Så då har det gått ett par veckor sen jag blev dålig, jag har tagit det lugnt, vilat och sovit mycket (så fort jag fått chansen), sena kvällar har det inte blivit på evigheter utan jag har fått vara glad om jag håller ut till 21 :/

Jag var väl dålig i ca 2 v innan jag började må bra och sen mådde jag bra i två
Veckor och tänkte att det går ju bra :)
Men sen helt plötsligt i helgen så var det tillbaka igen :(
Fre-sön så kändes lilla steg som att jag sprungit ett maraton, andfådd och hjärtat slog hårt och snabbt och vissa tillfällen kände jag mig svimfärdig.
Och nu veckan efter är jag utslagen, trött och orkeslös.

Men jag kom på att båda gångerna då jag blivit dåliga har varit dagarna innan mens så började fundera lite på om det skulle kunna vara hormonerna som ställt till de? Jag fick ju trots allt ett missfall i början på året och det är ju sen dess som jag inte känt mig helt piggelin.
Så ringde till läkaren och berättade om mina misstankar och han trodde jag var nått på spåren.
Så nu ska jag få remiss till hjärtkliniken och få ett långtids-EKG, dom ska kolla upp om det finns proppar eller tumörer, dom ska kolla upp ämnesomsättningen och även mina hormonnivåer, så förhoppningsvis så kanske man kan få lite svar och få något som tar bort detta eller iaf lindrar, jag blir bara glad om man får reda på att det inte är nått farligt!

Så håll tummarna att det finns nått som lindrar iaf, må dåligt minst 1v i månaden i kanske 20 år till är ju inte så kul!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Långt inlägg!
Snälla lyssna på er kropp, lyssna när den börjar ge er varningssignaler på att nånting inte stämmer.

Jag har alltid hållt ett högt tempo, både på jobbet och hemma på fritiden, jag har alltid varit tim.vikarie och tagit alla jobbchanser jag fått, oftast har jag fått ihop till en heltid varje månad och ibland har jag haft fler än ett jobb. På fritiden kunde jag inte sitta hemma en kväll utan att bli uttråkad utan behövde hitta på saker hela tiden, helgerna var alltid uppbokade med flera olika aktiviteter. Jag har alltid fungerar som bäst under lite stress helt enkelt.

Efter jag fick barn har sömnen blivit sämre, man får inte dom här riktiga sovmornarna som man fick innan och som man behöver, eller som jag behöver i alla fall.
Jag bytte ut jobb mot mammaledighet och sen blev det både jobb och att vara mamma.

Men det sista har jobbet krävt mycket energi, personal har varit sjuka, vab:at och tagit semester (minst 1-2personal/vecka) men tyvärr så har vikarierna lyst med sin frånvaro så vi ordinarie personal (vi få som hållt oss friska) har fått jobba extra och väldigt ofta underbemannade.

Så har det varit under nästan 3mån sedan blev det lite lugnare även om det fortfarande var väldigt stressande, man kunde riktigt inte koppla av hemma utan man gick o funderade hela tiden kommer dom att ringa om jag planerar in detta eller om vi säger att vi ska hitta på nått med dottern.
Mitt under denna tiden när det var som stressigast blev jag gravid, energin sjönk ännu mer och jag orkade inte alls lika mycket som innan, redan då kände jag att jag måste lugna ner tempot, hemma gick de bra, var jag ledig så sov jag, så jag hade ju inte så mycket ork att hitta på nått vare sig med Thea, sambon eller vänner utan jag låg mest i soffan när jag var ledig.
Men på jobbet var det fortfarande stressigt, folk var fortfarande sjuka och vi var fortfarande till mestadels underbemannade.
Och till slut sa kroppen ifrån och jag fick ett missfall men även då kunde jag inte stanna hemma, det fanns verkligen ingen personal kvar och ännu färre vikarier.

