Vi har tagit oss igenom sydön och vi lever. Vi har inte uppdaterat bloggen eftersom vi haft det lite svårt med Internet och orken att skriva.

Vår resa på sydön började med ett besök till Abel Tasman som var väldigt fint. Här bjöds vi på 4.5 timmar traskande längs med kusten och fina utsikter. Kuststräckan är lång och om man går hela kan det ta upp till 4 dagar. Så 4 timmar var inte mycket men tillräckligt för att vi skulle känna att vi fick se mycket och för att vi skulle uppnå dagens stegmål på Samsung health.

Dagen efter satte vi oss o bilen och förberedde oss för att köra 6.5 timme till Franz Josef. Det blev en lång jäkla dag med mycket krävande körning eftersom 1. det går relativt sakta pga. upp och ner, höger vänster, smala vägar och branta stup och 2. alla andra kör fort som fan trots ovanstående. I detta landet har vi fått känna oss svenska så att säga.

Astaggade steg vi upp och insåg att vädret var perfekt, blå himmel och solsken som dessutom, till skillnad från dagen innan, synliggjort glaciären. Livet lekte och solen sken. VAD SOM HÄNDE SEN KOMMER FÅ ER ATT TAPPA HAKAN! Vi bad om att få checka in och blev bemötta med att det inte var säkert att det skulle bli av på grund av *trumvirvel" dåligt väder. DÅLIGT VÄDER. Vi kunde inte tro våra öron men blev ombedda att avvakta ett tag. Såklart blev det inte av utan vi fick ännu en gång ge oss och göra ännu en walk.
Som tröst åt vi ute på en halvblaskig restaurang, köpte billigt godis och såg en b-film på en relativt fin bio.

Vidare på vår resa dagen efter hamnade vi så småningom i Wanaka där det var dags att hoppa ur ett plan. Vi lyckades hitta en billig camping och vaknade dagen efter till grått väder och regn. Vi ringde och gjorde en väderkoll som vi blivit ombedda att göra. De bad oss avvakta och sex timmar senare stod det klart att det inte blev något. Vi hade inte riktigt energi till att bry oss så vi checkade in på ett hostel (som planerat) och vaknade dagen efter helt otroligt nog till det som människorna på Franz Josef skulle kalla dåligt väder. Två timmar senare möttes vi av doften av flygbränsle och blev påslängda jumpsuits och selar som förhoppningsvis skulle hålla. 15 minuter senare öppnades dörren och Niklas som såklart blev först ut fick känna benen dingla utanför planet med 4 kilometer ner. Efter att ha dött tre gånger inombords inom loppet av 10 sekunder var vi båda någonstans mellan planet och marken. Vi är båda väldigt överens om att det var den sjukaste och bästa upplevelsen på denna resan. Vi har både bilder och film men vi fick dessa på USB och har inte lyckats föra över dem än.
Efter en minst sagt galen upplevelse bar det av mot Lake Tekapo där vi spenderade en väldigt kall natt men med en av de finaste utsikterna hittills.

Dagen efter blev det dags för Mt Cook och vår bästa walk på resan. Bilder nedan. Morgonen därpå bjöd på frost. Så pass kallt var det.

Efter en lång bilfärd till och ett stopp i Te Anau där vi somnade i en värld och vaknade i en annan med det hemska beskedet om terrordådet i Stockholm, kom vi till vår näst sista destination, nämligen Milford Sound. Helt galet vackert var det men får vi själva säga det så var frukosten som ingick det vackraste av allt. Fantastiska utsikter med 700 meter höga berg, sälar och lite kajakande.

Idag har vi landat i Queenstown som är vårt sista stopp på resan. Här väntar jetbåtar och bungyjump. Även det mer ångestladdade momentet att hinna sälja bilen innan det bär av hemåt har blivit aktuellt. Så håll tummarna för oss. Snälla.

Vi har inte riktigt lyckats med alla bilder och filmer som vi velat och allt det bästa är tyvärr på Erics Gopro.

