I söndags när jag vaknade gick vi in i v 27. (26+0). Och vi är nere på 2 siffrigt på dagarna, allt känns som det gick så fort helt plötsligt.
Hade lite molande värk i livmodern (precis som mensvärk) och la ingen energi på det för tänkte växtvärk. För det känns likadant. Jag åkte till mamma och tjata och tog en kopp te och det kom lite då o då värken men ingen fara, inte något som gjorde jätte ont eller så. Åkte hem och efter ett tag fick jag ett så otroligt illamående.. Låg i soffan och ville knappt röra mig. Värken blev värre och kom o gick. I samband med värken så behövde jag ibland gå på toa med dessutom. Efter ett tag gjorde det såpass ont att jag ringde förlossningen och frågade vad jag skulle göra. Fick svaret att avvakta, ta en alvedon och gå o lägga mig. Ringa tillbaka om det blev värre. Hade barnmorske tid dagen efter så kunde ju prata med henne om det inte blev bättre på natten.
Smärtan gick över med tanke på alvedonen (har sådana 665 g utskrivna jag ska ta 2 varje kväll för foglossningen) och jag kunde somna.

På vägen till barnmorskan så fick jag lite värk igen men ingen större. kom dit. gjorde alla tester som ska göras och vägde mig och prata och förklarade att jag hade haft ont och även fått ett tryck i bröstet. Hon förklarade att ibland sätter förlossningar igång så men det var ju antagligen inte det som hände men det är inget ovanligt, Men skulle försöka hålla koll på så att det inte var sammandragningar eller förvärkar typ. (jag visste redan detta men sådant kan man ju inte gå runt o tänka) hon sa att jag kanske var känslig i livmodern bara o det kanske var därför det gjorde ont men jag skulle hålla koll på det. Blev det värre eller mer regelbundet så skulle jag ringa förlossningen.

Hon lyssnade på valpens hjärta och tyckte att hennes puls var lite för hög så kopplade på ctg mätaren som mätte henne istället och även mäter sammandragningar/värkar. Dock var det ingen fara i stort sett så blev hemskickad med order om att vila! (inte mig emot som var as trött) Men mätarna på magen var inte roliga för valpen, hon tyckte inte alls om dom och sparkade som en tok, hon rörde sig fint så jag visste att hon mådde bra.

Åker hem och vilar, tar en kopp te med Andrea och bråkar med katten, en normal dag typ. Smärtan började komma oftare och kännas mer men var fortfarande inte mer än kvällen innan så la inte mycket energi på det.
Men på kvällen sen kom det mer regelbundet. Det gjorde inte ondare, det gjorde ondare kvällen innan, men ändå mer regelbundet. Efter mycket vajande fram o tillbaka om jag skulle ringa förlossningen eller gå o lägga mig valde jag att ringa. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Ringde och förklarade att jag hade ringt igår, vad min barmorska sagt och försöka förklara hur det kändes. Efter mycket tänkande så sa barnmorskan i telefonen att hon skulle fråga sina kollegor vad dom tyckte (här börjar jag tänka att det kanske inte är så bra det här..) och jag får vänta.. Hon svarar igen och säger att dom visste inte heller.. Att hon ville ringa till deras läkare och sa att hon ringer upp mig efteråt. Jaha.. Gör du det.. Hon ringer upp o säger att läkaren vill att jag kommer in så han kan undersöka mig så får vi se om det inte är någon fara och jag kan åka hem igen eller om det behövs göras något...
Så jag och Alex sätter oss i bilen och åker in, Blir uppkopplad till ännu en ctg mätare, sen ett snabbt ultraljud och sedan ett vaginalt ultraljud. Han visar vart livmodertappen är och den är bra, inga problem. sen kom det där ordet man inte vill höra. MEN.
MEN här ser ni ett litet fenomen.. Det är antagligen sammandragningar du har. För dom trycker på barnet. Så om ni ser det dör timglas liknande formen (en svart grej som ser ut som en trekant pekar han på) Det ör din lovmoder som börjar öppna sig inneifrån.

HAHA VA?! nej.. Jag kände hur hela mitt mod gick rakt ner i golvet. Vad händer nu då? jag kan ju inte öppna mig. Hon ska inte ut än! hon ska vara dör inne ett tag till tack så mycket. Limma ihop livmodern på mig.

