Header
View tracker
View tracker

Can you tell from the look in our eyes? (we're going nowhere) We live our lives like we're ready to die (we're going nowhere) You can run but you'll never escape (over and over again) Will we ever see the end? (we're going nowhere) - Shadow Moses - BMTH

Den där dagen när du inte kan få fram det där leendet. Den där dagen när tårarna vill komma fram. Den där dagen när det roliga inte blir lika roligt längre. Den där dagen när du vill stänga in dig i ett mörkt rum för att gråta. Den där dagen när du kanske mest av allt vill ta ett rakblad och skära dig (igen) för att lindra smärtan. Tänkt då på att det finns en förklaring till varför. Det finns en anledning till varför du mår dåligt och istället för att utsätta dig för allt det där så borde du istället fundera på vad det är som gör att du inte mår bra. Vilka demoner som du har i ditt huvud och runt omkring dig som förhindrar dig från lyckan i livet som du faktiskt förtjänar att ha. För att när du känner så, är det ett tecken på att du fortfarande har något i ditt liv som trycker ner dig. Du låter ditt förflutna fortfarande får leva vidare i ditt nutida liv. Bilden ovan är en bild på mig, mitt s.k helvete var över just då, men anledningen till varför mitt leende vissa dagar kunde försvinna var för att jag fortfarande lätt mitt förflutna komma i kapp mig. Tro mig, det är en skön känsla att bara släppa allt.

Demoner behöver inte vara det psykiska i ditt huvud, som säger att du på något sätt inte duger som du är utan det kan dessvärre vara människor. Det är väl det som är det mest tråkigaste, att människor kan säga och skriva saker utan att tänka på hur det kan påverka en människa negativt. Så tro mig, det blir en stor skillnad när du befinner dig bland människor som som vill ditt bästa. Som vill att du skall må bra. Det ger också en bättre chans till dig själv till att börja fokusera på att arbeta med dig själv, med det första viktiga, din självkänsla. Ditt otroliga viktiga värde som människa. Lär du dig det, lär du att älska dig precis som du är så kommer du ta världen med storm - så som jag känner idag, att ingen kan få mig att sluta älska livet

"Livet. Vi föds och vi dör. Men det finns något i mellan som är värdefullt. Det gäller att ta vara på tiden som finns. Älska dig själv. Älska andra. Umgås med dem som gör dig glad, får dig att skratta och får dig att må bra, andra människor är helt enkelt inte värd dig. Sluta aldrig att tro på dig själv, ge inte upp dina drömmar." -Jag

En bra sak om du mår psykiskt dåligt är att vara öppen om det. Det är som när en alkoholist går till ett AA möte för första gången, ställer sig upp och säger "Hej, Jag heter **** och är alkoholist". Alltså: "Hej, Jag heter **** och mår dåligt". Det menas med att du först och främst skall vara ärlig mot dig själv och sen se till att andra människor få veta om ditt mående, det är då som det blir lättare att hantera ditt mående. Med tiden så kommer du även få veta vilka människor som verkligen bryr sig om dig (vilket också kan bli skrämmande).

Likes

Comments

View tracker

När jag märker att jag börjar skriva på flera inlägg samtidigt, och inte blir nöjd med att publicera det så dyker det upp sådana här (bra ändå) bildtexter. Igår så gick jag med i några grupper på facebook där människor idag lider av Psykisk ohälsa, där delade jag med av denna bild. Den tråkiga delen är att jag kan tänka mig att det bara är en liten del av sveriges befolkning som mår dåligt idag men det är en bra start i alla fall

Likes

Comments

Det är en speciell dag i dag så detta inlägg passar väldigt utmärkt. Det är ju nämligen så att Oli, eller ja Oliver Sykes som står i mitten fyller 30år (a) ~ Bring Me The Horizon! Ja, det är ett band som ligger nära mitt hjärta.

