Jag hade en väldigt bra vän, en sådan vän man inte behöver träffa på 2 månader men ändå känna samma gnista och ha lika kul med när man väl träffas. Jag och min vän pratade verkligen om allting. Men plötsligt tog det bara stopp. Alla telefonsamtal, alla sms och all kontakt vi haft upphörde. Vi var som separerade, som om det skulle finnas ett skäl till varför det blev som det blev. Det som man kanske skulle se som konstigt i detta, är faktumet att ingenting hade hänt. Vi hade inte bråkat, inte sårat varann och verkligen ingenting hade hänt. Det kom bara en dag som ingen av oss varken sa hej eller hejdå. Det kan anses märkligt eftersom den värld vi befinner oss i praktiskt taget lever på vänskap. Men hur glider man ifrån varandra så lätt?

Det kan inte bara vara jag som upplevt denna situation, där man inte vet om det är värt att fortsätta kämpa eller ge upp? Det kan inte bara vara jag. Jag tror inte att majoriteten av er som läser detta, likt mig vet hur man tar sig ur den här situationen. Hur får man tillbaka vänskapen?

Problemet med dessa "ifrån glidningarna" är själva snacket. Hur ska man prata med vännen? Varför blir det plötsligt så svårt att prata med varandra? Vi har ju tidigare kunnat prata om allt mellan himmel och jord och plötsligt så får vi inte ut ett enda litet ord. När man glider ifrån en väldigt bra vän så blir det sedan som att möta en främling. En människa som man inte riktigt har pratat med förut. På något wierd sätt blir man rädd för hur den andra personen kommer reagera eller säga och det blir blir plötsligt svårt att prata, som en kvävande känsla. Vi har hundratals ord inom oss som vill ut när vi tänker på personen vi håller på att glida ifrån, men samtidigt får vi inte ur oss ett knyst. Känslan av ett tomt huvud som tidigare har viljat dela med sig av sina sprudlande tankar och idéer till denna person är rent utsagt förjävlig. Man vill verkligen inte säga något opassande eller dumt. Vi är rädda för blickarna, de tomma skratten men framför allt bortstötningen man riskerar att få. Man vill inte anses vara "för på" men inte heller som stel.

Men varför blir det egentligen så svårt att bara säga “hej”, "hur mår du?" osv.? Hur tar man sig ur det pinsamma och stela främlingspratet som uppstår? Ska man bara låssas som allt är bra, eller vadå?

Jag skulle nästan tro på en lite mildare version av teorin “go hard or go home”. Ju längre tid du dröjer med att prata med personen desto mer kommer ni att glida ifrån varandra. När vi redan står som Bambi på hal is har vi egentligen bara två val. Vi har ingenting direkt att förlora eftersom vi redan står där vi står. Längst nere på botten. Säger vi ingenting kommer vi kanske aldrig igen återfå den vänskap vi en gång haft. Säger vi något finns det en stor fet chans att vi faktiskt kan få tillbaka den. Vilket det kan alla dagar i veckan vara värt om det är en bra vän. Men vem ska ta initiativet, en själv? Det skulle jag säga, om man själv tar intiativ och går fram så vet man att man "dragit sitt strå till stacken" och faktiskt försökt. Och om vi får den där konstiga blicken, det stela skrattet och den hemska bortstötningen så var det ändå ett fett bra försök. Jag kan inte lova att dina vänner som står kvar vid din sida för alltid stannar, men jag kan lova att de stöttar och står upp för dig så länge de står där de står.

Så vad har vi att förlora på dessa människor vi kallar vänner, och varför glider vi egentligen ifrån varandra så lätt?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 72 readers

Likes

Comments

Inser verkligen nu i efter hand, när jag har ny häst och står i ett nytt stall (som jag trivs både med och i) hur mycket jag saknar att ha Thazzi på WX.. pratade med Sandra igår om hur "tråkigt" vi båda har det i stallet ytan att träffa varandra varje dag. Alla våra minnen våran trio har, de kan liksom inte göras några nya längre. Vi har så sjukt mucka galna och roliga minnen, alla sjuka uteritter, när vi byggt upp hinder i trollskogen och hoppat, när vi skrittade ut båda två på thazzi, när vi galopperade barbacka och båda hästarna bockade och båda ramlade av på ängen i jobsvall har nog aldrig skrattat så mycket haha, när Frank svängde och du fortsatte rakt fram, när Danthe var inne i nått mood och typ bockade jämt och när vi blev jagade av hjortar (HAHAHA), alla gånger vi rejsat med hästarna på stubbåkern och rakbanan utanför bärf, alla gånger vi byggt upp banor på ridbanan och jag ramlat av heheh (min häst är bäst), eller när alla gånger vi haft höjdhopp med thazzi, när vi löshoppade hästarna och min häst var snabbast heheh, när Sandra gick omkull med toppan, den gången vi hade John hickey ute, när vi typ tävlade om vem som kunde mocka snabbast och man SPRANG för att hämta den bästa grepen, alla gånger vi kastat hö på varandra och sprutat vatten på den som stod i ett hörn i spolspiltan, alla gånger vi suttit på kontoret alla tre och bara skrattat så tårarna sprutat, eller suttit därinne för att det varit kallt ute och inte orkat göra nått, alla gånger vi tvingat varandra att hjälpa till och ta in hö eller hämta valackerna som alltid stod högst upp i hagen.
Det bästa var ju sommaren 2015, alla sjuka saker som hände då hahah, när vi byggde värsta kombinationen och hoppade helt sjuka höjder och tovas mamma kom ut med pizza och sen kom Tobbe med glass och vi var heeelt slut efter haha , alla gånger vi suttit och käkat nudlar tsm (hahaha). Det är så galet jobbigt att inte få vara med mina två kompanjoner varje dag i stallet, visst har jag det bra nu också men det är verkligen inte samma sak! Hade inte kunnat komma till ett bättre stall än det jag står i nu men saknar WX 2015 och skulle göra allt för att få uppleva den riktiga lyckan igen, tyvärr kommer den inte lika ofta längre, är alltid trött/orkeslös men försöker så gott jag kan, även om det inte alltod räcker till. Förhoppningsvis blir sommaren 2017 sista sommaren i uppsala. Den ska tillbringad för att säga hejdå till mina vänner och speciellt till wx-trion!! Saknar även thazzi när hon var i denna form, hoppas hon blir 100% sig själv snart igen!❤️