"Det är inte vanligt att en förlossning startar i din vecka men det händer, Så vi får kontrollera dig igen så inget mer händer. Blir något värre eller något mer händer så ringer du och kommer in med en gång! "

Jaha.. Fick en ny tid om vaginalt ultraljud onsdag. Och kroppen känns lite spänd. Jag vet att chansen inte är stor att något händer, och skulle något hända så är hon såpass stor att hon klarar sig ute i "världen" men hon är inte färdig än. Så hon får gärna vara där inne och bråka med sin mamma lite till. I skrivandes stund så börjar det göra ont i livmodern igen och jag ska äta och gå o lägga mig i sängen tänkte jag. där jag kan stänga om mig så katten inte stör mig. (jag älskar min kisekatt men fyfan vilken jobbig sak) .

Jag tvivlar inte en sekund på att det är en riktig krigare jag har där inne men. Hon får gärna växa till sig lite till..
Min dotter är redan en douchebag. Redigt kaxig och uppenbarligen en stark bebis. Hon kommer klara sig fint när hon växer upp.❤


Likes

Comments

Fick hem ett armband idag på posten från www.bynorth.org Så otroligt nöjd! Har tittat på dessa armband länge och tycker dom är så fina!

Det finns ju inte bara Diabetes smycken utan så mycket mer, personliga smycken, Så otroligt snygga och jag ahde gärna köpt upp hela lagret..
Mycket i läder.
Jag kommer ju definitivt beställa därifrån så fort ekonomin är lite mer i balans igen.
Man kan kontakta henne med sina egna idéer och det är det som gör det så speciellt, halsband med namn osv, alla stansade ytor är gjorda av aluminium.

Detta armbandet är ju dessutom gjort efter mina egna mått runt handleden vilket gör att det sitter perfekt!

kom i plastpaket, öppnade, Inslaget i ett otroligt fint paket. kändes lite lyxigt att få öppna ett paket en måndag kväll när man kommit hem 👼


Så gå in och kolla hennes sida, facebook och instagram. det är så otroligt värt!

http://www.bynorth.org

https://www.facebook.com/BY-NORTH-225345890983678/

Instagram: Lbbynorth



Likes

Comments

Igår på morgonen vaknade jag med världens ångest efter en mardröm. Jag har alltid drömt otroligt livliga drömmar och alltid blivit livrädd för dom men drömmarna man har som gravid är inte att leka med. Otroligt livliga. Otroligt konstiga eller otroligt hemska. Mardrömmarna är värst. Dom är så otroligt verkliga och jag vaknar ofta på morgonen när Alex jobbar och känner mig ensammast i världen, med en så otrolig ångest och rädsla. Och får oftast en väldig panik att Alex inte ligger jämte mig (då drömmarna ofta handlar om honom) tills jag kommer på att han är på jobbet och allt är som det ska vara... Jag rullade över på hans sida i sängen och la mig med hans kudde, täcke och hans T-shirt och somnade om.

En tripp till arbetsförmedlingen kom sen när jag hade vakant tillsammans med mamma. Med en otrolig ångest. (Var tvungen och gå dit för att få fortsatt hjälp från försäkringskassan då dom nekade min sjukpenning) .
Men nu har jag åtminstone till 95% bestämt mig för att plugga det jag egentligen ville plugga på gymnasiet. (När jag gick i nian fanns det inte i Varberg och när jag gick ur IV hade jag får dåliga betyg) Nu ska jag bara prata med min handläggare på arbetsförmedlingen och se om det går, kommer ju dock inte kunna göra det nu på en gång då jag inte kan göra det praktiska som gravid och terminerna har nog redan börjat. ska även dubbelkolla så detta finns i varberg sen, Men tänkte att jag kanske kunde börja plugga teoretiskt till nästa termin eller börja då i januari nästa år. Och det känns faktiskt otroligt skönt att se framåt och se något jag vill göra. Även om jag egentligen aldrig vill sätta min fot i en skola igen. Men en yrkesutbildning känns helt okej då det är så mycket praktiskt.

Sa dessutom till Alex att jag ville ha lite extra kärlek igår. Eftersom jag varit så ledsen. Jag hade ju i tanken att jag ville att min pojkvän skulle komma hem och krama på mig och mysa i soffan typ. (vi brukar sitt ai soffan men han brukar somna om man ska se film o sådant så vi gör inte det ofta..) Han kommer hem med en bukett Rosa Rosor och En pizza. Jag skrattade och tänkte att min pojkvän känner mig så otroligt bra. Det fick mitt humör o bli väldigt mycket bättre och även om jag inte fick mitt mys i soffan så kändes allt så otroligt mycket bättre. Och ingen ångest attack innan jag skull eosva, ingenting, otroligt skönt även om jag sov dåligt.

