Header

Hej bloggisar! Ja det var ett tag sedan nu. Jag skrev senast för en vecka och det är inte likt mig men det är faktiskt såhär att jag behöver en paus här ifrån. Jag vet inte hur länge men jag behöver ett tag att tänka över det här med bloggen. Hoppas ni förstår...Under tiden finns jag som vanligt på snapchat där jag heter Aliciapalicia och på instagram där jag heter alicialideen. Som sagt hoppas ni förstår. Puss och kram!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

är bland det häftigaste som finns! Den 10 april strax innan tolvslaget så var jag, som ni förmodligen vet vid det här laget, med om min första fölningen. Det var förhoppningsvis inte sista gången för det var en fantastisk och framför allt häftig upplevelse. Just därför hade jag tänkt berätta lite om själva händelsen, när Rosa fölade och fina Romeo kom till världen.

Jag var faktiskt med redan vid betäckningen av Rosa och fick följa med genom hela resan fram tills lilla Romeo kom. Sjukt häftigt om man frågar mig! Rosa var aldrig särskilt påverkad av sin dräktighet. Jag red henne i princip som vanligt in i det sista. När det var en månad kvar innan Romeo kom så slutade jag rida henne. Hon var precis lika pigg genom hela dräktigheten precis som Rosa alltid är. Om vi går tillbaka till dagen då Romeo kom så var jag i stallet på dagen precis som vanligt och red ut en sväng på Wilja. Då hade deras ägare redan ringt mig tidigare och berättat att fölningen troligtvis skulle ske inom 24 timmar men innan jag var klar i stallet kom han inte så jag åkte hem efter jag var klar. Men för att säkert få vara med när det hände så åkte jag ut senare på kvällen och sov där. Vi gick och vakade med jämna mellanrum från fönstret genom hela kvällen då vi hade släppt henne på gårdsplan. Dem andra hästarna stod i hagen precis bredvid. Visst visade hon tecken så som att hon hetsåt, gick runt och lite sådär men det såg inte ut som att det skulle hända något inom dem närmsta timmarna så efter ett par timmar gick vi upp och skulle lägga oss en stund. Jag tror inte ens att det hann gå 5 minuter innan hon som är ägaren till hästarna kom upp till mig och sa att Rosa precis hade lagt sig ned. Då gick vi såklart genast ut och då var fölningen redan i full gång. Wow vilken upplevelse kände jag direkt. Det första jag såg var en liten rosa mule och en vit bläs. Efter dryga 20 minuter var han ute och vi hjälptes åt och bära in honom i boxen. Inne i stallet bestämdes namnet Romeo och vi var väl i stallet i kanske en timme och såg till att allt gick som det skulle innan vi gick in igen. Ni skulle sett dem andra hästarna som stod precis intill och kollade på. Tre VÄLDIGT chockade hästar kan jag ju säga haha!

Har ni någon erfarenhet kring det här med fölning? Har ni varit med om det själva eller liknande? Berätta gärna!

Likes

Comments

Att man efter varje iskall vinter när vattnet fryser, tårna blir till isbitar och underlaget stoppar en från att rida eller att man efter varje gång man blivit avkastad och gått haltandes till stallet nästa dag med en kropp full av blåmärken i bästa fall eller efter varje gång man känt sig värdelös efter ett sämre ridpass kunna se emellan allt detta och faktiskt säga att man älskar den här sporten. Det är kämparglöd och det är någonting som vi ryttare har så det räcker och blir över. För utöver alla svårigheter som också kommer med den här sporten så får den mig ändå att må så jä*la bra! Att rida, mocka skit, gå och sopa, fixa i ordning mat till hästarna och bara gå runt och pula i stallet en stund gör mig gladare än någonting annat. Det är det bästa botemedlet när man är lite nere. Det finns ingenting bättre. Jag åkte moppe ut till stallet i iskallt regn och snö senast i förra veckan och det gjorde jag bara för att få rida och umgås med hästarna, det måste betyda någonting extra speciellt, eller hur? Jag tror inte att det är en slump att jag (och så många andra ryttare) sätter mig i sadeln gång på gång och fortfarande har samma glädje över det. Jag tröttar ju liksom aldrig på det här. Det spelar ingen roll om det är -20 och en massa snö eller om himlen öppnar sig och det bara vräker ner för jag har fortfarande samma glädje i det. Jag tror inte att det är någon slump. Det är något som driver oss ryttare att gång på gång sätta foten ännu en gång i den där stigbygeln, slänga andra foten över hästen och rida iväg.

