Header

Vardagligt

Allt i mitt liv handlar inte om att skriva och tänka, även om en stor del gör det. Jag går också i skolan, shoppar kläder och scrollar på Instagram. Det är inte alltid det finns ord i fingrarna på mig som längtar efter att präntas ner, även om det är ofta. Idag är en sån dag, då jag inte har så mycket att säga. Erbjuder idag tystnad från den annars skrikiga tjejen. Kanske tittar in och visar en bild som igår, eller en film. Eller så rycker det i skrivnerven senare eller så är det någon/något (ofta av någon som identifierar sig som man) som gör mig förbannad så jag måste skrika igen.

Så detta inlägg som egentligen inte skulle handla om något mer än att jag inte hade något att säga, blev plötsligt längre än tänkt. Skrivnerven i mig, var inte helt avslagen i alla fall...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Texter

Jag kom över en debatt på instagram förra veckan som väckte en del tankar hos mig. Debatten handlade om hur vida omvänd rasism existerar eller inte. Person 1 menade att det inte gör det, medan person 2 var väldigt bestämd att om en person med annan hudfärg än vit kränker en vit person så skulle även det benämnas som rasism.

Jag håller med person 1, och det är inte en fråga som egentligen går att diskutera, eftersom det bara finns ett rätt svar. Omvänd rasism (då syftar en ofta på "rasism" mot vita personer") existerar inte. Som person 1 nämnde, handlar rasism om generella strukturer (märker ni att jag gillar att prata om dem, hehe, men det beror på att dem finns exakt hela tiden oavsett vad som sker) som straffar alla andra än vita i samhället. Vita kan därför inte utsättas för rasism eftersom de besitter privilegier och maktpositioner i samhället som gör det omöjligt för dem att falla offer för rasism. Person 2 i diskussionen hade som argument att om en icke vit kränker en vit, är det rasism. Om en icke vit kränker en vit person ska det benämnas som kränkning/mobbning whatever, men det är inte rasism. Vita personer kan inte utsättas för rasism.

Likes

Comments

Texter

"Den som slår sin hustru, eller ett barn, kommer att få böta ungefär lika mycket som den som kört för fort, eller dömas till upp till 15 dagars fängelse.

Men bara under förutsättning att kvinnan inte bryter något ben eller får skador som kräver vård – det våldet förblir brottsligt, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW).

Lagen kommer att ändras från misshandel till ett ”administrativt brott”, skriver The Moscow Times. Det väntas bli resultatet av den avkriminalisering av våld i hemmet som idag röstades igenom i det ryska parlamentet, duman enligt Dagens Nyheter.

– Vi kvinnor är svaga och att respektera familjens överhuvud, mannen, är obligatoriskt. Därför blir vi kvinnor inte förödmjukade om en man slår sin hustru, det sårar oss inte. Men att såra mannen – det är otänkbart, sa parlamentsledamoten Jelena Mizulina i samband med att hon initierade förändringen av lagen om familjevåld, rapporterar Sveriges Radio."

En kan tro att artikeln ovan är från längesen tillbaka i tiden, men den bittra sanningen är att den publicerades i onsdags. Världen mörknar mer för varje dag som går. Det här är ett stort nederlag för feminismen och det är fruktansvärt att någon sådant här kan ske. Jag är mållös över Jelena Mizulinas uttalande, jag är rädd för vad lagförslaget kommer ge för konsekvenser i Ryssland och jag känner mig uppgiven. Kraften jag kände efter Women's March har dämpats på grund av Trump och Putin och jag känner inte att det är hopplöst, men jag känner mig trött. Jag är trött på att feminismen hela tiden trycks tillbaka så fort en tror att det äntligen ska ske en förändring. Jag så förbannat jävla trött på att världen ska vara full av så många idioter, ofta män, som hela tiden ska kämpa för att aktivt upprätt hålla patriarkatet. Jag äcklas av er.

Likes

Comments

Texter

Igår publicerades denna serie i min lokaltidning:

Att tjejer alltid beskrivs och porträtteras som det svagare könet har en struktur som alltid funnits i samhället. "Köra bil som en kärring", "gråta som en tjej" osv är uttryck vi alla tyvärr är bekanta med. Förlöjligandet av kvinnor är hela tiden återkommande, att de är dramatiska, skvallriga, löjliga och svaga. Att ses som "tjejig" är något som idag i samhället är negativt. De som förnekar detta är ofta de som förlöjliga, förminskar och förtrycker. För att koppla till tidigare inlägg om manshat, så är det, utöver det basala som mord, våldtäkter och fysisk och psykisk misshandel sådant här - de förlöjligande strukturerna som föder manshatet. Klart att jag blir hatisk mot män och samhället i sin helhet när jag hela tiden får höra hur löjlig jag är som tjej. Att jag överreagerar, är en bitch eller får frågan "Har du mens eller?". Är det konstigt att en blir förbannad? Jag tycker inte det. Särskilt inte när förminskningen och förtrycker blir så påtagligt att en dagstidningen publicerar serien ovan som en rolig serie att skratta åt. Jag skrattar inte åt kvinnoförlöjligande. Jag skrattar inte åt kvinnor. Jag backar kvinnor. Oavsett vad.