Om en dryg vecka kommer vår sista uppdatering som vi lovar kommer innehålla allt det bästa och om en dryg månad hoppas vi kunna tacka för oss och denna bloggen med en film av allt vi har filmat. Så håll ut, det kommer så småningom.

Ödmjukast
Två fetton

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hejhejhej. Hoppas det är bra med er. Hur det är med oss? Jodå bara fint. Bara fint.

För att förklara lite snabbt vad vi har gjort sen sist så har vi rullat ner för branta backar i enorma plastbollar fyllda med vatten, åkt rundor i forsar och ner för 6 meter höga vattenfall i en gummibåt och hängt med urinvånare. Under det sistnämnda behövde gruppen, som under kvällen skulle vara en sammanhängande, en ledare aka "chief". Vår stam bestod av oss, några tyskar (är vi förvånade) i vår egen ålder och ett ordentligt gäng pensionärer. Ingen angav sig som frivillig så busschauffören valde att droppa "IS THERE A NICHOLAS ON THE BUS" (ÄR VI FÖRVÅNADE). Upp och hoppa blev det och fram i bussen där det skulle hälsas och förklaras vad som skulle göras under kvällen. Niklas skulle "leda sin stam" men också delta i mottagningsceremonin vilket gick ut på att målade män i vår överkropp gjorde en gammal krigsdans som mer eller mindre såg ut som ett anfall av någon sort. Man fick inte le eller skratta och ögonkontakt var obligatorisk. Det var två andra grupper med som bemöttes av andra målade människor med anfall. Ganska vältränade killar var det som ändå var lite skräckinjagande. "Lätt match att hålla minnen" tänkte Niklas. LÅT OSS PRESENTERA VIT MAN MED CHIPSTUTTAR OCH AVSAKNAD AV MUSKLER SOM SKULLE DANSA FRAMFÖR NIKLAS (ÄR. VI. FÖRVÅNADE.) Niklas klarade det Nätt och jämnt och resten av kvällen bestod av mycket information om maorikulturen och dess historia. Väldigt intressant. Avslutades med en brakmiddag och för er som känner oss åts det långt, långt, LÅNGT över rimlighetens gränser.

Dagarna efter var det dags för att vandra i 8 timmar i tongariro national park. Vi plockade fram underställ, packade om väskorna och la oss tidigt. Klockan sex ringde klockan och vi steg upp för att äta vår välkända gröt. Väl framme hos företaget som skulle köra oss sista biten fick vi det underbara beskedet att de inte kunde köra oss upp för att det var för dåligt väder. (ni kan gissa vad som ska stå i denna parantesen). "Nej vädret ska vara dåligt flera dagar, men en guidad tur får ni gärna göra. Bara 255 dollar" (1500 kronor). Besvikna som få fick vi nöja oss med två walks på drygt 4 timmar, men vi fick ändå se lite av naturen.

Vi var ganska matta dagarna efter det och gjorde faktiskt ingenting i två dagar eftersom att vi inte kunde bo nära Wellington utan att betala en enorm summa per natt. Igår skulle vi köra in i Wellington och Niklas kollade över bilen snabbt och såg att oljan i motorn hade gått ner på minimum nivå trots att vi för två veckor den fyllt möget. Motorn hade också börjat låta mer. Upp med telefonen och ringa verkstad efter verkstad efter verkstad innan det var någon som kunde ta emot oss samma dag. Ett oljebyte, nytt filter, någon dyr jäkla tillsats och 1500 kronor senare kan vi konstatera att samtliga problem är lösta. Folket på verkstaden var också schyssta och fyllde på allt som behövdes fylla på och gick igenom bilen snabbt utan extra kostnad.

Efter att ha letat parkering i TVÅ TIMMAR i centrala Wellington (trafiken är definitionen av nervöst sammanbrott) körde vi långt ut från centrum och ställde oss för att sedan gå tillbaka in till hostelet vi skulle bo på. Nu är färjebiljetter köpa för oss och bilen (1500 kronor) och imorgon bär det av till sydön som är vår sista etapp på denna resan.

