Vagnarna skramlade och gnisslade mot spåren och Tao ryckte till. Han svävade några sekunder i luften och såg änglar och demoner, han kände igen demonerna för de hade han sett i verkliga livet. Han vaknade när hans kropp slog i bänken.
vad hade väkt honom? Han såg tåget som bromsat in och förarmat sig att han inte läst mer noggrant på ankomst-tavlan. Det var en Rutin som Tao hade. Han kollade varje kväll på ankomsttavlan för att se på vilket spår natttågeten kom in på, och valde med omsorg de som skulle stå tomma, så att han kunde sova ifred. Du kanske undrar hur ett gatubarn i Manila metro kan läsa? Det undrade Tao också. Han hade aldrig reflekterat över det, utan han kunde det bara. Läsa alltså.

Han hade varit säker på att han valt rätt spår denna kvällen därför tittade han fundersamt på tåget som just stannar på perong 4. Ett gammalt tåg, vagnarna satt var för sig. Tvingade passagerarna till att stanna i sin vagn. Dörrarna öppnades men ingen steg av. Vilket var konstigt. Manila metro var kärnan av det som var filippinernas hjärta. Venen som pumpade ut allt blod i stadsdelarna.

Dörrarna på vagnen längst fram verkade ha fastnat och Tao kunde se två händer som försökte dra upp dörrarna. De glad sakta upp och ut steg en gestalt som Tao inte kände igen. Han kunde inte vänja sina ögon vid den och hans hjärna började arbeta på högvarv för att känna igen gestalten han såg. Gestalten stod i profil mot Tao och började gå mot utgången.


"up sa iyo! "

upp med dig.







Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Manila, 2030

Tao plockade försiktigt med stenarna. En, två, tre. Tre stenar samlades i hans lilla hand. Han tänkte på den dagen han hade skurit sig på en sten. Händelsen hade lämnat ett ärr i hans hand, och en känsla av välbehag i hans inre. Sen dess hade hans försökt få händelsen att upprepa sig, än utan framgång.

Tao sitter på trottoaren, mitt i Manila metro. Smuts från bilarna skvätter upp på honom, men de märker han inte av.
Det var mycket Tao inte märkte av. Han märkte sällan hur förbipasserande tog några steg åt sidan när de gick förbi honom. Han märkte sällan vilken påverkan han hade på människor. Hur de tittade, pekade och förundrades.
Tao levde på gatan i Manila. Han förstod inte hur han hamnat där, men det gjorde honom inget. Tao hade förstått att han inte behövde veta, för det fanns inget att förändra.

Han rycker hastigt till när en skål med lis kastas på honom. som till en hund. Tao lyfte blicken för att se vem som ville ha hans uppmärksamhet och kunde inte låta bli att notera hur personen framför honom grimaserar när deras blickar möts.

Tao släpper stenarna, lyfter händerna mot varandra och bugar snabbt med huvudet.
Han söker med blicken för att se om något av liset går att rädda. Han använder sina fingrar till att skrapa på den heta asfalten, han nyper till med fingrarna och får upp en blandning av lis och grus. Han sätter fingrarna till munnen och tuggar sakta, i munnen låter hans liset smälta och sorterar ut gruset som han sedan spottar ut. Han upprepar det här två gånger.

Tao tittar på klockan på bussterminalen. 11:13.
Tao hade en gång hört att vid varje gång klockan hade samma timvisning som minutvisning kunde man önska sig något.
Nu hade liset gjort att han missat 11:11.
Han önskade samma sak varje gång.


Likes

Comments

om o om o om igen, hamstern
om igen , hamstern
en runda till, hamstern
spring hamstern, spring

ibland e de som att hjulet sitter fast
det enklaste livet, den simplaste uppgiften
runt, runt, runt


jämförde mig me Jolin hela texten, så d e inte från hjärtat

Likes

Comments

Luften som fyller mina lungor är kall. Kall och krispig. Mina steg är lätta, påväg mot baren. Jag har självförtroende när jag beställer, trots att jag är sjutton år. sjutton år och tuff som sjutton. Vi är på Sense vid Gamleport, jag och min vän. Vi skall strax möta en kille som ska fixa in oss på Berså. Tiden är knapp, därför dricker vi snabbt.

Vi går med osäkra o nyfika steg över gatan till Berså och vi möter killen som ska fixa in oss. Några timmar senare står jag bakom hörnet mot Avalon och spyr så kraftigt att jag kissar ner mig. Jag ser killen som har fixat in oss, han ger mig en blick. Jag skäms över att jag blivit påkommen.

Vi är en lokal vid kronhusbodarna. Killen som fixade in oss på berså repar här med sitt band ibland. Jag, min vän och killen som fixade in oss ska sova här. Först röker vi gräs.
Det är en källarlokal utan vatten eller värme.



Likes

Comments