Har försökt filma lite mag rörelser nu på förmiddagen och det är konstigt att hon ska leva rövare där inne tills man tar fram telefonen och vill ha det på film. Då blir hon jätte stilla eller gör små rörelser som knappt syns...
Hon börjar dessutom komma åt mina revben när hon sparkar när jag sitter rakt som i soffan eller bilen osv. Inte sådär riktigt mysigt. Men än så länge har det inte gjort så ont än, någon gång typ bara. men kan ju inte påstå att det är bekvämt precis...

61,8 % gjorda. (173 av 280 dagar)
V.25 (24+4)
107 dagar kvar!

sjukt. kom också på att om 4 veckor räknas jag som höggravid. 😱

Likes

Comments

Jag älskar min Familj. Jag älskar Alex, Jag älskar Katten, Jag älskar min mage, jag älskar hon som ligger i magen. Jag trivs i mitt hem och jag trivs i min vardag. Kärleken som finns i min kropp för Alex och våran dotter är så stor så jag skulle kunna spricka. När jag vaknar på morgonen och lägger mig på rygg och känner nästan det första på morgonen hur hon sparkar på mig och jag blir påmind varje gång hon rör på sig att jag har en del av Alex med mig hela tiden. Vilket gör att nästan varje gång hon rör på sig får jag mer o mer kärlek inom mig för denna människa jag har turen att kalla min sambo. Man skulle kunna tro att vårat liv är perfekt.
Långt ifrån.

Varje morgon när jag vaknar har jag sådan ångest i kroppen. Ont nästan överallt och tårarna bränner i ögonen nästan det första det gör. (Då är dom där sparkarna en väldigt tröst ).


Jag går upp, oftast för jag är så kissenödig så jag dör vilket är något väldigt vanligt nu förtiden(haha) Hade jag inte varit det hade jag antagligen legat kvar i sängen hela dagen..

Jag möts av en katt som ska gå med mig på toa, gärna hoppa upp i knät samtidigt, går till köket o fixar något o äta o ger katten mat, vatten osv.

Sätter mig i soffan och käkar med en katt som nu börjar vakna och gärna springer runt värre än jag vet inte vad och mitt tålamod går i kras inom en minut och jag vill nästan strypa katten med en gång. (Vi har en väldigt livlig kattunge)

Timmarna som finns kvar på dagen innan Alex kommer hem brukar jag försöka fylla med att diska, tvätta, plocka undan osv osv men många dagar har jag också så ont i fogarna att jag kan inte göra det... Dom dagarna känner jag mig otroligt dålig.. Vilket jag inte ska göra! Jag kan ju inte hjälpa att jag har ont. Och det är inte hela världen om det står disk på bänken. Egentligen.

Katten springer runt som en jävla galopphäst och välter ALLT och hoppar i gardiner och grejer, ALLT MAN INTE FÅR GÖRA. Våran katt är så jävla kaxig med för han vet att han inte får göra så, det märks på honom. Men han ska jävlas och testa gränser flera gånger. Tillslut är jag så arg och så trött att jag vill sätta mig på golvet och gråta.

Framåt kl 16 när Alex slutar brukar Jax ha lugnat ner sig och ligger gärna väldigt nära och sover, Ibland ligger han på magen och spinner och hon där inne reagerar och börjar sparka, då känns det lite lättare och brukar intala mig själv att dom redan är kompisar dom två.

Alex kommer hem och det känns lite lättare, Har jag en dag där jag behöver närhet så sitter jag nästan i knät på honom hela kvällen sen, stackarn. Men jag vet också att jag kan ha dagar där jag blir nästan lite kall. Fräser och är kort i tonen, låter antagligen på mig som jag tycker han är as jobbig och inte alls vill ha honom där, och ibland känns det verkligen som jag bara vill vara ensam och stänga in mig någonstans. Men jag vill egentligen aldrig det. Det är dom dagarna jag behöver mest närhet av alla. För det är oftast dom dagarna jag känner mig otillräcklig på alla sätt och vis.

