Header

Så länge jag kan minnas har min framtidsdröm varit följande:
Att vakna upp på morgonen och inte känna att något saknas. Jag vill kunna vakna bredvid någon jag älskar, kliva upp och känna att jag har tur som får gå till just MITT jobb, samtidigt som jag vill vara glad över att få vara ledig när jag inte jobbar.
Jag vill vara nöjd helt enkelt. Och jag känner att jag är påväg i rätt riktning.

Utöver min huvudsakliga dröm om att vara nöjd så består mitt drömliv av en hund, en katt, några getter och en dag hoppas jag på att även få vara en mamma. Man måste få drömma stort ibland med.

Jag vet inte vad livet har planerat för mig. Vilket jobb jag kommer ha, vart jag kommer bo eller vem jag kommer att dela mitt liv med, men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag iallafall kommer lyckas med att få vara nöjd.

Självklart vill jag som många andra även uträtta stordåd och påverka människor. Men det är en dröm jag inte riktigt vågar drömma fullt ut och därför bara har för migsjälv. Men kunde jag vara en förebild och hjälpa någon, då skulle jag inte klaga, men som sagt så är det mer än jag vågar drömma.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Minst ett blogginlägg per dag? Ja, varför inte ge det ett försök.
Jag tycker att det låter som en rolig grej, och jag gillar utmaningar så tänker försöka iallafall. Har lyckats med en vecka ätpinnar, och 3veckor av Veganuari så varför inte även en bloggutmaning. #nouw30daychallenge

Mina ambitioner är i huvudsak att det ska vara en kul grej och att jag ska ha roligt med det, men det kan kanske bidra till att jag hittar min grej och kommer igång och lyckas hålla igång bloggen lite bättre än vad jag tidigare gjort. Det kanske även hjälper mig att reflektera bättre över mina dagar, man vet ju aldrig. Vi får se vad som händer helt enkelt


Här kan ni läsa mer om utmaningen:
https://nouw.com/nouw30daychallenge


(Lägger in en bild på ett tidigare filmsnacks för att inlägget ska se lite roligare ut.)

Likes

Comments

Denna vecka var det två utmaningar som gällde. Alla måltider skulle kunna ätas med ätpinnar, och vi testade avokado.

Jag tänker börja med att reflektera över avokadon. Det var inte min grej riktigt, bättre än jag trodde, men fortfarande långt ifrån något jag frivilligt skulle förtära varje dag. Det funkade i sushin men föredrog de bitar som var utan.

Ätpinnarna var dock en helt annan historia. Jag var lite orolig för att äta tacos med dem, men det var lättare än förväntat, åt dock bara den första på det viset och efter att ha bevisat att det var möjligt så åt jag som vanligt.
Det blev mycket ris och nudlar som var anpassat för ätpinnar, och gratinerade potatismos i klumpar, och skar upp toast i bitar, för att möjliggöra för det. Men vissa saker var lite mindre anpassade och vi var tvugna att improvisera, som Tacos och pannkakor.


Så kommer absolut äta mer med ätpinnar i framtiden, och kanske få in lite avokado, blandat med annat, någon gång ibland.

Likes

Comments

Förra veckan testade vi rödbetor. En ingrediens jag endast förknippat med skolans pyttipanna, och därför aldrig tänkt tanken på att ha nära min mun. Jag tillhörde en minoritet på min skola som avskydde pyttipanna mer än någon annan rätt.
Så när vi kom in på att prata om det här hemma så beslutade vi oss för att testa en ny grej varje vecka, med start på rödbetor. Det var inte så illa som jag trodde och jag åt även nöjt av den hemmagjorda veganska pyttipannan.


Denna vecka är det avokado som gäller. Även här något jag egentligen aldrig ätit men tycker att konsistensen har verkat riktigt vidrig, och därför har jag aldrig velat äta det. Men nu ska vi ge den ett försök. Har planerat in att göra vegansk sushi på onsdag och tacos på fredag. så jag återkommer med tankar och reflektioner.


Snodde en bild från google som kändes mindre skrämmande.

Vad vore veckan om jag bara hade en utmaning?

Min pojkvän äter väldigt ofta med ätpinnar, mest chips, popcorn och nudlar, så det har smittat av sig lite då jag numer äter snacks på detta sätt jag med.

Nu är det dock dags att trappa upp det. Vi ska äta middag med ätpinnar varje dag denna vecka, kan bli spännande med tacosen på fredag.

Likes

Comments

Det slog mig att jag aldrig skrivit ut Varför jag flyttade till Haparanda, men bättre sent...

