Header
View tracker

Idag, kl 05:45 kommer jag lämna min lägenhet med 4 väskor som är supertunga och gå till bussen. Jag ska nämligen till Norge med klassen, till Hitra mer exakt. Jag är orolig, och otaggad och nervös för det är något som bara inte känns rätt. Är inte så intresserad av en vecka i Norge där vi bara ska fiska rent allmänt, och ännu mer otagg när man inte kunde säga att man inte ville åka med. Och extra lite otagg när de gav oss fel information så praktikersättningen som står på min INLÄMNADE lapp är fel, för att lärarna sa fel till oss och vi får lösa det när vi kommer hem igen. 

Enligt någon tant i mataffären var det dessutom 99% säkert att tullen kommer stoppa oss och typ be oss ta ut våra väskor, och det verkar ju megajobbigt. Läste dessutom att man inte fick föra in potatis i landet (?) och rätt många har potatis med sig (inkl jag) så hoppas typ att de inte tar den bara. Lärarna sa trots allt åt oss att köpa så mycket som möjligt i Sverige och inget om att man inte fick ta med sig vissa varor. Dålig information om de stjäl min potatis!

Behövde bara ventilera lite tankar. Kommer sakna bf så fruktansvärt mycket. Orkar inte ens.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Eftersom jag nu går i trean på gymnasiet är jag i full gång med gymnasiearbetet, och igår tog vi upp två ryssjor med ca 30 strandkrabbor i. Men vår fantastiska tur så hade havstulpaner och annat täppt till filtret till hela labbet så att vattnet inte kunde rinna igenom ordentligt, detta orsakade syrebrist i alla akvarier, inklusive våra två fyllda med krabbor. Blev därför ditringd idag av vår lärare som var orolig att många hade dött och ville att vi skulle rensa våra akvarier lite, vilket vi nu fick göra. Nästan 50% av våra krabbor dog av syrebristen, och nu är de resterande fördelade på 3 akvarier för att de inte ska dö om det blir dåligt med syre igen. På måndag blir därför det nya tag och fler krabbor ska upp. Vi får se hur det går.


Likes

Comments

View tracker

För tillfället sitter jag i mitt rum och gömmer mig för våra gäster då jag inte är på humör för att träffa folk, men måste väl gå ner och hälsa någon gång, i alla fall om jag vill ha något att äta idag, haha.


Likes

Comments


Du går ner till den lokala mataffären och väljer ut all sprit du kan önska dig till förkröket, köper det utan legitimation och går upp till hotellet för att starta kvällen på bästa sätt. När klockan slår runt elva är det dags att dra sig.
Du går längs bargatan med dina vänner och erbjudande efter erbjudande försöker fånga dig, trots att det alltid är samma: Köp en drink och få tre shots + vattenpipa och champagne Du väljer en av barerna, sätter sig ner och väljer din drink. Äckliga shots radas upp framför dig och du tänker "inte den här igen" och sveper den. Musiken dunkar i bakgrunden och kväll blir natt, plötsligt trängs du bland svettiga människor som dansar med drink i hand och skvätter över allt och alla. Musiken som spelas samma låtar om och om igen samtidigt som alla sjunger högt till refrängen med händerna i taket. Du tror att det är overkligt, har ingen koll på vad du lagt ut på sprit och fortsätter dansa till tidig morgon innan du snubblar hemåt och däckar i sängen. Du vaknar med huvudvärk och dagen börjar om.

// Är du å andra sidan inte den som älskar alkohol och känslan av att berusad kommer kvällen se ungefär likadan utom förutom att du går dit med inställningen att det kommer bli roligt, beställer en drink eller två och tar en shot för laget. När dina vänner dansar som en galning är du medveten om hur fulla de är, om alla drinkar du får kastade på dig och hur blött det är på golvet. Du är dessutom den som alltid måste följa dina vänner på toa, för ingen annan kan gå rakt.

