Vad är det för värld vi lever i? Här kommer en lista på en del av grejerna som är fel.


#fattigdom

#svält

#mobbning

#maktspel

#krig

Listan kan fortsätta i all oändlighet. Det är inte bra. Vissa säger att vi håller på att göra en utveckling mot det bättre. Kanske gör vi det, kanske är vi lite mer miljömedvetna, kanske har vi börjat med att offra lite pengar till hjälporganisationer o.s.v. Men det är långt ifrån bra. Ett liv på jorden är ingen dans på rosor. "Tänk positivt" säger någon, men hur kan man tänka positivt när samhället ser ut som det gör? När skolgången får elever att må dåligt, när människor utsätts för våld och stöld, när krig och fattigdom existerar bara runt hörnet och när människor drabbas av depressioner och är självmordsbenägna, hur kan vi då tänka positivt och ska vi ens nämna överpopulationen?

Detta är något som jag går runt och tänker på dagligen. Jag har nu kommit in i en period i mitt liv där jag har blivit vuxen (dock inte i huvudet xD). Jag har en kille med ett stadigt förhållande, jag har ett fast jobb och jag har ett boende på gång. Så nu börjar funderingarna kring barn komma upp. Ja, jag behöver inte skaffa barn just nu, jag har många år på mig men tankarna kring när har börjat ploppa upp och då kommer även tankarna om hur barnet kommer att få det när och om det föds. Jag personligen undrar hur mina föräldrar tänkte när de skaffade barn, tänkte de någonting över huvud taget eller blev det bara så? Dessutom såg samhället väldigt annorlunda ut för tjugo år sedan. 

Vi har haft en hög invandringsström sedan dess som samhället har fått anpassa sig till. Skolan och sjukvården har fått sämre möjligheter. Människor blir kränkta hit och dit vilket har gjort att folk tippar på tår. Men speciellt så vill jag inte (med handen på hjärtat) föda ett barn till denna värld när barn redan i lågstadiet får uppleva mobbning och utanförskap på grund av att lärarna och rektorerna inte kan hantera just detta. Jag vet att inte alla skolor har detta problemet, jag vet att inte alla elever får stå ut med detta men det är ett överhängande problem som jag ser allt för ofta runt omkring mig. Där jag bor just nu och där mitt barn skulle fått växa upp har jag redan sållat ut alla grundskolor på grund av att mobbning, utanförskap och droger existerar i den grad som den gör och på grund av att ingen tar ansvar för det.

Ännu en anledning till att inte skaffa barn är på grund av fattigdom. Varför ska jag föra ett barn in till den här världen när jag vet att det finns barn där ute i världen som inte kan få mat i magen, som har förlorat sina föräldrar eller som inte har chansen att gå i skolan?

Bara lite kvällstankar såhär.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

#metoo Detta är nu en hashtag som alla borde känna igen. Helt sjukt. Tjejer som är i min dagliga krets som jag aldrig hade en tanke på att de hade blivit utsatta för något sådant. Ändå så borde jag ha förstått hur omfattande det är, för jag har trots allt varit med om det själv.

Min historia är dock rätt så kort, den innefattar bara två händelser och jag hade tur. Jag gick i högstadiet och jag hade ett extra jobb. Jag rengjorde konferens lokaler på ett hotell. Vi jobbade två och två och jobben utfördes på kvällarna och på helgerna. Ägaren till detta hotell var ofta på hotellet och åt, drack och umgicks med både hotellgäster och personal. På kvällarna när vi jobbade hade han hunnit ta ett och annat glas vin. Han drack gärna mycket och det var bara fåtalet gånger man fick träffa honom utan alkohol i blodet. Jag hade redan under flera arbetskvällar sett hur han kastade blickar efter mig och eftersom att det var ens chef var man alltid trevlig och uppmuntrande till samtal. Dock trodde jag aldrig att han skulle ta det till den nivån som han gjorde. Denna mannen, min chef, är gammal. Han har barn som är flera år äldre än mig så för mig var han bara min chef och en trevlig farbror. En sen kväll var jag påväg in med disk till köket. Han kom in i köket och jag insåg rätt snabbt att vi var ensamma där. Han ställde sig bredvid mig vid disken, riktigt riktigt nära. Han böjde sig över mig för att viska mig i örat. Han viskade vad han ville göra med mig och att han ville att vi skulle någon gång gå in i ett avskiljt rum tillsammans för att utföra just hans önskemål. Samtidigt som han viskade detta, samtidigt som jag kände hans äckliga varma andedräkt mot mitt öra och min nacke så strök han mig på rumpan innan han tog ett fast grepp om den.