Efter missfallet kom jag inte riktigt tillbaka i form, jag var jämt trött och orkade nästan ingenting. Och även om det som sagt blivit lugnare på jobbet så har inte kroppen och hälsan återfunnits utan jag har hela tiden varit trött och orkeslös.

Och så för 2 helger sen så hade vi en trevlig helg med vänner, på fredakvällen åt vi lite middag och spelade spel och drack lite gott till, det blev sent innan vi kom i säng. På lördagen så åkte vi till ett annat par vänner och var taggade för utgång och barnfritt, det var som sagt ett tag sen sist eftersom jag inte haft orken för att umgås med folk eller för att vara uppe sent.
Men ut kom vi, mycket gott att dricka, ett par timmar på dansgolvet och även denna kvällen/natten blev det sent i säng.

Detta var droppen för min kropp, på söndagen blev jag dålig.
Svimfärdig, kändes som jag tappade andan och hjärtat rusade iväg, inte bara en gång utan flertalet gånger. Jag har haft hjärtklappning några gånger innan men inte så här, jag blev rädd att om jag somnar så kommer jag inte att vakna upp igen men efter samråd med 1177 skulle jag avvakta och gå till HC dagen efter, för hon trodde det var en ofarlig hjärtklappning.
Dagen efter besökte jag HC, där tog dom EKG och prover och jag fick även hjärtmedicin att ta vid behov, men dom trodde att symtomen berodde på stress och att jag var nära att gå in i den omtalade väggen.

Dagarna gick och jag hade känningar ett par dagar efter men på torsdagkvällen ville inte hjärtklappningen ge med sig, utan det höll i sig i ca 4,5tim trots mediciner, så det blev ett besök på akuten för att utesluta ytterligare några saker.
Men även där trodde dom på att stress var orsaken till symtom. Så i minst 4v skulle jag ta det lugnt, inte stressa, inte anstränga mig och även undvika saker som påverkade hjärtat som kaffe, te, Cola och alkohol.

Det är först nu 14 dagar senare som jag känner att jag börjar bli bättre, inga känningar i hjärtat på kvällen, jag kan lägga mig om kvällen utan känslan att jag kommer att dö, jag har lite mer ork än innan.
Jag var snudd på väggen, dom som hamnar ända in i väggen har det betydligt svårare och en mycket längre återhämtningstid än vad jag har haft, så jag får skatta mig lycklig att det tog stopp när det gjorde men jag har lärt mig läxan, det kommer bli en ändring på mitt sätt att leva, jag kommer inte stressa lika mycket i framtiden och jag kommer definitivt lyssna på min kropp mer, för så som jag haft det dessa två veckor vill jag inte uppleva igen!

Så snälla gör er själva en tjänst och lyssna på er kropp!

Ingen kommer att tacka er för allt ni gör när ni går in i väggen.

Och tänk på att stress inte syns på utsidan utan den känns på insidan!

Likes

Comments

Man vet att man börjar bli gammal när man inte längre orkar med en utekväll :/

I lördags var jag och sambon barnfria, vi var ute och dansade och hade supertrevligt, vi var på rockabilly night och kollade på Top cats :)

På söndagen började jag må dåligt, inte bakfylledåligt som jag har en tendens att bli nu efter graviditeten med
Thea.
Utan dåligt, det kändes som jag tappade andan för ett par sekunder, jag blev svimfärdig och hjärtat rusade iväg. Detta hände inte bara en gång utan flera gånger, det är nog första gången jag blivit rädd att det blivit något allvarligt fel med mig.
Jag ringde 1177 som sa att jag kunde avvakta och ringa vc dagen efter, skulle jag få andnöd eller ont så skulle jag ringa efter ambulans men vid hjärtklappning var det inte konstigt att man kände sig svimfärdig.

