Header
View tracker

Jag har anpassat mig efter er män, jag har klätt mig på ett vis jag egentligen tycker är fult eftersom att jag varit rädd för att ni ska titta snett eller lämna någon äcklig kommentar. Jag har inte varit med om något riktigt obehagligt, men tillräckligt för att jag ska kontrollera mig själv, för att jag ska börja klä på mig mina svarta jeans när det är skinande sol ute. Jag säger inte att alla män är likadana, men bara detta året har både jag och mina kompisar blivit äckligt bemötta av äldre män, vissa av dem är i säkert 45-60 års åldern. En man stannade till exempel bilen och visslade och ropade efter min kompis, hur gammal kan han ha varit? 60?

Trots att du bara visslar på mig som om att jag vore en hund, trots att du inte rör mig eller vet något om mig så gör du mig rädd. För du är vuxen, du är en gubbe och jag är en ung tjej, jag är fortfarande ett barn och det är faktiskt det jag äcklas över. Hur kan du som vuxen, som gubbe - ropa och tjoa efter barn? Tycker du inte att det är äckligt? För vet du vad? Jag tycker att det är vidrigt, jag och många andra tjejer blir rädda, vi är oroliga när vi är ute på kvällen, vi vill helst gå ut med våra killkompisar, eller gå i grupp. Vi vill helst prata i telefon eller kliva omkring beväpnade, med nycklar?

Vi går med en klump i halsen och vi kikar bakom oss som paranoida harar för att se så att du inte står där och väntar på oss. Jag tänkte aldrig så här förr, jag litade på dig, jag såg faktiskt upp till dig - för du är en man, jag såg upp till dig för jag tänkte att du klarar saker jag inte klarar, jag tänkte att du var någon att se upp till. Men efter kommentarer och äckliga blickar jag fått så har jag börjat frukta dig istället.

SJÄLVKLART, så gäller detta INTE ALLA. Utan bara er som man möter på gatan, som stirrar, som visslar, som kommer nära och börjar fråga en massor om en. Det är äckligt, fattar du? Äckligt.

Jag vill att jag och mina kompisar ska få känna oss trygga igen. Jag vill att vi ska våga gå klädda så som vi vill, jag vill att vi inte ska behöva gå och känna oss oroliga på kvällarna, så tänk efter nu - vad kan just DU göra?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att läsa om Lisa Holm, att se hennes dödsbekräftelse - att se hur de aldrig gör något åt personerna som misstänkts mördat henne gör mig så arg. Att en annan människa kan göra så mot sina medmänniskor är så vidrigt, äckligt och det gör mig så rädd för var världen är påväg. Jag har alltid trivts här i Sverige - för detta har varit ett så tryggt land. Men nu vet jag inte längre, för allt jag kan känna är oro över att jag är kvinna, allt jag kan tänka på hur mycket bättre det skulle vara om jag var en man, inte för att jag vill byta kön - det är inte det jag menar - jag menar mer att det känns konstigt att jag skulle känna mig tryggare med en sak dinglandes mellan benen? Efter det som hände med Lisa Holm känns det inte tryggt att gå ut längre, man vet ju inte om man blir nästa offer? Det känns som om att helt plötsligt så har människor börjat tro att dom kan göra what ever they want liksom, och jag har som ingen frihet längre, jag försöker anpassa mina bussar så jag slipper vara ute ensam, jag försöker anpassa allt så jag slipper vara ensam - för jag är rädd, rädd för att jag ska bli nästa offer.

Lisa Holm var 17, ett år äldre än mig själv och jag vet hur man är i vår ålder. Man ser fram emot framtiden, man längtar. Men det hemska i detta är att hon inte får någon, hon får inte ta studenten, hon kan inte bilda sin familj - för hon finns inte längre, för att någon annan tog hennes liv. För att någon med så lite till hjärta, dödade henne.

Det sjuka är att någon ens dödade henne, en sjuttonårig flicka som inte gjort dem något - vad vill ni? Ska vi bli rädda? Ska Sveriges alla kvinnor gömma sig på kvällarna? Eller vad vill ni få ut med det ni förmedlar, vad vill ni ska hända? Vill ni skrämma oss, eller vill ni få oss att fly?

Jag förstår inte vad som händer längre, allt jag kan förstå är att jag känner mig otrygg och att jag knappt vågar gå ut längre - för ute finns det ingen trygghet - för ute är man bland sjuka människor, människor man inte kan lita på.