När Alex sen vill gå o lägga sig åker oftast mitt humör rakt ner i botten, om inte längre. Jag fasar för nätterna.. Nästan varje kväll. Nätterna är ju värst... Nätterna brukar bestå av ångestattacker.. Vilket vid flera tillfällen slutat i att Alex inte får somnat för han är så fin så han inte somnar när jag är ledsen, utan han ligger och håller om mig tills vi somnar tillsammans. han brukar somna innan mig men jag brukar kunna slappna av bättre efter ett tag och då är jag så utmattad av att gråtit så mycket att jag somnar tillslut ändå.

Vaknar flera gånger under nätterna, Måste på toa, mardrömmar, katten välter något, Alex flyttar på sig, Jag har ont, Hon sparkar, Ångest, Diabetes, Måste kolla blodsockret så jag kan se att hon mår bra där inne, Mår illa. Tittar på klockan, Nu ringer Alex klocka snart.
Puttar på Alex när hans klocka ringer för han vaknar inte annars.

Alex går upp, kommer in och pussar på mig, säger hejdå, går.
Somnar om.
Dagarna börjar om.


Under dessa dagarna måste jag dessutom hålla koll på mitt blodsocker. Hela tiden. Varje gång jag äter något är det en risk för henne där inne. Tog jag tillräckligt med insulin till det där? Tog jag för mycket? Kommer jag få högt blodsocker nu? Får jag ner det igen fort så hon slipper få problem med hjärtat för jag inte har koll?.. Eller får jag lågt? Hinner jag få upp det i tid då? Tänk om jag blir medvetslös? Vem hade märkt det? När Alex kommer hem är det försent, då är både jag och våran dotter borta.

Det går så mycket tankar runt omkring hela tiden. Jag kan inte jobba för jag har ont och kan knappt röra mig. Försäkringskassan nekade min sjukpenning denna gången. Vilket betyder inga pengar alls i februari.
När tankarna varje dag går fram till: Kommer Alex bli trött på detta? Att ha en sambo hemma som inte jobbar?, Försöker hon ens? (det gör jag. varje dag kämpar jag) Kommer han tröttna på att han får betala hyra o mat? Att vi inte kan göra extra grejer för vi har inte råd..? Att ha en flickvän hemma som klagar på att hon har ont hela tiden, Som tvivlar så mycket sig själv och som gråter på kvällarna..? Att bli in tvingad i ett familjeliv i 19 års ålder? Att vardagspratet består av bebisprat, mat, jobb osv. Alltid...

Tankarna i att jag inte har ett riktigt jobb gör ont. Så många gånger jag tänkt tanken att jag inte kommer kunna försörja min dotter, eller att jag kommer bli som in mamma när jag var lite, Med flera jobb samtidigt med bara någon timme sömns per dygn tills jag tillslut går in i väggen. Men jag vet att jag aldrig kommer hamna där. För jag har min Alex, min klippa. MEN. nu kommer det som jag vet är bra.

Trots så många gånger jag tänkt tanken att jag inte kommer bli en bra mamma så vet jag att det kommer jag visst. Så mycket beslutsamhet jag har i mig. Envishet. Jag kommer ALLTID att göra det som är bäst för min dotter.
Skulle Alex få för sig att tröttna och gå så skulle jag klara mig helt otroligt jävla utmärkt utan honom, (JAg vill aldrig att han ska gå men ni fattar min tanke) Jag vet att jag har gått igenom såpass mycket som har gjort mig till en så stark människa att jag kommer klara det mesta som kastas åt mitt håll. Med eller utan hjälp från andra. Jag vet att min dotter kommer få så himla mycket kärlek, Hon har redan så himla mycket kärlek från människor runt omkring henne och hon har inte ens kommit än. Och jag vet att jag antagligen kommer få så mycket karma för allt jag gjort mot min mamma som tonåring. Men jag vet att jag kommer kunna ta det och jag alltid har min mamma att be om råd sen.

