Jag funderar på att kanske börja videoblogga lite också, göra videos där jag tar upp ämnen som r viktiga för mig. Bland annat berättar mer om mobbning, dåliga val i livet mm. Får se, ska försöka få till lite inspelningar så ska det nog bli bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I detta inlägget vill jag ta upp ett ämne som berör mig oerhört mycket...
Nämligen mobbing, jag är ett av alla offer som varit nära på att svsluta livet men som funnit vägen tillbaka

Har du någon gång fått en kommentar som sårat dig? Antingen om utseende eller för personen du är?
Tänk dig att VARJE dag i 16 år få höra hur ful du är, att varje dag få höra hur värdelös du är, att varje dag utsättas för psykisk mobbing. Tänk dig det så har du en del av mitt liv...

Men inte nog med psykisk mobbing så utsatte jag även för fysisk mobbing varje dag, det är detta som mitt inlägg kommer handla om. Kommer mest handla om hur allt började vilket är det som satt djupast sår inom mig. Klarar du inte att läsa en detaljerad text om mobbingens verklighet så sluta läsa nu.......


Då börjar vi då.......
Jag va 9 år gammal och väldigt osäker och började nu tredje klass. En stor klass med många nya personer och till en början verkade allt bra, men det vände snabbt......
Efter nån vecka började kommentarerna komma, började få höra hur ful jag va blev retad för att jag redan då hade några extra kilo på kroppen. detta pågick i ca en termin och sen eskalerade det snabbt från psykisk till fysisk mobbing.

Under den första terminen i tredje klass hade jag redan börjat må dåligt, börjat tröstäta och gå upp i vikt vilket ledde till att problemen växte. Då började barn på skolgården och även från min klass att kasta frukt på mig och skrika "ät frukt din tjockis" och ni kan själv gissa hur det fick mig att må. Allt eftersom tiden gick så mådde jag sämre och sämre och min vikt steg, men trots all mobbing så tog jag mig igenom tredje klass.

Sommarlovet va slut och jag skulle nu börja fjärde klass, eller helvetesåret som jag kallat det. Mobbingen fortsatte som vanligt men nu började en sak som jag inte kunnat prata om för än nu nyligen..... Blir ledsen och berörd bara av att skriva detta nu.
Idrotten, ämnet som aldrig varit en favorit men som nu blivit något jag va rädd för, speciellt duscharna där mobbingen var som värst. Jag va vid det här laget kraftig, killarna i klassen tvingade mig dansa i duscharna, skaka på mitt fett. Varje gång vi hade idrott, varje gång tvingades jag dansa för många samlades inne i duscharna så hade inte något direkt val. Varje idrottspass så tvingades jag dansa, skämma ut mig och till slut sätta mig i omklädningsrummet och gråta. Men klarade aldrig att berätta för någon varför jag mådde som jag gjorde eller varför jag satt och grät.
Nu tänker ni säkert, "Men varför sa du inte bara till en lärare?" jo det ska jag säga er, det är inte så lätt när man är så rädd och osäker som jag va just då-

Detta i duscharna fortsatte tills jag gick i sjätteklass sen lugnade det ner sig och jag trodde att allt äntligen skulle bli bättre. Men lugnet varade inte länge. När jag började sjuan igen så började mobbingen i duscharna, inte med att tvingas dansa men mina kläder försvann eller blev gömda.

Det gick så långt så jag började missköta skolan, va aldrig där så kurator och skolan kopplades in på en massa möten. Det ledde till att jag började gå hos bup och där gick man ett tag.


Spolar fram tiden ett tag, jag börjar nu gymnasiet på en linje jag verkligen ville gå, i början var allt bra och här fanns det ingen mobbing. Men alla år med mobbing både psykisk och fysisk hade tagit mig så djupt ner i skiten och jag mådde så dåligt så jag råkade ut för en svår depression och tvingades att hoppa av gymnasiet.
Nu tog det fart på allvar, folk började snacka skit om mig, mina vänner försvann när dom fick veta att jag råkat ut för en depression. Såg mig som en person som skulle smitta dom med depression som om det var ett virus, svek mig och övergav mig när jag behövde dom som mest. Nu började mitt liv som ensamvarg och mådde sämre och sämre för varje dag som gick.