Sagt och gjort igår var jag hos läkaren som tog EKG (såg fint ut) och en massa
prover på blodbrist och ev se om det kanske kan vara överaktiv köldkörtel men mest trodde han att det berodde på stress så fram tills dess är det ickestress och vila som gäller och sen fick jag även nån medicin som ska hjälpa både mot överaktiv köldkörtel och hjärtklappning så får vi se om det inte blir bättre för nu är det 3:e dagen jag känner så här :/

Och denna gången får jag nog lyssna på vad kroppen säger och vila så mycket jag kan och låta bli att stressa, det är lättare sagt och gjort med jobbet man har men jag får göra ett försök annars var det sjukskrivning som gällde :/

Håll tummarna att det är lätt åtgärdat tack!

Likes

Comments

För några veckor sen fick Thea prova på en pw50 och hon tyckte det var jättekul, jag körde cross som liten och jag älskade de, ångrar att jag slutade och sålde crossen idag ;) men iaf efter lite prat fram och tillbaka så bestämde vi oss att om vi hittar en bra så köper vi en. Sagt och gjort i fredags förra veckan hittade vi en som vi åkte och kollade på och det blev affär :)

Så då var det bara till att beställa skydd för vi vill ju absolut inte att hon ska skada sig.
Vi införskaffade även stödhjul som hon ska ha i början så att hon lär sig gasa och bromsa ordentligt innan vi ger oss in på balans övning :)
Babystep och en sak i taget så blir det nog fason på henne med ;)

Hon är stolt över sina nya saker och vill köra hela tiden :)

Likes

Comments

Denna veckan har varit fylld med känslor.
Lyckan över att jag för fyra år sen gjorde rätt val som slutade med den finaste gåvan man kan tänka sig, min dotter och en mycket fin sambo
💕 men också lite sorg över vad som denna gången inte gick hela vägen 💕

För fyra år sen mådde jag lite dåligt, inget allvarligt men lite sura uppstötningar, lite illamående när jag inte ätit på ett tag, hungrig HELA tiden, inget konstigt för min del då jag lätt får magkatarr.
Men denna gången hjälpe inte tabletterna jag hade hemma utan jag uppsökte läkare för att få lite starkare tabletter.
Efter lite prat och lite tester så kom läkaren och sa att jag var gravid.
Jag tog inte åt mig de utan trodde att läkaren skämtade eller var dum i huvudet, jag visste ju att jag inte kunde bli gravid (av olika anledningar så var chanserna väldigt små att jag skulle kunna bli gravid utan medicinskhjälp)
Men på vägen hem köpte jag med ett gravtest och det var först när jag såg att det stod "gravid +5" som jag fattade att det faktisk var så.
Jag var gravid, lyckan jag kände då var obeskrivlig, men efter nån minut blev jag sittandes, gråtandes på toagolvet.
Hur skulle jag göra nu?
Jag borde vara lycklig men en graviditet just då, kändes så fel.
Jag hade precis träffat pappan, gångerna vi träffats gick nog fortfarande att räkna på en hand.
Jag och pappan bodde 30mil ifrån varandra och jag hade samma vecka fått reda på att jag var en av dom som skulle bli varslad på jobbet (sist in, först ut).
Efter en timme gråtandes på toagolvet och med tankarna farandes fram o tillbaka så hade jag bestämt mig!
Jag skulle behålla barnet med eller utan hjälp!
Jag sa till pappan som det var att jag var gravid och att jag tänkte behålla de och sen fick han bestämma om han ville vara med eller inte.
Efter ett par dagars fundering så sa han att han ville vara med men att vi då även försökte som en familj, funkar de så funkar de, annars har vi i alla fall försökt!
Och nu fyra år senare så funkar det fortfarande
💕
Vi har en alldeles underbar dotter på 3 år och som vi båda älskar mest av allt
💕

Så när jag efter nyår började må sådär dåligt igen så visste jag att detta inte var någon magkatarr, denna gången var jag även mer trött och hade ännu mer illamående.
Jag kände att nu var perfekt för ett syskon till Thea.
Och Thea hade sedan julen frågat om jag hade ätit upp lillebror så han låg i magen än?
Jag vet inte vem som berättar hur barnen hamnar i magen men någon eller om hon kopplat det till själv att de man äter hamnar i magen och bebisar ligger ju i magen