Idag är det som att ödet styr mitt liv. Inte styr direkt men att det finns något som säger att det jag gör, dem människor jag träffar o.s.v är på grund av en orsak. Att det var menat så. Så i mina tankar av att den dagen då jag upptäckte bandet BMTH var verkligen ödet. Det är någonting positivt som hänt på insidan, svårt att förklara. Deras musik räddade inte mig som en del av deras fans gjort men deras låtar får mig att minnas tillbaka till mitt s.k helvete, vilket får mig att tänka på vad underbart livet är idag och det är det som får mig att ha en så stor oförklarlig kärlek till dem. Deras texter dyker även så upp som rubriker här på bloggen, haha

Det är 5 dagar kvar och jag är redan nervös.. Fredagen den 25 November så kommer dem hit till Sverige, så det finns verkligen inget som kan stoppa mig för att ta mig dit på deras konsert. Som jag tidigare nämnt på min facebook, - Ibland är det bra att få en påminnelse om det dåliga från det förflutna för att verkligen förstå hur bra man har det nu i det nutida
..Och det där är också en del av till ett bra och välmående liv, att faktiskt göra saker som får ens leende att skina^_^

I mina vildaste tankar så hade jag aldrig trott att jag skulle bli en sådan person som skulle dra mig till metal-hållet när det gäller musik, att jag ens skulle tycka att det är en skön känsla att lyssna på. Metal är verkligen inte bara meningslösa texter och massa skrik som vissa kanske tror, jag har liksom varit den där personen som bara "metal? haha - nej tack". När man verkligen läser texterna det är då man förstår hur djupa dem är, och speciellt när jag hör Olivers röst, herre gud vilken känsla av smärta, av det s.k skrik som andra skulle säga.

Skillnaden mellan mig och Oliver är att på min tröja så skulle det stå: STAY ALIVE

Likes

Comments

Bild från hösten 2011 - när livet började bli ljusare

Min stora revansch i livet är när jag kan återberätta saker. När jag faktiskt kan säga "Jag Älskar Att Leva". Jag vet som så att jag faktiskt tänkt att börja om med min självbiografi men den här gången kommer den inte vara så otroligt "flummig" utan mer seriös och säkerligen kortare. Det är väl som att min mamma egentligen hade rätt, att jag skulle börjat skriva den när jag blivit äldre. Det är först nu idag när jag tänker tillbaka "hur faan kunde jag tänka så? haha" Det är väl för att när man blir äldre så blir man klokare. Idag så förstår jag inte ens mina s.k känslor på den tiden heller. Det är mycket "idag", men det är idag som är nutiden och vilket jag älskar varje sekund av. Idag tycker inte ens jag att mina s.k crushar ens är snygga (haha). Idag tycker jag att dem är dem fulaste i världen, men jag vet, man skall egentligen aldrig säga eller skriva att någon är ful. Jag vet själv hur det är att få höra det. Men saken den är att, jag behöver inte se dem, jag behöver inte träffa dem, jag behöver helt enkelt bara tänka på vilken jävla berg- och dalbana kring livet dem gett mig. Vilket helvete. Och det är därför mitt liv är så underbart, jag är så inihelvete glad över att igen som fått mig att må dåligt är i närheten av mitt liv och det känns väldigt skönt att säga. 

Så fort jag kom bort från skolan var den tiden som jag kunde fokusera mig mest på mig själv och mitt välmående. Jag behövde konstigt nog mycket tid till att förstå vilka personer som var dem dåliga egentligen. Ibland får jag dagar som jag helt enkelt bara vill be alla som fått mig att må dåligt att dra åt helvete, haha herre gud men det är väl för att jag idag faktiskt mår väldigt bra i mig själv.

Stegen till ett bra och välmående liv
* Undvik och håll dig borta från dem som gör att du mår dålig
- det gör att du i nästa steg kan börja fokusera med att arbeta med dig själv, med din självkänsla och ditt självförtroende. Självkänsla är vad du känner för dig själv, ditt värde som person. Det betyder att oavsett om du inte lyckas så kommer du inte se ner på dig själv och du bryr dig inte om vad andra tycker heller. För att du vet att du är värdefull som människa. Självförtroende är när du känner att du kan klara av att göra saker. Du tror på dig själv. Du har ett förtroende på det du själv gör.
- Det som vi andra människor kan göra är att ge varandra komplimanger, det kan få en människa att bli glad och må bättre, Vi borde berömma, det gör att vi kan få en bekräftelse på att det vi gör är bra.
* Säg positiva saker om dig själv. Alla människor har brister, ingen är perfekt. Är du missnöjd med något så är det såklart inget som säger att du inte får ändra dig men det man skall tänka på är att inte ändra på dig för att någon annan vill att du skall göra det. Människor är idag och har länge varit sådana som jämför sig med andra och börjar leta fel på sig själv, ingen mår bra av att tänka negativa tankar.
* Var med människor som bryr sig om dig och vill ditt bästa, som bidrar till det där äkta leende på ditt ansikte. När du är runt människor som får dig att må bra så kommer även du må bättre.