Vi kan väl minst sagt konstatera att denna resan har sina stunder. Kia ora!

Likes

Comments

Den första veckan med vår bil är avklarad och vi befinner oss för tillfället en bra bit längre söderut i något som kallas Rotorua.

Efter att vi prickat av allt och packat in allt i bilen körde vi först norrut upp till Pahia där vi stannade första natten. Eftersom det mer eller mindre var en liten by så fanns det endast två campingar - en dyr och en ännu dyrare. Vi startade alltså vår roadtrip med att bo på en camping med fräscha duschar, toaletter och kök. Vi vet att det låter som något man skulle kunna förutsätta, men nej. Rena lyxen! Vi lovar.

Efter två nätter steg vi upp klockan sex för att hiva i oss vår klassiker - gröt med jordnötssmör och frukt. Lite nervösa efter att ha både få ha fyllt på olja och kylarvätska startade vi bilen och kunde direkt konstatera att där, ursäkta oss, TA MIG FAN LÖS EN LAMPJÄVEL PÅ INSTRUMENTBRÄDAN, som klagade på att något var fel med kylningen till motorn. Det brann i huvudet på Niklas och efter ungefär 134 sekunders konstant svärande kunde vi konstatera att japanerna på Mitsubishi tyckte det var en jättebra idé att montera en lampa som tänds för att indikera, och jag citerar, "att kylarsvätskan håller en lägre temperatur än vad som krävs för att motorn ska prestera optimalt". Ja, tror f*n det när vi startade bilen för en minut sen!!!
Som så många andra gånger under resans gång pustade vi ut och brände upp för branta backar och snäva svängar.

En timme senare anlände vi i Coromandel där vi skulle paddla kajak i tre timmar ut till Cathedral Cove. En häftig upplevelse som vi njöt av fram till att vi insåg att vi istället hade kunnat gå ut dit helt gratis. Vi åkte därefter vidare till Hot Water Beach där vi tog den närmaste spaden vi kunde hitta, grävde ett hål i sanden och insåg att "hot" i Hot Water Beach verkligen var hot! Efter ett tag fattade vi tekniken och kunde blanda vattnet med havsvatten så att man bara brände sig lite. Vi avslutade vår händelserika fredag genom att fira St Patrick's Day med exakt en fish n' chips och två öl.

I förrgår surfade vi för första gången i Raglan och vi är nog båda överens om att det var en av de bästa upplevelserna vi varit med om hittills. Företaget hade såklart strulat till det så istället för 3 timmar privatlektion fick vi 1.5 timme grupplektion men efter att Niklas lackat ur lite per telefon så lovade de att skicka tillbaka pengar. För er som inte surfat tidigare så är det ett måste, det kvittar hur dålig du är för även om det bara blir några sekunder på brädan är tillräckligt för att få en grym adrenalinrush. Vi lyckades faktiskt ett antal gånger och slapp att bli skrattade åt.

Igår besökte vi Hobbiton, närmare bestämt inspelningsplatsen för delar av Sagan Om Ringen. De andra inspelningsplatserna kör vi igenom varje dag 😎 En cool upplevelse att stå på en plats som du sett så många gånger på film men aldrig i verkligheten.

I morse begav vi oss ner i kalkstengrottorna i Waitomo och kollade på lysmaskar, en helt klart fräck upplevelse men i efterhand inte värt den mängden vi fick betala.

Tyvärr fick vi inga bilder varken på surfingen av praktiska skäl eller på grottorna eftersom man såklart inte fick fota...

Mellan allt detta har vi kört timtals på vägarna. För den som gillar att köra är detta drömmen, helt galna utsikter och kurviga vägar som går åt alla möjliga håll. Fartbegränsningen här är antingen 100 eller 50. 50 gäller i tätorter och vi kan ju säga att tätorterna inte är alltför många. Hade det inte varit för att vi kör en familjebil från 2000 med 16000 mil i bagaget så hade vi nästan kunnat ta kurvorna med lite hastighet.

Hör i Rotorua väntar Zorb, lite kultur och White Water Rafting? Vad är det?, undrar du. Vi hörs snart igen, säger vi.

