Idag är en lite lättare dag än igår. Jag känner att Venlafaxinet är mer eller mindre borta då jag inte är lika yr eller har utsättningssymtomen längre som jag tidigare skrivit om. Det mesta känns fortfarande tungt och svart, men det är så skönt att bli av med de fysiska problemen man haft under tiden jag gått av dom. Kanske man kan börja bli människa snart? Satt och funderade på det här med arbetsträning som jag berättat att min läkare tycker att vi ska börja diskutera i slutet på januari, och när jag började tänka på det idag fick jag panik. Jag är inte redo. Jag klarar inte av att jobba än. Jag klarar ju knappt av att gå själv ibland och hämta posten? Men men, det är väl något som kompisen sa förut, att jag får ta det då, och min läkare har varit så bra hittills och hon är väldigt mån om att dom inte ska stressa fram någonting. Utan när jag är redo så finns chansen, och det känns samtidigt skönt.

Annars inga större planer i helgen mer än att försöka sova ikapp 😂 inatt somnade jag 4 och vaknade vid 9 helt slut. Som tur var skulle jag ingenstans förens vid 2 tiden så jag har tagit det lugnt hela förmiddagen, men det känns när man knappt sover 5 timmar i sträck längre på nätterna. Mittazapinen hjälper till en viss del, den gör att dom timmarna jag faktiskt sover är rätt bekväma, men det får mig inte att kunna sova mer. Så min plan blev helt plötsligt nu att gå och lägga mig, får bara busa ut lite energi ur Doris först 😂

Hon är så rolig asså! Doris är verkligen den mest personliga hund jag haft, inte nog med att staffar i sig har en underbar och stark personlighet, men Doris är utöver det vanliga haha. Jag kan ibland sitta och stirra på henne hur söt och dum hon är haha! Men hon är duktig lille skruttan, hon blev 4 månader förra veckan, och kan nu skall, ligg, sitt och high five. Något som jag tycker är viktigt med hundar är att lära dom att vänta. Man får be om lov först. Därför lärde jag givetvis Doris direkt med att sitta och vänta framför matskålen tills hon ger mig ögonkontakt och jag säger varsågod. Detta är så bra i alla situationer! Hon lär sig att inte tugga i sig vad som helst, för jag har inte sagt varsågod.

Något vi just nu övar på är att stanna kvar, och givetvis kommandoträning hela tiden. Hon är faktiskt dunder att ha lös och går aldrig ifrån mig mer än någon meter, men det är ju det, att det är så skoj när det kommer folk på gatan, och alla i hela världen vill ju pussas med Doris liksom? Haha ja hon verkar tro det iallafall.

Nä hörni, nu ska jag värma på lite glögg och gosa ner mig i soffan framför en film, kan ju hända att man råkar slockna med 😂

Vi hörs!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

God eftermiddag alla fina läsare! Jag har återigen haft lite blogguppehåll då det varierar väldigt mycket dag för dag hur jag mår. Det är dag 6 tror jag med bara citalopram istället för Venlafaxin, och jag är nere i det mörkaste mörker. Jag vet att det blir en dipp ned innan det går upp, men nu får det fan vända!

Någonstans i mig känner jag ändå hopp, och det har jag inte känt på många många månader. Jag får nog försöka leta upp den där känslan och dra fram den lite mer.

Förövrigt så väntar jag på mina glasögon, som jag helt plötsligt känner av att jag behöver typ hela tiden! Haha så sjukt att bara för man vet att man har ett problem nu, så kan jag knappt blogga på telefonen för jag får så ont i huvudet, hur som helst så ska det bli väldigt skönt att få hem dom!

Ekonomin är fortfarande åt helvete, vilket suger lite såhär innan jul. Men mina försäkringspengar ska komma den 22, så då är det ut i sista sekund! I vår familj spelar vi julklappsspelet för 100kr per person, och så drar vi varsin personlig present för 300kr. På så sätt umgås vi och spelar spel, men man får ändå något eget uttänkt just till sig själv :)

Nä nu ska jag fortsätta med tvätten, är fan stolt att jag orkat tvätta idag, hör ni hur det låter eller? Tur jag har min fina man.

