View tracker

​Åter tillbaka nu efter att ha varit borta ett tag från att blogga eller ja rättare sagt skriva av mig lite. 

Jag har väl ingenting positivt att komma med denna gång heller men jag kände bara för att dela med mig lite utav mina tankar och känslor kring allt just nu. Denna bloggen har varit privat ett tag, just för att jag inte vill dela med mig utav allt detta för andra människor. Dessutom vill jag inte att någon ska veta vem som egentligen ligger bakom denna blogg. Men jag har lust att göra denna blogg oprivat och bara ta allt som det kommer. Ingen vet ju trots allt vem jag egentligen är, vilket är det enda jag vill skall förbi anonymt (därav namnet). Har dock bestämt mig för att göra denna blogg oprivat nu, vilket gör så att jag kan skriva öppet och förhoppningsvis kunna hjälpa många andra att dem inte är ensamma om människor hamnar i liknande situationer som mig. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag kommer aldrig att må bra här.

Detta är sjukt. Jag försöker så mycket för att vara en snäll person, att finnas där för alla och hjälpa. Men jag känner att jag inte får nått tillbaka. Jag går och är småirriterad hela tiden på grund av detta vilket gör så jag sprider en negativ energi. Människor runt omkring mig måste på något sätt märka detta men jag antar att dem tror att det bara är en fas i livet. Stressen från skolan dödar mig, vännerna finns knappt kvar längre. Jag har aldrig längtat såhär mycket till att bli vuxen, äldre och komma bort från detta. Jag vill ut till landet, där allt är fritt och luften ren. Det finns ingen som kan klaga på mig och det finns inget dåligt där. Det finns positiva människor, glad miljö och värme. Jag vill dit, jag vill bort, jag vill härifrån. Att komma bort härifrån dvs att flytta är nog det första steget. Troligtvis händer detta i sommar då jag hoppas att allt blir bättre. Jag ska försöka göra så det blir bättre iallafall. 

Människor säger att man aldrig ska fly, men jag tänker fly bort härifrån. Jag flyr inte från mina problem utan jag lämnar dem kvar och går vidare med mitt liv. 

Likes

Comments

View tracker

En känsla jag inte haft på länge

Detta är ganska sjukt, jag känner en lättnad. Han var borta men kom tillbaka. Nu är han snäll igen och jag gillar det inte för jag vet att han kommer att få mig må dåligt igen. Jag mår bra nu för att han finns med mig igen, men det kändes även skönt att han var borta ifrån mig. Så nu är jag ganska lost igen. Men bortsett från det så känner jag ingen tyngd över mig, jag känner ändå en lättnadskänsla. Han gör mig glad, han gör mig ledsen. Jag blir galen utav detta. Vet inte riktigt hur jag ska göra längre. Men när jag flyttar sätter jag stopp för allt det här, då är det hejdå på riktigt. Jag säger det hela tiden till mig själv men jag vet att det är sant. Då ser jag inte han mer eller hör från honom. Jag saknar dock den han var, men vill inte ha den han är nu. Jag har insett nu att den personen aldrig kommer tillbaka så det känns lättare att lämna.

Likes

Comments

Att bara kunna bestämma sig

Jag har nog bestämt mig. Jag vill inte mer. Jag kan inte mer. Och jag orkar inte mer. Du var mitt allt förr men idag känner jag inte ens igen dig. Du har förändrats men det har jag också. Jag vill nog bara inte släppa dig för att jag tänker på vad vi hade och tror någonstans i mig att det kan bli så igen, men det är en lögn. Det kommer aldrig att ske, min familj tycker illa om dig. Jag borde också göra det men så fort jag har dig i min närhet blir jag svag. Jag hatar att jag blir svag, men jag antar att det är bra för det visar vem jag är. Du bryr dig inte ens, så jag ska släppa dig. Jag kommer släppa dig. Jag vill bort från dig men du finns ju alltid här, du kommer och går när du vill men du är alltid där tillslut. Trodde aldrig det skulle vara såhär svårt med kärlek och jag har insett nu att det borde det inte vara. Det är bara du som försvårar allt. 