Det är ungefär så dagarna kommer se ut om du åker på festresa till Rhodos med dina vänner, men det är så mycket mer än det. Badandet, skratten, de sena kvällarna och utsikten. Är du ingen festmänniska? Haka inte upp dig vid det, men ta reda på om det är en umgås-resa eller en festresa innan du bestämmer om du vill åka eller ej.

Personligen är jag inte det, jag dricker inte för att bli full och jag avskyr känslan att inte ha kontroll. Detta var ingen resa för mig, och jag skulle inte göra om den, men jag ångrar det inte. Det var en upplevelse, vissa kvällar hade jag jättekul, andra inte. Jag fick se lite av Grekland, fick se en död fisk i havet, alla turister och uppleva hur fest är när det är fest, även om det inte är min grej. En dag när jag är mer öppen för alkohol kanske jag ger mig på det igen, men inte än på ett tag.

Under veckan jag var där lyckades jag få ytterst lite färg även om jag verkligen försökte, många skratt och lite äventyr. Vi kollade runt i den äldre delen av staden och jag tog en hektisk tur till sjukhuset klockan 4 på morgonen. (En vän trilla och slog i huvudet, lång historia utan särskilt mycket spänning. Allt var bra)

Detta var verkligen en resa där jag som person utvecklades, då jag har extremt svårt för att släppa kontrollen grät jag inte bara på väg till flygplatsen utan jag fick panik när bussen som skulle hämta oss från hotellet inte hade information om vilka som skulle på den och nästa. Sedan var det strul på flygplatsen för de hade samma incheckning för flyget till Göteborg och det till Oslo. Sjukhuset ska vi inte en prata om, det läskigaste jag någonsin sett. Inga toasitsar, de hade en säkerhetsvakt på sjukhuset som om det skulle utbryta skottlossning när som helts och läkarna gav ingen information som helst utan lät oss bara sitta och vänta på bättre tider. Då mina kontrollbehov är jag rätt stora fick jag panik, började gråta och höll på att svimma. En lärorik resa säger jag er!

MEN det var kul, det bästa var de sena kvällarna med älsklingen, men aldrig igen säger jag bara.

Likes

Comments

Jag är sjuk och eländig och vet inte ens vad det är för fel på mig så tröstäter chips. (Och tröstkollar på bilder)

Likes

Comments

De första 7,5 månaderna av 2015 var jag mentalt redo för ett år utan en av de underbaraste tjejerna jag träffat i mitt 18 år långa liv. Jag hade noga planerat in reserver för allt, inte en reserv för henne, men någon som lite halvtaskigt kunde ersätta de väsentliga delarna för överlevnad. Men sedan hände något, när jag väl satt där med min reservplan, och jag insåg att det inte skulle ersätta något alls.

Lisa har varit en självklar byggsten i mitt liv de senaste två åren, så självklar att man ibland liksom glömde av vad man hade. Vem umgicks jag med efter skolan? Vem valde mig automatiskt i projekt? Vem ställde alltid upp för mig oavsett? Jo, min finaste och raraste Lisa. Det låter lite som att hon har dött, men jag kan försäkra er om att hon lever, bara cirka 20 timmar bort med flyg.

Så nu när skolåret har börjat inser jag hur defekt min plan var, och hur mycket hon tillförde i mitt liv. Jag har aldrig riktigt gillat skolan oavsett, men jag har alltid haft Lisa där på ett hörn för att göra det bättre. Nu när hon är ute och upptäcker världen på egen hand är jag fast här, och inser att det är rätt jävla ensamt. På lektionerna, rätt jävla tomt bredvid mig, på rasterna, rätt jävla tyst bredvid mig, efter skolan, återigen: rätt jävla ensamt. Den fantastiska pusselbiten som en gång fanns, är inte längre där. Jag ska ta studenten utan min bästa vän, jag ska överleva matte 5 utan henne och alldeles för många veckor utan att någonsin få träffa henne.