Det finns en anledning till varför jag gång på gång hoppar upp i den där sadeln, varför jag åker ut till stallet oavsett väder, varför jag spenderar flera timmar där, varför jag hoppar upp på hästen igen efter att ha ramlat av, varför jag väljer att gå ridgymnasium och varför jag arbetar med dem just nu och vill fortsätta med det i framtiden. Jo, för att jag älskar den här sporten. Jag lever för det här! Det är det bästa jag vet. Ibland när jag rider själv kan jag börja le och tänka på hur otroligt underbart det här faktiskt är. Jag säger bara WOW. Kärlek till den här sporten!!

Likes

Comments

Nu har äntligen föl nummer 2 kommit till jorden. Den här gången var jag inte med, det var det ingen som var. Hon såg inte alls ut att vara färdig för fölning igår kväll men så i natt så fölade hon ändå. Allt gick super trots att hon fick fixa allt själv. Grymmaste Ella. Jag var ute nu idag och hälsade på den lilla tjejen och älsklings-Ella. Juste, det blev ett sto. Elicia heter hon. Hon är döpt efter mig fast med Ellas första bokstav. Så då fick det bli Elicia. Så himla roligt verkligen! Det kommer bli en riktig tuffing det där haha! Hon är superfin, liiite svår att få bild då hon är så himla sprallig men gud så fin hon är. Kan nästan inte bli annat med en så vacker mamma. Jag ville mest bara uppdatera er om att det sista fölet för i år är här och att allt har gått bra. Kan bara föreställa mig hur roligt Romeo och nu Elicia kommer ha tillsammans i hagen sedan. Åhh!! Visst är hon söt??

Likes

Comments

Hej solisar! Det har stått tomt här i några dagar nu, jag vet. Senast jag skrev någonting var i Lördags. Det är dåligt, det vet jag också. Min enda ursäkt till att det blivit såhär är att tiden inte har räckt till, the typical ursäkt men det är faktiskt helt sant. Jag har inte haft tid till att sätta mig ned för att skriva här de senaste dagarna. Antingen har jag varit ute och gjort någonting och har jag inte gjort det så har jag varit i stallet och har det inte varit för det så har jag suttit och pluggat. Jag kunde precis checka av dagens plugg förövrigt och börja ladda om för morgondagens nationella i matte. Nej jag skojade bara. Jag är verkligen inte taggad för fem öre. Fy vad tråkigt det ska bli och fy fan vad trött jag är på alla dessa nationella rent ut sagt, men jag ska göra mitt bästa! Det var väl det, jag ville mest bara ge er en ursäkt, berätta att jag lever och att inlägg kommer börja publiceras som vanligt så snart jag kan. Ibland blir det såhär, det vet ni säkert också men jag är snart på banan igen. Om ni skulle vilja hjälpa mig med att komma igång så skulle det vara till STOR hjälp ifall ni gav mig lite tips och förslag på vad ni vill att jag ska fylla bloggen med. Jag har egna idéer men det skulle vara kul att höra era. Er önskan är min lag liksom. Så om ni vill så skulle det vara jättesnällt och till STOR hjälp om ni gav mig lite tips och förslag!

Likes

Comments

Jag har fått äran att rida tre olika hästar. Ella, Rosa och Wilja. Tre helt fantastiska hästar med tre helt olika personligheter. Alla tre rids på olika sätt, mer eller mindre. Jag har lärt mig dem ut och innan till och direkt när jag sitter upp på någon utav dem så ställer hjärnan om och ställer in sig på just den ridningen som just den hästen kräver. Det finns såklart både för- och nackdelar med det här. Jag personligen ser flest fördelar, nästan inga nackdelar alls men det finns sådana också.

Har ni hört talas om konsten att rida olika hästar? Att kunna sitta upp på i stort sätt vilken häst som helst och läsa av individen man sitter på för att rida den så som den trivs och går bäst. Det är en konst och det kallar jag riktig ridning. Att rida olika hästar är därför otroligt lärorikt för en som ryttare. Man får mer kunskap och erfarenhet av olika hästar som man kan plocka fram senare i livet när man sitter upp på en liknande häst. Jag kan ju bara tala om mina egna upplevelser och det jag har upplevt när jag bara haft en häst har varit att man väldigt lätt stannar i samma mönster om ni förstår vad jag menar? Man kan hästen så bra så man vet att den kommer bli rädd vid det och det hörnet, man vet att man måste driva på lite innan hindret för annars stannar den och man vet precis i vilket läge man ska ha skänklarna, tyglarna osv för att hästen ska gå som bäst till exempel. Ni förstår? Man lär sig just den hästen och hur den ska ridas. Då kan det vara svårare sen när man ska hoppa upp på andra hästar som inte alls rids på det sättet. Jag har alltså upplevt att jag blivit bättre på att läsa av just den individen jag sitter på och rida den som just den hästen kräver när jag ridit flera hästen samtidigt.