Om ni undrar vad de vita prickarna är bakom Niklas på bilden nedan så kan vi tala om att det är får. I massor.

Likes

Comments

Efter en bra flygtur trots en omgång turbulens så landade vi på fredagskvällen i Auckland. Det var ganska svalt och regnade mycket så det kändes nästan som att vara hemma. I rummet som vi skulle sova i var det fullt med folk och väldigt mörkt så vi begav oss ut en liten runda och insåg per vissa sociala medier att lite gamla högstadie och  gymnasievänner befann sig i närheten. Det visade sig senare vara exakt 25 meter från vårt hostel på en bar. Fett! Så vi spenderade våra första kvällarna med gamla kompisar, vilket är rätt galet ändå.

För att summera de senaste dagarna så har vi letat bil, druckit öl och kollat bio. Trots alla snea blickar när vi sagt att vi ville köpa bil, att det är vänstertrafik och allt annat som heter skatt, besiktning och slitna däck så har vi idag kört våra första mil i Nya Zeeland i vår egna campervan.

Resten av vår vistelse är uppbokad, i princip betald och planerad så nu tänkte vi typ bara njuta av livet och hoppas att vi inte gör något dumt eller att bilen gör något dumt under andra halvlek. Vi har tyvärr inte allt för mycket bilder att bjuda på eftersom Auckland är vad det är och eftersom vi kämpade ganska mycket med att hitta en bra bil.

Vi lovar mycket saftiga bilder lite längre fram. Tills vidare!

Likes

Comments

Sen vi sågs sist så har vi hängt på Magnetic Island i tre dagar, med den absolut bästa utsikten vi haft på hela resan. Vädret ville inte alls vara med och leka och eftersom det är en ö som är omöjlig att ta sig runt utan bil (som var väldigt dyr att hyra) så bestämde vi oss helt enkelt för att ta dagarna som de kom. Så summa summarum så bjöd Magnetic Island på grym utsikt, god mat och en trevlig bekantskap med en kanadensare. Dagen efter satte vi oss på bussen mot vårt sista stopp i Cairns där vi spenderat våra sista dagar. I förrgår åkte vi så långt norrut vi kunde, badade i en creek och fick uppleva lite kultur. Därefter fortsatte vår färd längre in i regnskogen, där elen kommer från generatorer, eftersom det inte är någon el utdragen så långt ut. Värmen och fukten var helt otrolig och det gick tyvärr inte att svalka sig mer än i en ljummen pool eftersom det fanns krokodiler och dödliga maneter på stranden nedan. Vi överlevde vår natt trots härliga kryp i vårt rum (ett gäng vände i dörren när de såg spindlar i rummet och vägrade stanna trots byte av rum och förlorade därav ungefär 700 kronor var, så ni kanske får en uppfattning om hur långt ut i skogen det var) och spenderade en halv dag på hostelet innan vi åkte vidare på vår tur. Vi åt lite hemmagjord glass av någon skum gammal tant (väldigt god dock så har ni vägarna förbi så sväng inom) och knäppte våra sista bilder av Australien från en utkiksplats för att sen bege oss tillbaka till Cairns och våra sista nätter på festhostelet Gilligans. Vi var dock så slut att vi, trots vårt tappra försök att häll i oss lite öl, gick och la oss ungefär vid tio. Fett ös medvetslös.

Och så kom den sista dagen innan vi lämnar Australien för Nya Zeeland. Dagen som för fem veckor kändes väldigt avlägsen när vi trillade in på The Village, väldigt gröna och undrade lite hur vi skulle ta oss runt det hela. Vi kan inte säga något annat än att vi är väldigt nöjda och att vi har fått uppleva så häftiga saker under vår dryga månad på östkusten. Våra vita tröjor är nu långt ifrån vita, vårt blod har ersatts med jordnötssmör  och vi är galet rutinerade på att packa, laga mat och sova trots olika ljud. Även om de kommer från motorn på en båt mitt ute i Whitsundays eller om det kommer från någon av våra roommates som genomför någon av alla gamla ritualer de har här, under täcket efter en kväll på klubben. Earplugs is life.