Och jag vet att även om Alex backar lite ibland från allt med henne, jag förstår att det är svårt för honom att förstå att det händer och inte precis det som var hans planering med sitt liv än, Så ser jag ibland den där lilla glimten i ögonen när han ser att hon rör på sig eller när han känner sparka. Eller när hon sparkar honom i huvudet för han har huvudet vid magen. När den glimten kommer fram i hans ögon. Så känner jag att ALLA saker som går emot oss, Är små saker.
Jag älskar denna människa något så otroligt.
Och jag vet att vi klarar allt och alla motgångar tillsammans.❤



Likes

Comments

vi har haft sådant problem med vilken vagn man ska ha... Jag som är så klen behöver en vagn som inte är tung att köra... Jag har inget körkort så den ska gå o ta med på bussar och tåg, Samtidigt har vi en ganska lång sten trappa som går upp till lägenheten och ingen möjlighet att ställa vagnen nedanför så den måste kunna gå o bära upp även om jag är ensam.. Hade däremot tanken att om man hittar en vagn dom dessutom är lätt att vika ihop kan man lägga den i bilen nedanför och slippa ha den i lägenheten och bära upp den varje gång, Då det alltid står en bil hemma på parkeringen utanför.
Så vi letar och letar och hittar lite olika slags vagnar, dessutom nu på mellandagsrean är dom ju ganska mycket billigare, kände att ja det kanske är lite tidigt men vi kan ju spara pengar på det ialf.
Jag ville ju dock verkligen ha en Emmaljunga vagn och jag har ju tjatat om dessa vagnar så Alex öron nästan ramlat av. Men dom är dyra och vi ville helst om vi kunde ha råd med det ha en ny vagn och då fanns inte Emmaljunga på kartan. Hade ganska bra snörat in mig på Emmaljunga Nxt90 då jag tycker dom är otroligt fina.

Vi åkte till Falkenberg, Barnvagnshörnan i lördags och skulle titta på en crescent vi hade tittat på innan för o se vad som ingick och vad den kostade. Men tyckte när vi väl var där att den var lite tung och klumpig, vilket jag hade fått för mig att den inte var och Alex höll med lite halvt och båda kände nog i det tillfället att detta är omöjligt.. Vi går o tittar på alla vagnar som står o känner och rullar. Jag står vid Emmaljunga vagnarna och suckar lite när jag håller en NXT90 i handtaget och rullar o känner och säger en sådan är det jag vill ha, kollar priset, nästan elva tusen.... Alex pussar på mig o säger att jag får ingen sådan.
Jag vänder mig om och ser en liten vagn som ser mega söt ut. Lite lik nxt men mindre och sötare. Började känna lite på den och kände med en gång, GUD VILKEN BRA VAGN..... Tittade på priset och det var nedsatt... fortfarande mycket pengar men ett otroligt bra pris så drog tag i Alex och han fick också känna och höll med om att det var en bra vagn och den kändes perfekt men det var ett för högt pris för bara chassi och liggdel, ( vi ville egentligen ha med babyskydd och sittdel med) Men jag ville verkligen inte släppa denna vagnen då det var just det exemplaret som var nedsatt så om någon annan tar den så är den borta.. ( flera andra par som tittade på vagn) efter Alex fått mig o titta på några andra vagnar gick jag tillbaka ännu en gång till Emmaljunga vagnen och hon i kassan visade oss hur den gick o fälla ihop och byta från liggdel till sittdel och massa andra saker och jag kände mer o mer att denna vagnen är super smidig, super enkel och inte speciellt tung.

Asså ni vet känslan när man tittar på inredning till hemmet, kläder eller till datorn vad fan som helt och får känslan jag måste ha den, och jag måste ha den nu. kosta vad det vill ungefär. Jag visste inte att man kunde få den känslan av en jävla barnvagn.. Jag kände verkligen om vi inte tar denna vagnen så börjar jag gråta.... (kan ju dock vara hormonerna med..) Vi hade diskuterat så mycket om dessa jävla vagnarna att jag var så trött på att nu när vi hittat en som funkar så ska vi inte ha den Och jag sa även att jag hellre lägger lite mer pengar på en vagn jag kan känna på än mindre pengar på en vagn som kanske sen inte alls känns bra när den kommer.... Så efter diskuterande, diskuterande med våra mammor i telefonen och jag stått med ryggen upp mot Alex och vinklat upp huvudet och blinkat med ögonen, kramat honom och putat med munnen och varit allmänt jobbig så sa han äntligen okej då.
Och jag började le och fick hålla mig från att skutta fram till kassan när jag skulle säga att vi tog den!
Hon drog ner priset en hundralapp till och gav oss en liten rosa nalle efter frågat om vi ska få pojke eller flicka, och vi fick rulla hem våran första vagn!❤

Dock stog vi på parkeringen i säkert tio minuter o försökte komma på hur man vek ihop den trots att hon hade visat oss hur man gjorde... Det slutade med att Alex tryckte in chassit utan att vika ihop det och vi listade ut det hemma istället....

