View tracker

Instagram@something_yeah

​Jag är så jävla rädd att något har hänt..

 snälla må bra snälla va inte med någon annan..

snälla kom hem.. jag älskar dig så otroligt mycket.. jag vill ha dig hos mig snälla försvinn inte.. snälla snälla snälla... jag är så rädd att förlora dig så jävla rädd.. snälla kom hem snälla.. 

jag älskar dig.. snälla Wictor kom hem.. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​movie time! 

Likes

Comments

View tracker

Jag är väldigt underlig

jag säger att jag inte det gör längre och jag menar det! jag tänker inte på det och känner att jag faktiskt inte behöver det och känner att jag kan göra allt kul och slippa tänka på det och känna att jag faktiskt släpp det och kan fokusera på annat! men... ibland när jag ligger ensam i sängen och hör ett speciellt ord.. eller hör en sång.. så väcks allt det där som jag säger inte finns kvar.. och det stör mig!

När man tror man glömt allt och känner att allt är normalt igen så får man höra det där ordet, meningen eller få se allt det som gjorde att man tappa balansen från början..

jag vet inte ens själv om jag släpp det eller håller kvar

men eftersom du gjort det så är det ju bäst att glömma allt.

Likes

Comments

Måne gul önske stjärna där kom fram vart du än är 

Här i mörkret finns jag ensam och vet inte vart.. kom nu till mig..

jag fryser det är kallt ledsna tankar allt jag har kom nu till mig.. 

ni kan vll försöka att se mig? jag behöver er mer än ni tror..


ni finns bara i mi dröm..


jag hör ditt skratt jag ser dig le och jag vill va just där du e.. 

men när dagen gryr och det blir sol igen.. du försvinner .. för du är ju en dröm och när jag vaknar sen du försvinner... 

jag trodde jämt på för alltid men för alltid det finns inte mer 

så önske stjärna lyssna då du vet ju vad jag önskar så.. 

åh vad ska jag göra sen ? önskar om och om igen.. 

tänk på mig min kära vän.. 

där högt i det blå... 

Likes

Comments

Jag fattar inte.. 

bo

Likes

Comments

Sometimes I don`t feel like I belong here..

jag vill inte men jag vet redan hur allt kommer sluta på förhand!

Det blir aldrig som man tänkt och det är la mitt fel I guess men jag vill verkligen inte ge upp..

jag vill stanna kvar men jag är så jävla osäker på allt.. dom närmsta till mig går.. och efter studenten har jag nog inte någon kvar... men I guess thats good? då kan jag ju inte fucka ur någon totalt eller bara vara elak..

jag kan inte rå för det... jag är la bara det naturligt ?

jag förstår inte ens själv vad jag tänker på! ena stunden tänker jag att det kommer bli underbart och att den jag älskar mest kommer göra det med men... ska jag va helt ärlig..?

Jag vet att det inte kommer bli så jag vet att synen på mig kommer förändras och det kommer bli som allt annat att det bara dör ut.. jag.. vill verkligen inte det inte den här gängen.. helvete! folk vet inte om det men anledningen till att jag vaknar varje timme är för att jag drömmer samma senario om och om igen.. och som tur är vaknar jag innan allt går åt helvete.. Jag gör allt jag fucking kan för att det inte ska hända men lik förbannat kommer det!

jag vet det..

och.. jag vill inte det..

jag tänker kämpa ... jag vill inte ge upp.. .. ser ingen mening med att sitta och gnälla här.. för tankarna och orden kommer alltid snurra runt i alla fall ... men,,

Jag tänker kämpa tills mitt sista andetag

för jag vill inte att det ska dö..

jag vill inte att den ända i mitt liv som jag någonsin kunnat berätta allt för ska försvinna 

jag vill inte att det som får mig att äntligen kunna sova lugnt ska säga bye bye 

jag vill inte att känslorna jag känner med honom ska försvinna.. 

jag vill inte sluta prata med honom

jag vill inte att skratten ska försvinna!

jag vill inte att känslorna försvinner.. 

jag vill inte förlora min bästa vän.. 

jag vill inte förlora den bästa personen i mitt liv..

det finns så mycket jag inte vill förlora..

men.. 

mest av allt vill jag inte förlora Oliver..


Det är så jävla fucking fel att tänka så.. men jag fucking vet hur det blir! hur vet jag det? JO för att det är så det har varit i hela mitt liv...  jag vet att han inte kommer gå (mot vad han säger) men jag vill inte tvinga honom att stanna.. 

jag vet hur det går till... vi träffas första maj och sen går allt bara ner.. i en svart grop som man inte kan ta sig upp från.. vi pratar mindre och mindre på meddelanden.. sen mobil... sen skype.. och sen så blir det nästan ingenting alls.. tillslut.. blir det skilda vägar.. han säger att jag inte ska tänka så men.. när det är det ända som någonsin hänt mig när jag pratar med någon över huvud taget hur kan jag tro något annat?.. 