Jag blev chockad. Jag blev som paralyserad och kunde inte förstå vad som hände. Jag gick därifrån utan att säga ett ljud. Chockerad gick jag och berättade vad som just hänt för min kollega. Händelseförloppet efter det kommer jag inte ihåg förrän jag kom hem och skulle gå och lägga mig. Jag kunde inte sova. Jag kunde fortfarande känna hans andedräkt mot mitt öra, jag kunde fortfarande känna hans närvaro precis bredvid mig och hans ord brände i hjärnan på mig. Natten förblev sömnlös och dagen efter berättade jag det för mina föräldrar med tårar i ögonen. Jag ville inte behöva åka tillbaka dit där han befann sig. Jag ville inte träffa den mannen igen, för vem vet? Om jag hade åkt dit så kanske han rent utav hade genomfört sina planer.

I mitt fall blev det en polisanmälan som sedan gick upp i tingsrätten. Processen var inte trevlig. Att behöva återuppleva det om och om igen var inte ett dugg roligt. Men det är också kanske just därför som jag kom över det och gick vidare så snabbt. I mitt fall hade jag tur. Jag hade tur i att det inte blev något mer, jag hade tur i att mina nära och kära stöttade mig, jag hade tur i att jag hade en grym advokat som jag kände sedan innan. Det som jag reagerade på starkt var dock hur personalen på hotellet betedde sig när detta uppdagades. Min pappa ringde till hotellet, till den person som vi kände, till den person som hade gett mig det jobbet för att säga att jag inte skulle komma till jobbet något mer och varför. Hennes ord kommer jag ihåg alldeles för väl. Hon berättade att det var bara sådan han var, att alla visste om det och att det var accepterat bland personalen att han betedde sig på det sättet. Jag blir fortfarande frustrerad och extremt ledsen över hur man kan ha utvecklat en sådan syn. Det är ALDRIG okej för en man, eller kvinna för den delen, att tvinga sig på någon annan på det sättet. Men på det hotellet, där är det vardag. Där är det accepterat att chefen går runt och tafsar på sina anställda. Fråga mig inte varför, för mig är det absurt att det ska gå så långt.

Min andra historia då? Jag hade en pojkvän, jag var ung och fortfarande oskuld. Jag skulle sova hos en kompis och utan att jag visste om det så hade min kompis och min pojkvän pratat ihop sig om att han skulle komma dit den kvällen och vara med oss. Jag accepterade snabbt läget och ville inte nobba honom även fast jag egentligen inte ville att han skulle komma. Men han kom, vi tre kollade på en film och det blev sent. Min kompis somnade (men i efterhand fick jag reda på att hon hade hört oss ändå). Min pojkvän och jag låg och strulade, hånglade för att använda ett lite finare ord, och han bestämde sig för att gå ner på mig. Jag ville inte. Delvis ville jag inte just för att jag inte ville ha honom därnere och delvis för att min kompis låg bredvid oss i samma säng och "sov". Oavsett vilken anledning så ville jag inte och det ska räcka. Jag sade nej, jag sade nej flera gånger och försökte putta bort honom. Dock gjorde jag detta i mildare grad då jag inte ville "väcka" min kompis och han var ju trots allt min pojkvän. Han borde slutat men nej, han fortsatte. Jag kan inte direkt säga att det inte var skönt, för det var det, men jag ville inte. Tillslut slutade han och när han reste sig upp sade han och jag citerar "Så nu har jag gjort det på dig så nu får du gå ner på mig". Jag sade blankt nej. Den där grabben hade verkligen svårt att förstå.

Sedan den dagen har inte någon kille fått gå ner på mig. Jag kommer nog aldrig låta någon göra det heller just på grund av att jag blir så starkt påmind om den situationen som jag var i då. Jag kände mig så utlämnad, så ensam och framför allt maktlös. Det är en känsla som jag inte vill uppleva igen. Det var min pojkvän, någon som jag skulle kunna lita på, visst var vi unga men aldrig att man ska få bli utnyttjad på det sättet.

Så ni där ute som utsätts för detta, hur läskigt det än är, kom fram i ljuset. Visa att detta inte är okej, visa att vi är starka nog till att stå upp för oss själva. Vi måste hjälpa varandra. 

