View tracker

Det är så kul när man kämpar och kämpar med alla möten, med hästen och med att tiden ska räcka till, då kommer det alltid någon som ifrågasätter om man verkligen mår dåligt, om man behöver gå på möten eller om man behöver åka till hästen.

Jag blir alldeles matt av folk som ska ifrågasätta allt man gör, jag har min kurator som kan gå i god för mig och tala om hur det ligger till men dom tror mig ändå inte. När någon vuxen människa utbildat inom området säger att jag i det här fallet verkligen mår dåligt och behöver allt det här och även mer än så bör folk bara rätta sig och be om ursäkt, men det gör dom inte.

Dom börjar bråka, dom läggar alla problem på mig och trycker ner mig, stressar mig och gör allt för att jag ska känna mig värdelös. Det absolut värsta är väl ändå att jag bara känner hur orken går ur mig att jag går in i väggen igen och inte orkar mer, känslan av att det kommer behövas mer möten och längre tid innan jag vågar söka mig till en läkare...

Det här var allt jag hade tid med idag tyvärr, får se när nästa inlägg kommer ut.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland händer saker som inte får hända, exempelvis idag (28/11-15) på Friends Arena.

Den 23-åriga valacken Filur stegade ner och där efter ett par ryckningar, sekunder senare var veterinär på plats och tält bars ut. Det gick inte att rädda hans liv. Han ingick i vårat svenska FEI fyrspann och var Axel Olins högra stånghäst.

För några år sedan såg vi hästen Hickstead göra det samma nere i Lyon, där klassen dessutom avbröts. På Friends gav teamet bakom våran svenska kusk klartecken och lät klassen fortsätta. Det var jubel och applåder men känslan över att det hände fanns såklart med oss alla, det var ändå ett liv.
När hästambulansen rullade in i den stora arenan och ljuset släcktes hände något fantastiskt, publiken tände ficklampan på sina mobiler för att visa sitt stöd till Axel, Filur och resten av teamet. Adele's låt "Hello" spelades och då förstod publiken att det var över, Filur hade inte klarat sig... när tävlingen var över skrittades ärevarvet för att hedra och stödja hästen, teamet, kusken och ägaren.

Jag tycker att det är värt att tänka på för man kan dra paralleller, Filur dog smärtfritt när han gjorde det han älskade. (Filur var frisk! Samt tränad för detta, maximal otur för kusken.) Hade det varit min häst hade nästan ingen brytt sig. Hur många hade stått där och tänt sina lampor om det hände en vanlig Svensson? Inte så många va?

Det är klart jag tycker synd om teamet och kusken, jag tycker bara att det är tänkvärt... Det är extremt tråkigt att det hänt och hemskt att bevittna även detta olycksfall med egna ögon, det här är en händelse av maximal otur och när sådant här inträffar går det inte att rädda livet.

Likes

Comments

View tracker

Jag ber om ursäkt för att det inte bloggats på över nån månad nu och det är bara för att det varit väldigt tungt och stressigt.

Jag har bestämt mig för att hitta ett jobb samt hoppa av skolan, men kan inte hoppa av skolan förrän jag hittat ett jobb för då måste jag sälja min häst. Som det ser ut nu skulle jag aldrig klara min vardag om det inte vore för min lilla häst som står i stallet och väntar på mig, som behöver mig och som framför allt tycker om mig.

Det är mitt lilla glädjeknippe, vi kan ena stunden leka i hagen och andra stunden bara stå och mysa. Hon är mitt allt.

Sen så har jag en flickvän som jag saknar sjukt mycket! Men tar det en annan dag...

// Hannah

​Livet är inte alltid så lätt som det ser ut att vara,

ibland kan det kännas som en riktig mardröm

Likes

Comments

Ja jag hann ju då inte blogga något i helgen eftersom jag var barnvakt hela lördagen om man bortser från en stund på dagen när jag byggde bana inför ponnycuppen i hoppning samt när min kompis skulle prova min häst och se om hon vill rida den en gång i veckan.

Sen spenderades hela lördagen med att vara onaturligt aktiv, trots att jag helst ville vara ensam och tänka. Istället hade jag en liten kille klängandes på mig hela kvällen samt att han bara ville spela fifa hela tiden, och han blir en sådan diva när han spelar så det är inte ens kul att spela med honom.

Sen skulle jag tävla en ridskoleponny på söndagen och jag var så taggad det var första tävlingen på över 3 månader och det var dessutom en lagtävling. Kunde det bli bättre?

Allt gick bra enda tills jag skulle hoppa banan, hinder 1 och 2 gick klockrent sen bestämde sig ponnyn för att han inte ville inte hoppa 3an han stannade och jag höll på att flyga av, men höll i mig och rättade till mig i sadeln och red på samma hinder igen. Han stannade flera meter innan hindret och vägrade, jag tänkte "sista försöket nu, HOPPA!" blev trots detta ett tredje stopp vilket medför uteslutning.

