Header

I morse när vi vaknade så var det med vetskapen om att vi skulle nyttja en annan fördel med hotellbytet, nämligen hotellfrukost som vi i all vår vishet köpt till. Och som vi svullade! Det fanns hela baletten med det som brukar tillhöra en typisk västerländsk hotellfrulle men kryddad med miso-soppa och andra små godsaker som förgyllde. Efter en vecka med yoggi, macka och annan bukfylla var det skönt att sitta ner och äta sig mätt till frukost. Barnen åt som om de inte sett mat förut. Deras matvanor är tyvärr inte de bästa. Mandis äter helst bröd med smör. Idag ville hon ha blåbärssylt och ost på så det var alltid något. Walle åt mest bacon och lite bröd. Det som de stoppade i sig mest var dock apelsin, vilket i sig kanske inte är så dåligt men inte heller det mest mättande. Nåväl, det är ju bara en vecka till vi har det såhär lyxigt.

Dagen har i övrigt spenderats kring Ueno som erbjuder en mängd shopping och en riktigt bra park med både museeum och ett Zoo samt en lekpark!?!? Vi föll inte i den fällan igen utan tog oss till Museum of Nature and Science istället. Walle har en fäbless för dinosaurier och rymden och han fick sitt lystmäte för båda dessa på museet.

Runt om i museet står personer utplacerade som ger små demonstrationer, t.ex. kan man titta på kopior av olika händer ifrån människoapor men det som barnen gillade mest var att man fick känna på riktiga fossiltänder ifrån en Spinosaurus (se Jurassic Park 3 för info)..Vi spenderade säkert 3 timmar på museet innan det var dags för en sen lunch.

Efter en fruktlös jakt *padumpdumptisch* efter något som hela familjen kunde äta så hamnade vi till slut på McD, igen. Barnen har iofs slutat tjata om McD sedan de slutade med tåg i Happy meal i helgen men det är ändå ett rätt safe bet att köpa mat där.

Mätta och något goare, det var inbördeskrig innan maten i familjen Bolanski, så begav vi oss tillbaks till Ueno station och Ameyoko som är en marknad som löper under spåret. Det är en otrolig mängd tax-free och turistfällor som trängs om vart annat. Mandis vann som enda person i familjen ett litet gosedjur ifrån en sån där maskin där man styr en robotarm om ska plocka upp och släppa vinsten i ett hål. Riggat säger jag! Vårt egentliga mål var att hitta en ny resväska då det blivit en spricka i vår ena. Det blev tyvärr ingen bingo den här gången.

Efter ytterligare lite sökande gav vi upp och åkte hem till hotellet för UNO (dagens present i Happy meal).. Det står för tillfället 2-2-2-2 i vinster. Fortsättning följer....


/Papa Joe

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår bytte vi som jag tidigare nämnt hotell. Det var ingen dramatisk skillnad, vi bytte ifrån APA i Tarawamachi till APA i Sugamo. Den största skillnaden är att vi nu har två sängar och nästan dubbelt så stor yta att röra oss på! Hur vi alla fått på plats på 11 kvm och i en 140 cm säng är något av en gåta. Nu lever vi enligt våra mått mätt som kungar!

Gårdagen var annars ett nytt försök i Yoyogi park. Efter att ha tagit ännu en snabbtitt i Harajuku så begav vi oss mot Yoyogi park i hopp om att barnen skulle få rastas ordentligt! Det blev tyvärr ännu en i raden av parker som är mer för ögat än för kroppen i övrigt. Genom en enorm port leds besökare vidare under trädkronor som ännu har en skön sommargrön färg. Längs med vägen kan man göra avstickare till olika mer eller mindre heliga platser där bl.a. Meiji-templet ligger. Det är en plats helgad åt Kejsaren och Kejsarinnan. Två träd symboliserar mannen och hustrun innanför templets yttre murar och skänker man en slant så sägs det att äktenskapet ska bli lyckligt. Vi är ju både ogifta och smålänningar så där skänktes inget...

Efter att ha cirklat oss igenom parken och konstaterat att det nog inte heller den här gången var mycket för barn så begav vi oss tillbaks till hotellet för incheckning.