Kram
Isabelle

Likes

Comments

Hoppningen igår gick över mina förväntningar! Hon var hur pigg som helst och vi är lite rostiga eftersom de var sjukt längesen vi hoppade, helt sjukt hur mycket man kommer ur balans när man inte ridit på länge..

Videon är från ett litet kryss som hon hoppade av innan jag ens hann tänka + att hon landade i fel galopp, hon var nöjd och jag höll på att ramla av haha..!😌

Helt galet att vi flyttar om 2 dagar !!😁

Kram
Isabelle

Likes

Comments

Igår longerade jag bara henne för att hon skulle få springa av sig lite energi, de märks att våren kommit nu, hon va heeelt galen !! Tror att jag ska småhoppa idag istället. Ska snart upp och äta frukost sen fixa lite hemma sen drar jag till stallet!

Kram
Isabelle

Likes

Comments

Nu är de bara 5 dagar kvar innan flyttlasset till nya stallet går, det ska bli sjukt spännande men samtidigt tråkigt. Kommer sakna alla på Stall WX och vi har trivts jätte bra men vi flyttar ju för att det ska underlätta lite mer för mig. De nya stallet har ridhus och skrittmaskin, fina hagar och thazzi kommer inte behöva gå ensam längre! Vi var och skrev in passen i det nya stallet igår, man ska ta ett stort pass (där man tar in/ut hästarna) och sen ett litet pass där man bara fodrar.

En bild på en trött thazzi som fick vara ute och äta hö naken igår! Idag ska hon få jobba lite små hinder på banan!

(Ska väll försöka komma igång med bloggandet nu igen, har varit lite dålig med de på senaste tiden hehe..)

Kram
Isabelle

Likes

Comments

Igår satt jag och letade medryttare till thazzi då jag inte hinner med skolan riktigt, jag hittade en jätte trevlig tjej som ska komma och prov rida i helgen, såklart att det känns tråkigt att inte hinna fixa allt själv men de är bättre än att hon står. Behöver ju mest hjälp med dressyren eller ja, behöver inte hjälp men hoppningen sköter jag helst själv.

Likes

Comments

Just nu provar jag jennys dressyrsadel då jag fått mer och mer intresse för dressyren och de är lite svårt att rida dressyr i hoppsadeln, förhoppningsvis så blir det starter inom dressyren nästa år vilket ska bli jätte kul!!

Likes

Comments

Idag är första dagen som hon gått med lindor dygnet runt för att raspen inte ska bli mer infekterad o sprida sig ännu mer o jag tycker att de har funkat ganska bra, de är lite varit oså men inte alls som de va för några dagar sen. Muggen är i stort sätt helt borta bara lite små skorpor kvar har klippt runt raspen så det inte ska komma in ännu mera smuts därför de ser lite konstigt ut!

Iaf skulle jag rida på stubbåkern idag men den va lite för mjuk så jag tänkte jobba galoppintervaller men de tyckte iiiinte thazzi haha hon ville bara busa eftersom hon stått i 2 dagar nu hade hon ÖVERSKOTTS energi som bara den, hon bockade o bockade o bockade o bockade så till slut gav jag upp o red hem.

Bilderna är tagna idag efter jag tvättat raspen.

Kram
Isabelle

Likes

Comments

Nu var de lääänge sen jag uppdaterade här, och fick en liten chock att de är 113 stycken som läser inläggen?? Iaf så har thazzi förändrats något eeeenoooormt mycket och har fått höra det av jätte många också, väldans roligt att rida henne nu eftersom hon är så fin att rida. Här är lite bilder på allt möjligt som har med thazzi att göra! :)

Kram
Isabelle

Likes

Comments