Men tyvärr så gick det inte hela vägen denna gången utan det blev ett missfall efter ett par veckor.
Och just denna veckan skulle vi passerat den magiska gränsen, då man kunde känna sig säker och vi hade antagligen börjar berätta för nära och kära att vi till sommaren skulle bli en till i familjen.
Den glädjen kan vi nu inte dela,
Ist får jag dela den enda bild som blev tagen precis innan missfallet
💕

Som sagt,
För fyra år sen gick det vägen,
Det gjorde det inte denna gång!
Men jag är glad att det kom så pass tidigt ändå så man inte hade hunnit bygga upp några förväntningar!
Nu får vi i stället längta lite till innan plusset på Stickan visar sig igen
💕

Likes

Comments


Tänk vad olika syn man har på uppfostran, jag är ingen perfekt förälder men jag vill tro att jag kommer lyckas någorlunda iaf ☺

Igår kom jag och en annan in på en del av barnuppfostran, jag nämnde att vi skulle byta ut lite möbler i min dotters rum för jag tyckte att hennes rum hade blivit alldeles för rosa och att vi nu skulle byta ut vissa rosa möbler till vita för att lättare kunna ändra färg i hennes rum med textiler i stället. Det började väl egentligen med att vi hittade en möbel som var rosa och sen har vi fyllt på för att matcha det andra, vi har inte medvetet köpt allt i rosa bara för att vi har en dotter.
Men när jag nämnde att det hade blivit lite väl mycket rosa (min dotter gillar rosa men får hon välja så väljer hon hellre blått) så sa hon som jag pratade med att hon skulle aldrig köpa något rosa och glittrigt till sin dotter (4-5år), hennes svärmor hade kommit med lite rosa leksaker och en glittrig jacka (som hennes dotter hade blivit jätteglad för) men hon hade blivit arg och sagt till sin svärmor att gömma undan sakerna.
Jag frågade henne varför, hennes dotter hade ju blivit glad, då säger hon att hennes dotter ska bli något stort typ president, advokat politiker eller liknande för då skulle hon tjäna mycket pengar och då kunde hon inte klä sig i glittriga och rosa kläder eller klänningar?
Hon hade även blivit arg när hon hämtade dottern på dagis en dag och dottern hade då klätt ut sig i en prinsessklänning och dottern hade glatt sagt "titta mamma, jag är en prinsessa" och hon sa att hon blev så irriterad på dagispersonalen som var så inriktade på att klä flickorna i prinsesskläder och att killarna skulle leka med bilar. Jag försökte berätta för henne att dagispersonalen faktiskt försöker få bort könsindelningarna (jag har själv jobbat på dagis/fritids många år) men eftersom hennes dotter hade haft prinsessklänning så trodde hon inte på de.
Hon berättade även att hennes son (3år) skulle bli läkare när han blev stor så nu satt hon och visade och lärde honom allt om kroppen och med dottern pratade dom mycket politik.
Jag frågade vad dom skulle göra om nu inte dottern ville bli advokat eller liknande och hon svarade att det är dotterns beslut men eftersom dom lär henne att bli intresserad av saker som rör sånt när hon är liten så var hon tveksam till att dottern skulle vilja bli nått annat.