Både Walle och Mandis har varit förtjusta i vårt hotell och det blev inte sämre efter bytet. Det är t o m så att båda inte helt sällan vill tillbaks till hotellet för att mysa. Enligt Walle är det bästa med hotellet allt "Automotiska" som finns här. Det finns knappar för AC, belysning, toaletten mm. Jag kommer avhandla de japanska toaletterna i ett eget inlägg senare men aldrig har det varit så lite tjat att få barnen till att göra ett sista minuten kiss innan vi går någonstans.

I Sugamo där vi numera bor så finns ett områda som kallas Harajuku för de äldre. Avenyn heter egentligen Jizō-dōri och jag skulle efter en mindre empirisk studie jämföra dem lite mer lågmält.

I Harajuku som jag beskrivit tidigare trängs tonåringar med turister om glitter, krams och crepes. På Jizō-dōri är det inte riktigt tvångt och här finns rätt specialiserade butiker med peruker, enbart röda kläder, kläder med katter på och även matbutiker som säljer råvaror istället för halvfabrikat. I en av dessa butiker så hittar vi burkar med gräshoppor. Efter att vi stått och pekat och orerat en stund så går vi men ut skjuter en person som jag tror är ägaren till butiken. Hon vill erbjuda mig att smaka en gräshoppa. I en burk med handsrift på, det kan ha stått "provsmak" eller "för dumma turister", vem vet. Jag tar mod till mig och plockar en godbit som jag snabbt stoppar i munnen och äter upp. Väluppfostrad som jag är så utbrister jag "Oishiiiiiii" och går stilla därifrån. Det smakade faktiskt inte så illa men jag kommer nog aldrig prova det igen. Smaken var lite söt på utsidan och lite som skaldjur på insidan. Konsistensen var som att få torra barr på sin friterade banan.

Efter att ha "gjort" Jizō-dōri och butikernas något mer blygsamma öppettider har gått till ända kl 18 så får vi gå och äta. Walle har utvecklat en aptit för bläckfisk med sjögräs, inte riktigt vad vi brukar ha hemma men vi är glada att slippa äta på McD hela tiden. Mandis däremot vill ha ris och pommes. Vi hittar ett ställe som har friterad mat och som går hem hos samtliga i familjen. Efter detta går vi hem och lägger oss.

Likes

Comments

Det har gått snart tre dagar sedan förra inlägget och det har varit späckade dagar!

I måndags styrde team Bolandski skutan neråt hamnen. Tanken var att vi skulle förena nöje för både barn och vuxna på en och samma gång. Det finns en park som heter Hanarikyu Gardens där vi i vår enfald tänkte att barnen skulle kunna springa av sig lite, för med handen på hjärtat, Tokyo är inte lika lätt att rasta barnen i som det är hemma. Väl på plats betalade vi en symbolisk summa för att komma in och vad ser vi. Gräs som inte får beträdas...

Nu var det lyckligtvis inte så i hela parken så det blev en del spring och lek till slut!

Tanken var som sagt att även vi vuxna skulle få lite nöje då parken angränsade till ett område med Second hand butiker. Det visade sig dock att det fanns ett annat område i Tokyo som var intressantare så strax for vi vidare.

Med några små linjebyten hamnade vi i en stadsdel som heter Shimo-Kitazawa som består av massor av mindre gator med små butiker som säljer en blandning av second hand och hipster. Vi hade kunnat spenderat en heldag där om vi vetat men nu fick vi nöja oss med några timmar. Vi hittade ett mysigt café där det fanns sköna Kafé Deluxe vibbar med lite retroinredning och god hemlagad fika (bortsett kakorna nedan?!).

Något annat lite kul är alla de handmålade skyltar som sitter med 20-30 meters mellanrum på gatorna. Vi har inte hittat någon förklaring till dem men det finns det säkert.

I numera vanlig ordning strosade vi alldeles för länge och barnen och vi själva var helt slut när vi satte oss på tåget tillbaks till Apan som Walle säger.