Vi hörs!

Foto: Ida Carlsson

Likes

Comments

Varit ute och fotat lite idag i den vackra snön, så här har ni lite färska bilder på Doris :) Hon är nu 4 månader, har ett litet underbett och är helt fantastisk! Ibland blir inte bilderna som man tänkt sig haha!

Vi hörs!

Foto: Ida Carlsson
Foto: Ida Carlsson

Likes

Comments

Jag har sedan jag fick veta att E skulle in, och sedan jag startade denna bloggen sökt mig till folk som är i samma sits som jag. Det har varit skönt att veta att man inte är ensam, det finns folk som vet PRECIS den känslan du beskriver. Jag har funnit väldigt många fina människor, redan!

Idag och någon gång framöver tänkte jag dela med mig av andras erfarenheter och historier. Alla är anonyma, och detta inlägg är för att berätta hur allt går till, och vad man går igenom som par. Det är många där ute som tror att man åker in, får ringa när man vill, får besök en gång i veckan minst osv, men det är en hel del mer än bara det..

Här kommer första historian:

"Allt var ett enda stort kaos, både ekonomiskt och runt om. I början kändes det som att jag hade kommit till helvetet på jorden. Vad ska man göra? Där Stog jag själv med vår dotter, inget jobb, otroligt trasslig bakgrund med missbruk och kriminalitet och det kändes som att ingen människa i hela världen förstod hur vi hade det.

Bland det första jag gjorde var att ansöka om öppenvård för att kunna fungera och att inte hamna i missbruket för att kunna finnas där för min dotter. (Denna insatsen tog 6 månader att få och då hade jag redan fallit tillbaka)
Sökte även råd från socialtjänsten när dom gjorde utredning (kriminalvården skickar alltid en orosanmälan när barn är inblandade) men dom visste inte vad som fanns. Där Stog vi när vi behövde samhällets hjälp som mest men ingen visste vad som kunde göras.


Efter cirka 1 vecka fick jag hem samtyckesblanketten till telefon & besök, sammanlagt tog det ca 1 månad från det att han blev häktad tills vi fick ha telefonkontakt.
Alla samtal den intagne gör till sina anhöriga bekostar den intagne själv, med en lån på 10 kronor i timmen och ett telefonkort som kostar 20 kronor kan man ju själv förstå att pengarna där inte räcker någon längre stund. Jag skickar varje månad in minst 2000 kronor till min man, vilket gör ekonomin extremt ansträngd då jag först förlorade en hel inkomst, sen ska jag även betala ännu fler utgifter än vad vi hade med 2 löner vilket gör det till en ännu jobbigare situation.
Alla i min närhet skriker ”lämna honom”, men man kan inte lämna en människa man älskar för att personen har gjort ett dåligt beslut.
Mitt i allt kaos lyckas man endå få ihop vardagen på något sätt.
För min del har det inte spelat någon roll att personen jag älskar sitter inlåst över 50 mil ifrån mig och det enda vi har är telefon och brevkontakt, på något sätt är det skönt då man alltid vet var personen är.
Bland det värsta som finns är när personer säger ”ja men har man gjort ett brott kan man gott sitta där och ruttna” NEJ jag tycker inte att min man förtjänar att sitta i fängelse trots att han har brutit mot lagen. Tyvärr gillar kriminalvården att köra sitt egna race och tänker sällan på dom anhöriga även om det verkar som det på deras hemsida.


När vi fick vårt beslut om besök trodde jag dom skämtade, 30 minuters bevakat besök 1 gång i veckan utan någon som helst kroppskontakt. Hur kan dom tycka det är humant? Min man fick sitta 1 meter från sitt barn och bara kolla på henne för att kriminalvården ansåg att det är en säkerhetsrisk att han ska få röra sitt egna barn som var 1 år gammalt!
Tyvärr lyckas kriminalvården knäcka många, men det är Många dom inte lyckas knäcka och jag beundrar er alla!
Tyvärr knäckte dom mig till den punkten att jag tog återfall, förlorade min dotter och inväntar själv ett fängelsestraff.
Men på något sätt vet man endå om att allt kommer bli bra, vi är många personer i samma situation och tillsammans är vi starka!"

