Depression & tankar

Idag bestämde jag mig för att jag skulle städa i lägenheten, jag lände att det var dags.

Men eftersom jag känner mig själv så började jag med en sak i taget: byrån.
Jag dammade & torkade av den, flyttade på den så jag kunde dammsuga under och även torka golvet under.
Ställde tillbaka den, åh BAM så va energin slut.

Ligger i soffan just nu å tårarna bara rinner.
Tankarna bombar mig om hur värdelös jag är som BARA klarade av att städa en byrå.
Så jävla värdelös och dålig.

Försöker tänka som vi fått lära oss på DBT:en -
"En sak i taget. Klarar man inte mer ska man vara nöjd för att man ändå lyckades med en sak"

Men jag är inte nöjd.
Jag hatar det.
Kommer jag någonsin klara av att ha så mycket energi som de flesta andra verkar ha?
Klara av jobb samtidigt som de sköter sitt utseende, hygien och hälsa, samtidigt som de har fint hemma, samtidigt som de åker ut på äventyr + har en massa tid för att umgås med sina vänner och familj.. samtidigt som de är trevliga, sociala, kan sova gott och ta hand om barn? jag förstår inte? Jag måste välja en sak att fokusera på, annars brakar jag.
Vill bara hitta en lösning..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har varit en relativt bra helg. Har inte varit sängliggandes speciellt mycket.
Tackar min underbara lillebror för de!

& igår struntade jag i min ångest.
Hoppade in i duschen. Tog på mig smink. Lockade håret och drog på mig en bekväm outfit jag kände mig helt okej fin i. Körde till Borås för lite dans till sannex! Vilken kväll.
Blev uppbjuden så många gånger, fick träffa människor jag saknat & fick lära känna nytt härligt folk. Åh självklart blev det en hel del dans!

Jag kände att jag var full av liv. Jag kände mig glad. Jag kände mig omtyckt.
Jag kände mig normal.

Men efter att ha släppt av en vän, så rann tårarna. De bara forsade. Fick stanna bilen och gå igenom en panikångestattack. Vart kom den ifrån? Jag var ju så lycklig? Så tråkigt att en så bra kväll ska avslutas så.. automatiskt kommer tanken
"det är för att jag inte förtjänar att ha roligt.."

Mycket tråkigt.
Men, det blir vila hela dagen idag och bara ta det lugnt. Försöka fokusera på glädjekänslorna jag hade på dansgolvet.
Tänka positivt. Samla krafter.


- Jag kan. Jag vill. Jag kommer att klara det här -

Likes

Comments

Depression & tankar

Jag minns från den tid jag mådde bra.
Jag ställde ett alarm, studsade nästan upp ur sängen. Åt frukost och gjorde mig i ordning automatiskt, det bara flöt på. Alltid i tid till skolan, duktig i skolan, efteråt var det alltid någon aktivitet: ridning, simning, gymnastik, konståkning, dans eller kompisar, efter det var det plugga som gällde.

Det är så en "normal" person fungerar.
Ni gör alla vardagssysslor automatiskt och lägger sedan energi på annat.

Men för mig fungerar ingenting automatisk.
Redan när jag vaknar måste jag lägga min energi på att brottas med tankar som:

"Fan. Jag vaknade idag igen. Gå igenom ännu en dag..Fyfan. Jag vill inte"
-går igenom vad som står på schemat idag och känner paniken smyga sig på-
"Du klarar det. En sak i taget. Nej jag klarar det inte.. jag vill inte. Jag kan inte. Jag är värdelös. Jag kan inte visa mig, jag skäms för mig själv"

Antingen så är kroppen fylld med sån ångest och panik att det känns som jag är fylld med betong, eller cement. Jag kan inte röra mig.
Varje kroppsdel är så fruktansvärt tung.
Eller, så vinner jag den tanke-kampen och lyckas ta mig upp och dra på mig mjukiskläder.