Likes

Comments

Allt är nytt, kände för att skriva a  mig lite och insåg att bloggen behövde en uppfräschning. Behövde lite mer positiv baktanke och ett nytt kapitel.
Det mesta i livet är också nytt. Jag hoppas att det är mot det positiva, men för att vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte. Har varit rätt tom känslomässigt det senaste. Vet inte varför men spekulerar om att jag har för mycket i mina tankar just nu så det känns som en försvarsmekanism. Försöker ta livet dag för dag, ibland timme för timme. Igår fann jag mig med att inte ha något planerat på eftermiddagen. Något som aldrig brukar hända, något som jag är främmande med. Jag skulle inte direkt vilja påstå att jag gillade det, inte alls. Var hemma helt själv, vad skulle jag göra? Duscha efter jobbet, självklart. Sen då? Gick in i köket, stökigt, jag får väl städa då. Städade, tog disken, tvättade och plockade undan. Sedan då? Försökte behålla lugnet, ingen ide att få panik över att man för en gångs skull inte har något direkt att göra, eller? Vad ville jag göra? Jag hade ingen aning. Satte mig och betalade räkningar, försökte fortfarande behålla lugnet (men stressen fanns där, vet inte varför, men den fanns där bak i huvudet. Stressen tinglade och pirrade i mina ådror men jag försökte att ignorera det och jag lyckades). Jag bestämde mig för att sätta på en film. Gammal disney film, nostalgi. Sedan tog den slut. Nu då? Klockan var runt sju, jag kunde ju inte gå o lägga mig nu liksom. Jag gick ner och hängde upp tvätten, satte på lite musik och gjorde iordning mat inför morgondagens arbetspass. Klockan blev åtta och jag hade inget kvar att göra, musiken hade jag tröttnat på, stressen började komma tillbaka. Jag lade mig i sängen och spelade lite på telefonen och ögonen började kännas tunga, skönt! Tog tillfället i akt, lade undan telefonen och drev bort i sömnen. Vaknade en och en halvtimme senare, killen kom hem och pussade mig på pannan och kramade om mig. Kände ingenting, ville bara somna om, men nu var jag vaken igen. Tröttheten fanns där, var hur trött som helst. Tankarna snurrade och efter 20 minuter gick jag upp. Jag blev pigg, killen blev trött. Vi gick och lade oss, jag började bli trött men tankarna lät mig inte sova. Jag tänkte inte på något så varför snurrade det? Klockan blev halv ett på natten, skit jag ska upp kvart i sex.... Måste ju sova nu. Killen höll på o somna, jag förbarmade mig över honom och sade att han inte fick somna innan mig, aldrig att jag skulle kunna somna i det tillständet med hans snarkningar i örat. Klockan blev ett, jag var nära några gånger men till slut blev det för mycket. Behövde lugn och ro, men hade jag inte det redan? Nej, killen fick gå och lägga sig ute i soffan, detta skulle inte fungera. Klockan blev halv två, jag bredde ut mig i hela sängen och lyckades äntligen somna.
Såhär i efterhand tänker jag "vad är var det för fel på mig?" men jag vet, jag vet att det alltid har funnits en anledning till varför jag alltid ser till att ha fullt upp. Jag ser alltid till att jag alltid har något planerat, gör jag inte det så börjar min hjärna gå på högsta växeln samtidigt som kopplingen är i (går det ens?).
Just nu vill jag bara hem till min kille och krama honom som ett förlåt för att jag inte kunde uttrycka min kärlek igår.

Likes

Comments

Ja som alla förmodligen redan har räknat ut så är det slut mellan mig och J. Skit trist, på vippen till att gråta hela tiden och bättre blir det inte utav att alla tittar på mig precis som att jag kommer att dö. Men trots allt så går livet vidare och hur mycket jag än känner för att bara ligga i sängen i två veckor, äta skit och bara vara så har jag inte tid med det.

Så ta tag i kragen o börja är det bara att säga till sig själv. Trots detta så har jag haft en mysig helg. Träffat kompisar, snackat, myst med hästen och börjat fixa iordning mitt rum. Det är en del att göra så det lär ju inte bli färdigt förrän till nästa helg 😅 men bra blir det!

Ni får ha det så bra så länge❤

Likes

Comments

Hjärnan ser förbi det dåliga och fokuserar på det roliga. Det är nödvändigt för människans överlevnad. Men hur kommer det sig att man ändå vill se det goda hos människor och hellre fria än fälla när det kommer uppenbara bevis om motsatsen? Hur kommer det sig att man drar sig in i samma veva om och om igen även fast man vet att det inte kommer att funka? Det är inte värt det, det vet man om, så varför fortsätta?