Så, även om jag sitter här och är lite depp över min egen situation så är jag minst lika glad för hennes. Hon får uppleva världen, ett nytt språk och en ny kultur. Hon får som ett extra liv, i sitt liv, och jag kunde inte vara gladare, men heller inte ledsnare. Jag minns alla gånger vi skrattat och pratat om märkliga saker, vi har liksom gjort rätt mycket tillsammans. Kanske inte typ "woho vi rester bort" eller gjort riktigt galna saker tillsammans, men 3/4 av två år har i spenderat i princip varje dag tillsammans. Man saknar det rätt mycket när man inte har det kvar.

Men till sist, innan tårarna rinner för mycket tänker jag avsluta med att säga att även om det är svårt nu, så vet jag att hon har det minst lika jobbigt. Och om ett år, då ses vi igen. <3

Te quiero.

Intresserade av hennes resa? Kolla här: http://lisauruguay.blogg.se/

Likes

Comments

Det har gått en sommar och en halv, men återigen sitter jag här. Sommaren har för mig varit lite av en reality-check och en chans att bearbeta det som lämnas ska - på något vis. Det var mitt sista sommarlov, för evigt, och min sista tid där jag inte behövde bli vuxen. Det låter kanske lite dumt, vadå du är 18 och är inte vuxen än? Nej, men när mina två sista terminer är slut måste jag bli vuxen. Jag måste bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv, om jag ska studera vidare eller börja jobba. Det var liksom sista sommaren att vara ung.

Men för att dra en kort summering av sommaren så var det blandade känslor, återförening med fina gamla vänner, Rhodos (inlägg väntar) började övningsköra tillslut, farväl av min Lisa (tears - å kommer ett inlägg om det med) och 2-årsdag med bf. Ungefär det.

Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om det, för jag minns knappt sommaren. Minnet kanske bara sviker mig för dagen, förbereder sig inför skolan imorgon typ, haha. Så nu är livet åter till det vanliga, skolan började i tisdags och jag har redan 3 läxor man ba "wiho fuck my life" ungefär. Så ja, jag tänker nog lämna detta här och fokusera på nästa inlägg. Pusshej

Likes

Comments

En sak ska jag säga er, mina vänner: Stack the fuck away from the sun. (Soleksem, it's no fun)

Likes

Comments

De senaste tre dagarna har min kropp befunnit sig på tjärnö, mer exakt på Sven Lovèn centret. Igår på dagen begav vi oss dock åter hemmåt och nu har jag både flyttat hem och har sommarlov. Myclet skönt. Tänkte iaf inte berätta så mycket då vi mest hade föreläsningar om marina ting så ni får lite bilder från dagarna.






Likes

Comments

Såhär på kvällen sitter jag röd i ansiktet, trött som fan och utan mat i magen. Dagen började 8:30 med total förvirring, vi var indelade i grupper då det var Mb-dag där vi hade olika aktiviteter. Min grupp halvt om halv försvunnen och även handledaren, men runt 9 dök de upp och vi fiskade. Jag fick en liten berggylta på kroken men den fick hoppa tillbaka ner i havet, den enda. Dock fick jag bottennapp 3 ggr, så man kan väl säga att lyckan var i botten (hahaha vad rolig jag är). Sedan kollade vi på sälar och skumpade runt på de höga vågorna, vilket var skoj. Lätt att underhålla 17 åriga jag förstår ni.

Sedan dess att jag kom hem har jag sovit i nästan 4 timmar, städat samt smörjt in mitt ansikte som tagit färgen av helvetet (rött alltså). Det är något med att vara vid havet som alltid gör en till en tomat (kanske den logiska förklaringen; speglingar på vattenytan) och jag borde börja lära mig att ta på solskydd. Men overall ganska lyckad dag, inte så hemsk som jag förväntade mig. Borde nog gå att äta då jag ätit en baguette och typ 3 mariekex idag.. JAG SOV OKEJ?!

Här är min suddiga berggylta <33

Likes

Comments