Imorgon bär det av till vackra Nya Zeeland, förhoppningsvis med något lägre temperatur och mindre farliga djur. Det blir äventyr direkt eftersom vi ska försöka hitta något som rullar och som vi kan bo i under den andra halvan av resan.

Håll tummarna!

Likes

Comments

Tillbaka och konstigt nog fortfarande vid liv. Vi hade tre grymma dagar till sjöss på en stor katamaran med tyskar (såklart), britter, spanjorer och två franskspråkiga typer från Schweiz. De senare såg ut att komma från 1960-någonting, rökte och hade en campervan vid namn Bob. (Läs: BÖB)

Vi lämnade Rainbow Beach och Fraser bakom oss på lördagen för en riktigt härlig bussresa på 18 timmar. "SMART! Nu slipper vi betala för en hostelnatt för vi sover ju på bussen", tänkte vi. Vi är övertygade om att Greyhound har en bussflotta med ungefär 99% moderna bussar med ac, internet och ganska sköna säten. För vår längsta bussresa hittills fick vi enprocentaren. Symptom som man får av sådan buss är existentiell kris, nackont och en riktigt härlig omgång sömnbrist. En dänga ångest är också ganska jävla oundvikligt. Efter vår busride from hell blev vi avsläppta i utkanten av Airlie Beach i 33 grader. Nej jag pratar inte om lutning. Vi tryckte i oss några kex och tömde vattenflaskorna och påbörjade vår vandring. Vi skulle checka in hos det företaget som vi skulle segla med och Niklas var tvärsäker på att det låg i hamnen. Eric var något mer tveksam men vi båda tyckte att det ändå skulle vara lite konstigt om det inte gjorde det. 30 minuters vandring i stekhet sol och värme senare visade sig Eric ha ganska fel och Niklas jävligt fel. Vi hade alltså redan gått förbi det för ca. 20 minuter sen. Det var bara att vända och efter totalt en timmes vandring trillade vi en nyduschade i svett på kontoret och packade om våra väskor.

Äntligen på väg ner till båten möttes vi av en mycket trevlig skylt som gjorde oss så löjligt taggade på vad som komma skulle. Skylten kan ni hitta nedan.

Första dagen blev helt jäkla fantastisk. Vi seglade i ungefär tre timmar innan vi fick stinger suits, snorkel, cyclop och simfötter. Vi kollade lite konstigt på varandra och tyckte att området vi hade stannat vid inte såg så speciellt ut. Väl under vattenytan var det så jäkla coolt. Det var till och med så coolt att du glömde bort att du faktiskt möjligen simmade med dödliga maneter.    Fyllt med fisk och koraller som omringade oss, så mycket former och färger. Vi gjorde 4 olika "dyk" totalt men den första dagen var den absolut bästa. Utöver detta blev vi serverade all mat och behövde inte ens diska. Ganska gött, säger vi.

Två problem som tenderar att uppstå när man är två killar i slutet på tonåren och reser på en båt med mycket par, tjejer och giriga tyskar är 1. man får de absolut sämsta sängarna (Läs britsar) i den varmaste hytten 2. man får sina iskalla öl och cider för 120 spänn snodda så man får sitta sne och gnällig sista kvällen med två franskspråkiga typer från Schweiz som berättar om sina äventyr med campervanen Bob aka BÖÖB.

Som tur var vi varken där för att hänga i hytten eller bli dragna så vår segling på The Whitsundays var en fullträff. Rekommenderas starkt. Igår kväll var det efterfest för alla som seglat de senaste dagarna och eftersom vi träffade ett härligt engelskt-svenskt par och en döskön tysk tjej som var väldigt otysk valde vi att spendera kvällen där med dem. Efter några öl som företaget vi seglat med bjudit började Niklas bli danssugen. Efter lite sköna moves och "go lows" för att se om man hade kvar bottentrycket efter alla tusentals knäböj på gymmet fattade ett gäng äldre gubbar tycke och ville bjuda på shots och drinkar. Eftersom vi skulle upp i tid och köra jetski och eftersom att intentionen var oklar så tackade vi nej men sa att vi hade lite polare som säkert var jävligt sugna. Gubbarna visade sig vara helt normala och helt enkelt så tankade att de ville bränna pengar på en blond svensk snubbe så genererade Niklas moves på dansgolvet exakt 5 shots tequila.