Efter att ha haft ännu en natt med god sömn vaknade vi upp till ett något mulet Tokyo.
Vi började spåna lite på när i veckan vi skulle åka till Disneyland, det känns ju som ett måste när vi är så nära!
Efter en kort koll på vädret som visade 0.2 mm regn under dagen och 9 mm regn under onsdagen så tog vi beslut om att bums fixa onlinebiljetter till samma dag.
Efter en stunds blandad förvirring och lätt irritation som innefattade bokning av biljett, check med hotellet om utskriftsmöjlighet, nytt försök till bokning, registrering av konto, omregistering av konto, hiss till våning med internet, bokning av biljett och till slut utskrift av biljett så var vi redo!
Att ta sig till Disneyland Tokyo är busenkelt nu när vi sånär lärt oss tunnelbanesystemet men det var nästan en timmes resa med byten så först kl 12 steg vi ut på perongen i Maihama där Disneyland Resort ligger.

Det står nog på mångas bucket list att besöka ett av alla Disneylands, så även undertecknads. Jag minns hur fantastiskt det verkade och hur det kändes möjligt när Paris öppnade en egen park 1992, ungefär i den åldern då man allra helst skulle vilja åka. Barnen var såklart laddade till tusen och skuttade nerför backen som leder ner till ingången.

Det första man möts av när man kommer in är en meet and greet med Musse Pigg vilket vi lyckligtvis kunde avstyra för att komma in i parken, det skulle ges fler möjligheter att träffa figurerna. Väl innanför portarna kunde man tro att det var dan före dopparedan, ett band spelade julmusik och det hängde stjärnor mellan affärerna och en stor julgran stod mitt i affärsstråket. Väldigt stämningsfullt på ett sånt där amerikanskt sätt.

Både jag och Em hade förväntat oss ett Liseberg uppblåst 10 gånger men där fick vi tji. De flesta åkturer är mer av en upplevelse i någon av Disneys filmer, 95% på japanska såklart. Det kändes inledningsvis som att vi gjort ett stort misstag när vi åkte dit för köerna var långa och det började dessutom regna, betydligt mer än de utlovade 0.2 mm kan tilläggas. Ett genidrag att köpa regnponchos på vägen räddade dock dagen.
Så efter regn, upplösningstillstånd för barnen så kom så solsken, i sinnet åtminstone. För ifrån himlen föll ett konstant småregn.

Det som räddade oss var s.k fastpass som är en biljett man kan hämta på utvalda attraktioner och som låter en gå före i kön vi ett visst klockslag. Alla kan hämta ett men man kan bara ha ett åt gången, genialt!
Vi gick igenom A Nightmare Before Christmas, på japanska. Det var förutom några rum med musik och berättarröst även en åktur med häftiga dockor som skrämde barn och en del vuxna.

Efter detta avverkades en mängd åkturer, många hade inga köer alls visade det sig så Pirates of the Carribean, Tom Sawyer, nån tågtur runt området och ett antal till avverkades i snabb takt. Barnen proppade i sig mat och ny energi fylldes på.

I Toontown spenderade vi nog över två timmar! En liten berg- och dalbana var helt utan köer så 6 åkturer i rad blev det innan vi tog oss vidare.
Rätt som det var var klockan 21.30 och parken började stänga. Det hela avslutades med en lasershow med Disneyslotter som projeceringduk som varade nära 30 minuter.

Helt slut och vid det laget genomsura tog vi oss så hem till apan.

I morse vaknade vi med vetskapen om att det skulle bli sista natten på apan. I vår initiala plan skulle vi i morgon resa vidare och tågluffa en vecka. Nu har vi dock tänkt om lite och det fick oss att genomföra en hotelljakt. Småländska som vi är så vill vi ha ett hotell som är superbra, halvpension och närmast gratis. Apan var tydligen ett lyckokast för det fanns knappt ett hotell som uppfyllde något av de kriterierna och som var ledigt :(
Till slut hittade vi ett, ett annat apahotell!
Så imorgon vid den här tiden sitter vi på apa 2!
Tilläggas bör att apa 2 har två sängar. Det har kanske framgått dåligt men vår nuvarande bokning gjordes utan vetskap om att dubblett i det här fallet inte innebar två sängar utan dubbelsäng. Så vi har spenderat snart en vecka i olika konstellationer av skavfötters. Bäst hittills har varit mamma barn uppochner, pappa barn rättvänd. Även mamma uppochner, barn pappa barn rättvänd har fungerat ok och prövas även i natt. Så, imorgon kommer vi bre ut oss!