Likes

Comments

View tracker

Jag hade en kille som jag tyckte mycket om. Vi hade mycket gemensamt och vi tyckte om att vara med varandra, att mysa med varandra. Vi umgicks ofta, men eftersom att jag bodde fyrtio mil ifrån honom så blev det svårt när skolan började igen, det blev svårt för mig att ta mig till honom när han bodde såpass långt bort och det blev svårt för honom att anpassa sig efter mig. För enligt honom behövde han ju sitt space. När vi varit ifrån varandra länge så slutade vi bara skriva, vi slutade följa varandra på sociala medier och vi slutade prata. Ingen hörde av sig, vi liksom ignorerade varandra & jag glömde bort att han fanns. Det var inte förens han kompis skickade en bild på mig, på honom . hånglandes med någon annan som jag blev påmind om att han fanns och vad jag känt för honom och det var även då jag började skriva till hans kompis, vi började mest på skoj, men sedan blev det allvar, träffar bestämdes och vi kysstes, vi hånglade - och faktiskt . så gjorde vi det mesta. När han sedan kom på oss med at smyga bakom ryggen på honom så blev han rasande, för vi hade trots allt inte gjort slut....

Likes

Comments

​- Kom över ikväll. Jag saknar dig. 

- Jag jobbar imorgon, 
^
Tio minuter efter att jag skrivit det där så knackade det på min dörr. Utanför  dörren stod han, i sina fula byxor, i sina fula skor och i sin fula jacka. I handen höll han ett par vackra röda rosor och han hade världens finaste leende på läpparna. Utan att ens fråga steg han in, han sparkade av sig de fula nike skorna innan han hängde av sig jackan på kroken i hallen och gav mig blommorna som jag snabbt satte ned i en vas. 

En suck for ur honom när han insåg att jag flyttat på allt, jag hade snurrat omkring exakt allting - det såg inte ut på det viset han ville att det skulle se ut på. Så han hämtade vinylspelaren i sovrummet, och sedan hämtade han Håkans skiva i köket, och sedan så startade han den. 

Länge så stod vi bara där och såg på varandra, vi talade knappt med varandra, vi bara såg på varandra och innan jag hann reagera hade hans hand aggresivt lagt sig över baksidan av mina lår och hans läppar hade mött mina i en hungrig kyss. Han lät sina händer in innanför min klänning innan han slet av mig underkläderna och lät sina läppar lämna mina som för att andas innan han pressade dem emot mina igen och bar mig - emot sovrummet. 

Håkan fortsatte sjunga, men aningen lägre och musiken som spred sig iegnom lägenheten fick oss båda att stöna högre, den fick oss båda att njuta mer, och när hans hand fann min så slog mitt hjärta dubbla slag medan hans hand lekte med mitt hår, och hans läppar lekte med mina. 

- Detta är bara en lek. Glöm inte det. Sade han sedan allvarligt och jag nickade trots att jag inte förstod vad han menade - om han menade att sexet endast varit en lek, eller om han menade att vi två varit en lek - att vi aldrig funnits. 









Likes

Comments

Marijuana hade han rökt innan, flera gånger till och med. Att vara hög var ju ingenting märkvärdigt för honom. Så sade han alltid när de frågade, och när de frågade hur många gånger han rökt på så svarade han femton gånger. Så enligt dem så var han rutinerad, han kunde få lite av dem, utan att de behövde oroa sig för att åka dit. För han var ju van. Hans kropp hade ju vant sig vid de tunga ämnena, hans kropp förstod sig på vad dess ämnen gjorde emot kroppen. För han var ju van, han visste ju vad han höll på med.

- Kom igen Jonte detta blir skitkul! Det tycker ju du också! Jesper ropade ifrån hallen, Jesper. Hans bror, bror från en annan mor, eller liknande. Han bara nickade och höll med. Såklart - han tyckte ju om att röka - han älskade ruset, han tyckte om det - han tyckte ju faktiskt om det. Precis som Jesper Sade, han tyckte om det.

Han följde med dem ut på balkongen, där plockade han fram sitt OBC papper, som de rullade ihop. Han valde att inte rulla det, för då skulle de andra inse hur oerfaren han faktiskt var, och det ville han ju inte riskera. Han ville inte bli påkommen.

När de rullat klart, så plockade han fram sin tändare, den han fått av Jesper. Innan han tände, och tog bloss - efter bloss - efter bloss. När allt nästan var upprökt lämnade han över till sin vän brevid, hon var försiktigare, lugnare. Hon tog tre bloss, sedan lämnade hon över. Medan kompisen brevid - rullade ännu en.

Jointen skickades runt, och de rökte medan de kände hur de blev allt mer lulliga. Deras hjärnor liksom täpptes till och allt blev hundra gånger så kul. de skrattade, och det mesta såg lustigt ut, och lustiga - det kände dem sig. Lustiga, om det ens var rätt ord för hur de kände sig.

