Det första jag märkte när jag började läsa boken var att huvudpersonen, Joona Linna, inte kom med i berättelsen förens det femtonde kapitlet(sida 47). Jag tror att Kepler har gjort så för att han vill att vi ska få ett lite annat perspektiv när Joona väl träffar/pratar om dem som var med innan. T.ex hade man kanske upp fattat Anders Rönn, doktorn som arbetar på det rättspsykiatriska säkerhetsenheten Löwenströmska sjukhuset, som en sämre människa om man inte fått veta mer om hans familj och om hans jobb situation.

När Kepler skrev Sandmannen skrev han alltid i tredje person. Det var inte som att jag upplevde Joonas perspektiv utan att jag satt där bredvid dem och lyssnade och såg på när Jonna förhörde Mikael. Som att jag var en tyst skugga som kunde följa med händelserna från olika personer. På grund av detta kunde man lättare hänga med när de bytte tid eller person. Om han skulle ha skrivit boken i förstaperson skulle det blivit mycket jobbigare att hänga med.

En sak som gjorde boken lättare att leva sig in i var att Kepler beskrev miljöerna ofta och noga. Man fick en bättre känsla för situationen. Detta gör att man får en bättre läsupplevelse.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Boken var gastkramande redan från första sidan, man slets in i Joona Linnas värld med sådan kraft att man knappt märkte att tiden fortsatte gå. Det sättet Kepler skrev på får en att känna en sådan inlevelse att man nästan tappar andan. Detta gör att det är väldigt svårt att lämna ifrån sig boken, på gott och ont. Här är ett smakprov på keplers spänning.

Sida 5: Det börjar susa och svirra när ett nattåg närmar sig den två kilometer långa bron. Den unge mannen vinglar till, sätter sig ner på spåret, men kommer sedan upp igen och fortsätter gå. Luft stöts framför tåget och sikten skyms av snörök. Traxx-loket är redan mitt på bron när föraren upptäcker mannen på spåret. Han signalerar och ser hur gestalten håller på att falla, hur han tar ett stort steg åt vänster, ut på det mötande spåret och får tag om det tunna räcket. Kläderna fladdrar på mannens kropp. Bron skakar kraftigt under hans fötter.

Men i början kan det vara lite krångligt att förstå hur de olika personerna och tidpunkterna hänger ihop. Men ett par kapitel senare så faller bitarna på plats och boken blir fantastisk.

Likes

Comments

det var en man som stod på en järnvägsbro när ett tåg kom. tåget stannar och ringer ett polisen så dom får spärra av bron. polisen skicka honom till en sjukhus efter händelsen.

Likes

Comments

Lars Kepler är en pseudonym som används av författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De använde pseudonymen för att deras böcker inte skulle dömas utan förutfattade meningar.

Alexandra och Alexander har länge velat skriva en bok tillsammans. De gjorde ett försök med en barnbok och ett teatermanus men båda texterna hamna i papperskorgen. På grund av att de inte kunde samsas om en språkton på texterna.

Lars Keplers böcker blir publicerade i nästan sextio länder och hans böcker är utgivna i fyrtio språk. Lars Keplers böcker har alla nått säljarettan inom böcker i Sverige. 2010 fick Lars Kepler priset för Årets författare.

Alexandra Coelho Ahndoril föddes 2 mars 1966 och växte upp i Helsingborg. När hon var liten var hennes dröm att bli skådespelare. Hon kom in på teater högskolan i Stockholm, men hoppade av när hon märkte att det inte passade henne.

Alexander Ahndoril föddes 20 januari 1967 och växte upp i Upplands Väsby. Han har skrivit böcker i stort sett hela sitt liv. Den första boken han skrivit publicerades 1989 och hette Den äkta kvinnan.

Likes

Comments