Då ska jag ta itu med allt annat.. och varje liten sak är så enormt stort för mig. Alltså, jag kan knappt fatta det själv. För jag förstår inte hur det kan vara så svårt att borsta håret? Borsta tänderna? Ta på sig kläder? Ta mediciner? Stoppa något i magen? Och hinna göra detta inom ett visst klockslag.
Så enkla saker men som kan ta flera flera timmar för mig att göra.

Jag brottas med mina egna mörka tankar och jag försöker vinna den striden och vinna motivation så att min kropp rör sig.. samtidigt som jag tävlar mot tiden, för hela tiden så är jag stressad. Tillslut kan jag inte röra mig överhuvudtaget för jag är så stressad och det enda jag kan tänka på är att jag är totalt jävla värdelös. Varför ens försöka? Så jag kryper ner, gömmer mig under täcket och väntar tills min kropp får motivation och vill gå upp..

Det är konstigt att all energi ska gå åt till att klara av saker som egentligen borde sitta i ryggmärgen.
Gå upp. Äta. Duscha. Klä på sig.

Det gör så fruktansvärt ont.
Men det är också svårt att acceptera.. för egentligen så har jag så mycket energi och jag vill så extremt mycket. Jag älskar egentligen livet! Men, det är som att den flickan är inlåst någonstans.. jag måste lägga allt det åt sidan och bara fokusera på att klara av rutinsysslorna.
Det mina damer och herrarnas ekar MISSLYCKANDE konstant, hela tiden inom mig.
Jag är misslyckad för jag klarar inte av det jag "borde" klara av och göra i min ålder, klarar inte av det "alla andra" klarar av..
Därför skäms jag. & det får mig att hata mig själv ännu mer.. .

Vissa dagar mår jag bättre och jag klarar av mer. Det är oftast den delen av mig ni få se, för det är den delen jag visar upp. Ett leende, energi och nytvättat hår. De tillfällena är någon gång i veckan, ibland någon gång i månaden.. så jag förstår att folk undrar varför den glada tjejen inte gör något.
När folk lägger kommentarer som: vad gör du ens om dagarna? Jobbar du aldrig? Men varför tar du inte tag i ditt liv och gör något åt det?


Mitt svar till er är:
Jag jobbar varje jävla dag med mig själv.
Jag FÖRSÖKER att leva mitt liv och jobba mig uppåt!!!
Så tänk en eller två gånger innan du säger saker, välj dina ord och kom ihåg att alla kanske inte är lika bra som du, men alla gör vi vårat bästa utifrån vad vi kan och orkar..

Likes

Comments

Det är sjukt hur en person kan påverka en så otroligt mycket. Att en person kan göra en så himla lycklig, dra in en i en magisk bubbla där allt bara känns så rätt och fantastiskt, inga tvivel alls. Allt känns rätt.
Men samtidigt så kan samma person få en att känna sig så trasig, ledsen och fylla en med så mycket tårar och smärta.

Hur ska man tänka? Hur ska man välja? Ska man lämna den magiska bubblan för att mina tankar och mitt förflutna spökar med mig, eller ska man hoppas på att man lär sig hantera smärtan och ge allting ett försök?

Likes

Comments

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;

Likes

Comments

Depression & tankar

Hur ska man orka leva när man ständigt skäms över sig själv? När man ständigt hör röster i huvudet hur värdelös man är, att allt man gör är fel.
Hur ska man kunna bygga relationer till folk när man alltid är osäker och tror att alla ska svika en, när man alltid skapar bråk och kaos för att man har för höga förväntningar, blir besviken och gör något impulsivt som fuckar upp allt.
Hur ska man kunna välja en livspartner när man alltid jämför och får beslutsångest och får för sig att det "kanske kan finnas någon bättre", hur ska man kunna bevara ett förhållande när man är så svartsjuk och har ett sånt enormt kontrollbehov att det är sjukligt, vilket förhållande klarar av det en hel livstid?
Hur ska jag kunna skaffa barn? När jag inte ens kan ta hand om min hund, eller mig själv. När jag har svårt att gå in och duscha, hålla rutiner och äta regelbundet eller en sån enkel sak som att borsta tänderna.. hur ska jag kunna ta mig igenom livet när jag inte ens har motivation eller ork till att borsta tänderna.. hur?!

Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.
hur ska jag hitta motivation till att kämpa, när jag ändå inte ser någon framtid? Ljuset i tunneln?
Vad ska man då hålla fast vid?


Likes

Comments

Idag va Amanda här för att ta bort sina naglar.
Nästan 5 veckor har dom suttit utan släpp eller minsta skav, fortfarande lika fina som när jag gjorde dom👌🏼

Pga att mitt mående inte varit på topp så orkade jag inte göra nya på henne.. det tar vi en annan dag. Just nu är jag tillbaka i min svacka. Då är det bara att acceptera det och sen ta tag i saker sen när man mår lite bättre.

Nu ska jag bädda ner mig i en säng hemma hos mamma & pappa, tur dom finns med öppna armar när tankarna bråkar.

Likes

Comments

Fan i helvete va allt ska krångla hela jävla tiden!

Allt började med att jag fick ont i halsen..
Dagen efter vaknade jag upp med ögoninflammation.
Någon dag senare vaknade jag upp med utslag på hela kroppen och hög feber. Värken från halsen spred sig upp mot öronen och bihålorna.

När de väl börjar bli lite lite bättre, ja då kom det en fin lunginflammation och knackade på dörren.

Med ett jävligt svagt psyke fick jag jobbiga besked angående komvux.. Hände lite små saker här och där bland vänner som gjorde det lite motigt.

Sen helt plötsligt börjar telefonen krångla. Börjar leva sitt egna liv och bara jävlades med mig.. Den håller fortfarande på, precis som att någon annan är i min telefon och klickar på en massa saker, stört!

& sen nu... Ja då garvar glömt min plånbok i min pappas bil som han tagit till Stockholm...
Wiho. Jag är helt låst utan den!!!

Hade planerat denna vecka i minsta lilla detalj för jag ska åka iväg på fredag, men nu fuckar ju allting upp bara för att jag inte kan köra bil utan någon legitimation.

Ja men passet då? Kanske ni tänker då.. Ja det gick ut för en vecka sen. Känner att jag har turen på min sida just nu..

Hoppas ni haft en bättre start på den här "terminen" än vad jag har haft..

Tur jag har min lurviga vån vid min sida❤️

Likes

Comments

Depression & tankar

Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.
Ett tag flyter livet på, allt är underbart.
Sen kommer allting under samma dag.
Motgång på motgång.

Jag orkar inte ta emot fler motgångar nu. Jag har försökt stå upp och tänka klart och positivt. Försökt vara stark, bita ihop och inte tillåta mig själv att sjunka till botten för en liten motgång.. Men som sagt, när det inte är EN motgång utan det kommer sak på sak på sak så fuckar det liksom upp Hjärnkontoret och det här med att tänka positivt funkar inte längre.

Fyfan vad jag hatar att må såhär.
Fyfan vad jag hatar att sitta inlåst i mig själv, ha instruktionsboken framför mig för hur man ska hantera jobbiga situationer och ändå inte kunna följa instruktionerna.. Varför gör man såhär mot sig själv? Varför straffar man sig själv och ser till att problemen blir större istället för att ta itu med problemen? Varför kan kroppen, känslorna & tankarna inte bara sammarbeta med varandra?
Helvete va trött jag är på det här.

Likes

Comments

Naglar

I flera månader så har jag lagt många saker på hyllan, som jag förut älskade att göra. Rädslan för att misslyckas och ångesten va allt för hög.
& vad gör man när något man tycker är roligt helt plötsligt blir jobbigt och får en att gråta å må dåligt?
Jo.. Man tar en paus från de.


Men idag satte jag mig ner och började plocka fram alla mina verktyg och allt material och fixade naglarna på en fin vän till mig. Wow va roligt de va! Som ja saknat de!!!
Imorgon ska jag göra mina egna är det tänkt.

Några halvbra bilder på hur dagens naglar blev.

Likes

Comments