Kärlek ska inte vara jobbigt, fylld med ångest och vara arg hela tiden. Det borde vara glatt, lätt och man borde må bra utav det. Jag är okej med att vänta nu, satsa på något jag vill och sluta bry mig om det. Jag tror att jag bara är så ivrig med kärlek för att jag inte vill vara ensam. Det är min rädsla men jag vet nu att jag skulle haft en större rädsla av att vara med dig. Du skulle aldrig få mig att inte känna ångest eller må dåligt. Så nu släpper jag dig, släpper det vi hade och bara bryr mig om att må bra själv. Hejdå. 

Likes

Comments

Allt kan plötsligt försvinna

Jag inser nu när du är borta från mig att jag verkligen behöver dig. Det är som att jag har konstant ont i magen och förväntar mig att du kommer ringa eller höra av dig. Jag kan inte på nått sätt nå dig och jag vill inget annat än att vara med dig men när jag tänker på denna jord fungerar det inte. För mycket historia, för mycket problem. Det finns liksom ingen plats att rymma undan till, jag önskar att vi kunde flytta långt, långt bort och försvinna från våra problem här men du trivs. Du trivs med att jag inte finns med dig, du trivs med det du har nu och jag vet att jag inte räcker till för dig. Men det är något med dig som får mig att stanna kvar, om jag är borta så finns det ingenting kvar som får mig att drömma dessa tankar. Jag kommer ihåg förut när jag var ditt allt, men jag sa till dig att detta skulle ske för att vi var små. Nu 5 år senare inser jag att jag hade rätt, jag hade rätt om det du skulle känna och det vi skulle bli. Men på något plan trodde jag att det tillslut skulle bli vi och att allt skulle falla på plats. Att allt faller på plats är väl ingenting jag kan se längre men en värld bortom detta kommer jag aldrig att sluta drömma om. För det är med dig jag ser den världen och det är med dig jag vill tillbringa den med, för att det ska vara så. Det ska vara du och jag, det borde vara så. Jag tror inte att någon annan som har sett oss tror något annat, eller ja förutom du. Du säger saker till mig som får mig att hoppas men ibland önskar jag att du inte gjorde det för det får mig att stanna. Jag gör dumma saker, jag vill inte det, jag vill vara som förr men bättre och att det ska vara lättare. Jag vill att du ska vara som förr, jag vill ha någonting men inte som det är nu. Kan du i alla fall bara säga att du är okej? Säga att du mår bra? Vad som helst skulle faktiskt få mig lugn just nu, men inte detta. Jag blir åtminstone lugn av att skriva, det gör att mig mage slutar göra ont och att jag kan andas normalt ingen men tankarna försvinner inte. Tankarna finns kvar om dig, om oss, om allt. Att jag faktiskt skriver det här betyder något för mig, du vet inte om det, du vet inte om nått men jag tänker och att du gjorde det. Jag har blivit en inåtvänd person idag men alldeles för djupa tankar som jag inte vill ha. Men du vet hur jag är, alltid något som är fel eller som ställer till det. Jag märker även nu att det är till största del du som får mig att hamna i dessa tankar men det är både på gott och ont. Jag har ju trots allt blivit den jag är tack vare att jag hade dig, jag vet inte längre vad jag har men jag vet vad jag vill. Kan inte kriga för det men jag kommer alltid att ha det med mig var jag än är eller var jag än går. Jag funderar över hur många kapitel jag kommer att skriva om dig, det återstår att se men snart vet jag att jag lämnar det här så då finns det ju i alla fall ett slut.