Jag pluggade musik i Gävle under min gymnasietid, vilket fick mig att bli intresserad av Ljudteknik.
Mest av anledningen att det var en av de få saker jag kände mig duglig till. Kände att jag var sämst i hela klassen på allt annat och fick lite extra mod när det var dags för tekniken. Så jag bestämde mig för att det var vad jag ville göra.

Sagt och gjort, jag letade reda på en utbildning inom ljudteknik och den bästa jag hittade var här uppe i Haparanda, jag letade inte ens nedanför Västerås eftersom jag var ganska säker på att jag inte ville leva några år av mitt liv i de södra delarna av Sverige, mest av dialektala anledningar.

Nu går jag min sista termin här uppe och att flytta hit var det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag fått ut så mycket utav det.
Har världens bästa lärare, har fått fantastiska nya vänner och bäst av allt, jag har hittat mig själv, är trygg i den jag blivit och mår bättre än någonsin.

Likes

Comments

Nu var det länge sedan jag skrev något här. Mycket har hänt sedan jag skrev om att jag skulle åka upp till Haparanda igen.

Jag har börjat skolan igen.

Det var spännande med mina nya ettor och nya uppgifter. Sen att träffa alla igen var fantastiskt det med, även om jag saknar mina kollegor på jobbet där nere.

Vi har haft Ljusvecka och två gästlärare utöver det.

Ljusveckan var jättekul och tysta tillbakadragna Emelie var mest aktiv av alla under hela veckans lektioner, mest för att ingen annan var det.

Jag flög för första gången, ner igen för att se Stone Sour i Stockholm.

Yepp, jag har aldrig klivit ombord på ett flygplan innan, men det var ju fantastiskt. även om det kändes skumt att komma ner till Kungsberg igen på bara några timmar.Sen var ju Stone Sour skitbra! Hade inte förväntat mig annat men jag älskar dem lite mer efter det.

Jag har fyllt 21 för typ en vecka sedan och fått världens finaste presenter.

Först firade vi mig när jag var ner. Jag fick en mössa av mamma som jag bett henne göra. Den har vantar och öron. Olivia gav mig mintchoklad, en ljusslinga med pumpor och världens kanske sötaste gosedjursfladdermus, med gröna glittriga ögon och söta små tänder.Av min syster fick jag choklad, ljus och PaprikaPringles. Men av allt jag fick så tog Jesper nog priset. Han gav mig ett Stone Sour linne, en lång svart tröja med luva och världens finaste kortgrej.

Likes

Comments

Jag har varit hemma hos mina föräldrar hela sommaren, men om en vecka är det dags att åka tillbaka till Haparanda igen. Denna gång tänker jag inte ta med mig halva livet upp utan Max 2kartonger och en resväska, självklart gitarren med.
Men jag kom på att det kan vara bra att städa bilen innan jag packar den så idag har jag rensat ur allt skräp(lite för mycket skräp var det) och just nu väntar jag på att mamma ska komma hem så att jag kan få grejer för att städa ordentligt.

Jag har även gett mig på att försöka lära mig dricka kaffe, då jag redan är koffeinberoende och det är billigare med kaffe än Cola och energidryck. Blandade i kaffet i varm oboy och lyckades för första gången få i mig lite kaffe(som inte var i bakverk).

Bilder: Mitt oboykaffe och min lunch bestående av soppa och vatten.

Likes

Comments

Nu är det inte långt kvar innan jag ska på en liten turné med skolan. Vi är 3 ljudtekniker som ska åka med musikerna till 4 olika platser för att ha gigg. Vi åker på Onsdag till första gigget och sedan är det gigg varje kväll.

Vi kommer ha 2 andra band med oss, utöver skolans musiker, så vi är ett helt gäng som åker. Är osäker på ljusteknikerna men tror att det är 3st där med. Så sammanlagt är vi 6 tekniker på 3-4 band och för rigg och riv. det låter inte så mycket men på de gigg jag hade på praktiken så var vi max 4 och det gick bra, så det borde gå ganska snabbt att rigga och riva, iallafall om jag får styra.


Turnéschema:

Onsdag: Piteå

Torsdag: Gällivare

Fredag: Överkalix

Lördag: Haparanda


Likes

Comments

Jag skrev tidigare om min och Kaspers vegetariska vecka. Ungefär en månad senare så tog jag beslutet att sluta äta kött helt.

Jag är uppväxt med kött och har alltid älskat det. Jag har inte kunnat tänka mig ett liv utan kött, delvis för att jag är så otroligt kräsen men också för att det är en stor del av matintaget i min familj.