Ännu en natt med för lite sömn passerade innan det var dags för att köra jetski. Klockan 8 blev vi upphämtade och nerkörda till marinan. För tredje gången skrev vi på papper som mer eller mindre sa "dör du så är det inte vårt problem" och satte oss på jetskin. Morgonen spenderade vi alltså på en jetski hoppandes på vågor i sjuttio knyck. Bra start på dagen och helt galet kul! Det blir att sälja bilen och köpa en sådan istället.

Återigen packar vi våra väskor och sätter oss på bussen som denna gången tar oss till Magnetic Island som tro det eller ej är vårt nästa sista stopp i Australien. Snart är det endast en vecka kvar och det känns helt galet men vi har upplevt så mycket häftigt och verkligen levt livet.

Vi laddar upp för en oförglömlig sista vecka i Australien och börjar fundera på hur i helvete vi ska kunna bo 5 veckor i en bil.

Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud, i Australien har vi fått se lite för mycket hud. HAJ!

Likes

Comments

Vi är tillbaka efter tre grymma dagar på Fraser Island och vi överlevde spindlar, ormar och dingos.

Vi lämnade Rainbow Beach vid 10 på morgonen och tog färjan över för att sedan köra längs med den långa kusten med en strand som aldrig såg ut att ta slut. Med oss hade vi två äldre britter och fyra yngre tyskar. De förstnämnda visade sig vara de trevligaste människorna vi träffas hittills och de sistnämnda de värsta. De snackade endast och enbart tyska, spelade musik från en lista som vi gissar heter någonting i stil med "Mainstream music deluxe for boring people without character" och skulle tjafsa om det mesta. De var också oerhört märkvärdiga i allmänhet. Nåväl!

Vårt första stopp blev Lake McKenzie som också var det bästa med hela ön.
Kritvit sand och det klaraste vatten vi har sett. Det var dessutom sötvatten vilket kändes helt overkligt om man tänker på hur sötvattensjöar ser ut i Sverige. Här träffade vi även en tjej som vi konfirmerades med och som vi inte sett på typ 4 år. Ganska galet att helt plötsligt träffas en torsdag på andra sidan världen.

Nästa stopp blev campingen och allt som det innebar. Det var en ganska skitig upplevelse och tälten som vi sov i stod direkt på marken trots att vi blivit försäkrade om att dör skulle finnas liggunderlag. De två nätterna vi sov där blev därför ganska långa och vi vaknade med ont i axlar och nacke.

Dag två begav vi oss vidare till champagne pools dör vi insåg att vi hade blivit lurade. INTE EN ENDA DROPPE CHAMPAGNE. Tydligen är det något trams med att vågorna sköljer in och skummet och alla luftbubblor skapar en känsla av att bada i champagne (????) Inte ens lite kul när man är taggad på att typ dö skumpadöden, säger vi. På väg tillbaka vandrade i våra flip-flops uppför ett berg i outhärdlig värme där vi fick ännu bättre utsikt över eländet.

Skämt åsido. Det var hur fett som helst! Efter utkiksstället vandrade vi tillbaka ner och åkte vidare till Eli Creek som var riktigt härligt. Här kunde vi vandra upp längs med en bäck fylld med helt rent och drickbart sötvatten för att sen glida längs med den tillbaka ut till stranden där den rann ut. Vid Eli Creek spenderade vi resten av dagen innan vi tog oss tillbaka till camp och lagade mat. Vid elva tog vi ficklamporna och begav oss ner till stranden med dingos och ormar i mörkret för att kolla på stjärnorna. Det var verkligen en helt annan upplevelse utan all ljusförorening.