Kort sagt; Bort med det dåliga och in med det bra.
Det kan ta flera år men det blir värt det.

Jag vet det så mycket väl då jag själv har gått igenom det. idag kan jag befinna mig själv med människor utan som helst några problem, som en gång i tiden bara fått mig att vilja stänga in mig i ett mörkt rum och gråta. För att idag vet mitt jag värde som människa och jag vet att jag kan klara av att göra saker om jag väl har bestämt mig för det. Jag vet att jag inte tänker låta någon hindra min lycka - och det borde inte du heller göra.

Likes

Comments

Vill man imponera på mig så skall man göra något som är bra för andra människor än sig själv. Charlie Eriksson, han inspirerar mig väldigt mycket. Han gör det som jag själv försöker uppnå. Psykisk ohälsa är något som man måste våga prata om. Man måste våga söka hjälp - för jag vet att det kan bli ett rent helvete när man håller tyst om det. När man få gå igenom smärtan helt själv.

Så nu först idag äger jag hans bok och har ett aldrig ensam-armband ^^

https://www.facebook.com/aldrigensamcom/?fref=ts
http://aldrigensamshop.com/

Likes

Comments

För första gången så har jag tagit steget till att göra reklam för min blogg till en större grupp med människor. Japp, det kostade men det var värt det. Det är det här jag länge velat göra, det är det här som får mitt hjärta att glänsa ännu mera. Men jag har varit svag. Jag har varit rädd för att ta upp mitt förflutna (igen). Ja, det gör mig nervös med tanken på att flera kommer få veta mer om mitt liv. Det gör mig nervös med tanken på att jag kommer behöva dra upp mitt förflutna igen, alla mina demoner som sänkt mig ner på botten. Men det stora syftet är att få människor att förstå att även fast man legat nere på botten så går det att ta sig uppåt igen. Det går att må bra igen. Det enda som tär på mig idag är att se människor som mår dåligt. Jag har vänner som mår dåligt och det gör mig frustrerad av att dem inte kan se livet på det sättet som jag gör.

En gång i tiden satte jag mig ner för att skriva mina självbiografi helt öppet på en blogg. Jag var egentligen inte mentalt redo, eftersom när jag skrev den så kom tårarna fram av alla hemska minnen. På den tiden var jag fortfarande i sökandet efter mig själv. På den tiden sökte jag uppmärksamhet, även fast jag då inte ville erkänna det själv. Men jag vet också att en del personer blev upprörda. En del människor skulle väl säkerligen glädja över om jag låg inne på psyket och kämpade för mitt liv. En del kanske helt enkelt hade önskat att jag hade tagit livet av mig när jag väl stod där och tittade ner på vattnet och funderade på det. Sorry (not sorry), för att göra er besvikna. Idag mår jag jävligt bra. Fy fan vad jag är glad att jag kämpade även fast att livet var jobbigt. Fy fan vad glad jag är för att alla idioter, energitjuvar och krävande människor inte ens finns i närheten av mitt liv. Och som jag vet att jag ALDRIG någonsin skulle släppa in i mitt liv igen. För att det där är första steget till ett bra och välmående liv

Psykisk ohälsa. Det är något som är viktigt. Det är något som man måste våga prata om. Men det är det som egentligen är det tragiska, att vissa människor skall behöva vara med om ett rent f*cking jävla helvete, av att livet står på spel, för att man senare skall förstå det värdefulla på livet.

Likes

Comments

Depression. Det är ett sådant ord som jag känner igen mig i. Psykisk ohälsa överhuvudtaget. Idag vet jag att en del personer kan må bra en dag men sedan en annan dag så mår den dåligt. Deprimerad, man känner sig svag och

brister ut i gråt. Man låter sitt förflutna tränga sig in till nutiden. När jag var lidande av det så varade det dag in och dag ut. För att det var just då allt var som ett rent helvete. Det var just då som jag kände mig som svagaste. Det var just då som livets frågor ekade i mitt huvud. Det var då som om det stod i frågan om livet egentligen var värt att leva. Jag hade inte någon dag ifrån att vara deprimerad. Det var min vardag helt enkelt. Jag grät ofta, nej jag grät i stort sätt hela tiden. Jag kände mig svag och hatade allt om mig själv. Varje morgon jag gick upp så fanns det ingen livsglädje. Den känslan kan jag lova är enormt jobbig. Jag vet som så att en dag började det också synas utåt, att jag mådde dåligt, för människor runt omkring började fråga hur jag mådde.

