Jag öppnade upp denna blogg för ett tag sedan för att frigöra mina känslor. Det tog väl cirka tre inlägg innan tankarna hade ändrat sikte. Istället har livet kommit i kläm, jag är sönderstressad och har inte ens haft tid att fundera på varför. Men jag antar att det är en blandning av att gå sista året på gymnasiet, ha en svårighet med att tacka nej till jobb och ta en intensivkurs till körkortet som gjort att tiden inte ha funnits. Förhoppningsvis försvinner en av de där punkterna redan imorgon, vill bara ha det där körkortet nu!! Iiiih hoppas

Jag ska iallafall försöka att publicera mer, endast för min egen skull. För att jag vet hur mycket det hjälper för mig att kunna se att jag tar mig upp ur de mörka stunder, att jag har ett otroligt fint liv med allt vad det innebär. På återseende bloggiz

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förra sommaren fick jag mitt hjärta krossat. Det satte djupa spår i mig som ännu inte är läkta. Jag blev sårad av den personen som jag nu gett ännu en chans och försök till. Det är svårt, och ännu svårare blir det när jag finner dessa texter som påminner mig.

Idag vaknar jag upp av vattendropparna som frigör sig från himlen, och jag önskar att det var jag som frigjorde mig. Jag önskar mig fri från alla krav och måsten som tillkommer med livet. Jag önskar mig fri från alla de svåra beslut och de medlidsamma blickar folk ger mig när jag säger att jag inte vet vad jag vill göra med det. Men allra mest önskar jag mig fri från dig och hela faktumet att du kan vända hela min värld upp och ner utan att jag har någon som helst påverkan.

För hur mycket jag än vill släppa taget så kan jag inte. För viljan av att återigen krypa ner i den famn som så många gånger har omfamnat mig väger tyngre. Jag vill att du ska älska mig igen, hela mig. Likaså vill jag omslutas av din värme och känna lugnet sprida sig i min kropp. Och där vill jag stanna, för alltid.

Likes

Comments

fredag, veckans mest efterlängtade dag då helgen äntligen infaller. efter en kort skoldag tog jag mig hem halv ett för att fixa det sista inför kvällen. jag hade nämligen planerat att ha en fest kvällen till ära. det var för att fira min 18,5 årsdag (haha), eftersom jag bodde i Spanien förra året så kunde jag inte ha någon artonsårsfest så det fick bli detta istället. eftermiddagen bestod därför av en hel del fixande innan middagsgästerna kom. några timmar senare kom de övriga gästerna och kvällen blev minnesvärd.

under lördagen blev jag inringd till ett mördarpass på jobbet (13-22.30), älskar att jobba så dagen gick bra. efter det hade jag det mysigt med one tree hill och lite gottis innan jag fick lite sovsällskap.

idag, söndag, fyller min storasyster 20 år så på förmiddagen åkte vi över till hennes lägenhet för att fira henne. senare åkte vi ut för att plocka lite svamp innan övningskörning stod på schemat. en helg alldeles i min smak.

Likes

Comments

jag satt idag på en lektion i naturkunskap och funderade över hur träden började att ändra färg. de började bli sådär brandröda som de blir under den svenska hösten. det är ju de där brandröda löven som slutligen faller till marken, och alldeles för ofta känner jag mig precis som en svenskt höstlöv, ensam och alldeles för nära att falla. det är då jag skriver, när livet hamnar i kläm och förnuftet tappas, det är då texterna och orden hittar sin plats i min bruna anteckningsbok eller på en textrad i mobilen. och jag tror äntligen att jag är redo att dela med mig av dem, av mitt livs alla ljuva, mörka, självupptagna, ensamma, lyckliga stunder. för jag är en person med alldeles för mycket känslor. närmare bestämt är jag thea.

Likes

Comments