Jag å andra sidan berättade att vi berättar och förklarar för vår dotter om olika saker, varför olika saker händer, varför vissa människor gör vissa saker. Jag berättade även att vi inte tänker tvinga på vår dotter nån viss religion, politiska åsikter, vad hon ska välja för arbete osv, utan vi vill att valet ska bli hennes eget när hon är redo att bestämma över de.
Hon är trots allt bara 3år, man behöver inte berätta för henne än om allt det otäcka som händer ute i världen, hon kommer få reda på det tids nog, just nu vill jag bara att hon ska vara barn, leka med leksaker oavsett om hon väljer att leka med dockor eller om hon väljer att leka med bilar, och hon leker faktiskt med båda delar utan problem.
Jag själv anser att man inte ska utesluta dockor, rosa, glitter, barbies, prinsessklänningar bara för att man har en dotter.
Min dotter älskar klänningar, det har hon inte från mig men min dotter älskar de, är vi och handlar så får hon välja kläder och färg själv men oftast blir det en klänning, däremot är jag väl lite missnöjd med färgvalen på klänningarna i butik då dom oftast har lite feminina färger, det finns givetvis lite maskulina färger med men det hade inte skadat med lite större färgval bland klänningarna.
Men som sagt hon får välja själv och jag stödjer henne i det för att hon har valt det själv och jag kommer alltid att stödja henne i det hon gör, i vem hon är, vem hon blir, det är bara hon som kan välja hur hon ska bli som vuxen.

Även om min dotter har ett rosa rum, klär sig i prinsessklänningar, klär sig i glittriga och rosa kläder och leker med dockor så kan hon ändå bli något stort, hon kan bli precis den hon vill

Likes

Comments

Jag är en människa som aldrig behövt gå till gym, varken för att träna muskler eller för att hå ner i vikt.
Men under min graviditet gick jag upp 26 kilo 😲
Jag gick ner nästan allt igen men valde att stanna några kilon innan för jag har alltid varit underviktig så tyckte några kilon ville jag behålla, so far so good!
Nu vill jag då forma till kroppen, få väck lite handtag här o där ☺

Jag kände förra våren när jag började cykla att jag var helt slut när jag kom fram till jobbet, inte den minsta uns av kondition här inte 😂
Så när jag såg att simhallen i byn gjorde en egen Ironman bestämde jag mig för att göra den, kan folk göra det på en dag så ska väl jag klara av den på 3mån 👍🏻
Alltså man ska göra samma distanser som en Ironman men man kan dela upp dom, cykla 1 mil en dag och 1 mil en annan dag och sedan räknar man ihop ☺ jag klarade (på håret) och var så nöjd, för jag märkte sån skillnad. Jag hade bara tagit spinningpass på cykeldelen så blev ju inte jättemånga gånger men mot slutet på sommaren så kände jag att vi kunde ta en cykeltur ut till powermeet (ca 5km) ist för att ta bilen, min sambo tyckte det kunde vara trevligt eftersom han har elcykel och solen lyste fint.
Vad skönt det var att cykla och kunna hålla någorlunda tempo med sambon fast han hade elcykel utan att behöva pausa hela tiden och vara genomsvett när vi kom fram ☺
Det var värt alla pass på spinningen ☺

Så i höst har jag saknat spinningen och bestämde mig för att skaffa gymkort så nu för ett par veckor sen så tog jag tag i saken, målet är att gå till gymmet minst 1 gång i veckan nu i början tills jag blivit varm i kläderna.
Första veckan började jag givetvis med ett spinningpass, andra veckan blev det genomgång av gymredskapen och så denna veckan blev det lite tokigt 😂

För att förklara, som sagt jag är inte det minsta van vid gymmet och vad de olika passen innebär eller vad dom heter. 😂
Och förra veckan bad chefen mig och en annan som hade gjort Ironman i somras om att fixa en egen Ironman för oss anställda, hon som hjälpte till är en av mina bästa vänner och har gått på gym i många år, så vi fixade iordning men i onsdags så skulle vi fixa ett litet träningsprogram för om det är någon som pga skada eller absolut inte vill göra en distans så kan man välja att göra träningsprogrammet ist.
Min kompis sa att vi gör ett litet tabatapass, jag som inte visste vad de va såg lite frågande ut men hon förklarade att man gör olika övningar t.ex. Sit-ups, armhävningar, knäböj osv och varje övning gör man i 20sek, vila 10sek och vi valde att man gör 4set av varje (4 omgångar).
Jag tänkte att detta är ju något jag skulle klara av, sagt och gjort, såg att det blivit en ledig plats på tabatapasset igårkväll så tänkte jag kör på de, jag tänkte hur svårt kan de va! 😂