Han kände sig obehaglig, han kände knappt igen sina egna vänner och han insåg direkt att något var fel, något var oerhört fel. Han försökte ta sig ifrån balkongen, men när han skulle ta sig in i huset så drog en tjej tag i hans arm, hon fläkte halsen uppåt och blåste upp ett tjockt, tjockt rökmoln.

Han förstod direkt var det var hon ville, hon ville att han skulle röka lite till - och lite till och ytterligare lite till. Men han skakade henne av sig innan han skyndade sig emot tågcentralen, resan hem var ett helvete för honom, Han kräktes, på tunnelbanan, i rulltrappan och i trapphuset. Kaskaderna gjorde så att han fick andningsvårigheter och paniken började bubbla i hans mage.


Jag kommer att åka dit... jag kommer att åka dit... jag kommer at åka dit..

När han tillslut kom hem till sig, lagom oskadd föll han ned i sängen, han somnade med kläderna på och dagen därpå vaknade han upp i sina egna spyor, men han kunde minnas hur hemskt det varit kvällen där innan - och han kunde även minnas att han inte skulle göra om det igen.

Så istället för att göra om det igen, så startade han en förening, en liten skit förening som inte längre finns idag, men han skapade den och han lät den sprida vidare buskapet, don't do drugs kids.


Likes

Comments

​Det är inte ofta jag dricker. Men när jag väl dricker så gör jag det på riktigt. Inte en fest utan en spya som de säger. Jag tycker att alkohol och fylla är något som hör till livet som ungdom. Vad skulle livet vara utan en fjantig söndagsfylla? ​Herregud hon är ju blåst! ​Tänker ni, men nej då - jag är inte blåst, men jag är inte smart heller. Kul kan man självklart ha utan alkohol. Men för mig/oss så finns det ingen finare känsla än att sitta på balkongen lite småberusad under ett täcke i hans famn. Att ha en cigarett mellan fingrarna och bara samtala medan man nästan skakar av kölden. Trots att man vet att det är sjukt fel, och dåligt för kroppen dessutom så ger det en slags lugn aura och allt blir bra. Det är som om att allt förstärks, allt blir bättre. Men samtidigt så blir allt sämre. Jag tycker att det är mysigt att sitta där med honom, att prata med honom medan vi båda dricker, i små mängder. Sedan är han alltid lika dum och bjuder hem en massa människor som inte borde vara hos oss, men för mig så spelar det ingen roll. För en fylla är en fylla, oavsett om man är två, eller tio. 

Likes

Comments

Hon träffade honom inte så ofta. Minst en gång i veckan, och när de väl träffades så umgicks de inte. Han var ingen förhållandekille, och hon... hon vågade inte fråga honom om varför han aldrig ville vara henne nära. Hon vågade aldrig fråga varför han inte ville röra henne, kyssa henne - varför han aldrig ville älska henne. För hon var rädd,livrädd till och med - hon var livrädd över vad det var hon skulle få höra. Vad det var han skulle svara. Så hon frågade aldrig, hon lät honom sticka iväg på nätterna, hon lät honom massera hennes rygg innan hon lade sig men sedan så lät hon honom gå. Hon frågade aldrig var han skulle och hon frågade aldrig vad han gjorde. Det var inte förens han kom hem stupfull en natt, han lade sig ned brevid henne i sängen och höll henne nära. Hans andedräkt stank av alkoholen och hans svettiga kropp som pressades emot hennes äcklade henne, för att hon kunde känna doften av någon annan, någon som inte var hon och den natten så sov hon inte, inte alls. Hon låg bara vaken och funderade, funderade på vem han ersatt henne med.

Likes

Comments

Han är så fin.
När han kysser mig och ser sådär kär och försiktig ut så är det som om att mitt hjärta bara hoppar ur bröstet på mig. När hans fingrar söker sig upp i mitt hår och när han biter mig i underläppen för att be om inträde så är det som om att känslorna inuti mig bara exploderar och luften pressas ur mina lungor. Jag gillar när han kontrollerar mig men jag gillar även när han ger mig det utrymmet jag behöver. Jag tycker verkligen om honom. Men jag har ingen aning om ifall det är riktig kärlek eller bara ett tecken på ensamhet, och det skrämmer mig.

Likes

Comments

han ligger här bredvid mig med ena armen hårt virad runt min midja och andra handen löst över mitt högra bröst. Han håller liksom sin hand där medan hans ansikte vilar i mitt hår och hans nakna varma kropp pressas emot min under hans mjuka täcke. Hans bröstkorg rör sig rytmiskt emot min rygg för varje andetag han tar och jag låter mina fingrar löst vidröra hans. Han är så varm, han ger mig den värmen jag behöver. Tyst snarkar han innan han mumlar mot mitt hår, han mumlar att han älskar mig.

Likes

Comments

NOUW.COM/TEXTER