Samtidig som jag hatade mörkret som kom på kvällen så gillade jag det. Det blev som ett dubbelmörker, eftersom att även fast solen lyste på himlen så var mitt mörker ändå runt omkring mig på dagtid. Det var först på kvällen som jag kunde gömma mig undan från familjen, sitta i min säng och gråta i mörkret så tyst så att ingen hörde. Jag ville inte att andra skulle dras ner i mitt mörker, utan helt enkelt tro att det var bättre än vad de egentligen var. Om det inte var på natten i min säng som jag grät ut all min smärta på, så begav jag mig utåt. Kyrkogården. Hamnen. Kort sagt i min ensam.

Jag vet inte vad som var otroligt värst. Att jag inte hade någon livsglädje eller ätstörningen.
Båda var bara ett rent helvete.

Samtidigt som jag kan relatera till depression är det som att jag ändå inte kan det. Eftersom på det sättet så som jag ser på livet idag är rent magiskt, helt otroligt ...liksom med tanken på att jag mått psykiskt dåligt. Hur konstigt det än låter, idag önskar jag att jag kunde låna ut mina ögon till dem som behöver, för att få dem som mår dåligt att se livet på det sättet som jag gör idag . men det tråkiga är att det är som att man själv måste ha varit med om något tragiskt i sitt liv för att förstå det stora meningsfulla värdet på livet ~

Likes

Comments

https://www.facebook.com/aldrigensamcom/
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article23364798.ab

Dem där orden gav mig rysningar. Det påminner liksom om mig själv i mitt mörker. Men jag vet också att även
fast att det fanns tankar kring döden, om hur allt bara skulle bli bättre så hade jag ibland tankar om att jag ändå ville fortsätta leva. Allt jag egentligen ville, var att det skulle bli bättre. Jag ville le. Jag ville skratta. Jag ville kunna känna glädje i livet igen. Det fanns också en person i mitt mörker, han var inte ens i närheten av mig när allt verkligen var som värst (vilket ändå var bra) för när mitt hjärta inte riktigt slog för mig så slog det på något sätt för honom. Liksom trots att det i sort sett var p.g.a av honom som allt egentligen bara rasade. Trots att det var han som bad mig att dra åt helvete. Men på något sätt höll det mig vid liv, och det är på så sätt så som jag ser att han var min livshjälte. Men idag när jag är äldre och klokare så vet jag att det mesta han gav mig var smärta, så idag är han lika mycket värd som typ ....en fis i rymden. D.v.s ingenting (samtidigt som jag djupt, djuuuuuupt inom mig önskar det bästa om honom).
Idag är jag bara glad att alla människor, oja jag menar verkligen alla, som gjorde att jag mådde dåligt inte finns i min närhet, för att det var först efter gymnasiet som jag verkligen kunde läka mina sår och finna mig själv. När jag kom bort ifrån det som satte press på mig. Det tog år men det var fan värt det!

Så se på mig nu. Här idag så står jag starkare än någonsin och önskade liksom att andra
människor kunde se livet på det sättet så som jag ser det idag. Varje gång jag öppnar ögonen.

Likes

Comments

Jag minns att under den värsta tiden i mitt liv. Mörkret. Helvetet. Så föll tårarna av inre smärta när jag läste denna dikt. Jag satt utanför skolans kurators dörr, och dikten hängde på väggen. Med sedan händerna för mitt ansikte ville jag mest gömma mig själv. Japp, jag började pratade med en kurator. Men jag vet att det var innan allt rena jävla helvete hade börjat. För att jag hade börja skriva en självbiografi. Som jag just då hade ett helt annat slut i mina tankar. Idag är jag glad att det där s.k slutet inte blev slutet. Kanske så en dag så tar jag tag med självbiografin igen, men nu har jag ändå bloggen som jag tar upp delar från den.
Men tillbaka till dikten. Med smärta och tårar så ville jag en dag säga "åh, jag klarade det. Jag var tillräckligt stark!
💝" med ett äkta leende. Så ni anar inte hur stort mitt leende är idag när jag läser dikten igen. När jag faktiskt från att vara på botten, tagit mig upp till toppen igen. När jag ärligt kan säga den där meningen.

Likes

Comments