att ha en liten frågestund , med tanke på att jag varit borta från bloggen ett bra tag nu. Så fråga på 👇




Likes

Comments

Igår var vi på busfabriken med min familj. Liam hade jätte roligt men tyckte mest om bollhavet 😜
Efter busfabriken hälsade vi på Kevins kompis som precis blivit pappa! Massa bebismys. Kunde inte riktigt förstå att Liam en gång varit så liten! Tiden bara susar förbi.
Idag har jag städat och städat. Börjar egentligen skolan i morgon men får nog vänta tills på tisdag 😒 Aja , det ska bli roligt iaf 😀

Ska lägga mig ner i sängen och försöka sova , hörs i morgon. Puss 😘























Likes

Comments

I måndags började Liams inskolning .
Han verkade trivas extremt mycket , lekte med barnen och sov middag utan problem .
Igår fick han sova middag utan mig och jag kom tillbaka när han hade vaknat vilket heller inte var några problem 😊
Jag och dagiset bestämde oss för att han skulle få vara själv idag så nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli tre så jag kan hämta honom 😃
Känns tomt att inte ha mitt busfrö hemma men tror han kommer trivas som fisken i vattnet på sitt dagis 😊
Det är rätt roligt att se hur han är med andra barn, speciellt större. Han tittar in dom ordentligt för att se hur dom leker och rör sig . Sedan försöker han göra lika dant haha 😝

Under tiden han har varit på dagis så har jag storstädat här hemma. Ska lägga mig och titta tv nu och sen hämta Liam 😊
Hörs sen! 😘

Likes

Comments