Dagen har i övrigt spenderats i Harajuku, vi skulle egentligen till Yoyogi park men ville äta först. Sen skulle Em (Alfons Åberg) ”bara” titta lite i affärer först. Så när vi kl tio över fyra kommer ner till parken så har de stängt. Vi hittade däremot en 100 yen butik där vi lyckades bränna en hel del pengar (100 yen = ca 7 kr).
På väg till nästa mål, Ueno, somnade båda barnen så vi valde att åka hem och äta i Tawaramachi och sedan avsluta kvällen på hotellets spa.

P.s ikväll fick Papa Joe lite egentid som spenderades på Mucho Gracias. Det är en av de minsta barer jag varit på men det var trevligt. Min anime-japanska sattes lite på prov men ett par öl verkade ge oss samförstånd. Bob?! som har baren satsar inför OS 2020 berättade han. Största svårigheten var hur han skulle branda sig. Japaner ska alltid äta när de är ute och dricker, det trodde han inte alla turister är så intresserade av så en drinking bar var hans nuvarande plan. Låter inte fel tycker jag!

/Papa Joe

Likes

Comments

Igår var en härligt solig höstdag och T-shirtväder tyckte Mandis och stundtals även undertecknad. Vi hade satt klockan på 08.00 på morgonen i ett försök att få styr på dygnet enligt japansk tid. Väl uppe styrde vi kosan mot Kejserliga palatset.

Om man jämför med slottet i Stockholm eller Buckingham Palace så känns palatset eller iaf trädgårdarna runtomkring väldigt avslappnade. Hit kommer vad som synes inte bara turister utan även lokalborna för att hänga i parken och njuta av de öppna ytorna.

När man kommer upp ur tunnelbanan så är det första som slår en att det är ett affärsdistrikt med skyskrapor runt omkring en. Men som en oas mitt i Chiyoda ligger det Kejserliga palatset och dess parker och trädgårdar.

Efter en snabb genomgång efter drönare och liknande otillåtna pryttlar blir vi insläppta och börjar vandra omkring. Walle kommer genast till sitt esse med alla öppna ytor och det är inte längre någon trafik eller trängsel att anpassa sig till. Såhär i retrospekt önskar vi att vi hade tagit picknickkorgen med oss för när vi kommer upp till de två stora gräsplättarna så har solen stått på och vi ligger en stund och vilar på det oklanderligt klippta gräset som får vilken green som helst att framstå som rough. Vi har kort och gott en toppeneftermiddag!
Mandis fortsätter att dra till sig uppmärksamhet och hon verkar uppskatta alla framförallt kvinnor som vill ge henne high five eller vinka samtidigt som de utbrister kawaiiiiii. Min egna farhåga om att bli utstirrad för min längd har däremot inte överhuvudtaget hänt hittills.

När vi ätit en snabblunch, åter igen på Macudonaldsu så beger vi oss mot Yoyogi park där vi tänkt titta på cosplay (folk utklädda till sina favoritfigurer). Dock så upptäcker vi att de ligger granne med Harajuku som är ett mecka för teens. Här ligger trendiga affärer och en 4 våningar hör leksaksaffär som heter Kiddyland. Vi går därför dit först i tron om att det nog går fort att avverka...

Hela området kryllar av folk och efter att ha trängt oss förbi världens första igelkottskafe där man tydligen kan gosa?! med igelkottar så kommer vi ner till Kiddystore. Vi spenderar säkert närmare två timmar där, trappa upp och trappa ner. Så småningom tröttnar både stora och små. Efter ett sammanbrott efter att inte ha fått köpa en prinsessklänning så somnar Mandis och får krypa upp i bärselen. Walle har hittat Voldemorts trollspö i form av en penna och har fullt upp att förklara vilken misslyckad trollkarl han är som inte kan trolla.
Vi bestämmer oss för att gå en annan väg tillbaks för att undvika byten i tunnelbanan och det visar sig vara en vinstlott!