Likes

Comments

Att man aldrig kan få komma bort

Jag önskar att allting var lätt och inte så svårt. Jag gör fel hela tiden men jag vet egentligen inte varför. Jag har tappat bort mig själv i denna stora värld, jag trodde jag visste vem jag var och vad jag hade för värderingar. Detta verkar allt bara vara en lögn, jag vet inte längre vad som är sanning eller inte. Jag vill att det ska vara som förut, när jag visste vad som var rätt och fel. Även ifall jag vet det nu så gör jag inte det rätta. Kanske mina vänner tycker det jag gör är rätt men varför kommer ångesten tillbaka varje kväll iså fall? Jag vet på riktigt inte längre hur jag vara bete mig eller hur jag ska vara kring andra människor. Jag vill bara vara ensam för då kan jag inte göra något fel. I min ensamhet känner jag mig trygg och säker, där vill jag också stanna. Men jag vet att det inte går, det gör mig rädd. Rädd för att göra fel, rädd för att tänja på gränserna. Jag gör det varje gång jag går ut, jag vet inte hur, jag kan väl inte riktigt förstå det själv heller. Men en sak är jag säker på och det är att jag inte vill att det ska fortsätta. Jag vill inte vara kvar här, jag är fast men jag vill bort. Bort från denna värld, jag menar inte att jag vill ta självmord men jag vill verkligen inte vara kvar här. Alla fel jag gör blir fler och större, och jag vill inte det här längre. Jag är helt enkelt lost, jag vet inte om det är värt att försöka bättra på mig eller bara ge upp. Så mycket som jag tänker på ger mig ångest och ont i magen. Magen värker varje kväll, drömmarna blir fler och verkligheten mindre. Jag vet inte om det är bra eller inte men drömmarna får mig att känna mig levande, som om jag är på en plats där mitt liv är exakt så som jag vill och önskar. Drömmar får mig att komma bort, bort från det här som jag fruktar mest. Jag vill inte vara här men där kan jag må bra och leva det liv jag vill. Utan mina drömmar vore jag ingenting. Det hjälper även att skriva av sig, skriva om det jag känner. Inte att prata med någon för det finns ingen som förstår, jag vet att många säger så men det finns ingen som förstår det här. Jag skriver om det för att jag måste, jag måste skriva ut det, jag kan inte hålla det inom mig. Då känns det som om jag kommer spricka, för mycket känslor, tankar och ångest inom mig. Att inte veta vad man vill åstadkomma i livet är svårt, jag vet egentligen innerst inne vad jag vill säger många men för mig är det inte så. Jag lever för stunden och jag vill bara komma bort, inte tänka på morgondagen utan bara bort.

Likes

Comments

Tänker tillbaka från den tiden

Mina tankar skenar och jag vet inte längre vad som är på riktigt eller inte. När jag blundar ser jag något som jag alltid velat ha. Han finns hela tiden i mina drömmar men i verkligheten finnas det egentligen ingenting. Jag undrar om det någonsin kommer bli som förut. Den tiden insåg jag att du var på riktig och att det var så bra, jag önska att jag aldrig hade släppt honom. Han kommer alltid och för alltid vara den personen som finns i mitt hjärta men det vet jag att det inte kommer ske. Hopp har jag iallafall och det kommer jag förmodligen aldrig förlora. Det är så svårt när man vill ha något och som jag hade förr, och vill ha tillbaka. Det finns för mycket hinder, problem och drama som kommer emellan. Jag kan inte sluta önska att alla dessa problem ska försvinna och att det äntligen blir vi två igen, precis som vi hade det förut. Jag saknar han, jag saknar han hela tiden. Svårt att inse sanningen att det är slut, Men i mina drömmar kommer jag alltid hoppas på en chans tillbaka till den personen som gjorde mig till en bättre människa. Han kommer för alltid vara min första kärlek och jag kommer antagligen aldrig att sluta älska honom.

Likes

Comments

Lost & don't really know what to do

I'm pretty most lost, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv längre. Jag gör fel efter fel som det inte finns en möjlighet att lösa. Jag gör fel mot mina vänner, fel för min familj och alla i min närhet. Det går inte riktigt att få ner dessa saker på ord men jag försöker mitt bästa. Varje gång jag går ut uppstår på nått sätt något problem som härom kvällen när jag gick ut så råkande jag nästa på en våldtäkt. Jag tänker på det hela tiden och jag kan inte riktigt släppa det, vilket inte mina vänner eller familj inte vet om. Jag skäms för det och jag undviker att dra upp det för då uppstår det tankar i mitt huvud som jag helst vill glömma. Så fort jag tänker på det får jag kramper i magen och kan inte få bort tankarna. Det fanns bara en person jag berättade detta för och hon verkar inte lägga så mycket tid på att fråga mig hur jag mår eller något över huvudlaget. Så vad är det då för idé att berätta för någon annan.

Men detta tär på mig, jag tänker inte klart, jag kan inte umgås med vissa människor alltså killar. Jag vill helst undvika dessa situationen där det kan hända igen, Men inget förstår vad som pågår inuti mitt huvud. Ingen förstår mina tankar. Men jag antar att eftersom den personen som jag berättade detta för inte brydde sig kommer ingen annan heller göra denna.

Jag vet att man inte ska skylla på sig själv, men det var antagligen mitt fel. Ångrar den kvällen, önskar att jag inte vara där. Jag vill radera bort den dagen fullkomligt. För den ångesten går inte bort och ingen förstår hur detta tär på mig.

Likes

Comments