Det har varit svårt att komma på någon nackdel med det här men jag kom faktiskt på en. Eller nja, inte nackdel utan mer svårighet. Det är svårare att bygga upp en bra tillit till varandra eftersom ens tid delas på så många hästar man har. Det tar längre tid att bygga upp tilliten till varandra och det tar längre tid att verkligen lära känna varandra. Fast jag ser inte riktigt detta som ett problem då alla dessa fördelar som finns väger upp det till det bättre. Att bygga upp en bra tillit till varandra är en process som tar olika lång tid för olika hästar. Man får ta den tid som krävs helt enkelt. Men det absolut bästa med att rida tre stycken hästar måste nog ändå vara att lyckan och kärleken tredubblas i mitt fall. Jag menar en häst är bra men tre är super mega bra!!

Likes

Comments

Hej solstrålar! Det blir ett lite senare inlägg idag än vad som brukar vara. Anledningen till det är att jag direkt efter skolan åkte raka vägen upp till charlies som ligger cirka 40 minuter ifrån mig. Tanken var att införskaffa lite nya ridkläder för mina födelsedagspengar och det var också det jag gjorde. Framförallt var det piké och ridbrallor som jag ville ha med mig hem, hade även kikat på den transparenta regnjackan. Sedan slank även en till jacka ned, en sommar/vårjacka. Är supernöjd med allt faktiskt! Vad tycker ni? Hiss eller diss?

Likes

Comments

Alla har väl en dröm om vart man vill bo i framtiden. Det har iallafall jag och den har sett likadan ut ända sedan jag började reflektera över den här frågan vid cirka 10 års ålder. Jag vill bo på landet och så är det bara. Jag bor just nu i stan men min prio ett när det är dags att flytta hemifrån är att flytta ut på landet. Jag är en landet-människa i blodet egentligen. Jag njuter varje sekund när jag är ute i stallet och får vara i den miljön. Det är där jag trivs och det är där jag ska bo. Ni förstår säkert också att jag drömmer om ett stall. Inget enormt sådant men ett lagom som rymmer mig och mina framtida hästar. Kanske att jag vill ta emot inackorderingar också, både för att få lite sällskap och mer liv och rörelse i stallet. Det är alltid skönt att till exempel ha någon att rida ut med eller bolla idéer fram och tillbaka liksom. Huset som uppenbarligen kommer ligga bara några få meter ifrån stallet ska, precis som stallet, vara alldeles lagom stort. Inget jättestort men heller inget jättelitet såklart. Men både stallet och huset kommer nog vara mer litet än stort om ni förstår hur jag menar.

När det kommer till stil och inredning så tycker jag om den här lite lantliga och gammaldagsa stilen samtidigt som det ska vara stilrent. Jag tycker om vitt, brunt, beigt och grått liksom. Det är troligtvis även dem förgerna som mitt hem kommer gå i. Om vi pratar om inredningen i själva huset så kommer det troligtvis bli mycket tyg. Mycket kuddar, plädar, mattor, gardiner och dukar. Ljus och en massa mysbelysning får vi inte heller glömma. Jag gillar sådant som höjer myskänslan och som gör det hemtrevligt. Som sagt så kommer nog det mesta gå i dem här jordnära färgerna som faller mig i smaken. När det kommer till stallet så vill jag ha det stilrent och snyggt. Praktiskt är också ett krav. Jag vill ha många öppna ytor och space i övrigt. Ett rimligt antal boxar skulle väl vara 3-6 ungefär. Då finns det plats till min/mina, någon inackordering och så någon tillridningshäst lite då och då. Sedan vill jag även ha en enklare lösdrift ute i hagen. Det har hästarna nu och det känns så bra. Då vet man liksom att dem kan gå in där om dem tycker det är kallt, varm eller av någon annan anledning. Dem brukar faktiskt oftast stå där när det är jättevarmt och inte så mycket när det regnar. En stor och fin paddock är också ett måste. Eller iallafall att ha en. Ett ridhus skulle självklart vara en STORT plus men absolut inget måste men visst skulle det vara fantastiskt skönt att ha ett eget. Det skulle självklart även hyra stallhyran för inackorderingarna med en slant.