Vi går förbi en butik som verkar sälja antikviteter men som även har en mer souvenirbetonad försäljning. Här hittar vi mängder av saker och spenderarbyxorna åker på! Men vad kan man göra? De har t.ex ninjakläder för barn, svärd, plast nunshukas och kimonos till hela familjen.
Vi kan efter ca en timme betala och åka hem till hotellet. Och för första natten sen vi kom till Japan så sover hela familjen, slutet gott allting gott.

/Papa Joe

Likes

Comments

I morse slog familjen ett nytt rekord i att sova, kl 11.15 vaknade vi. Detta efter en helvetesnatt med hosta och jetlag.
Vi får se det som en reboot av barnen, en välbehövlig sådan.

Efter lite snabb frulle åkte vi tillbaks till Akihabara och fortsatte där vi slutat kvällen innan. Vilket ställe! Iaf om man gillar prylar, Anime och temacafeer. Trots att vi var där i 4-5 timmar så hann vi inte ens skrapa på ytan av utbudet av butiker. Några nämnvärda som vi besökte var Super potato som är en 3 våningsaffär med retro tv-spel och Don Quijote som säljer det mesta.
Priserna är helt ok och skulle vi inte åka vidare så kunde vi fyllt an resväska med saker bara här!

Ikväll har Em provat spa på hotellet medan jag försökte natta barnen. 50% framgång blev det men Walle slocknade han med lite senare. Vi håller tummarna för att de sover natten igenom...

/Papa Joe

P.s Vi testade lite vending machines idag, det går att köpa det mesta här. Nedan är lite smakprov ifrån en butik. För den nyfikne, Kitkat med wasabismak, torkade småfiskar och sist men inte minst torkad bläckfisk. De ser man sällan i biomörkret hemma...

Likes

Comments

Nu ligger vi på sängen på Apahotell i Asakusa i Tokyo och pustar ut. The road is long with many a winding turn sjunger the Hollies och det går väl inte annat än att hålla med.
I onsdags morse satte vi oss på tåget i Alvesta och reste likt en grå silverpil ner till Köpenhamn där vi efter lite väntan kunde checka in och borda flyget mot Moskva där vi sedan kom till att byta flyg för sista biten till Tokyo.

Jag måste nämna några ord om flyget! Det finns någon form av nedärvd fördom mot Aeroflot och att det ska vara som att resa med gods och kreatur. Jag får säga att det var en väldigt positiv upplevelse. Barnen fick leksaker, vi fick gå före boardingkön och jag fick extra rymlig plats för mina långa ben.
Barnen skötte sig och sov stora delar av resan.
Allt gick kort och gott bra fram tills vi kommit fram...

Som sagt the road is long osv. Vi brukar vara duktiga på att ta oss fram med lokaltrafik i de länder vi rest i så därför bestämde vi oss för att ta tåget ifrån flygplatsen. Vi kan väl sammanfatta Tokyos tåg och tunnelbanesystem som något som vi första anblick mest liknar ett skatbo. Det finns ett antal olika aktörer både statliga och privata som trafikerar spåren och att utläsa var man är och vart man ska kräver en hel del tålamod. Vi chansade lite och fick lite hjälp och vips var vi framme i Kanegafuchi som var vårt stopp.

Nästa bekymmer var att hitta till ”vårt” hus. Gatusystemet är på vissa platser lite annorlunda också, man har ungefär en stadsdel - ett kvarter - en byggnad. Så med adressen 5-13-17 och ingen karta så var det inte helt lätt. Med instruktioner ifrån världens minsta polisstation på en karta som vi fotade kunde vi till sist hitta dit.

Väl på plats utanför byggnaden återstod ett sista hinder, vilken av radhusen skulle vi bo i?! Jag hade fått instruktioner om att nyckeln skulle vara inlåst i en lockbox, jag hade bett om lite mer instruktioner för att få veta vad det innebar men de hade inte kommit innan vi lämnade flygplatsen där det fanns wi-fi. Det resulterade i att jag fick surfa med mobilen för 125 kr/MB... vi hade iaf fått en bild på dörren och på lockboxen! Nu var det bara så att det fanns flera radhus i rad som hade samma dörr och en lockbox. Vi fick pröva oss fram och skrämde i farten nån granne som började ropa när vi kände på dörren, men till sist blev det Bingo.