Jag vill... NEJ jag ska vara mer optimistisk och kämpa som ett jävla fucking djur för att fixa den jävla fucking röran jag har skapat.. 

För jag är så in i helvete fucking kär och jag vill inte släppa den känslan utan en jävla fucking fight.. 


(sorry.. jag svär ganska mycket.. ) 

öh ah just det jag gick upp klockan 06:00 och jogga om någon ville veta.

Likes

Comments

jag tycker så mycket om dig och jag skada dig..

du förtjänar det inte..

du är snäll...

underbar...

rolig...

gosig....

får mig att må bra...

jag älskar dig...

och ändå...

så gjorde jag det mot dig.. mitt hjärta är i tusen bitar.. och du krossad.. jag kommer aldrig förlåta mig själv..

du säger att det är ditt fel?

nej...

den ända som finns att skylla på är mig..

och ändå stannar du... 

jag är så ledsan..

förlåt.....

Likes

Comments

you make me so mad and i dont want to be like that .. 

Likes

Comments

I don`t even feel like a "friend" to

some people

I feel more like an option or someone they run to when they

need something.

Likes

Comments

Jag har haft turen att växa upp men både en mamma och pappa som älskar mig men nu för tiden känns det mer och mer som ingen av dom vill ha mig och samtidig ha mig på samma gång det är lite svårt att veta vad jag ska göra....

Dom båda är skilda sen några år tillbaka men dom har aldrig varit riktigt tillsammans den sista gången jag såg dom kyssa varandra var jag skit liten antagligen runt 5 -6 år eller något jag minns det så tydligt jag hade precis varit inne i lekrummet och hörde hur pappa kom in! men hans vanliga höga glada ton Hej! mamma stod och stekte mat jag kommer ihåg hur hela köket var fullt med rök som luktade riktigt illa men jag sa inget för jag visste att mamma skulle bli irriterad.. hon hade varit lite fram och tillbaka hela dagen. När pappa tog steget innanför dörren gick jag ut  köket och sa hej och räckte ut armarna för att få min dagliga kram! men jag fick ingen han sa hej och klappade mig på huvudet gick fram till mamma och kysste henne lätt och fråga var det var för mat hon gjorde och dom båda skrattade och pratade jag satte mig på golvet i hel chock jag hade aldrig sätt mina föräldrar göra så inte vad jag kommer ihåg i alla fall :O jag kommer ihåg att jag kände mig helt konstig och bara satt och stirra på dom innan jag smög iväg för att jag inte ville störa dom var rädd att jag skulle göra någon av dom arga.. 

Men det varade inte länge.. det tog inte lång tid innan pappa började jobba otroligt mycket igen.. det kunde ta upp till två veckor innan jag såg honom.. men det var inget bättre när när han faktiskt var hemma.. jag minns att jag hörde dom bråka nere i köket varje kväll.. och eftersom det inte fanns plats för mig att ha en egen säng så var jag tvungen att sova emellan dom men dom gick aldrig och la sig samtidigt.. det brukade alltid vara pappa som la sig samtidigt med mig och läste en saga för mig vilket jag älskade det var den ända stunden jag hade min pappa helt för mig själv! och den ända stunden jag visste att han inte skulle gå! ska jag vara helt ärlig minns jag inte så mycket utav min mamma när jag var liten det jag minns var att hon satt alltid och kolla på Glamore eller satt i köket och prata med någon eller stallet så klart.. jag var faktiskt lite rädd för henne ofta för hon är så..  temperamentsfull men jag älskade henne ändå! jag var mer pappas tjej. 

Men när åren gick började mer och mer hänga med mamma och blev äldre och började dra mig till henne mer och mer till slut var det bara mamma jag hade i huvudet och pappa liksom började strunta i mig mer och mer och bara bry sig om min syster som är utvecklingstörd och beter sig alltid som hon var 7-8år jag var otroligt avundsjuk men jag var mammas flicka nu och jag älskade det! och ignorerade min pappa men ... jag saknade honom .. Men det var inte det värsta varje kväll hörde jag hur dom skrek och hotade varandra och om hur båda aldrig gör något för oss barn.. jag hade en otroligt svårt tid att sova .. och brukade inte lägga mig förrän tolv varje kväll och satt och kollade på film så högt jag kunde för att slippa höra det men ibland kunde man höra en extra hög röst emellanåt .. men jag visste att det skulle vara över efter ett tag så tillslut när jag inte hörde deras röster i bakgrunden kunde jag sänka ljudet på teven och lägga mig ner för att sova men det var fortfarande svårt att somna.. deras ord brukade fortfarande höras i bakhuvudet.. 