Sista dagen ville inte naturen samverka så vi fick hoppa över ett av momenten men ersatte det med en rätt cool sjö som skulle vara bra för huden. Alla så alltid välinsmorda damer jublade i kör.

Inatt spenderade vi en ljuvlig natt i en faktiskt säng efter en faktiskt dusch. Nästa stopp är Airlie Beach och för att ta oss dit tänker vi åka buss i arton timmar. För att vi gillar det. Eller för att vi inte har något val. Beror på hur man vill se det.

I Airlie Beach är det dags för Whitsundays och tre dagars segling. Återigen är vi borta från civilisationen några dagar. Vi hoppas på bra segling och dålig närvaro av farliga havsinvånare som börjar dyka upp så pass långt norrut.

Tills vidare!

Eftersom jag är medveten om att jag har udervisande lärare i svenska och språkpoliser i allmänhet som läser min blogg så vill jag ursäkta för eventuella grammatiska fel, stavfel, den något skumma meningsuppbyggnaden i mina inlägg samt eventuella internationella influenser. Eftersom jag skriver alla inlägg från min mobil är det svårt att se och det tar väldigt lång tid i allmänhet att skriva så ni får tyvärr leva med det ♡ Jag hänvisar samtliga tvivlare till mitt A i Svenska 3.

Likes

Comments

Sen vi hördes sist har vi prickat av Surfers Paradise, Brisbane och imorgon prickar vi även av Noosa. För alla som är intresserade så lever vi. Pub Crawlet, som förövrigt kallades "Club Crawl" var en av de lökigaste upplevelserna vi har varit med i Australien hittills. "Free BBQ" och "Free Drinks" var precis vad vi trodde. Två korvar i vitt bröd med jordnötssmör och drinkar med dålig styrka. Men eftersom vi stått och velat med säljaren två dagar tidigare fick vi biljetterna till halva priset. (Ja man kan tro att han säger det till alla men vi hörde runt och vi fick det faktiskt till halva priset) Det kostade ungefär vad det hade kostat att gå ut själva, vi är inte bittra. Så för er som ska ta er hit en vacker dag, köp inte någon biljett. Det kommer spara på din plånbok, dina ögon och din fina människosyn.

Efter två dagar av strandhäng och alkoholhaltiga drycker kände vi oss mer än nöjda och lämnade paradiset. Väl i Brisbane hamnade vi på ett av de bästa hostelen vi varit på hittills men skulle tyvärr endast stanna där en natt. Vi besökte Lone Pine Koala Sanctuary, tog en lång tur i stan men däckade därefter i våra sängar för att gå upp vid sex och ta bussen till Noosa.

I Noosa har vi nu snart spenderat fyra dagar på ett väldigt dåligt, varmt och smutsigt hostel men vi har fått uppleva vågorna på main beach, Noosa everglades där vi paddlade kajak och stigarna i Noosa National Park. I Noosa har vi också träffat lite andra svenskar men även två av britterna vi bodde med i Sydney vilket var en kul överraskning.

Vi har nu tagit oss halvvägs avståndsmässigt och tidsmässigt genom Australien och trots den ibland extrema värmen njuter vi för fullt. I de kommande dagarna beger vi oss ut på Fraser Island där vi kommer spendera två nätter i tält. Vi hoppas båda två att vi hörs någon gång efter det. Om vi inte gör det så  hälsar Eric att Oscar (bror) kan få behålla PS4:an och Niklas att Sara (flickvän eller syster, ni får slåss om den) får Saaben.

To the stars and beyond, som Shakespeare sa. Ja, vi fick bra betyg i litteraturhistoria båda två, nej jag var inte seriös med jordnötssmör till varmkorven. Auf wiedersehen! 😎

Likes

Comments

De två sista hostelnätterna i Byron Bay blev helt underbara jämfört de två första. Bekväma sängar, mycket utrymme och AC.

Näst sista dagen höll vi oss några timmar på stranden där Eric lyckades få till det med en s.k. Blue Bottle jellyfish. Vi kan nu meddela att gör ganska ont att bli bränd av en sådan men att man inte dör, vi var lite osäkra där ett tag.