Försök tänk logiskt och strunta i resten

Likes

Comments

Utställningen gick jättebra. Big Cred till Nutti som var en stjärna i hantering. Trodde att hon skulle bli nervös då det var första gången inomhus och dessutom med en så här stor utställning med mycket folk och hundar, men hon skötte sig utmärkt. Kändes som att hon har växt in i själva atmosfären lite mer nu när hon växt till sig lite. Guld stjärna får hon av mig 😘

Igår blev hon Bästa juniortik med riktigt bra kritik, inget dåligt över huvud taget faktiskt. Dock blev jag då förvånad över att hon inte fick CK med tanke på kritiken men men... Man kan ju inte direkt krypa in i domarens huvud 😉
Idag blev hon andra bästa juniortik och fick dessutom CK 😍 tror det eller ej, men blir nästan gladare öven CK't än över placeringen 🤗 Även här fick hon jättebra kritik men med en notis på att hon tog lite korta steg bak, vilket vi nu kommer att börja träna på😊

Ska till utställningen med nutti imorgon med för att sitta i SWCK's rasmonter, bara att komma förbi om ni känner för det😘 Ska hålla tummarna för Marias Dalmatin och låta Nutti njuta av all uppmärksamhet.

Måste dock säga att jag är lite besviken över hela utställningen. Mycket rörigt, mycket folk överallt som trängs och är sura och några hutlösa priser på mat och dricka som ändå är behövligt under sådana här dagar. Men hundarna gör det såklart uthärdligt 💪❤ Vad gör man inte för dessa djur.

Likes

Comments

Det var en hovslagare i stallet igår som slog på skon på Warda😍 Minst sagt räddare i nöden! Sitter den kvar idag så blir det äntligen ett pass på hästryggen. Vilket snyggt jobb hovslagaren gjorde också, det måste jag framhäva 🤗 Han poängterade också att Olof min "orginala" hovslagare hade gjort ett rikigt bra jobb med Warda och att han var skicklig (detta såg han trots att det bara är två veckor kvar till helskoning😆)💪 så hands up för Olof Hannebäck, min skitduktiga hovslagare😊

Favorit i repris, mina två älsklingar❤

Likes

Comments

Igår gick telefonen varm. Multitaska så mycket under jobbet att jag inte kommit ihåg hälften av vilka jag pratat med. Planer har växt fram och jag har fått mer koll på saker och ting. Ändå så är det mycket kvar😏 Ska fortfarande försöka få tag i en hovslagare bland annat.
Vaknade föressten med många meddelanden imorse kan jag ju säga 😅 Får nog börja gå upp tidigare än 5 min innan man ska åka till jobbet för att hinna med allt och alla.

Påtal om att det är mycket som sker just nu så är jag otroligt tacksam över mina föräldrar som stöttar och hjälper mig så gott det går. Bättre föräldrar får man nog leta efter❤

Idag ska jag fixa mina fransar, hoppas mina ögon kan behålla dom denna gången. Nej men nu under vintern så har de flagnat lite vilket har sabbat fransarna och gjort att jag tappat de flesta. Sedan blir det till att åka och umgås lite med min käraste häst❤

Har ridabstinens

Likes

Comments

Var i Lanzarote med J veckan innan jul, hur mysigt som helst. Välbehövligt var det också❤ Här kommer bildbomb.

Så otroligt mysigt och skönt ställe.

Likes

Comments

Ja, ni såg rätt. Jag ska flytta 😄 Det blir en liten stuga precis nedanför min farmor i Billdal. Ska bli riktigt skönt att komma ännu närmare jobbet och dessutom få något som man kan betrakta som sitt egna. Under rätt lång tid nu har jag inte landat någonstans utan bara sovit i en säng någonstans. Antingen hos mamma och pappa eller hos J. Detta har gjort att jag känt mig konstant stressad och har inte kunnat koppla av ordentligt. Har inte riktigt haft någonstans där man bara kan titta runt och gå och små pilla och se hur man vill ha det. Så detta kommer att bli riktigt skönt😍 Kontraktet är dock inte påskrivet men inflyttningsdatumet är satt till den 1 Februari vilket är snart. Hoppas att detta blir bra och att man kan få bättre och fler rutiner. Så som jag är just nu mentalt och fysiskt så skulle jag verkligen behöva det. Får lätt magkatarr av att jag stressar och stressad blir jag oundvikligt på grund av ändrade planer 😏

Denna nöt ska jag flytta ihop med❤

Likes

Comments