Dagar blev till veckor, veckor blev månader och månader blev år. När jag va ca 18-19 år så mådde jag så dåligt på grund av mobbingen, nu kommer jag till något jag inte berättat för många. Det gick så långt att jag ville ta mitt liv, ville avsluta helvetet som jag levde med varje dag. Hade planerat hur och när jag skulle göra det.
Men jag klarade inte det, just i den vevan blev jag nära vän med en jag hade varit vän med på facebook länge. Det va något med henne som fick mig att se lite ljus i livet igen, hon tände livsgnistan inom mig igen. Hon fick mig att ta tag i mitt liv och följa mina drömmar och stå upp mot mobbarna och säga ifrån.

Nu sitter jag här, 24 år gammal och läser till förskollärare på Högskola Kristianstad, har egen lägenhet och en vän som jag älskar mer än något annat i denna världen. Mobbing är tufft, men stå på dig. Klarar du det inte själv så prata med någon, lärare eller kurator på skolan, någon kompis eller om du har någon annan du kan prata med. Hjälp finns att få om man bara själv tar steget och ber om hjälpen eller om man ser någon bli utsatt att man går emellan och sätter stop för det.

Vad ville jag få ut av detta egentligen? Ville väl bara ge er en bild av min verklighet under 16 år. Stå på er, va stolta över dom ni är, låt INGEN få er att vilja ta livet av er. Man har bara ett liv och det får ingen ta ifrån er.

“Knowing what's right doesn't mean much unless you do what's right.”

― Theodore Roosevelt

Likes

Comments

Ja nu undrar ni kanske varför jag valde namnet The bearded one, eller ja kollar ni bilder och så så kan ni nog lägga ihop 1 + 1 och få svaret men för er som inte klarar att räkna ut det så ska jag förklara det i detta inlägget.

Det är så att under hela min uppväxt har jag blivit mobbad och alla har klankat ner på mig vilket har gjort att jag har det sämsta självförtroendet man kan tänka sig. Men sen för några år sedan så kände jag bara att jag ville testa att odla ett skägg för jag behövde lite förändring i mitt liv.

Men vad jag inte förväntade mig var det som kom med skägget.....
Med skägget kom ett bättre självförtroende, kändes som jag hittade mig själv när jag fick skägget och sedan dess har jag haft skägg till och från. Hade haft det hela tiden om man inte lyckats förstöra det några gånger......... 😒

Men nu är skägget borta och då börjar den spännande tiden när man ska börja odla sitt magnifika och ståtliga skägg igen. Ska odla ut nu helt utan att trimma och så i 3-4 månader sedan gå till en barberare och trimma och forma skägget.
Men viktigt att tänka på är att man inte bara låter det växa, du MÅSTE vårda och sköta om ditt skägg. Jag har tre punkter som jag är väldigt noga med i min skäggvård

1. Borsta det dagligen med en bra skäggborste
2. Skaffa dig ett bra skäggschampo så du kan hålla det rent och fräscht
3. Och sist men inte minst köp en bra skäggolja, oljan ger näring till ditt skägg vilket ger dig ett friskt och mjukt skägg. Oljan hjälper även till att förhindra den jobbiga klådan som man lätt kan få när skägget kommit till en viss längd.


Vid ett senare inlägg ska jag tipsa om en del produkter som jag själv verklige tycker om. Men nu med min kärlek till skägget så kan ni ju lista hur varifrån mitt namn kommer. Skägget är en del av mig och så kommer det alltid vara. Kan bjuda på lite bilder av mig i skägg 😁



Likes

Comments

Ja då blev man övertalad att börja blogga igen så vi får se hur det går 😊
Men nu under kommande vecka så kommer bloggen vara et pågående projekt där jag kommer fixa med designen och lite så men det kommer säkert bli bra, får jag hoppas haha.

Men senare ikväll eller imorgon så kommer det komma upp en presentation om vem jag är och lite annat trevligt så ni får lära känna mig. Men ni får ha det bra så länge 😃

Likes

Comments