Vi hörs!

Likes

Comments

Jag tänkte idag skriva ett inlägg om en del information angående stöd till anhöriga vid fängelsetid. Som ni nu vet så ska min sambo in i fängelse. Han kommer sitta effektivt 2.2 år, dvs han fick 3.6 år. Jag startade denna blogg dels för att försöka hjälpa och stötta andra i samma situation som jag, samt för att jag vill visa er alla vad vi har för hjälp i Sverige idag, och hur man som ensam under tiden ska klara sig på detta.

Jag är också sjukskriven vilket gör att jag inte har tillgång till min fulla lön, så all hjälp man kan ha rätt till, är en god hjälp. Hur klarar sig ensamstående föräldrar under tiden? Hur klarar sig en ungdom när pappa åker in i fängelse i 3 år? Hur mår mamma när sonen sitter inne? Allt detta och mer kommer jag i olika inlägg att dela med mig av, samt tipsa er om den hjälp som finns. Tillsammans kan vi hjälpa varandra, och framförallt stötta varandra.

Idag tänkte jag tipsa erom olika föreningar osv man kan vända sig till för antingen stöd eller hjälp.

Barn och unga.

Övriga

Anhörig till person med missbruk eller beroende

  • Al-Anon www.al-anon.se En världsomspännande organisation för familjer och vänner till alkoholister

Tankarna som har snurrat den senaste tiden är bara varför vi inte får reda på någonting. Ingen inställningstid, ingen ort, ingenting. Man blir lite seg i huvudet av att gå och veta att ens stora kärlek ska vara ifrån en så länge, men man vet inte hur lång tid man har kvar tills den dagen.

Vårt förhållande är jag absolut inte osäker eller orolig för. Jag vet att jag ska leva med E, det bara är så. Och det bästa av allt är att jag verkligen vet att han känner precis likadant. Jag är inte orolig för att vårt förhållande ska dö under tiden, snarare tvärtom. Men det är just det att vara ifrån varandra så länge, och att missa att göra så mycket som ett par. Bara tanken på hur mycket jag kommer sakna honom gör mig rädd, det räcker ju att han är iväg ett par timmar ifrån mig så är jag helt tom utan han haha. Men man får se det för vad det är, han fick oturen att råka vara med om saker, som nu har suttit han i denna sitsen, så det är bara att betala igen. Som tur är så är vi ju inte helt ifrån varandra hela tiden och det känns skönt :)

Vi hörs!

Likes

Comments

Jag är såååå trött hörrni, en propp gick i huset i förmiddags, och jag har precis NU fått iordning på det.. Huset vi hyr är inte så iordning, så även proppskåpet en enda röra. Jag hade inga nya proppar heller så har fått stå och leta ut vilken av alla 50 proppar vilken som är vilken och går vart, sätta på strömmen igen, springa in och kolla vad som fortfarande inte funkar, tillbaka igen, stänga av strömmen och ta nästa propp.. Hade jag haft nya hade jag bytt alla istället, men icke sa nicke, idag skulle det vara på den svåra nivån.

Vi har inga element hemma, och det finns en vedspis som är i ett rum där värmen inte kommer ut så fort till resterande rum, så det är rätt kallt hemma. Eftersom vår ekonomi är så sträng just nu, så har vi inte kunnat köpa värmeelement heller, och vår hyresvärd "ska göra det". Men vi har fått låna en värmefläkt av en polare så har man den nära blir det varmt och gott :) När man nu gått i över 4 timmar utan värme så är det räääätt kallt här hemma haha. Är ett gammalt hus med mycket drag i så att det snöar ute har inte hjälpt till idag ;)

Nåväl, jag skulle ju ut och fota idag men det har fått blivit flyttat tills imorgon, nu ska jag fortsätta med städet som fick sig en lång paus. Här har ni Doris på 4 månader med sitt lilla underbett :)

Vi hörs!

