Maskerad är kul! Få klä ut sig, låtsas vara någon annan, bryta isen på festen när man inte riktigt vet vem som är vem, perfekt!

Minns dock ett tillfälle då inbjudan angav temat blues. Jag satsade då på en egen variant av Josephine Baker-stil. Väl på plats hade andra på sin höjd en liten Blues Brothers hatt som de lätt tog av sig och de flesta var bara lite jeansigt svartklädda. Jag med mitt "skokrämsbruna" ansikte och dunvippor drog hem ganska fort.

När nu Halloween slagit som stort festtema tycker jag det är så märkligt att det som dominerar kommersiellt är blod, öpnna sår och allmänt ond bråd död. Säger det något om Sverige?

Som jag minns av amerikanska filmer och romaner så klär man mer allmänt ut sig over there. Visst finns tydliga drag av emo/vampyrigt och häxor, men det kan lika väl dyka upp en Stålmannen, en Cowboy eller en presidentkandidat tillsammans med Marie-Antoinette!

Fram för en större lekfullhet och bredd i maskerad-repertoaren. Tona ner skelett och kniv-attributen och visa barnen och vännerna att trick or treat kan vara så mycket mer än den lik(!)riktning som nu gäller.

Min mor berättade att Annandag Jul var stora festkvällen med maskeradtema på 40-, 50-talet. Får väl hoppas på renässans för den typen av firande!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments