View tracker

Jag undrar en sak. Hur kan man någonsin hitta sig en partner som man kan vara helt sig själv med och som accepterar och älskar exakt allt med en? De bra sidorna behöver vi inte prata om men de dåliga? Jag kan ligga i dagar och bara gråta utan någon som helst anledning. Hur ska jag kunna hitta en man som älskar mig även då? En man som bär mig gång på gång när jag faller över varenda jävla steg jag tar? Jag kan bli helt rasande på en liten bagatell grej, vilken man tycker även då att jag är bedårande och värd att älska?

Jag fattar att jag har många bra sidor (och det har ni med så lär er älska er själva) men jag vet också att jag kan vara jävligt jobbig, och jag vet inte vilken man som skulle vilja ge sig in i leken med mig? Kan någon berätta? För jag tänker aldrig acceptera en man vid min sida som inte älskar hela mig, bra-mig som dålig-mig. Som min älskade Ms Monroe säger "if you can't handle me at my worst, you sure as hell don't deserve me at my best".

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

It's scary how much I care and how much you don't. Jag hatar hur sant det är. Jag hatar hur han får mig att känna mig liten och needy. Jag hatar hur han inte lyssnar på mig, hur han tittar ner i mobilen när jag pratar och hur han avbryter mig mitt i meningen. Jag hatar hur han inte svarar när jag ringar och hur han läser mina sms utan att svara. Jag hatar hur han inte följer mig på instagram och inte gillar mina bilder på Facebook. Jag hatar hur han tittar på mig som om jag är hela hans värld. Jag hatar hur han rör mig som om jag är ömtålig och skör. Jag hatar hur han berättar för mig hur jag är hela hans värld och hur han berättar för sina vänner hur vacker jag är. Jag hatar hur vacker han är, vilka perfekta muskler han har och vilka fantastiska ögon. Jag hatar vilken glöd och passion han har, hur han lever i stunden och hur han både älskar och hatar till 110 procent.

Men framför allt så hatar jag hur svag jag är för honom, för han bryter sakta ner mig. Bit för bit.

Likes

Comments

View tracker

Jag brukar säg att jag är som en katt, jag kan typ ungefär ta hand om mig själv, men någon annan borde ta hand om mig. Det låter kul när man säger det, det låter som jag skämtar, men egentligen gör jag inte det. För det är sant. Och då är det tragiskt. I mina bra stunder kan jag handla, laga mat och duscha. I mina dåliga stunder ligger jag framför tvn, ligger framför tvn, och ja, ligger framför tvn. Jag kan ge ett exempel på vad jag åt en vecka för inte så länge sedan:

Måndag: pepparkakor, ädelost, vin
Tisdag: två paket snabb nudlar
Onsdag: fem lussekatter
Torsdag: soppa på linser, majs och krossade tomater
Fredag: oxfilé, sallad, bea sås

Jag gör det inte med vilje, jag står inte framför spegeln och tycker jag är tjock, jag tycker jag är as snygg, men jag kan inte få min vackra kropp att gå till affären och handla, jag kan knappt få min kropp att laga nudlar. Anledning: jag bara skiter i vilket. Jag bryr mig inte om jag är hungrig eller ej, det kan bara kvitta.

Jag skriver denna bloggen av två anledningar: jag behöver skriva av mig all skit som rör sig i mitt lilla söta huvud, och jag vill att andra ska fatta att vi är inte ensamma, det finns fler som är små söta katter som borde ha en skötare men som klarar sig ganska bra själva. Vi är inte ensamma. #aldrigensam

Likes

Comments

​jag är så rädd. jag är så rädd för att ge mig in i något. rädd för att bli sårad, rädd för att bli lurad. rädd för allt. jag har varit där innan och det gjorde något så ofantligt ont. men nu har det ju redan gjort ont. jag har fått min negativa karma, den borde vara över. så nu borde det inte behöva göra så ont. inte för karmans del. jag är så rädd för om jag säger vad jag egentligen tycker och tänker så kommer han utnyttja det, använda det till sin fördel och sen vända det mot mig. tänk om det händer. jag orkar inte med ännu ett svek. det räcker att hela min familj och halva släkten vände ryggen till, jag klarar inte av mer. det är kanske det jag borde säga. förbjuda honom från att såra mig för jag kommer krossas totalt. vem vill krossa en annan människa. det är väl ingen som vill det. jag hoppas inte det iaf. 