Nu har jag fått drömma lite. Fortsätt drömma med era drömmar nere i kommentarsfältet om ni vill. Skulle vara så kul att

Likes

Comments

Skriv om din vardag om du gör något intressant. Jag skriver inte allt för ofta inlägg om min vardag och mitt liv. Den enda anledningen till det är för att jag själv inte tycker om att läsa dessa inlägg. Gör du något kul så skriv om det, fine. Det gör jag också ibland. Det köper jag men folk som sitter och skriver om när dem varit i skolan, kommit hem, ätit och duschat...snaaark. Sådant är så himla tråkigt. Så skriv om du har gjort något läsvärt men skippa att skriva om dina långa tråkiga skoldagar.

Variera film och bilder. Jag har ofta nya bilder men väldigt sällan videos. Det är någonting jag vill börja med men jag känner mig så mycket mer obekväm i film än på kort. Blir helspänd och kan inte bete mig riktigt som jag brukar men det kommer väl det med antar jag. För det är väldigt kul med bloggar som varierar sitt innehåll med både videos och bilder. Bloggen blir mer levande då.

Ta dig tid till bloggen och blogga aldrig när du inte vill. Blogginlägg blir väldigt sällan bra om man skriver dem under stress. Det blir bara en massa slarv och en ointressant text. Samma sak är det om man försöker pressa fram inlägg trots att man varken har idéer eller lusten till det. Been there done that. Det blir inte bra så låt bli att skriva vid dem tillfällena.

Lägg ner tid på bloggens utseende. Ni har säkert hört det förr men utsidan ger insidan en chans. Det är så himla sant när det gäller det mesta. Jag läser aldrig en bok med en tråkig utsida, jag plockar inte ens upp den. Precis samma sak är det med bloggar. Jag läser inte inläggen om det är riktigt dåliga bilder eller en riktigt tråkig design. Lägg ned tid på fina bilder, en fin header och design i övrigt. Det väcker intresse för läsarna. Jag tror inte jag är ensam om att tycka så faktiskt.

Likes

Comments

När det kommer till mål inom min egen ridning och mig som hästmänniska så har jag en del. Jag har inga konkreta mål om att hoppa en viss höjd eller liknande. Men jag har mål och det tycker jag är A och O om man vill utvecklas som jag vill. Jag har både kort- och långsiktiga mål för mig som ryttare och hästmänniska. Dem kortsiktiga använder jag väl på sätt och vis för att nå mina större mål. Det är så jag jobbar.

Starta och driva riva ett eget mindre stuteri - Här där jag är nu, där hästarna står och alltså också där deras ägare bor drivs ett litet stuteri. Inte ett sådant med hur många hästar som helst i dagsläget men det har fötts upp en hel del hästar här genom åren. I dagsläget finns Ella, rosa, Wilja, Romeo, Stella och snart en liten till. Här föder hon upp welshar i olika slag. Welshponnyer och cobbar. Jag skulle väl säga att det kommer minst en ny varje år. I år är det två som ni antagligen vet. Ett liknande det här skulle jag själv vilja driva i framtiden fritiden. Föda upp kanske 1-2 per år. Jag ser det här som väldigt bra förberedelse inför att jag någon gång i mitt liv vill göra detta. Jag menar jag har fått vara med när Romeo föddes och nu när vi börjar longera Stella (2år) Jag får vara med på så mycket som ger mig så mycket kunskap om det här med avel och hästar.

Lära mig hästarnas språk - Nu tror ni säkert att jag är galen. Am i right? Jag menar självklart inte att jag ska gå runt och gnägga med hästarna. Det jag menar är att det finns bättre och sämre sätt än andra att nå fram till hästarna på bästa sätt så att dem förstår oss och vi förstår dem. Jag vill bli riktigt bra på det där och lära mig allt om hästars beteende osv, för att i sin tur kunna rida och utbilda dem så bra som möjligt.

Starta och driva ett eget försäljningsstall/tillridningsstall - Som ni kanske märker så vill jag extremt mycket. Jag vill arbeta som veterinär, driva ett stuteri, utbilda mig till hovlagare och nu ska jag driva eget försäljningsstall/tillridningsstall också. Självklart vet inte jag om jag vill göra allt detta i framtiden men det hade varit häftigt att kunna ta emot lite hästar då och då när man har tid för tillridning/inridning. Både helt outbildade hästar men också hästar som hamnat lite snett och ballat ur totalt på grund av en trasslig bakgrund eller liknande.

Starta en större tävling - Jag har inte riktat in mig speciellt på varken någon speciell tävling eller gren. Det här är också ett långsiktigt mål som ni kanske förstår. Vad jag menar med "en större tävling" är ju en definitionsfråga såklart men jag pratar om typ SM, falsterbo och liknande. Dressyr, hoppning eller någon annan gren vet jag inte. Det får framtiden avgöra helt enkelt.

Likes

Comments

Instagram@alicialideen