Header

Gick upp 20 kilo ungefär när jag var gravid med Aydin.. och cirka 20 kilo med Emir. Blev ju gravid igen rätt snabbt så jag hann inte gå ner så mycket där emellan. Iaf, är fast besluten att få tillbaka min gamla kropp! Så jävla taggad rent ut sagt. Än så länge har 16,6 kg vätska runnit av mig, på 20 dagar. Har drygt 29 kilo till jag vill bli av med. Har inte bestämt att jag ska vara där vid en speciell månad eller så, utan det får ta sin tid. Man får ju ändå ha i bakhuvudet att det tog rätt många månader att gå upp alla dessa kilon! Men ja, bort ska dom och jag VET att jag kommer fixa det.


(Bilden är tagen precis innan jag blev gravid med Aydin, april 2015)

Likes

Comments

Musty, Aydin och svärmor är iväg och shoppar lite och jag är hemma med bebis. Hade varit jättekul att åka till Väla men jag tänker inte riskera att min lille blir sjuk bara för att gå i affärer. Har städat och tvättat lite och ska nu börja med mat! Amningen fungerar sjukt jävla bra rent ut sagt och än så länge har vi en lugn och glad bebis! Tills den första utvecklingsfasen kommer, hahaha.. ;)

Ha en toppenfredag alla ni som läser! Pöss.

Likes

Comments

Under jul var Musty i Alanya för att bland annat hämta sin mamma, dom kom hem på kvällen på annandagen. Under dagen där var jag och Aydin iväg och handlade, lite småtufft att storhandla höggravid med en busig ett-åring, men ja det gick! När vi sedan kom hem lagade jag mat, fixade tea och gjorde en god fruktsallad. När Musty och svärmor kom hem så åt vi och sedan började vi packa upp deras väskor. Ungefär där började jag känna att det gjorde ont ner i ena ljumssken och jag tänkte att nu är kanske någonting på gång. På natten sov jag på soffan eftersom Aydin somnade i vår säng. Jag sover så illa när vi samsover så jag tänkte att det är bäst jag sover på soffan så jag får någon sömn öht, ifall det drar igång. Under natten vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i ryggslutet. När vi sedan vaknade på morgonen så var värkarna igång. Oregelbundna, men igång! Jag ringde förlossningen rätt tidigt bara för att dom skulle "veta om mig". Rädd för att behöva åka till en annan stad hörde jag mig för huruvida det var aktuellt: inte alls.

Jag började laga frukost. Gick sådär på grund av värkarna. När vi satt ner och åt vid 11-tiden så föreslog Musty och svärmor att vi skulle åka in redan där, jag sa nej för jag visste att då skulle vi bli hemskickade. Jag tänkte härda ut! Andningen hjälpte mig jättemycket. Under dagen blev det en del vila, dusch, packade det sista. Vid 16-tiden började det hela bli outhärdligt och jag sa till Musty att snart vill jag åka in, men jag vill äta först. Ringde förlossningen vid 18, sedan åt vi och därefter åkte vi in. I bilen började det kännas som att värkarna kom glesare och jag tänkte "fan, sluta inte nu..". Vi blev inskrivna 18:53 och fick ett rum. En barnmorska kände lite på magen och satte sedan ctg. Det kändes som att jag låg där i en evighet och att värkarna kom allt mer sällan. Värkmätaren visade inga höga siffror så där låg jag och var fett sur, faktiskt. "Är detta förvärkar så dör jag!". Jag tänkte att nu kommer dom skicka hem oss. Fan också. Vilken besvikelse!

En ny barnmorska kom in och sa då att "ja du har ju ett aktivt värkarbete igång så jag ska undersöka dig!". Jag frågade om siffrorna som visade så lågt och hon sa att jag inte skulle bry mig om det. Jag fick klä av mig och så skulle hon in och känna och ha sig. Vidrigt. Ont. Usch. Men livmodertappen var utplånad och jag var öppen 5-6 cm. Wiho, vi fick stanna!

Fortsättning följer..

Likes

Comments

Tänkte att en liten uppdatering kanske vore på sin plats. Emir är två dagar gammal och vi är fortfarande kvar på BB. Min förhoppning var att åka hem efter första läkarundersökningen, men så blev det inte. För det första så vill dom ha koll på Emir på grund av att Aydin föddes med blodbrist. Dom upptäckte snart att Emir har nyföddsgulsot och måste därför sola! Han har nu solat i ett dygn och ännu ett dygn återstår.

Det är inget farligt och dom tror att det ska gå åt rätt håll nu då bilirubinvärdet planat ut. Det har alltså inte sjunkit men hoppas på att det gör det till imorgon. Det är skitjobbigt för han vill inte ligga själv och sola. Han vill ligga på mig eller Musty så när han piper tar man ju upp han direkt vilket ju resulterar i mindre soltid. Men personalen på BB har varit väldigt hjälpsam och har försökt hitta lite lösningar! Så han får helt enkelt ligga på mig och så får sollampan stå över oss.

Har så sjukt dåligt samvete mot Aydin! Jag vet att han har det jättebra med sin farmor men gud vad jag saknar honom.. och när jag tänker på att han kanske undrar vart mamma är så brister hjärtat. :(

Likes

Comments