Nu kan man tro att allt var frid och fröjd men icke... vi fick vad vi betalade för vilket inte var mycket. Vårt rum hade madrasser av typen futon vilket vi visste men det var nog 5 st staplade på varandra när de fotade rummet för airbnb. Vi hade balkongen i sovrummet med englasfönster vilket gjorde det svinkallt i rummet. Hur som helst vi packade upp och begav oss sedan ner för att äta lite kvällsmat. Vi hamnade på en mysig restaurang med bara två bord och ett supertrevligt äldre par som inte talade ett ord engelska som servitör och kok. Vår beställning önskar jag att vi hade fått på film för den innehöll bitar av svengelska, japelska och svepanska som förklarades med teckenspråk. Min termin med japanska hjälpte föga. Att vi har en vegetarian och att de inte hade allt på menyn bidrog inte heller till att göra det lättare. Vi fick till slut: Friterad kyckling, friterad klyftpotatis, pizza, tomater och vit fisk med rosmarin. Det var jättegott, även om barnen knappt rörde maten. De fick däremot presenter av frun i huset. Mandis fick nån traditionell schal man har bär man dansar och Em fick en fin påse att ha snorpapper i. Väldigt trevliga människor!

I morse vaknade vi 01.30, då kände sig barnen färdigsövda. Waldemar hostar och låter som en 80-årig rökare vilket gjorde att vi inte ens vet när vi somnade om men somnade om gjorde vi. Morgon nummer två inleddes således vid sjutiden och bjöd på spya nummer ett. Mandis vaknade till och jag tog emot med mina kupade händer för att skydda futonen. Vi tänkte att det nog berodde på att hon druckit mycket och sedan fått nappen i halsen men när Walle 30 minuter senare gör samma sak så förstod vi att så inte var fallet. Denna spya nummer två följdes upp av nummer tre inne på den minimala toaletten. Här fyllde de kupade händerna funktionen av en tratt som styrde ner kräket tillbaks i toan, för den var ju upptagen av en rumpa. Hela situationen med barnens hälsa, delat hus och avståndet till centrum gjorde att vi fattade ett beslut, vi skulle flytta till hotell!

Sagt och gjort, efter 10 minuters surfande hittade vi till APAhotell. Vi packade ihop och gav oss genast av! Nu klarade vi tunnelbanan betydligt bättre och vi var snart framme på vår nya station Tawaramachi. På vägen tröståt vi på McD, det smakade precis som hemma men med teriyaki-sås på toppen. Hotellet hade incheckning kl 15 så efter lite väntan fick vi vårt nya basecamp. Så skönt!

Detta blir ett väldigt långt inlägg men en sista sak måste vi berätta om. Nu ikväll har vi varit i Akihabara som är ett kvarter med en otrolig mängd affärer som säljer elektronik, popkultur och konstiga caféer. Vi hade läst att det skulle finnas våfflor någonstans och det tog barnen fasta på. Vi hamnade till slut på ett café som heter AKB48 vilket är ett café för fans till popgruppen med samma namn. Det ovanliga med dem är att det är 48 tjejer som är medlemmar, antar att personlighetstyper ala Spicegirls var för få för den japanska marknaden. Serveringen skedde i en bioliknande salong där de på bioduken spelade upp musikvideor och liveframträdanden med gruppen. Maten man köpte var de olika medlemmarnas favoriträtter osv. Det var förbjudet att fota föreställningen och personalen så det fick bli matbilder istället.

Summerat så har vi haft två långa dygn bakom oss men imorgon börjar vi på ny kula. Förhoppningsvis friska och krya...

/Papa Joe

Likes

Comments

So far so good!
Nu rullar vi i sakta mak ner mot Kastrup. Tåget avgick i tid och ”knack knack” vi är hittills helt i tid!
Vi sov gott i natt, fram till 03.30, sen började hjulen snurra... Hade vi boarding pass för flygbytet i Moskva? Hade vi ens checkat in hela resan eller bara första sträckan? Hur gör vi med bagaget i Moskva?
Lite Hakuna Matata krävs nog för att hålla nerverna i styr idag.

