Vi alla har en. En person i livet som alltid är där, som man har känt i evigheter och som man älskar. Men personen blir bara där, någon annanstans förutom hos dig. Han är din kärlek, men inte din.

Oftast så är det helt okej att det är så. Han kan till och med älska dig tillbaka, men det blir aldrig ni. Jag har en han. Och jag slår vad om att du som läser detta också har en han. Och det är helt okej. Jag tror inte på att man bara kan älska en människa i hela sitt liv. Jag tror på att man kan älska flera människor, men inte flera på samma sätt.

Jag är ung, har pojkvän/sambo och är lycklig med honom. Han är mitt absoluta allt och det är han jag ser som pappa till mina framtida barn. Det är han jag ser min son leka med och kalla pappa. Det är så jag tror på att det ska vara. Men jag har också han. Som jag vet har likadana känslor för mig och vi har känt så för varandra i över fem år. Men det har aldrig hänt och förmodligen så kommer det aldrig hända. Och det är något jag är okej med.

Han är en helt fantastisk människa som jag alltid kommer älska med hela mitt hjärta. Men min sambo är min sambo. Han är den som jag kan vända mig till om allt, som är min bästa vän och som gör mig lycklig varje dag. Och det är han min framtid är med, det kan jag lova. Men jag kan inte sluta tänka what if? Tänk om? Men jag tror på att allt händer av en anledning och att vi är där vi är idag utav en anledning. Är det menat att han och jag ska bli något så blir vi det. Men just nu är jag menad tillsammans med min sambo, som jag älskar mer än någonting annat.

Framtiden kan se helt annorlunda ut, det vet jag om. Men jag lever i nuet, och nuet har gett mig min M och det är där jag tänker stanna ❤️

Likes

Comments

Välkommen hit snyggingar! Hur har er dag varit idag? Min har varit lång och seg, men jag mår bra.

Jag jobbar inom hemtjänsten, vilket oftast är givande och roligt men som ibland är en riktig pain in the ass. Jag tycker som många andra inte om att gå upp klockan fem på morgonen och sen brottas (absolut inte bokstavligen) med en hel hög tanter. Att faktiskt ha arbetat inom hemtjänsten har fått mig att inse hur många vi verkligen är. Bara på en liten avdelning av tre, i en liten del av en stor stad, så är vi i runda slängar femtio personer. Det är många! Och då räknas så klart inte vikarierna som kommer ibland, för de är minst 15 pers de också! Och när jag då har kommit till insikt om detta så är det många många människor som kommer känna igen en hel del av mina situationer.

Självklart så har jag sekretess om patienterna. Och yesbox, det heter patient oavsett om dem bor hemma eller på sjukhus. Sluta använd ordet brukare, de använder inte heroin. Men situationer över lag kommer jag att berätta om och vi kan väl dela med oss?

Arbetar man inom hemtjänsten så vet man hur viktigt det är med bra kollegor. Samarbete ska funka, både för dig och patientens skull, för att kunna göra morgondagen bra så måste kommunikationen vara bra. Humöret måste sättas åt sidan så att varken du eller lilla Agda får utstå den där sura minen. Idag var en sådan dag för mig. En kollega var inte alls på topp och det fick jag ta hand om. Jag har alltid hatat att göra andras jobb. Framförallt inom hemtjänsten. Om inte du diskar, bäddar om eller tvättar hos Anna som är sängliggandes så får personen efter dig göra skiten. Sluta upp med det illa kvickt!

Jag har dåligt minne, säg inte åt mig att göra en sak som du egentligen ska göra, för är det inte mitt ansvar från början så glömmer jag förmodligen bort det. Idag ringde en kollega mig, som är sommarvikarie, om en händelse under dagen. Personen i fråga ville att jag skulle framför att detta var tvunget att göras imorgon. Hon ringde alltså mig. Istället för att slå ett annat nummer och ringa den som hanterar morgondagens schema så ringer hon mig så att jag får berätta detta för vår koordinator. Hur i hela friden tyckte hon att det var smart? Och jag ska då komma ihåg det här och göra hennes jobb. Fy för att skjuta sina egna uppgifter på någon annan. Om du läser detta och har gjort det, gör det aldrig igen är du snäll.

Nu ska jag fortsätta drömma om stränder och blåa hav. Jag jobbar nämligen hela sommaren och mina föräldrar retas med att dem ska åka till Singapore. Fy för att jobba hela sommaren. Dröm bra drömmar fina du 💕

Life is better where the sand meets the blue water

Likes

Comments