Dagarna började bli mer och mer jobbiga hemma .. jag kände mig rätt utanför.. och det var ju inte bättre i skolan heller .. det kändes som ingen tyckte om mig.. jag blev ofta retad .. fetto, dumhuvud, ful, elak, bullen och allt sånt.. eller så blev jag bara utfryst och dom tittade bara på mig som om jag inte var värd något.. vilket fick mig att må ännu dåligare.. och jag ville berätta för mina föräldrar men jag vågade inte.. jag var rädd .. trodde alltid att dom skulle bli arga och skrika och jag hatade det.. jag hatar det fortfarande.. 

Men tiden gick och tillslut började jag få kompisar .. varför? jag kommer inte riktigt ihåg men jag vet att jag blev vän men syskonen Felicia och Melinda och dom var alltid dom "söta" och alla tyckte om dom så jag gissar på att alla var tvungna att att stå ut med mig också. 

trotts det mådde jag inte bra saker och ting blev bara värre och värre hemma och i skolan fick jag bara mer och mer blickar.. mer och mer som kollade och viskade.. det kändes jobbigt och vid 11 års ålder började jag fundera på döden och skulle jag göra det? 

jag hade alltid dom tankarna i huvudet nu började jag umgås mer och mer med min bror! vilket var helt underbart jag kände mig alltid trygg med honom! han fick mig alltid på roligare tankar och han spelade alltid musik som jag tyckte om! (eller ah oftast) och jag tyckte om att va med honom han var den ända jag kunde faktiskt lita på till 100% och kan fortfarande! Speciellt när min syster iden äldsta av dom började trakassera mig mer och mer och trycka ner allt jag gjorde.. jag tyckte verkligen inte om att va med henne.. hon fick mig alltid att må dåligt för hon berättade alltid om vad som va fel på mig och det tyckte jag inte om.. därför gillade jag Tommy han fanns alltid där då jag behövde hjälp och jag tyckte om att sitta bredvid honom när han satt och spela i flera timmar även om jag kanske inte förstod allt så var det ändå något av det bästa som fanns! för där vågade inte ens mamma eller pappa bråka där var allt lugnt och tryggt.. sen när han fick körkort med var det minst lika bra! för då fick jag ofta hänga med på bilturer och bara åka runt! men sen flyttade han.. 

Självmords tankar var vanliga nu.. dagliga faktiskt .. jag kände mig aldrig bekväm .. alltid som om jag var en slav... gjorde jag inte som någon sa så blev dom alltid sura och började skrika på mig..  faktum med att dom skrek på mig även om det inte var mitt fel.. bara som om dom behövde någon att skylla på.. men åter igen så var Tommy en räddning från allt som var jobbigt han hade ju nu skaffat hund! och behövde hund vakt! och då brukade han oftast ringa mig i första hand! och det var så underbart åka bilen och snacka både seriöst och strunt och sen väll hemma hos honom om han stannade en stund så hade vi det också skoj! och när han åket var han alltid snäll och sa att jag kunde få spela på hans dator! eller bara surfa runt! han laddade till och med ner Sims! kommer inte ihåg vilket men jag var super lycklig! och när han kom tillbaka brukade han ofta bjuda på pizza eller donken och så godis eller glass vilket som x) och ofta sov jag över en extra natt för att det blev så sent eller så orkade han inte köra men det spelade ju inte mig någon roll det var bara skönare och roligare för då fick jag ju va med min bror! 

min syrra hade fått en unge! 

Hon hade blivit med barn och vägrar att berätta vem pappan är eller vart han ens kommer ifrån! hon bodde fortfarande hemma och jag minns hur jag kunde höra honom skrika på nätterna och hur mamma skulle bli vansinnig.. men tiden gick och jag fick mer och mer ta hand om Anton och jag vet helt ärligt inte vad Linda gjorde oftast.. Men det gick så långt att jag började få modersinstinkter för Anton.. jag gillade inte att lämna över honom till henne och det kändes som jag lämnade över mitt barn till en barnvakt! så jag började sluta passa honom så ofta men det var ju inte populärt för då blev hon ännu surare på mig och började snacka skit bakom min rygg och så igen.. 

Men Tommt blev tvungen att flytta hem igen på grund av ekonomin och för att Linda skulle skaffa ett eget ställe med Anton så dom helt enkelt bytte! 

Det var så skönt! det var en stor lättnad att slippa ha henne runt omkrong och må dåligt för det hela tiden! hon skrek och var allmänt elak mot mig hela tiden.. jag hatade det.. men nu var hon borta! I typ två veckor.. 

Fortsättning kommer... 

Likes

Comments