SÅ nu har jag min Emmaljunga! Emmaljunga Viking 😍

Likes

Comments

Jag vet knappt ens vad jag ska skriva..

Tisdag. 3/1-17

Jag vaknar av att min insulinpump vibrerar. Ingen dosering, klockan är 8 på morgonen, jag är super arg för att jag måste gå upp och fixa det då jag har ett blodsocker på 9.8 så jag kan inte somna om utan insulin.. Går upp. bytar alla slangar osv, går och lägger mig igen. Klockan ringer kl 10 och jag går upp, duschar, matar katten, sminkar mig, tittar på min serie, äter frukost. En lugn morgon. Åker tillsammans med mamma till sjukhuset där vi ska göra ett hjärtultraljud på lilla valpen i magen. Vi får vänta lite extra så det tar längre tid än vad det skulle.
Under tiden jag ligger där på "sängen" och får se hur hjärtat slår på det lilla livet som kommer gå före allt i mitt liv framöver kör en gammal killkompis till mig bil. Antagligen narkotika påverkad. (man vet inte än) '
Precis innan jag är färdig på förlossningen, så kör han av vägen i ett försök att köra ifrån polisen. Båda killarna i bilen blir förda till sjukhus.
Jag kommer hem, Jag packar upp det jag har handlat. Gosar med Jax som tycker han varit ensam för länge. Lägger mig i soffan och tittar på klockan . 15.40, tänker: Nu kommer snart Alex hem! och ler lite för mig själv. Jag älskar när han kommer hem.
klockan 15.50. Polisen meddelar att föraren avlidit av sina skador från olyckan.
Mitt liv går på som vanligt, Alex kommer hem o vi kramas i soffan, han somnar, jag lagar mat, äter. en vanlig vardag. Tar upp telefonen och ser på hela facebook hur folk delar inlägg om en bilolycka som har varit. Hur folk är ledsna för dom känner han som gått bort. Mitt hjärta dunkar fortare och fortare och hur mycket jag än scrollar och letar och läser så hittar jag inte VEM det är. Men med tanke på vilka det är som delat så tyder VÄLDIGT mycket på att jag vet ju vem det är. Paniken börjar bubbla och jag bestämmer mig tillslut att jag måste fråga.. Jag skriver till en nära tjejkompis som hade skrivit ut om det och frågar vem är det som är borta...?
Robin Magnusson.
Och jag blir lite tom. Chockad. Jag väcker Alex och säger att han är borta. Får svaret: det hörde jag någonting om innan.
Tänker: och varför säger du inget....

Jag tänker inte sitta här och skriva en hel novell om honom. Jag har inte pratat med han ordentligt på dom senaste 2-3 åren. Bara hejat eller en snabbkram om man sprungit på varandra vilket inte varit ofta då han haft anledningar till att inte vara hemma. Jag tycker inte jag har rättighet att göra det. Blir arg på alla som skriver som om dom var bästa vän med honom när man vet om att dom inte ens har pratat med han på as länge, eller bara snackat skit om honom ändå. patetiskt.

Men jag kan berätta att jag vet att han var en bra kille som hamnat på fel spår. Som alltid log och såg glad ut när jag kom till skolan i hans tröja men spelade fräck och erkände inte att han gett den tröjan till mig, När han kommit hem från behandlingshem och jag åkte till Veddige och sprang in i hans famn och han släppte mig inte.
Jag hade mycket med denna killen. Men det är längesen. Varken jag eller han är samma personer idag som då.

Så jag tänker inte sitta här och låtsats som att jag kände personen han var innan han försvann. För det gjorde jag inte. Jag kände han som han var då.

Med detta inlägg vill jag egentligen bara att folk ska tänka efter. Livet går fortare än vad man tror. En dag är folk du bryr dig om borta. Jag kan inte tänka mig smärtan hans bror känner.
Hur mycket livet kan skilja sig mellan människor som varit i samma umgänge.
Ta hand om varandra. Det är viktigt.
All respekt till familjen och vänner. Dom riktiga vännerna.

Rovvin Magnusson. Du är borta men du är inte glömd. Jag hoppas du har det bättre.














Likes

Comments

Här får ni mitt recept på choklad muffins! Saftiga och goa, inte torra som många blir, Helt klart att min dotter ska få dessa när hon blir äldre! Riktiga "Mamma" Muffins 👼

Du behöver:

1 dl kakao
2 dl socker
2 dl mjölk
150 g mjukt smör
2 ägg
3 dl mjöl
1 msk Vaniljpulver
1,5 tsm bakpulver.