Har ätit väldigt lite kött när jag varit här uppe och kände mig sällan sugen, även innan. Egentligen så tog jag beslutet att sluta helt i samband med att jag skulle hem över jul och inte ville ta varje dag och säga ”jag är inte sugen på kött idag” samtidigt som jag inte ville tvinga i mig det. I min familj är det ganska orimligt att inte vara sugen på kött. Så jag tog upp telefonen och ringde först min bror för att berätta det, han tog det bättre än jag trott så jag ringde mina föräldrar med och de tog det riktigt bra.

Det har varit lite jobbigt då jag varit tvungen att lära mig äta saker jag tidigare aldrig skulle haft nära min mun tidigare. Men jag har lyckats ganska bra och Kasper har varit till stor hjälp då han äter vissa saker jag inte ätit och vill lära sig äta ganska mycket som jag inte gillar i matväg så kan vi lära oss och prova tillsammans. Hade inte ätit ris och wokgrönsaker om det inte varit för att han ville ha det. Äter även sås och har även börjat äta lite fetaost. Det är långt kvar till Tomater, Avokado och Svamp, men det är saker ingen av oss äter så får ta det tillsammans. Älskar att ha en pojkvän med samma matvanor som mig.

Här är lite bilder på vegetarisk mat vi gjort. Ena är ris, wokgrönsaker och hemmagjord sås, den andra är lasagne gjort på morötter.

Likes

Comments

För något år sedan var allt så annorlunda.

Majoriteten av mina relationer var destruktiva.
Jag kände mig inte välkommen i skolan, jag mådde dåligt av att gå dit, eller ens tänka på att gå dit. Varje skoldag var en utmaning. Jag kände att alla tyckte att jag var dålig och att jag var fel.

Människan jag ville ge mitt hjärta skadade mig så extremt, mentalt. Och jag förlät honom alltid, kom alltid springande så fort han ropade och anpassade mig till fullo. Jag började tro på alla ord om att jag gjorde fel och trodde att jag inte förtjänade bättre. Jag intalade mig att han gjorde mig lycklig när jag blev mer och mer nedbruten för varje dag som gick. Allt för att han övertalade mig om att han behövde mig.

Jag kände mig inte som en del av varken min familj eller vänskapskrets. Kände att jag var dålig som människa och att jag inte klarade av någonting. Min socialångest var extrem och jag kunde knappt gå handla själv.
Jag kände mig i vägen för min bästa vän och min bror, de människor som alltid funnits där och fanns där även då.

Relationen med migsjälv var destruktiv och jag byggde på mina principer om att jag inte var värd något, att det är bättre om jag blir skadad än någon annan, för att jag ”kan ta det”. Och jag trodde att det var så det skulle vara.


Nu är allt så annorlunda.

Mina klasskamrater är några av de bästa människor jag träffat, de får mig att känna mig välkommen och alla bryr sig om och ser varandra. Jag har en lärare som frågar hur det är, så fort han ser att jag blir osäker. Jag känner mig inte dömd om jag inte kan vissa saker, och ingen ser ner på mig för att jag inte gillar samma saker eller samma musik som dem. Jag har varit hemma från skolan en dag, för att jag hade problem med magen, och jag ville så gärna gå till skolan, trots att jag knappt tog mig upp ur sängen.

Mannen jag valt att ge mitt hjärta till får mig att bryta alla principer om att stänga in känslor. Han tar hand om mig lika mycket som jag tar hand om honom. Visst har jag dagar då det kan kännas svårt med människor, då ångesten gör sig påmind lite extra, men då är han där och hjälper mig. Han accepterar mig för den jag är, för det jag gillar och inte gillar och mest av allt låter han mig experimentera med vad jag gillar och inte.

Jag har hittat var jag hör hemma och för kanske första gången någonsin så känner jag mig som en del av något. Jag har blivit modigare, jag kan både specialbeställa mat och handla själv. Jag inser mer än någonsin hur viktig min bästa vän är och har jag aldrig klarat mig såhär långt utan henne. Jag ser även hur mycket min bror betyder, och även om jag tidigare trott att han endast tyckte jag var jobbig och feg så vet jag nu att han alltid finns där för mig och älskar mig.

Relationen till migsjälv är fortfarande inte så bra som den kanske borde vara. Tvivlar fortfarande på mina förmågor och om jag är tillräckligt bra. Men många av mina principer har brutits ner totalt. Jag är värd bättre än jag trodde då, det är okej att någon är snäll emot mig och jag mår inte längre dåligt över det faktum att man inte kan klara allt själv.

Så hade någon för ett år sedan sagt till mig att jag skulle sitta i min pojkväns rum i Haparanda och äta kiwi och dricka monster, utan att längta tillbaka till Gävle, då hade jag sagt att de var galna, men nu är det min sanning.

Likes

Comments