Likes

Comments

​Minnerna. det är de som är det värsta. minerna om allt som var. jag var ju lycklig också. men så olycklig. jag behövde eller behöver verkligen hitta mig själv. men han älskade mig verkligen, som ingen någonsin gjort förut. men jag hoppas så innerligt att jag hittar någon som älskar mig lika mycket igen. även om jag inte är säker på det. tänk om jag gjort fel. tänk om jag kastade bort mitt livs kärlek. det gjorde jag väl inte. så som han tittade på mig. som om jag vore hela hans värld. jag var hela hans värld. det gör ont i mig att veta att jag krossat något så fint. det kanske bara är karma att jag sitter här nu med tårar nerför kinderna. karma. men ingen har någonsin älskat mig som han gjorde. det gjorde så ont att se, se honom titta på mig med de ögonen att jag var hela hans värld. för jag visste att jag inte var hela hans värld. han var bara en del av ett kapitel för min del. tänk om jag aldrig hittar någon sådan igen. samtidigt som jag inte vill ha en sån vill jag han en sån. bara veta att det finns någon jag alltid kan ringa, någon som alltid svarar och någon som jag litar på mer än mig själv. nu gråter jag så jag inte ens ser bokstäverna på datorn. tänk om jag aldrig hittar denna man igen. tänk om jag gjort ett misstag. 

Likes

Comments

​Jag vill ha den där kärlekshistorien som man berättar för barnbarnen. om hur jag föll pladask första gången jag såg honom, hur han svepte undan benen för mig. vilken gentleman han var när han kom med rosor och smycken. jag vill ha den perfekta kärlekshistorien med den perfekta mannen. han som alltid ser ut som en dröm, han alla andra kvinnor vill ha. jag vill ha någon att vara stolt över. någon som klär sig fantastiskt, gärna i kostym. någon som är trevlig mot de som förtjänar det, och ger respekt till de som ger det först. jag vill ha mannen med stort M. han som har drömmar och visioner och gör allt för att nå dit. han som kysser som en gud och vet hur man behandlar kvinnor. han som aldrig skulle slå en kvinna, inte ens på låtsas. han som vet hur man ska föra sig. en gentleman. en som inte bara tänker på sig själv, utan som ser till andras bästa först. en som ser sin kvinna som en drottning som bara förtjänar det bästa, inget mindre är acceptabelt. han som bjuder henne till paris. den magiska staden paris som hon älskar så mycket. han som håller henne i handen för att visa för hela världen att hon är hans. han som stannar henne mitt på gatan för att ge henne en äkta filmkyss, för att han vill och för att han vet att hon älskar det. han som vet om alla hennes brister men ler åt dem, för även om han älskar alla hennes fantastiska sidor älskar han även hennes mindre bra sidor. han som vet exakt vad hon älskar och gör allt för att hon ska få det. han som älskar att titta på henne när hon blir glad, för han själv är lycklig när hon är lycklig. jag vill ha den mannen som vet sitt eget värde men som även vet hennes värde. och hon är värd mer än allt det vackra, och han gör allt för att hon ska få det. 

Likes

Comments

​När till och med hans bästa vän säger att det är bättre att dra sig ur innan jag blir sårad. då måste jag ta mig fan dra mig ur. varför fortsätter jag falla för dessa svinen? något i mig hoppades att det skulle vara annorlunda med mig. han gillar ju mig, så som han beter sig. men nej. det är inte annorlunda med mig. och det är säkert inte ens annorlunda med lady gaga eller självaste madonna. problemet ligger inte hos mig, det är honom. det är inte jag som är otillräcklig, det vet jag fan att det inte är. jag är helt jävla fantastiskt. jag tycker på riktigt synd om honom om han är för rädd för att hitta någon. jag är också rädd, men jag tror det är på en annan nivå. jag tror han är livrädd. jag ville så gärna. jag har önskat av hela mitt hjärta att han är seriös. men antagligen inte. jag vet inte ens om han är det eller ej, det är bara egna dragna slutsatser. när S sa det, "någon kommer bli sårad och det är du som blir det, för han blir inte sårad". det högg i hjärtat. jag ville bara brista ut i gråt, skälla på honom för att han ens presenterat mig för denna underbara jävla man. gallskrika. lägga mig i fosterställning och gråta för att jag är så jävla dum. istället skrattade jag och sa "ja det är nog bäst att jag avslutar det". som att jag inte bryr mig. jag visste det redan från början, jag visste att jag kommer falla hårt som fan och jag visste att han kommer såra mig. jag ska säg att det räcker nu. jag ska avsluta det innan det blir mer. innan han hinner slutföra allt. jag ska vara så fantastiskt underbar kvällen innan, vi ska ha den mest underbara kvällen som någon någonsin har haft. sen bam. ska jag krossa allt. innan jag blir mer sårad. för jag är värld det vackraste av det vackra. inget annat. 