Koka upp kakao, mjölk och hälften av sockret och ställ åt sidan för att svalna.
Vispa upp smöret och resten av sockret poröst och vispa sedan i ett ägg i taget.
Ta en annan bunke och blanda ihop mjöl, Vaniljpulver och bakpulver och varva sedan ner det och mjölkblandningen i smörvispet.
Häll/klicka i muffinsformar högst 3/4 av formen och sätt i ugnen i ca. 18 min på 175 grader.

Jag lät sedan mina svalna ordentligt och spritsade ut en hemmagjord vaniljfrosting på.










Likes

Comments

En lugn nyår bara vi, Katten och fin besök av vovven Stella. Gjorde en för drink, Mat och bubbel, hemma gjorda muffins med frosting och Rice Krispies bars till efterrätt och dricka ännu mer bubbel (allting alkoholfritt såklart). Och tanken slog mig att detta är våran sista nyår själva. Känns både läskigt och roligt när man tänker på det. Att om vi är hemma nästa år som idag så kan jag stå med min dotter om hon är vaken och hon får se fyrverkerier för första gången någonsin. Och att jag själv kommer ihåg en gång när jag är liten, ingen aning om hur gammal jag var. Att jag fick stå i fönstret i köket och mamma bakom mig. Och jag kände mig så himla lång, så stor! Allt var så fint och man blir glad, trygg. Jag vill ge den känslan till min dotter när hon är tillräckligt gammal för att känna den..

Att ha en vovve hemma var inte jätte populärt av Jax men bättre denna gången än förra. Förra gången vi hade hemma Stella så var han livrädd. Skrek och frästa och gömde sig i min famn. svettades från tassarna så jag var dyblöt och hade blöta fläckar på min tröja efteråt. Och jag mådde så dåligt att denna stackars kattungen skulle bli så rädd.
Igår testade vi igen så Stella skulle slippa vara ensam. Men han är kaxigare nu. Även mot oss. Namnet Jackson perfekt för honom när han kaxar sig här hemma.
Han blev rädd när hon kom men var ändå lite nyfiken på vad hon var för konstig sak. Och Stella som vet om att katter kan göra ont är lite rädd för honom.. Det slutade med att Jax gick runt och retade Stella och slog på henne så vi fick trösta Stella istället för Jax.
Men Jax var arg på mig för att Stella var där... Jag fick inte röra honom, inte krama han, inte klappa ingenting så han gick o la sig hos Alex hela tiden. Men idag har jag min lilla pojke tillbaka som ligger i knät på mig när jag ska sitta här i soffan och skriva.

Så trots att vi vid tillfällen hade tråkigt och man inte riktigt vet vad man ska göra så är jag ändå glad att det bara var vi. Få ha varandra bara. Jag är så otroligt lycklig för min familj och jag hoppas att Alex inte tyckte det var mega hemskt att vara hemma och inte göra något med sin hormon sambo som gråter för onödiga saker 👼

Jag tänkte lägga ut receptet på Muffinsen till er då detta var dom bästa jag gjort. Saftiga och mjuka och inte torra någonstans! Bästa receptet jag hittat någonsin!


Likes

Comments

Vi har tittat mycket på ett skötbord på Jollyroom.se. Det är inte så fint men väldigt praktiskt när man bor som vi gör. Vi har inget badkar och inte mycket plats på bänkar och liknande så har funderat mycket på det här när man ska bada bebis. Hittade detta skötbord som är ett skötbord men du kan lyfta av själva skötbordet och hänga det på sidan och få en badbalja! Dessutom har den massa fack för alla blöjor och alla saker du behöver ha till hands. Och i plast så det funkar ju i badrummet där man duschar och sådant. Inte så ofantligt dyrt men tillräckligt för att det är mycket pengar för oss.. På mellandags rean var den nersatt till 800:- så vi passade på o beställa den. Beställde även en Amningskudde som går o knyta runt ryggen så den inte glider runt när du har bebisen i knät. Men den gick även att knyta upp och sträcka ut så man kunde ha den som gravid kudde med! Vilket är precis vad jag behöver och har letat efter länge nu! Jag kan inte ha täcket på mig på nätterna när jag sover för jag måste stötta upp mig själv och ha täcke mellan benen och under magen osv osv då jag får så himla ont annars.... Så när denna kudden var på halva priset för 299:- så passade jag på där med efter lite pratande med Alex. 1050 kr gick båda på. Ett väldigt bra pris men mycket pengar när man inte har pengar. Fick beställt en gravid försäkring som ska betalas med för 1400 :- så där försvinner ännu mer. Har ca nu 1000 kr kvar resten av månaden och då har den inte ens börjat än... Alex har inte mycket efter han betalat räkningar o hyra o mat osv han heller... Så nu efter Jul kan det nog bli lite knapert men vi klarar oss och det är det som räknas!
Tycker man klarar det mesta bara man kämpar tillsammans.❤