Resten av laget skulle ändå hoppa så det var ju ingen fara, två hoppade felfritt och en fick ett skitpet (rivning) men det räckte till en TREDJE PLACERING i omgången! Men men kan inte påstå att jag deppat i helgen.

// Hannah

​Livet är inte alltid så lätt som det ser ut att vara,

ibland kan det kännas som en riktig mardröm

Likes

Comments

​Alltid samma visa i skolorna jag gått i dock var denna gången något bättre än förväntat, men känner mig ändå något sviken som alltid. Jag pratar förstås om utvecklingssamtalen där man alltid (iallafall jag) får höra hur deprimerad jag är och där dom även berättar att jag pratar med kuratorn, och så vidare listan kan bli lång...

Men min nuvarande mentor har fått höra så mycket av mig som hon oroar sig över men hon valde att inte ta upp det, så jag har typ först skällt ut henne och sen tackat henne för samma händelse under loppet av två minuter. Men men vad ska man göra när man är helt nere i sig själv och typ inte orkar andas...

Tror inte jag har något mer att skriva idag egentligen men lite mörka tankar finns ju alltid men dom behöver vi verkligen inte ta upp idag då jag är alldeles för trött, samt att jag är alldeles för öm i ryggen för tillfället för att sitta och skriva värsta inlägget idag.


// Hannah

​Livet är inte alltid så lätt som det ser ut att vara,

ibland kan det kännas som en riktig mardröm

Likes

Comments

Idag har varit lite av en mardröm då jag börjar dagen med att försova mig samt inte hinna käka frukost, sen märker jag att tågen är sjukt sena så blev tvungen att ta ett tidigare tåg samt tvärbana. Sen fick jag typ skynda mig jättemycket för att hinna till första lektionen och presentera mitt engelska arbete som typ var halvfärdigt.

Sen var det naturbruk och där var det säkert arbete som jag har ett seminarium på nästa vecka, jag ska säga en hel mening så känns inte som jag måste förbereda mig så mycket trots allt får till och med läsa innantill om jag vill det.

Tiden bara rann iväg och plötsligt var det mentorstid, har världens bästa mentor iallafall som verkligen lyser upp min dag så hon är helt klart värd titeln "Världens bästa norrlänning!". Haha det är faktiskt en titel som hon fick utav mig idag för att ja helt enkelt så är hon från Skellefteå och bäst i världen...

Nu är jag iallafall hemma efter skola och stallet, har redan lagt mig i sängen med min kalender och dator i knät samt snapchatat väldigt fula bilder på mig själv till min riksbror som alla gånger ställer upp.

Men det är iallafall vad jag gjort idag om man inte räknar med att jag har distraherat mig själv från mitt självdestruktiva beteende genom att rita "x" på min arm, det är faktiskt en väldigt bra idé om man har svårt att sluta skada sig själv. Rita "x" på armen med en bläckpenna istället för att skada dig.


// Hannah

​Livet är inte alltid så lätt som det ser ut att vara,

ibland kan det kännas som en riktig mardröm

Likes

Comments

Hej!

Tänkte börja hela bloggen med att dra lite fakta om mig, ganska basic information som kanske kan vara lite bra att känna till om man vill eller orkar läsa bloggen. Kommer skriva en lite mer personlig information lite senare, troligen redan den här veckan då min kalender är ganska tom.


Så då börjar vi den korta listan över informationen;

  • ​Jag har svårt att släppa in folk

​Det är extremt svårt att låta någon komma in i mitt liv för att jag faktiskt är livrädd för att någon ska lämna mig i sticket eller svika mig eftersom det hänt fler än en gång tidigare i mitt liv.

  • Jag kan inte ta hjälp utan att känna mig svag

​Den här var riktigt jobbig att erkänna för mig själv, främst för att jag gärna vill ha hjälp men har en fasad som säger att jag vill klara mig själv. Så bloggen är lite som ett sätt att hjälpa mig själv utan att behöva känna mig svag eller leva upp till någons förväntningar.

  • Jag litar inte på att någon vill mig väl

​Meningen ovan talar lite för sig själv, har man en gång blivit behandlad illa, blivit utfryst, mobbad eller liknande så är det lättare sagt än gjort att lita på att det finns människor som vill ens bästa.

  • Det finns mycket negativt i huvudet på mig

​Behövs det ens en förklaring? Har tidigare varit självdestruktiv på mer än ett sätt, har faktiskt lyckats sluta med det men tankarna som triggade mig finns ju kvar.

  • Är ofta orolig att någon ska svika mig

​Här kommer den delen som jag lever efter varje dag, oron över att någon kanske vänder mig ryggen eller på annat sätt sviker förtroendet jag gett dom. Så varje gång jag träffar nån och jag delar med mig av något så tänker jag alltid samma sak 1000 gånger​ samt väger för- och nackdelar.


// Hannah

​Livet är inte alltid så lätt som det ser ut att vara,

ibland kan det kännas som en riktig mardröm

Likes

Comments