Incheckade på vårt nya hostel några timmar senare däckade vi, tvättade och lagade mat. Med andra ord blev det en vardag i paradiset.

Dagen därpå satte vi oss i smala kajaker och gav oss ut på havet för att hänga med delfiner. Efter en massa visslande och skumma läten från guiderna dök de upp långt borta och närmade sig sakta. Varken Eric eller jag kunde säga om det var delfiner eller om det var hajar men eftersom vi satt en bra bit ut i vattnet i en sketen plastflotte kunde vi inte göra något mer än att hoppas på det bästa. Delfinerna kom ovanligt nära, vilket var jäkligt häftigt och efter två timmar i en obekväm kajak spolades vi in med vågorna tillbaka på stranden. En häftig upplevelse där guiderna kunde väldigt mycket och hade ett genuint intresse för djur, natur och hur vi ska ta hand om den.

Igår satte vi oss på bussen mot Surfers Paradise där vi befinner oss just nu. Vi bor på ett ganska litet hostel som också saknar AC men vi har iallafall 35 fläktar i rummet så det är ok. Det är oerhört trångt och vi bor tillsammans med ett italienskt par som helt klart gjort den redan intressanta situationen mer intressant. Som pricken över i så blev vi även introducerade för goon vilket är en typ av billigt vin som är ganska speciellt. Vi kan väl säga att det blir en kväll att komma ihåg. Eller inte komma ihåg. Nåväl!

Surfers är som ett litet Miami och är allmänt fett. Ikväll har vi blivit pålurade pubcrawl med massor av gratis mat och dricka men vi får väl ser hur det går. Om ni inte har hört av oss om två dagar så har ni svaret.

Vi låter bilderna nedan stå för resten.

Ciao

Edit.
Vi har hur mycket grymma bilder och videos som helst på en gopro, blandat annat från stränderna och från vårt kajakäventyr men vi har inte lyckats föra över dem. Vi lovar bildextra när vi lyckas.

Likes

Comments

Så kan vi pricka av Byron Bay lighthouse walk och ett dagsbesök till Australiens mer liberala område, Nimbin.

Vi lämnade Sydney halv tolv på kvällen efter att ha suttit på stationen med alla uteliggare sedan nio och sov några timmar på bussen som tog 12,5 timmar. 12:00 ankom vi till Byron Bay och tog oss i den stekheta värmen med all packning till vårt hostel och vårt rum som vi delar med 3 andra intressanta typer. Ännu bättre är att rummet saknar AC. Och det absolut bästa är att här är 40 grader! Trots detta tog vi en dusch, bytte om och gick uppför alla vägarna på Byron Bay lighthouse walk. Resultatet ser ni ovan och vi vågar nästan säga att det var värt det trots bristen på sömn.

Tillbaka på hostelet la vi oss i vårt stekheta rum och somnade till slut.

Idag satte vi oss på en intressant buss till Nimbin. Vet du inte vad det är så får du gärna googla. Annars kan du kolla på bilderna högre upp, det bör ge dig någon typ av uppfattning. 41 grader i en gammal buss, också den utan ac, med en skön förare. Han berättade historier och spelade musik hela vägen och fick tiden att gå. Vissa passade på att göra det man kanske egentligen åker till Nimbin för att göra, andra gick rundor och kollade i butiker, fotade och klagade på värmen. (mammor, pappor och systrar kan vara lugna, vi tillhörde den senare gruppen) Vi stannade också på olika ställen längs med vägen med fina utsikter och blev bjudna på grillat. Det har varit en oerhört varm dag idag och vi är helt slutkörda så sängen kallar. (i vårt asvarma rum) Vi har bokat ett annat hostel i två nätter till här med ac (!!!) så imorgon packar vi ihop och byter hostel. De två sista dagarna i Byron Bay kommer bestå av strandhäng och att padla kajak. Tills nästa inlägg hoppas vi att vi är en aning svalare och lite mer utvilade. HAJ!

Likes

Comments