Foto: Ida Carlsson

Likes

Comments

Godmorgon måndag. Dag två med enbart citalopram istället för Venlafaxin. Jag mår faktiskt okej, känns skönt att inte må åt helvete utan iallafall att det håller sig lite på ytan. Så jag hoppas verkligen det håller i sig. Idag ska jag och Doris ut och busa i snön, hon bara älskar det! Det blir lite fotografering och redigering under dagen så håll utkik ikväll så kommer det lite nya bilder :)

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej alla! Idag tänkte jag tipsa er som gillar hår och skönhet om en sida som heter Xbeauty. Just nu pågår en kampanj där du får köpa 3 saker för priset av 2, och det finns även fina erbjudande varje dag i julkalendern.

Gå in och kika så kanske ni hittar något för er :) Här är ett par produkter jag älskar! 

Vi hörs! 

Likes

Comments

Jag tänkte börja med något som jag kallad månadens tips för oss fattiglappar 😂 Jag tänkte helt enkelt i slutet på varje månad tipsa er om något jag köpt, som är prisvärt och bra för oss med ”fet” ekonomi 😂

Novembers tips får komma idag, ett par dagar försent, men vad gör det :) Idag vill jag tipsa om en högtalare jag köpte förra veckan. I vår bil vi lånar kan vi inte lyssna på telefonen eller radio, utan bara cd. Och hur många cd har man idag tänker ni då? Ja precis, vi har EN! Nu har vi fått låna denna bilen ett tag och det börjar bli sååå tröttsamt att lyssna på samma cd om och om igen, speciellt när man älskar musik så mycket! Då köpte jag denna lilla högtalare som vi nu har i bilen, den är inte stor och definitivt inte dyr, men ger ett bra ljud för att vara en sån liten sak :)

Bluetooth högtalare ifrån Rusta, för 69kr!

Vi hörs!

Likes

Comments

Hallå alla där ute. Idag en en seg och trög dag. Ont i hela kroppen efter årets panikattack igår..

Jag och E åkte till Stockholm igår med en polare och hämtade en till bil. Tyckte det var så gött förra gången att åka iväg och tänka på annat och sådär. Väl i Stockholm så kommer panikattacken. Jag vaknade med ångest igår och kände att den låg nära hela dagen, men inget jag var jätte orolig över.

Jag körde en bil och E satt i den andra bakom mig, han märkte att jag började köra lite vingligt och ringde upp för att kolla läget med mig, rätt hade han då jag precis hade börjat känna av attacken. Jag sa att vi måste stanna för jag börjar bli svimfärdig och händer, ansikte och tunga började domna bort. Vi stannade in till kanten och där bröt helvetet lös. Det var på riktigt den värsta panikattacken jag haft, jag var mer eller mindre paralyserad och hyperventilerade emellan tårarna som sprutade.

Igår var en sån attack då E fick bära mig därifrån. Benen vek sig och jag höll på att svimma hela tiden. Han bar mig till sin bil och satte sig med mig. Efter vad som känns som en evighet så bestämde vi oss för att börja köra. Jag satt brevid och E satt och lugnade mig hela tiden. Han är riktigt bra den asså! Under bilfärden så fortsatte intervallerna av attacken och E blev riktigt rädd faktiskt. Jag får andningsuppehåll ibland bör jag får panikattack, och det är inte roligt! Speciellt inte för den som är med då jag är så väck i huvudet att jag inte hör att han säger andas Ida, andas!

Tillslut kom jag till den sista droppen, jag orkar inte mer. Jag skrek emellan tårarna att jag orkar inte mer! Jag orkar inte må såhär mer. Jag har ingen energi kvar. Jag är tom..

Vi hörs!

Likes

Comments