Likes

Comments


Folk har pratat om att dom känt rörelser som fladder eller kurrande i magen, Inte känt något alls egentligen och har varit orolig att det ska va långt kvar eller att hon kanske inte mår bra där inne... Har dessutom moderkakan i framvägg då det kan ta längre tid att känna då den dämpar rörelser och sådant...

Har tidigare känt något som "buffar" Längst ner i magen typ när jag ligger på mage. Fått någon tanke på om det kan vara bebis som puttar på mig men ångrat mig och tänkt att det kanske bara bubblar i magen och ibland har det visat sig vara min egen puls jag känt. Men det har ändå hållit mig lite vaken och natten till söndag så kände jag det när jag låg på sidan och kröp in mot Alex. Men tänkte att det blir ju fortfarande ett tryck på magen så kanske inte är konstigt. La ingen mer energi. Dagen efter vid 17 tiden så kände jag det när jag satt vid bordet och pratade med mamma under juldagsmiddagen. Första gången när jag inte legat på mage. Började fundera ännu en gång att det kanske visst är bebis..? Kände inget mer. Åkte hem till pappa och under tiden jag satt i soffan kände jag ännu en gång, lite starkare. Det ÄR bebis. HON RÖR PÅ SIG! JAG KAN KÄNNA HENNE! sen slutade hon.. Lite besviken men glad över att jag var ca 90 % säker på att det faktiskt var hon som buffa på mig. I bilen på väg hem kände jag igen, några fler gånger. (hon gillar nog o åka bil..)
Hon rör sig ju mest på nätterna har jag märkt så när vi kom hem och lagt oss i sängen så låg jag och grejade med datorn. Hade datorn i knät och tröjan uppdragen så magen syntes. Kände henne röra på sig där inne och ser något typ POP utanpå magen? Så jag stannar upp och tittar på magen och tänker jag måste inbillat mig. Jag kände ju inga rörelser ordentligt förrän idag? Känner hur hon sparkar(??) till och samtidigt ännu en gång. POP. fort som satan. Jag slänger bort datorn och fortsätter stirra på min mage. samma sak en gång till! Smäller till Alex (råkar dessutom träffa honom i ansiktet) och nästan skriker: DET RÖR PÅ SIG!!!!! Han som blev lite tjurig för att jag smällt till han i ansiktet tittar bara på mig och vänder sig om nästan. Det tar ett tag. DET RÖRDE SIG IGEN! JAG SÅG DET! Nu reagerar Alex på att något faktiskt händer och börjar titta han också. Vi sitter tysta och tittar inget händer.. iInner tänka att hopp det är klart att det slutar när han ska titta och funderade på om jag inbillat mig eftersom jag kände att hon rörde sig. Då hon rör sig igen och det POP på magen. SÅG DU DET?! Alex ser lite skrämd ut och svarar : Ja! Det syntes ju jätte mycket! Och lägger sig ner och tittar på min mage för att kunna se igen.

Igår låg han med huvudet på min mage, Precis där hon ligger typ. Då tyckte hon nog att hon skulle sparka på pappa med! Eftersom moderkakan är i framvägg så känner jag väldigt svagt när hon rör sig men just då rörde hon sig mycket. Så även om jag kände det savgt så kände jag att hon rörde sig relativt mycket. mer än innan liksom. Vet inte om jag kände extra för att det blev ett tryck på magen eller om hon rörde sig extra mycket för att han låg där. Men sparka pappa i pannan gjorde hon iallafall några gånger. Men än så länge känner man ingenting utanpå så fick berätta för Alex att hon sparkade på honom.

Ganska mysigt att vakna på morgonen och sen efter en stund känna lite svagt att hon rör sig. Precis som hon säger godmorgon! 😍

Likes

Comments