Bara det att tabataschemat vi satte ihop och som min kompis förklarade var tydligen ett snällt hemmapass, det var absolut inte som på gymmet 😂
Så jag hade ju åkt dit taggad till 1000 men sen ser jag hur folk börjar plocka fram skivstänger, vikter, kettelbells och mattor 😲
Jag fick panik och tänkte vad fan har jag gett mig in på och kände att jag går härifrån men sen tänkte jag, NEJ Ramona du lämnar inte gymmet, det är en halvtimme det klarar du 💪🏻
Så jag gick fram till instruktören och frågade vad de va man behövde och vad man skulle göra för jag hade verkligen ingen aning 😂
Men jag fick den hjälp jag behövde och blev stolt över mig själv att jag stannade kvar och genomförde det, jag har idag ont som satan men ska testa passet en gång till nästa vecka när jag är lite mer mentalt förberedd 😂

Så nu hoppas jag att jag klarar av detta och kanske slipper gömma mig i vassen denna sommaren 😉

Likes

Comments

Jag fattar inte vart tiden tar vägen!
Jag har ett barn på 3 år men jag förstår inte hur folk hinner med så mycket som dom gör!

Som idag, vi gick upp åt frukost i lugn o ro, sen hann vi inte mer än att göra oss iordning så var det dags för sagostund (ca40min på bibblan) men innan dess en promenad med Dino.
Vi hann med ett snabbrace i affären sen var det dags att göra lunch, äta och sedan gå promenad med Dino igen, nu en kopp kaffe och snart är det dags för att bowla en stund innan möte för att sedan åka hem och laga middag innan nattning av Thea för att sedan se om man hinner med gymmet innan jag går och lägger mig.
Alltså vart tar tiden vägen? När ska man hinna med städ och tvätt för jag känner att det inte hinns med alls, jag tycker bara vi äter, går med Dino, lagar mat, äter, går med Dino, lagar middag, och äter. Sambon tar Dino på kvällarna efter han kommer hem från jobbet men det sparar mig typ bara 30-40min ☺

Hur gör ni för att få eran vardag att gå ihop?

Likes

Comments

Idag fick vi paket från Jollyroom ☺
En North 13,5 Skrinda, den var större och rymligare än vad jag först hade trott och den var liten och smidig när den var ihopvikt ☺
Den var både lätt att vika ihop och lätt att fälla upp 👍🏻
Så den blir perfekt till sommaren och semestertider ☺

Thea godkände den och väntar nu på bättre väder så hon kan få använda den ☺

Likes

Comments

Nu är det inte mycket kvar som felar i mitt liv
Jag har hittat mannen i mitt liv, vi har en underbar dotter, vi har ett hus som är så gott som ny-/färdigrenoverat och idag kom chefen med glada nyheter


Jag går just nu på ett gravvik tills efter sommaren men jag blir lasad/konverterad i Juli, så jag har fram tills idag vetat med all säkerhet att jag äntligen kommer få en tillsvidareanställning när vikariatet går ut men ovissheten har varit vart jag kommer bli placerad, önskemålet har varit att jag får stanna kvar inom samma område i alla fall.

Och idag kom chefen och berättade att hon som är hemma på grav.ledigt kommer att börja på samma område som hon var på innan hon gick på grav.ledigt (hon hann alltså inte börja på vårat område innan hon gick på grav.ledigt) och att jag kommer få tjänsten som jag har vikariatet på nu
😁
Jag kommer då alltså få vara kvar på samma område som jag önskat


Så idag firade vi med att laga lite fin mat och ett glas vin och bara njuter att arbetslivet har gått i lås

Likes

Comments