/Papa Joe

Likes

Comments

Imorgon är det dags! Väskorna är packade och locket ligger för brunn och nu gäller det bara att passa tågtid på onsdag och framförallt, att tåget passar tiden till flyget.

För att minimera riskerna att missa någon anslutning så kör vi redan imorgon till Alvesta för att övernatta där, vi slipper då oroa oss över att eventuellt inte hitta parkering i Växjö centrum på morgonen. Vi kommer undvika alla hissar fram tills vi är framme, tackar vår käre granne för den påminnelsen!

Som synes nedan så reser vi lätt om man tänker att vi ska vara borta i 3 månader. Det är såklart så att resan mellan Japan och Australien går med ett budgetbolag som ger oss sammanlagt 40 kg incheckat bagage. Vi har därefter 30 kg x 4 personer när vi åker vidare så shopping får vänta tills vi kommit till Australien.

Förväntar mig att nästa inlägg blir ifrån flygplatsen eller om allt går fel någonstans ifrån skogen kring Hässleholm.

Over and out

Papa Joe

Likes

Comments

Tiden går verkligen fort när det är mycket att göra! Både jag och Emma har ett närmast "allt ska göras innan semestern"-zone nu och det får dagarna att flyga fram, på gott och ont.

Imorgon är det precis en vecka kvar att arbeta innan föräldraledigheten kickar igång och ytterligare en vecka tills vi åker. Vaccinationen är klar sen tidigare i eftermiddags. Får hoppas det var värt att försätta framförallt Walle i en kanske livslång fobi för sprutor för att hålla oss friska på resan. Han hade uppenbart funderat på detta hela dagen och när vi satte oss i bilen utbrast han. -"Jag vill bli drogad eller få skrattgas (lustgas)".
I flera dagar har han pratat om att han först vill få en "fördövningsspruta" (bedövningsspruta) innan han tar vaccinationssprutan. Tyvärr fungerar det inte riktigt så och jag hoppas att han en dag kan se det logiska i att inte ta två sprutor för att slippa smärtan av en sprutor.

Jag har för övrigt haft ännu en sån där hemsk mardröm som inblandar barnen och krokodiler. För min egen del är jag inte rädd för mycket men för deras del är jag orolig för det mesta! Drömmen kan kort sammanfattas med att någon av barnen hamnar i gapet på en krokodil. Jag kastar mig i vattnet och försöker på alla sätt att få den att släppa, jag har i någon naturfilm sett att man ska sticka in sina fingrar i ögonen på krokodilen och att det kan få den att släppa. Men eftersom jag vaknar innan jag har sett att det fungerar så känns det inte helt övertygande... Får göra ett nytt försök om drömmen återkommer i natt.

/Papa Joe


Likes

Comments

Familjen Bolanski

Papa Joe

Mama Em

Mandis

Walle

Så, nu börjar det banne mig dra ihop sig!

Efter drygt ett års planering och svångremmen på så har pusselbitarna fallit på plats. Inget är packat men flygbiljetter är köpta, lägenhet, hus, bil, husbil är bokade.

Apropå det här med biljetter så satt jag igår kväll och skulle köpa tågbiljett (living on the edge!) för den allra första etappen, den som ska ta oss ifrån hemmet till flygplatsen. Döm av min förvåning när jag i ett försök att hitta avgångstiden för flygen inte kan hitta flygbiljetten... inte någonstans... Efter några minuters panik fick jag väcka Emma och fråga om hon möjligtvis hade gjort den bokningen och att det därmed var i hennes epost som biljetterna fanns. Jodå, hon hade bokat med sin epost kunde vi snart konstatera. Hade hon kvar bekräftelse på bokningen, biljetter eller något annat. Nej. Räddningen kom när vi hittade en fakturabekräftelse undansparad i en mapp på datorn. Med hjälp av namnet på resebolaget så lyckades jag till slut hitta bokningen, i webbläsaren! Det måste ju räknas som ett smärre mirakel att inte webbläsarens historik rensats på ett år. Nu är biljetten iaf i tryggt förvar!

Nähä nuff rambling, jag skulle skrivit en presentation om oss eller kanske berättat lite om resan men det får bli en annan dag.

/Papa Joe



Likes

Comments