Likes

Comments

"jag kommer falla alldeles för hårt för denna mannen". det första jag tänkte, jag visste det redan innan. innan vi ens sagt hej, innan allt började. jag intalar mig själv varenda dag, varenda minut att jag inte har fallit men i verkligheten vet jag att jag egentligen har det. denna långa muskulösa man med mörk röst, mörkt hår och mörka ögon. denna man som behandlar mig bättre än någon jag någonsin träffat. denna man som lyssnar på mig när jag pratar och faktiskt ser intresserad ut. som rör mig som om han aldrig sett något vackrare. åh sättet han rör mig på. med sina stora händer rör han min kind och mina läppar, ner mot min hals och mina bröst. med koncentrerade ögon som om det han ser på vore den sköraste av rosor. hur han drar mig mot sig som om jag är en liten fjäder. när han håller om mig och jag känner hur hela hans kropp vill komma närmare, fastän att vi redan är hud mot hud och det inte går. han rör mig så försiktigt men så bestämt, han vet exakt vad han håller på med. men jag är ju bara jag, jag är inte de sköraste av rosor. ändå får han mig att känna så. som att jag är hela hans värld och att han inte vill se eller röra någon eller något i hela universum. han får mig att känna mig som en drottning, världens vackraste och mest värdefulla drottning. hur i hela denna världen ska jag kunna låta bli att falla för denna mannen.


Likes

Comments

det finns tre personer i hela världen som verkligen kan få mig att skratta. skratta på riktigt. som ett barn, från magen. skratta så tårarna rinner och man bryr sig inte om hur man ser ut eller hur man låter. bara genuint skratt. pappa, så klart. mitt ex, mitt fina fina ex som jag inte vill något ont i världen. och han. inte han som jag skrivit om innan, nästa han. det finns många han i mitt liv, och han är en av dem. han har allt. de säger att ingen är perfekt men han är i närheten. ingen kan få mig att må så bra som han kan. bara av hans blotta närvaro är hela min dag gjord. jag längtar varenda dag till jag ser honom igen, för ingen får mig att må så bra. han tittar på mig. åh som han tittar på mig. hans ögon lyser som ett barns på julafton. som om han precis sett de vackraste av diamanter. som om det är mig han vill tillbringa resten av livet med. när han ser mig är jag alltid så ful, fula kläder och svettig. hur kan han ens titta på mig som om jag vore det vackraste han sett. finns bara en som tittat på mig så innan, men det är nästa historia. jag önskar jag fick, inte bara på avstånd utan på riktigt. få titta på honom med dessa blickar hemma, få berätta hur han sakta men säkert läker mina sår. hur han bara med sin blotta närvaro får mig att känna mig som den vackraste av blommor. tänk att få berätta. vi är alltid så nära. stå lite för nära, känna doften och röra försiktigt. ändå är det så långt borta.

Likes

Comments

fan! hur kan han se ut så! för det var ju det jag föll för. eller jag föll för mycket, för hårt. alldeles för hårt. men hur skulle jag kunna låta bli? han fanns där, han var min vän, vi sa saker till varandra, han tog min hand när jag grät och skickade hjärta och 'allt kommer ordna sig'. han gjorde det. han visste att jag var så sårbar och ändå gjorde han så mot mig. hur kunde han? hur kunde han ta min hand och föra mig till ängarnas land där allt var bra. han visste så väl vilket skit jag levde i, vilket mörker. allt jag mådde så dåligt över då, han visste. för jag berättade. jag berättade allt. jag var så naiv och trodde på allvar att han var min vän. han verkade så verklig. jag sa det till och med, sa att han är så ärlig. ärlig människa sa han. ärlig människa. så sliter han ut mitt hjärta med en yxa i ryggen. en yxa. ingen kniv, en yxa. så ont. allt jag trott på, allt jag hoppats på krossade han likt ett champagneglas i en 1200 kg press. för det är så det kändes. jag var ett champagneglas. fint och skört, bara till för de bästa av drycker. som kastades ner från tionde våningen, rakt ner i brinnande lava. hur kan man ens leva med sig själv i vetskapen om att sårat en annan människa på djupet. hur kan man vilja fortsätta såra henne när man vet hur det sårade sist? alla elaka ord hon sa, hon menade inte ett ända, att ha mod att säga att man aldrig mer vill se någon igen när det ända man vill är att tillbringa varje minut i dess närhet. hon menade inte ett ord men hon har aldrig varit så sårad. vad skulle hon göra. hur ska hon någonsin kunna lita på någon igen? men framför allt, hur ska hon kunna laga sitt brustna hjärta?

Likes

Comments