Likes

Comments

Texter

I samband med slaget i ansiktet i abortdebatten under veckan, tänkte jag skriva lite tankar om vad jag tycker om abort. Jag anser att rätten till abort är lika med rätten till sin egen kropp. Alla kvinnor har rätt till att bestämma själva och alla kvinnor borde ha rätt till abort. Ingen kvinna ska ifrågasättas eller dömas för sitt beslut, samhället ska stötta och ge livmoderbäraren rätten till sina organ och sin kropp. Jag anser att om möjligheten och rättigheten till säker och laglig abort försvinner, är det en direkt kränkning för alla livmoderbärare och det är ett stort samhällsproblem att sådana här beslut idag tas av icke livmoderbärare, som jag fortsatt i denna text kommer kalla för män. Hur kan en tycka att män som ALDRIG kommer vara gravida har rätten att besluta kring graviditeter? Hur kan en lägga över skuld och skam på kvinnan, genom att indirekt säga "Skyll dig själv att du blev gravid". Att hävda att vara emot abort handlar om "barnen bästa" är också skrämmande. Dels för det faktum att ett embryo anses mer värt än en kvinnas liv, som ofta kan stå på spel men även dels för att oönskade barn lär lida mer än embryon som aborteras bort.

Jag blir illamående när jag tänker på att världens största demokrati har en abortmotståndare till president. Det är år 2017 och världen backar bakåt. Jag vågar inte tänka på vad som kan ske härnäst, och jag tänker verkligen på alla kvinnor i USA som känner en sån rädsla. År 2017 är fortfarande inte aborträtten tillräckligt normaliserad, utan att den är hotad. Hur är det möjligt? Aborter efter våldtäkter är det första jag tänker på. Kan en ens föreställa sig känslan av att tvingas bära sin förövares barn, hela tiden bli påmind när en bara försöker glömma, tvinga föda barnet och sen tvingas slitas mellan kärlek och hat för barnet som blev till igenom en våldtäkt.

Jag tänker också på alla de fallen med unga kvinnor som blir gravida. Om de då tvingas behålla barnen eftersom de inte har rätt till fri, laglig och säker abort och deras partner lämnar, är det mamman som blir kvar, fastnar kanske i utanförskap om hon inte kan avsluta studier eller liknande. Drömmar som krossas och hela livet blir ett stort "Tänk om".

Likes

Comments

Texter

Idag hamnade jag i en diskussion med två som identifierar sig med det manliga könet om hur vida det finns två eller fler "kön". Vi diskutera om könsorgan, könsidentitet och så vidare och jag blev skrämd av hur de resonerade. Vår diskussion väckte såklart mycket tankar hos mig som jag vill dela med mig av. Men först tänkte jag länka till en fantastiskt pedagogisk film för dem som känner att dem inte har tillräckligt med kunskap i ämnet:

Vår diskussion rörde alltså om det finns två kön eller fler. Jag ville att de skulle skilja på könsorgan och könsidentitet, då det är två helt skilda saker och en persons könsorgan behöver inte stämma överens med en persons könsidentitet. Värt att nämna är att båda människorna jag pratade med är cis-personer. Jag menar på att ingen som är cis kan, ska eller bör påpeka transpersoners könsidentiteter. Ingen kan berätta för någon annan vad den personen identifierar sig med för kön. Som de nämner i filmen, kan man inte anta någons pronomen baserat på utseende. Att som cis-person kalla transpersoner och personer som valt pronomen hen/hin/den eller något annat icke binärt, för felaktiga och för onormala är dödligt. Att felköna dödar.

I ett tappert försök att förklara för personerna jag pratade med, som enbart tycker det finns två kön och två pronomen (obs, värt att nämna igen, dem är båda två cis-personer) så gjorde jag en liknelse. Jag sade att jag som person med två fullt friska ben som fungerar och som jag kan gå med kan inte säga till en person, som har ben men som inte fungerar och sitter i rullstol för att kunna ta sig fram, "Försök att gå då. Jag ser ju att du har ben, varför går du inte?" Du som cis-person, kan inte säga "Det finns inget som heter hen. Det finns bara två kön". Jag, eller någon annan cis-person HAR INGEN JÄVLA RÄTT ATT NÅGONSIN UTTRYCKA OSS ANGÅENDE KÖNSIDENTITET ELLER PRONOMEN. Än mindre förneka eller förminska.

Jag tycker därför att det är helt legitimt att kräva könsneutrala omklädningsrum, toaletter och så vidare på offentliga platser och även på skolor. Jag tycker också att utbildning borde göras könsneutral, inga mer uppdelningar i "tjej" och "killgrupper". Det dödar, det förminskar och det förnekar transpersoner. Och det får inte ske mer.

Likes

Comments